Det rapporteras friskt om klimatet. Jag ska också erkänna att det är så mina kanaler är stöpta: köpstopp, klimatet, matproduktion och andra ämnen som tangerar mitt största intresse. Men ibland kan även jag känna att det blir för mycket. Läget är allvarligt, det finns saker att jobba på, men när klickbeten uppmanar mig till att känna skräck och klimatångest, då händer två saker:
- En känsla av hopplöshet lägger sig över mig likt en blöt, tung filt. Hur ska jag kunna göra skillnad?
- Jag söker mig bort från klimatfrågan och duckar lite grann.
För mig som vill göra skillnad, både i mitt och min familjs liv och genom att inspirera andra, blir en viktig motivation att läsa om allt det som görs för klimatet. Jag behöver hopp, inte bara domedagsprofetior. Om jag, som engagerad, känner mig mätt på klimathotet, hur känner den som nyss påbörjat att bygga ett klimatmedvetande?
Det finns de som säger att vi behöver acceptera att klimatet förändras och istället sörja att det gått som det gått.
Sörja men med en twist för att stävja min klimatångest
Jag vet inte vem som bäst kan förutse vår planets förutsättningar att vara hem till mänskligheten. Jag litar på att de varningar som utfärdats av IPCC har stark bäring och ja, det är jätteläskigt att vara klimatmedveten.
Men den sorg som jag känner är kopplad till den här tanken: att jag vill leva som om jag kunde göra skillnad. Att de fotspår jag lämnar är snälla. Och att det jag gör tillför mig både glädje och mening. Att förändra sig för klimatet behöver ha bäring i våra liv, behöver ha en mening, behöver kännas bra, behöver delas med andra i en gemenskap.
Tips!
Den senaste tiden tittar jag på många Youtubeklipp, för att minska klimatskräcken och samla kraft. Jag tänker att jag fortsatt kommer att ge dig dessa tips i slutet på mina inlägg här på bloggen.
Jonna Jinton har jag följt sedan några år tillbaka. Hennes videos får mig att landa. Den här fastnade jag för.
Och så min nyvunna klimatkanal, med Therese Zätterqvist. Inget utrymme för klimatångest 🙂
2 Comments
Jag känner igen mig i det du skriver. Jag tror att om vi befinner oss för länge i klimatångest så hamnar vi i vårat hotsystem vilket i sin tur gör att tv i tappar kontakten med de nyare delarna av vår hjärna som kan hjälpa oss att resonera, vid stark ångest tar de gamla delarna av hjärnan över och vi får svårt att tänka rationellt och se saker ur olika perspektiv vi får helt enkelt tunnelseende. Detta tror jag kan få oss att fatta kortsiktiga och enkelspåriga klimatbeslut, och kanske ibland som du beskriver flyr lite från problemet. Jag tror att det är viktigt att vi får känna oss lugna trots rådande klimatkris, jag tror det är då vi kan fatta långsiktiga och kloka beslut. För mig har det inneburit att jag lägger mer fokus på att agera, att göra det jag tror är bra för miljön och lägga mindre tid på att läsa om klimatkrisen i sociala medier och på nyheterna. Jag känner att jag har bra koll på läget och vad som behöver göras och att jag inte behöver grotta ner mig i artiklar om klimatet som egentligen bara säger det jag redan vet och gör att jag får ångest.
För den som är oinsatt i ämnet är det förstås nödvändigt att läsa på, förstå och agera. Men själv uppdaterar jag mig bara då och då i ämnet och fokuserar på ta hand om mig själv och miljön.
Jag mår så mycket bättre sedan jag fattade det beslutet och älskar att kunna agera och må bra samtidigt!
Det blir mycket mer energi över till allt
Hej Jonna!
Vi behöver nog dosera med lagom klimatkunskap, för att inte ge upp!
Tack för att du resonerar och delar här på bloggen!