Latest Blog Posts / Page 2

Aktiv aktivism – när hoppet känns borta

Under några månader har jag stängt av nyheterna. Jag har inte orkat varken svenska eller utländska sådana. Men det är klart. Ett avgörande val har impregnerat världen och med andan i halsen har jag konstaterat följande: jag älskar hopp. Alla dagar i veckan. Vi brukar tala om aktivt hopp. Men nu vill jag berätta om aktivism – och addera AKTIV AKTIVISM. Och jag vill förtydliga: den kan genomföras på olika arenor och den behövs. Själv är jag köpstopps-aktivist och har varit det sedan 2015/2016. Jag har inte agerat ensam och jag har ofta talat om hoppet. Särskilt för de människor som skuldsatt sig på grund av shopping, som blivit nerdränkta i budskap som lyder: KÖP! KÖP MER! NU ELLER ALDRIG.

Ja, jag har också djupdykt i ämnet klimatförändringar. Hade inte en susning förut. Noll koll. Nu vet jag mer och jag har intervjuat forskare, lyssnat på poddar, läst rapporter. Så kanske att jag kan mer än genomsnittssvensken. Det är därför jag föreläser med budskapet: låt oss vara aktiva i vår livsstil. Låt oss lämna en bättre värld efter oss.

Vi behöver aktiv aktivism. Jag önskar att det fanns VAK: vård av klimat.

Klimatkrisen KOSTAR pengar. Vi betalar redan nu ett högt pris för varje ton koldioxid som vi släpper ut. Och det fula: det är inte vi själva som betalar priset, utan människor i utsatta länder.

Men ska vi känna SKAM? Det där är svårt, men ja: gör vi något som är dåligt för planeten och dess människor, ja då behöver vi känna åtminstone NÅGOT. Skam fyller en funktion. Som när jag fräser åt min man och barn – då skäms jag och ber om ursäkt och försöka göra något åt det.

Köpstopp kan vara ett första steg

Jag vet. Jag är, i samhällets mått, så j-vla tråkig. Jag har snackat och fått folk att köra köpstopp i flera år. Minskade intäkter åt företagen, minskade momsintäkter. Men det finns något mer i kalkylen: individer som MÅR bättre, som skapar sig en buffert, som umgås mer med nära och kära, som betalar av sina skulder. Och: som slipper Kronofogden och vräkning. Vad kostar inte SKULDER samhället?

Sen är det så: konsumtion och spenderade kronor hänger ihop med klimatutsläpp. Vi köpstoppare är hjältar!

Ge mig aktiv aktivism. Nu!

att utvecklas 2

En glittrig förmiddag med en vän

Jag har ett sådant starkt behov av att vara social. Det är så fint om man kan vara det. Jag är social, och vi har alla behov av att speglas av andra människor. Sen finns det tillfällen jag vill vara helt ensam. Men inte nu. Inte idag. Så jag kontaktade Ellen för en tid sen. Ellen och jag har känt varandra ett tag men aldrig träffats irl. Hon har bland annat skrivit den lilla boken Stäng av mig och jag kan varmt rekommendera den. Dels är den lättläst, men också viktig. Ellen lyckas ta fasta på vad en utmattning eller stress kan leda till. Igenkänning? 100 %. I kvadrat.

Idag sågs vi – det var så roligt att få byta tankar och också reflektera om samtiden. Vi fikade på caféet som ligger i anslutning till biblioteket i Årsta. En ostsmörgås, kardemummabulle och kaffe. Och det där som jag dragit mig för tidigare i somras.

Det blev en glittrig förmiddag (solen!). Och promenad. 10 000 steg – det är precis vad vi behöver, eller vad säger du? Nu sitter jag på ett annat bibliotek, i Haninge. Jag klurar på framtiden. Jag är helt slut, men på ett bra sätt. Lite jobb har jag hunnit med och jag funderar på vad jag vill bli när jag blir stor.

Japp. Var tredje, fjärde år så sitter jag där. Tänker: “vad håller jag på med?”. I år har jag drivit eget i 15 år. Och jag vet att jag vill arbeta med frågor som rör omställning, konsumtion och klimat. Fortsätta att föreläsa. Samverka med andra. Skala upp. Vi behöver det. Vår värld behöver förändras. Vad blir det för jobb 2025?

Vad tänker du på denna tisdag? Har du några drömmar? Är du social eller behöver du vara ensam?

Höst äpple

Ska vi prata konsumtion 2025 en stund?

Rätt nyligen var det löning, i alla fall om du är anställd. Och jag vill ta tillfället i akt att tala om konsumtion. Jag har nördat ner mig i ämnet länge. Jag är utbildad civilekonom och har specialiserat mig på marknadsföring och organisation. Ibland blir människor förvånade: du som är så smart (well), varför har du köpstopp? Ditt jobb borde väl vara att sälja saker och du vet dessutom hur du ska göra det?

Det stämmer. Jag är grym på att sälja. Jag har arbetat med sälj sedan 1999 och har haft alla typer av kunder. Jag har varit fattig student, men jag har också tjänat pengar i min enskilda firma. Inga konstigheter. Att försörja sig är okej. Att studera är okej. Men varför köpstopp i så många år?

Ja. Det finns inget enkelt svar på den frågan. Men svaret bottnar i min övertygelse att pengar ska läggas på rätt saker. Det var när jag blev förälder som jag insåg mitt eget ansvar, nu när lilleman kom till världen. Det blev ett köpstopp. Som sedan fortsatte och 2018 fick jag upp ögonen för klimatet. Jag läste på och häpnades över hur vår konsumtion, våra pengar hade en viktig del i frågan om klimatkrisen. Jag skrev en bok, jag föreläste och hela tiden höll jag min vana trogen: jag ville inte konsumera mer än nödvändigt.

Men jag gjorde en liten förändring i retoriken. Jag har sedan några år tillbaka kallat utmaningen för “ett köpfritt 2024”. För det finns en dimension som jag tror vi glömmer bort: det är en frihet att inte äga.

Om några veckor kommer black week. Ska vi köpa? Kanske är svaret nej, ändå. Men: det gäller inte alla. Vi kan behöva saker i livet och det kan finnas en poäng att handla på black week. Har du svår ekonomisk situation så kör! Det är inte svart eller vitt. Men om du köper slentrianmässigt och kanske överkonsumerar: fundera en stund. Det är mitt råd.

Själv har jag ett köpfritt 2024. Du kan läsa om mina regler här. Om du vill: gå med i gruppen på Facebook – den heter Köpfritt år 2024 (fd 2023).

Det är viktigt att förstå hur konsumtion påverkar människor i andra länder, sett ur ett miljöperspektiv. Det gör ont när vi förstår att varor som produceras för vår räkning orsaker smärta hos andra individer. Om du har någon fråga kring hur det hänger ihop, skriv i kommentarerna. Det tog mig mycket läsning och intervjuer med forskare innan polletten trillade ner. Kram, Emilia

Vem är jag – välkommen till enemilia

träd och äng tyresta. inlägg om stillhet
yttepytte reklam för min bok och vem jag är

Bloggen har verkligen fått kärlek på sistone, scrolla gärna i flödet. Men det är också dags att presentera sig, för jag vet att några av er är nya. Tack för att ni läser. Jag är, tro det eller ej, ganska blyg av mig. Tystlåten. Introvert. Men med ett sinne för humor.

Emilia – det här är jag i fem punkter

  • En person som skriver, gärna varje dag. Både i jobbet men också i min dagbok. Jag har köpfritt år – men gör avsteg ibland. Nu senast en kalender för 2025 och några block för att kunna skriva för hand (älskar att skriva med blyerts).

  • Du vet det här med att läsa böcker? Det är jag. Just nu läser jag lite allt möjligt. Gärna med filosofiska undertoner. Just nu är jag hemligt förälskad i allt det som Jonna Bornemark skriver.

  • Jag har ett stort intresse för hälsa. Och om det kan du läsa om här i bloggen. Det som jag tycker är mest spännande är VILA. Det finns massor av inlägg här på bloggen på det temat! Läs till exempel det här inlägget.

  • Klimatfrågan. Den har varit nära mitt hjärta sedan 2018. Jag blev handlingsförlamad. Men skrev också min första bok, Klimatglädje.

  • Familj och vänner: mitt fokus just nu! Vi har lite höstlov. Det är skönt. Och! För mig har badsäsongen kommit igång. Följ mig gärna på Instagram också.

    Berätta – vem är du?

    att utvecklas enemilia

    Jag mår bra idag. Bättre än på länge. Igår pratade jag med en vän som också ville bada kallt. I helgen spelade jag spel med vänner. Vänner där man kan vara helt öppen. Öppenhet är något jag dyrkar. Jag fixar inte polerade ytor. Det går inte. Och min vän Sven som bär mig varje vecka. Vi har humor. Glädje. Och emellanåt några tårar. Men det blir bättre.

    När det regnar ute – 5 tips på lite mer glädje i livet

    I somras, för bara några månader sen, när solen lyste och jag kände styrka. Då hände något. Det var som en vårflod, fast mitt i sommaren. Gamla minnen kom upp, med sån intensitet att jag ramlade ihop. Och augusti minns jag inte alls. Jag som älskar alla månader.

    Och idag regnar det. Jag drömmer om ett bad i sjön. Men just idag är du i mitt blickfång. Och jag bromsar. Jag vill inte ha fler vårfloder. Mina tårar är slut. Och du hjälpte mig. Du ringde och det var precis som igår. Tack!

    Jag ska iväg om några timmar, ska till en kyrka här i Haninge. Men i hjärtat är jag i Polen. Och där är det sommar. Det är bara det att det regnar hos mig. Och då behöver jag mentalisera. Jag behöver hitta min flytväst – och där har jag flera strategier. Har du några sådana? Berätta?

    5 tips på lite mer glädje i livet

    Här kommer förslag – en del kanske känns bra även för dig. VI ÄR OLIKA. Helvete vad jag har fått öva på att förstå just det. Inga pekpinnar. Men inte heller inspiration. Utan mer korta, korta berättelser.

    Det här gör jag:

    1. Lyssnar på musik. Melissa Horn du har gjort det igen. Och The Cranberries. Och inte minst: dansa till Avicii. Min musikspelare går varm.
    2. Umgås med vänner. Sven har jag hängt med sedan 2005 tror jag. Du och jag! Och min finaste M. Vi ska gå på bio. Kanske 😉
    3. Vara med min familj. Min älskade son <3. Och min man som försöker hänga med när vårfloden kommer i kombination med storm. Förlåt.
    4. Skriver. Tänk att jag kan göra det igen. I somras förlorade jag förmågan att lyfta pennan. Det kommer dröja en liten stund till. Men det kommer en bok. Jag hoppas att du vill läsa den. Nervös. Men stolt!
    5. Pysslar. Jag ska försöka vara med på julmarknad i år, scouternas. Kanske pyssla ihop saker som går att sälja. JAG ÄR GRYM PÅ ATT PYSSLA. Jag borde skriva det i mitt CV.

    Det var lite från mig. Jag mår bra, men augusti är fortfarande ett vakuum, även september. Men jag har också vunnit så mycket på den här krisen. Och det ger mig mikrosekunder av lycka. Bland annat för att du och jag är vänner igen.

    Kram

    Emilia

    lite mer glädje bild på sjö

    Det finns såklart en förklaring till “mentalisera”. Det handlar om att vara i närvaro med sig själv. Det här är något man kan öva upp. Och det har tagit mig drygt 10 år. Och kanske har du, precis som jag, läst självhjälpslitteratur. Och det kan vara bra. Jag har läst massor. För mycket 🙂 Men även andra böcker har hjälpt mig, som är mer åt det filosofiska hållet. Du får gärna ge mig tips på böcker. Ta hand om dig.

    När känslorna får komma fram – vad händer?

    I det här inlägget gör jag reklam för egen verksamhet.

    Jag bloggar mycket nu – och det är inte alls konstigt. I senaste Hälsa skriver jag en text om Brevterapi, där jag intervjuar Karin. Karin är brevterapeut och när jag mötte henne fick jag gåshud. För jag har alltid skrivit, men det är när jag träffar Karin som jag förstår: jag har sysslat med terapi länge. Sedan den första dagboken. Den finns att köpa tidningen, och en del bibliotek prenumererar också på Hälsa, där du kan läsa på plats (så är det hos mig i alla fall). Vill du läsa mer om vad jag arbetar med, kika in här.

    Känslor – livsfarligt eller förlösande?

    Känslor kan vara livsfarliga. Människor som ställer frågor om känslor är också livsfarliga ibland. Att prata känslor kan vara förlamande.

    Men att vara i kontakt med sina känslor är som att vinna på lotto. Även de svåra känslorna. Det tog tre år för mig att förstå det här. Då var jag 34 år gammal. Nästa år fyller jag 45 år. Men åldern är faktiskt HELT oviktig i sammanhanget. För jag känner mig som 28 år (och du kommer alltid vara yngre än mig). Jag slutade fylla år vid 28. Då hade jag en lycklig period.

    Men det där med ”förlösande” – ge mig lite hopp här Emilia!

    Faktum är att jag inte vill känna för mycket. För då kommer tårarna. Och de behöver jag spara på lite nu. Men okej. Det är förlösande att gråta. I lagom mängder. Som du kanske minns så gråter jag ensam, så här på bloggen är jag lite mer städad. Samlad. Jag vill ju skriva så att du kan läsa. Men om du vill får du läsa mellan raderna. Det bjuder jag på.

    En tipslista på grejer som kan ge dig lite glädje

    Jo. Du vet ”skratta”? Det, om något, är förlösande: för jag har skrattat den senaste veckan, och kompisar har skrattat med mig. Alltså. Jag har humor, men jag visste inte att jag var så rolig?

    Saker som får mig att skratta:

    1. Alla vänner som börjar på M – ni vet vilka ni är!

    2. Min mamma. Alla dagar i veckan. Senast idag.

    3. Min pappa: du är bäst! Lugn och stabil och min trygghet.

    4. Min man – fast jag tänker att du undrar vad jag håller på med ibland? Det finns OTALIGA gånger då du oroat dig för mig (när jag åker vilse i lokaltrafiken och kommer hem kl 01.00 en fredagskväll utan att ha laddat mobilen).

    5. Familjeprogram på SVT. Damn!

    Berätta nu – om du vill: vad är förlösande för dig?

    titta ut över en grå dimma - konsten att vara nöjd

    Det finns så mycket jag vill berätta för dig. Som att jag skriver på en ny bok som förhoppningsvis kommer våren 2025. Jag vill också skriva en bok om helt andra saker. Men det är för tidigt. Sorgen är förlösande tuff. Men jag vill verkligen. För jag litar på dig. Tack för att du läser.

    « Newer Posts Older Posts »