Lite av en protest kanske, men jag har funderat över begrepp såsom att vilja få ut det mesta av livet. Varför är det så, och vad betyder det egentligen? Att ju mer vi upplever, desto bättre, så är det nog. Det ska vara snabba puckar, häftiga rides och nästa äventyr ska finnas runt varje hörn.
Jag undrar om det är så att allt upplevande och självförverkligande har en baksida. Att vi vill ha mer och mer, och det räcker inte längre med det som brukade vara så roligt. Upplevelsemani eller vadå?
Så jag slår lite bakut. Och tänker att det vi jagar egentligen sitter i huvudet: vi vill ha en kick eller två och känna rusets behag.
Men jag tror att det går att leva livet på olika sätt. Att det går att finna ett välbefinnande även i det lilla.
Det minsta av livet jag just nu njuter av
Att jag har möjligheten att sova så mycket som jag behöver
Att läsa böcker utav bara den (jo men visst, jag maxar jag med)
Att jag lär mig att bara vara, med hjälp av meditation