Posts in "klimatetkanintevänta" tag

Spara 100 % när du köper ingenting

Gästblogg från Göran Hådén om varför vi ska göra Black Friday till En köpfri dag.

En köpfri dag (Buy Nothing Day) startade i Kanada 1992 och är en årlig internationell kampanjdag mot överkonsumtion. En köpfri dag är motpolen till Black Friday och därför alltid samma dag, det vill säga fredagen som infaller 23–29 november (dagen efter Thanksgiving i USA). I år 2022 blir det alltså fredag 25 november som vi avstår all konsumtion under 24 timmar.

Reklamen är som vanligt massiv inför Black Friday. Spara pengar här och spara pengar där. Sådana reor får man inte missa om man vill vara ekonomisk. Eller?

Den sanning som ingen får betalt för att påminna om är ju att man inte tjänar ett dugg när man överkonsumerar, oavsett om det är 10 eller 50 procents rabatt. Man blir av med pengar. Väldigt ofta på inköp där man istället kunde valt förnöjsamhet.

Köpfri dag 2022

Nej, reor som Black Friday är ingen välgörenhet för oss konsumenter, utan ytterligare ett sätt att totalt sett få oss att överkonsumera så mycket som möjligt. Visst går det att enbart köpa något man ändå skulle köpt till lägre pris, men i de flesta fall luras vi att köpa mer än planerat när vi ändå shoppar.

Vad är då problemen med detta?

1. Miljön
Överkonsumtion är det grundläggande största miljöproblemet. Om alla konsumerade som vi i Sverige skulle det behövas cirka fyra jordklot för att få jordens resurser att räcka till. Så även om alla världens varor vore miljömärkta skulle det inte räcka, för jordens yta och resurser är begränsade. Därför måste vi snarast minska konsumtion och produktion till en globalt hållbar nivå.

2. Hur vi mår
Forskning visar att människor med materialistiska värderingar är mindre lyckliga än andra. Sverige är ett av världens reklamtätaste länder och reklamen får oss att känna nöjdskam, dvs missnöje över det vi har. Reklamfinansierat är inte gratis – det är ett sämre sätt att betala, som flyttar fokus från viktigare värden i livet.

3. Ting tar tid
Det tar tid att tjäna ihop till saker, det tar tid att välja ut saker och det tar tid att sköta om saker. Ju mer du vill äga allt, desto mer äger allting dig. Köp mindre och få mer tid att leva istället. Om vi inte köper lika mycket behöver vi inte heller jobba lika mycket. Tillgängligheten till saker kan ändå bli minst lika bra om vi istället samäger, lånar, skänker och hyr mer.

4. Skuldbergets baksmälla
Mer och nytt är inte samma sak som bättre. Många skuldsätter sig för att ens ha råd med köphetsen, särskilt inför jul. Fattigare barn i Sverige hamnar utanför när status till stor del avgörs av prylar. Om vi köpte mindre skulle vi också lättare ha råd att betala skäligt pris för det vi köper och slippa utnyttja barnarbetare.

ÅTGÄRDER
Allt det här kan vi ändra på. Låt oss börja med att göra Black Friday till En köpfri dag, som startskottet för en ny hållbar livsstil som varken sliter ut människor eller miljö.

Det finns mer än tillräckligt för allas behov om vi bara slutar slösa, fördelar bättre och slutar skambelägga de nöjda människor som inte jagar de senaste prylarna.

Många människor längtar efter mer meningsfulla liv än att bara samla saker, men det kan dock vara svårt att som enskild individ bryta mot normer och leva annorlunda. Därför kan det underlätta med forum för likasinnade och kultur som musik för frivillig enkelhet i konsumtionssamhället.

Men minskar man sin konsumtion får man se upp för rekyleffekten. För om vi skippar onödiga prylar kommer vi få mer pengar över, och då kan vi känna oss så pass duktiga att vi tycker oss ha rätt att använda de pengarna till annan överflödskonsumtion istället och då är ju inget vunnet.

I början kan vårt överskott gå till att betala skulder och bygga en ekonomisk buffert, men för att sedan komma runt rekyleffekten kan vi välja mindre lönearbete och mer fritid istället. Kanske köpa lagom dos av rätt sorts upplevelser. Eller helt enkelt skänka överskottet till välgörenhet. Fler tankar om det här.

Rikedom är inte att äga mycket, utan att sakna lite.

Göran Hådén
Talesperson En köpfri dag

Fler vanliga frågor och svar om En köpfri dag finns här. Vill du ta del av fler tankar och tips från En köpfri dag så kan du följa Facebook-sidan här och/eller prenumerera på bloggen längst ner i högerspalten här.

Matens klimatpåverkan och ett växtbaserat alternativ

Innehåller reklam för min bok Klimatglädje

Matens klimatpåverkan – en het potatis i dessa varma dagar. När jag skrev boken Klimatglädje var en av utmaningarna att äta mer grönt. För den som inte vet så testade jag åtta utmaningar i boken, som skulle vara kopplade till klimatfrågan. Jag testade att leva växtbaserat i en månad och det var lite snårigt i början, men med tiden gick det bättre. Elin Röös är forskare och också en av årets sommarvärdar i Sommar P1. Jag åkte till Uppsala och intervjuade henne och här kommer delar av den intervjun (från min bok).

>> Du kan beställa ett signerat ex av Klimatglädje här >>

Vad behöver jag veta om matens klimatpåverkan? Elin Röös svarar

»När man pratar om matens klimatpåverkan, så handlar det om de utsläpp som blir när man producerar livsmedel. Det handlar om lustgas som bildas på åkern, att korna släpper ut metan, gödselstackar som avger både lustgas och metan och allt sådant som är energirelaterat: el i stallar, transport, förädling. De stora posterna i jordbruket är metanet och lustgasen.«

Många gaser på en gång – så här hänger det ihop: de växthusgaser som främst är aktuella är koldioxid, lustgas och metan. De två sista, lustgas och metan, kan räknas om till så kallade koldioxidekvivalenter där man tar hänsyn till vilken uppvärmande effekt gaserna har och hur länge de stannar i atmosfären. Vi är mest vana vid att det talas om koldioxid i rapporteringen av klimatförändringarna, men även andra växthusgaser behöver tas med i beräkningen.

Nu kommer lite överkurs också – hur var det med metanet?

 »Metanet bryts ner till koldioxid efter tolv år. Men under de tolv år som det finns i atmosfären har metanet en starkare uppvärmning än koldioxid. Så den hinner värma ganska mycket på kort sikt.«

Det är dessutom skillnad på metan och metan. Kommer det från ett fossilt bränsle, då är den koldioxid som det bryts ner till ett problem, berättar Elin. Men är metanet från en ko, så är koldioxiden som metanet bryts ner till inte ett problem på samma sätt eftersom det en gång tagits upp från atmosfären av växterna. Under tiden metanet finns i atmosfären så värmer det dock mycket och innebär ett klimatproblem.

»Vi kan tillåta oss att ha vissa metanutsläpp, de behöver inte minska ner till noll för att nå ett visst temperaturmål, men de måste vara lägre än de är idag. Men ju mer metan vi släpper ut desto snabbare måste vi minska utsläppen av koldioxid.«

Det är bland annat därför som köttet får dåliga klimatpoäng, i och med att den produktionen har höga utsläpp. Jag läser på Jordbruksverkets webbsajt att köttproduktionen står för 15 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser.

Det finns ett helt kapitel om Klimatmat i boken Klimatglädje, köp den från mig signerad.

Klimatglädje boken. Inlägg om matens klimatpåverkan

Kunskap räcker inte, kontext minst lika viktig

Vi äter fortfarande kött hemma, jag också. Vi har ökat vårat växtbaserade intag, men faktum kvarstår, vi äter fortfarande kött. Jag är inte nöjd med det, men jag lever i en kontext. Som så många andra med mig. Kontexten kan vara: vem man umgås med, vem man bor med, vem som lagar maten. En tanke som marinerats det senaste åren (sedan 2018) är att ta ett första steg: att äta vegetariskt plus fisk. Det behöver jag kommunicera till resten av familjen. Det får bli bökigt. Men precis som den där växtbaserade månaden så kan det till en början behöva vara lite krångligt för att sedan bli en vana. Sen kan det handla om andra kontexter: nu när matpriserna ökar, så kan valen se annorlunda ut, det vill säga hur vi disponerar våra matpengar, vad vi handlar. En annan aspekt är vilka skatter som läggs på maten, där man skulle kunna särskilja mellan miljömat och annan mat (kan bli klurigt på ett sätt med tanke på att all matproduktion har ett avtryck, och det handlar inte enbart om koldioxidutsläpp).

För inte så länge sedan skrev jag ett inlägg om ökade matpriser och hur vi värderar maten.

Jag hittade Ärtan Bärta!

En favorit hos mig är att botanisera på vego/vegan-hyllan på till exempel Ica Maxi. I mina sociala medier har jag blivit nyfiken på produkten Ärtan Bärta. Och nu slog jag till i veckan. Dryga 60 kronor kostade den, och jag valde denna produkt, den alspånsrökta. Jag har skurit smala skivor och haft på smörgås med tomat och svartpeppar. Sen hade jag den som på bilden nedan, i skurna skivor. Jag måste säga att jag är såld på denna smakrika produkt.

Ärtan Bärta  ett inlägg om matens klimatpåverkan

Idag är det extra varmt så vi håller oss lite inne. Tack för att ni hejar på bloggen i sociala kanaler efter denna artikel hos Aftonbladet, det värmer verkligen! 💚

Köpstopp ett år: därför är det positivt

Köpstopp ett år? Livet i konsumtionssamhället är gott. Jo men så är det. Allt vi kan sukta efter finns ju där: kläder, prylar, elektronik, krämer, skor, inredning. Ofta oerhört vackert paketerat. Jag fattar poängen och mekanismerna bakom ett köp. Och jag är inte immun, jag kan också tycka det finns något härligt i nya saker. Men det är inte oproblematiskt. Nedan följer kritik på det nuvarande sättet att konsumera. Om du vill slippa det, scrolla ned en bit där jag skriver om varför köpstopp kan vara en bra idé!

Det goda livet, i termer av konsumtion, kommer med en prislapp som i miljösammanhang skulle kategoriseras som: för billig. Här har vi det som jag funderat mycket på de senaste åren. För priset på det du handlar är ofta missvisande. Prislappen gör så att någon annan får ta konsekvenserna. Och då menar jag både miljö och människa. Vi skulle behöva ha riktiga prislappar. Du har väl inte missat den här snackisen på DN, med bland andra Katarina Graffman och Cecilia Solér. Riktiga prislappar skulle också minska mängden av allt det vi köper på oss.

bild på löv och natur. Inlägg om köpstopp ett år

Men låt oss också vara lite positiva. Det är inte svart eller vitt, eller hur? Det går förstås att med lämpliga medel skapa något bättre än det system vi har nu. Det finns modeller som skulle kunna funka, men då behöver de kunna konkurrera på lika villkor som den ordinarie marknaden, eller till och med med bättre villkor. Modeller som främjar hållbarhet i både miljö och klimat borde få existera på ett sätt som gör att den traditionella marknaden får sig en match.

Tillbaka till mängden. Det finns massor av statistik som säger både hur mycket avfall varje konsument producerar och också hur mycket till exempel Myrorna får in varje år (8000 ton kläder!). Jag tror helt och fullt på att vi behöver minska mängd över lag. Det är inte konstigt att trender såsom minimalism, kon mari och andra metoder kommer in och slår igenom. Det finns en trötthet i ägande och förvarande av stora mängder saker (hej, jag räcker upp handen!).

Köpstopp ett år, kan vara vägen till hållbarhet

Du kanske precis har hittat hit. Eller så har du hängt med länge. Lite kort bara: jag började med aktivt köpstopp 2016 och har sen fortsatt åren som följt. Jag har inte varit en absolutist, men hållit mig hyfsat köpfri, det är mitt grundläge. Det som gjort att jag fortsatt har främst handlat om gemenskapen i Köpfritt-gruppen på Facebook (sök på Köpfritt 2021 (fd 2020)). För mig har köpstopp ett år eller flera år betytt mycket. Det har varit en process, från en utmaning till ett miljöintresse.

Jag tror att köpstopp ett år kan innebära

  • att du uppmärksammar din egen konsumtion och vilka känslor som är kopplade till den
  • att du märker din egen reaktion när du inte handlar
  • att du börjar undersöka vad som annars är viktigt för dig (dig själv som person, familj, vänner, intressen)
  • att du förhoppningsvis får upp ögonen för konsumtion i sin helhet, både fördelar och nackdelar
  • att du efter ett år är mer på det klara med vad du vill lägga din tid och dina pengar på, på ett mer sunt sätt
  • att du får en ökad hållbarhet när det gäller din konsumtion, med ökat reflektionsutrymme

Köpstopp 2021 – här kan du läsa mer om regler

Livet som köpfri är ett gott liv. Jag vågar påstå det, i de fall som köpfriheten är självvald (det finns många därute som har köpstopp för att de måste, och det är en annan femma). Om vi funderar lite på vad som ger oss glädje, där vi rör oss bortom budskapen som vi utsätts för ändå, så hoppas jag vi finner en mening som rimmar för alla, där prislappen är i samklang både med oss själva och andra.

vy över Lycksjön. Inlägg om köpstopp ett år

Vad tänker du om det här? Skriv gärna i kommentarerna!

Klimatglädje goes pocket!

#Inlägget innehåller reklam för egen bok#

Häromdagen var jag inne på Köpfritt-gruppen och höll en livesession på 20 minuter. Det var ett bra tag sen jag gick live så lite nervöst men mest roligt. Jag läste en text från min bok Klimatglädje och tänkte att jag kan dela med mig av den på bloggen också. Du som hittat hit från Köpfritt-gruppen, jag vill flagga för att boken går att låna på de flesta bibliotek, även om jag förstås blir extra glad för alla som köper boken. Men det ska finnas alternativ för er som kör all in köpstopp.,

Ur kapitlet Köpfritt, boken Klimatglädje

Jag står på Indiska i Kista Centrum tillsammans med min bästa vän Sven. Jag har hittat en grå, stickad tröja för 399 kronor som jag bara måste ha. Den är mjuk och lång, lite som en kaftan och jag vet att jag verkligen kommer att trivas i den. Samtidigt vet jag att jag inte har råd. Mina pengar för denna månad är slut. Jag får låna av Sven och det känns för en stund bra.

Under en period av mitt liv var jag långtidssjukskriven på grund av psykisk ohälsa. Jag är fortfarande skör och jag håller i dag ett halvtidstempo för att fungera. Hade ingen egentlig diagnos, men förmodligen handlade det om en utmattningsdepression med mycket ångest i botten. Jag var 22 år gammal och livet fick sig en ordentlig törn. Där och då var det tufft ekonomiskt och någon shopping var det inte tal om. Det hade varit skrattretande att prata om köpstopp då, för jag hade inget att »stoppa« ifrån. Tröjan från Indiska hade jag länge, och jag levde i den. Den blev sliten med åren, men den påminner mig också om det knappa liv som jag levde.

Även om jag saknade medel så kände jag mig inte olycklig över det. Jag hittade annan mening, bland annat genom regelbundna kyrkobesök i Kungsträdgården, Stockholm. Det som däremot stressade mig enormt var det år då jag åkte på en skattesmäll, för att Försäkringskassan hade dragit för lite skatt på min sjukpenning. Jag hade alltså levt fattigt, men inte fattigt nog. Det var någon procent som inte hade dragits och nu satt jag med en skatteskuld på dryga 8 000 kronor. Pengarna skulle in, och jag vände mig åter till Sven. Han hjälpte mig. Den där maktlösheten, att inte ha något att ta av, kändes otroligt jobbig. I dag, några år senare, har jag lämnat tröjan på återvinning och pengarna är återbetalda till Sven.

Vi spolar några år framåt, till den 1 januari 2016. Jag har bestämt mig för ett köpfritt år, där jag ställer upp regler som ska gälla för mig. Jag trodde att köpstoppet handlade om en utmaning som innebar att jag skulle spara pengar, men det kom att handla om så mycket mer. I skrivande stund är jag inne på mitt fjärde år och jag hoppas att du vill ta reda på varför.

Hur mycket konsumerar du?

Shopping och konsumtion är starkt kopplade till våra liv. De är till synes naturliga delar av vår vardag men samtidigt har fler och fler börjat ifrågasätta vår konsumerande livsstil, kanske ännu mer den senaste tiden. Hur inverkar vår konsumtion på klimatet och vad gör den med oss människor?

Konsumtionskulturen är djupt integrerad i vårt sätt att leva och dess baksidor kan vara tuffa att ta till sig. Jag skulle säga att vi många gånger blundar för dem, för att slippa veta. Varje svensk står bakom 10 ton växthusgaser per år som är kopplade till konsumtion, enligt Naturvårdsverket. Siffrorna gäller både vår konsumtion inom landets gränser och utomlands. 2017 konsumerade svenskarna för totalt för 1 978 miljarder kronor, enligt Konsumtionsrapporten 2018. Det är nästan svårt att hålla koll på nollorna här, eller vad tycker du? Det är ohemult stora mängder pengar och växthusgaser.

Konsumtionen ökar, från år till år. I Konsumtionsrapporten 2018 kan vi läsa om den faktiska ökningen på 2,3 procent (från 2016 till 2017) men också att svensken inte verkar vara medveten om hur mycket hen spenderar. I en undersökning fick konsumenter skatta hur mycket pengar som lagts på inköp av inredning och svensken kom då fram till att hen lade 353 kronor per månad på möbler och inredning. Om man tittar på den verkliga utgiften så landar den på 555 kronor per person och månad. Sett över tid tror vi också att vi har minskat vår konsumtion i den här kategorin av produkter, men i själva verket har den ökat. Vi upplevde att vi minskat vår konsumtion med 4 procent sedan 2010, men tittar man på den faktiska statistiken så ser vi en ökning på 20 procent. Vi tror också att den totala konsumtionen över tid har minskat, vilket inte heller stämmer. Så visst blundar vi, eller hur? Det finns en stor omedvetenhet, men kanske kan vi skönja en önskan om att minska sin konsumtion, mellan raderna i statistiken, just för att vi tror att vi minskat våra inköp? Jag tror att många av oss är inne på det spåret, men att vilja är inte samma sak som att göra.

Sett till klimatet behöver vi förändra våra konsumtionsvanor, inte minst genom att ta vara på de prylar som vi redan har. Enligt Konsumtionsrapporten reparerar vi allt mindre. Som ett exempel kan nämnas att vi 2017 lade ungefär 60 kronor på reparation av datorer, möbler, skor och hushållsapparater – ett ganska blygsamt belopp och det finns en potential att öka på vår vilja att fixa trasiga saker. Dessutom minskade även second hand-konsumtionen. Det betyder krasst att vi tar hand om våra behov genom att ta fram plånboken och köpa nytt. Möjligen uppvägs detta i viss utsträckning av att vi byter och lånar mer saker av varandra eller låter grannen som är ingenjör laga våra trasiga datorer och mobiler – sådant framgår ju inte av statistiken. Det som tyvärr är ett svåröverkomligt hinder för många är bristen på tid. Det blir enklare och går snabbare att köpa nytt än att laga.

Jag ser på sociala medier att fler och fler vågar göra alternativa val, där många också ifrågasätter att människor i fattiga länder inte får skäliga löner för sitt arbete, ja inte ens levnadslöner för att täcka mat, husrum, sjukhusvård och skolavgifter. Det känns som att medvetenheten sprider sig – titta till exempel på #sustainablefashion eller #hållbartmode. Även den brittiska dokumentären Modeindustrins smutsiga baksida som har gått på SVT visar på verkliga förhållanden med förgiftade vattendrag och människor och barn som antas använda vattnet i sin vardag. Det är helt absurt med tanke på att det sen är vi som handlar kläderna, utan eftertanke, och dessutom slänger vi stora mängder kläder varje år.

Nu som pocket!

Innan sommaren fick jag reda på att Klimatglädje också kommer ut som pocket – den finns både på Adlibris och Bokus. Jag har några ex hemma, för hundra kronor kan du få boken signerad och skickad till dig.

Det finns också möjlighet att köpa den inbundna versionen direkt från mig, då kostar den 199 kronor (frakten inräknad).

Jag läste i boken Dansa mjukt med tillvaron (Anna Kåver) om hur vissa saker inte går att tänka ut, eller att intellektualisera kring. Att livet ibland kräver handling före tankars terrorism. Du som varit inne på bloggen nyligen vet att jag har en tuff period just nu Och i samma bok av Kåver läser jag att man kan känna “både och” – och min tolkning blir att jag kan känna glädje, som att jag skapat Klimatglädje, men ur ett annat perspektiv är kan jag vara väldigt less på att må dåligt och inte orka särskilt mycket alls just nu.

Hur gjorde du, egentligen? Om mitt första köpfria år 2016

#Innehåller reklam för egen verksamhet#

Mitt första köpfria år. Det bästa med köpstoppet, faktiskt, är alla frågor som jag får. För det gör att jag måste tänka efter, hur var det nu igen? Och vad tycker jag om köp? Det tycks aldrig finns något slut på frågeställningar vilket är glädjande för mig som älskar att analysera. Nu fick jag en rätt lång fråga på Facebook och jag svarar på den i delar.

Mitt första köpfria år, 2016

Gick jag all in första året, eller tog jag det steg för steg? Jag hade testat några månader under 2015 så när jag startade 2016 var tanken att jag skulle vara köpfri hela året. Jag satte upp mina regler så här. Jag gjorde kanske ett eller två avsteg men det viktigaste jag vill förmedla är: försök att hitta på saker som gör att livet blir fullt av annat som är roligt. Man behöver tänka till lite. men det är fullt möjligt. Idag kan du mer eller mindre lära dig nya färdigheter via Youtube, många av studieförbund har kostnadsfria workshops online, du kanske har en hobby som du kan ta tag i. Jag var alltså rätt strikt första året, men fokuserade på att ha roligt under tiden.

Mitt första köpfria år med emilia arvidsson

Känslor under mitt första år

Det här är en spännande frågeställning. Jag gick in i köpstoppet som “en kul grej” men det gjorde också att jag började läsa på om konsumtion och om hållbarhet. Efter ett tag började jag syna “köp” och beteenden däromkring och det som landade i mig var: hur kan vi ha gjort en aktivitet, som köp är, som en slags religion eller övertygelse? Varför har det blivit så viktigt i folks liv? Det handlar alltså inte så mycket om att döma köp som sådan, utan det är mängden köp och hur vi har köp som främsta aktivitet i våra samhällen. Kulturen runt köp började intresserad mig, för att jag själv ingår i den såklart. Och när jag drog det ännu längre, så tänkte jag på att om vi lägger mycket tid, själ och pengar i köpkulturen, vad är det vi då tackar nej till istället? Det finns många vittnesmål om stressade vardagar, att tiden inte räcker till, att man skulle vilja leva mer hållbart, ja listan kan förstås göras jättelång.

Mitt första köpfria år, 2016, kändes som mest. Idag är det mer av en vana att inte utgå från att shoppa sig fram.

Har jag gillat shopping förut?

Min bakgrund är brokig och jag hoppas kunna skriva en självbiografisk bok längre fram i tiden. Jag har upplevt båda delarna: både ekonomisk brist och senare en mer lättsam ekonomi. Men det som nästan alltid styrt mig när det gäller ekonomi är trygghet. Jag vill känna att jag har koll på min ekonomi och kunna skapa buffert. Det är stommen i mitt företagande och även i privatlivet. Det innebär att jag aldrig varit någon storkonsument, förmodligen för att det tar sådan tid för mig att bestämma mig. Alltså om ni visste hur jag dividerar om saker innan jag väl bestämmer mig. Men visst har jag känt sug. Visst har jag också känt mig glad över saker jag köpt. När jag är uttråkad scrollar jag på sidor som säljer hudvård, för jag har alltid älskat dofter (skrev nyss om hur jag testat att göra egna produkter). Svaret på frågan i rubriken blir väl helt enkelt: Jag har aldrig ogillat shopping men heller aldrig tyckt det varit superspännande eftersom jag fastnar i utvärderingar och kan inte bestämma mig.

mitt första köpfria år gav fler intressen som att odla. bild på blad

Hur ställer jag mig till shopping idag, 2021?

Jag övar på att inte döma shopping som aktivitet. För ibland behöver vi saker också. Det är ju inte konstigt. Det är mängden som stör mig. Och det är helt kopplat till miljö- och klimatfrågan. Vi behöver prata mängd, måttfullhet, livskvalitet och andra ämnen, så att vi kan se nyktert på tillvaron. Det betyder inte att det är jag som ska bestämma över enskilda köpbeslut, men det jag kan förmedla är en nyans. För jag tror att många köp sker på slentrian, på att man vill känna något, på att man är uttråkad. Och där finns det faktiskt bättre, mer klimatsmarta beteenden, som jag hoppas kunna inspirera till. Jag vill att du som läser ska hitta ditt sätt att vara hållbar, där du lär dig att kritiskt granska det som finns därute på marknaden. Det är inte lätt att vara en hållbar konsument, det är bland annat därför jag tycker om att bidra med kunskap och nyfikenhet. Om jag kort skulle svara på frågan om shopping så är det så här: livet består av så mycket mer än en tur i en shoppinggalleria. Låt oss utforska det!

Varför började du ens?

Ja. Varför? Det är svårt att minnas korrekt. Men jag tror det var en blandning av en vilja att få ännu bättre koll på min ekonomi och att det kändes som en rolig utmaning. Något år senare landade jag i en värdering: livet måste vara mer än att öppna plånboken. Ännu senare, 2018, kom klimatfrågan och knackade på, och på den vägen har det varit. Idag är det främst klimatfrågan som gör att jag fortsätter med ett åtstramat köpstopp, men också för att jag inte har shopping som intresse. Mer om mina regler för 2021 kan du läsa här.

Sen. Det finns all anledning att vara transparent. Jag är inte svart eller vit, däremot har jag köpstopp som en bas. Ibland gör jag avsteg från denna bas. Det var bland annat därför jag skrev det här inlägget, för att ni inte ska tro att jag aldrig köper något.

Det var lite om mitt första köpfria år. Hur tänker du om konsumtion? Har du något miljö- och klimatintresse?

Tack för att DU läser ❤ Om du vill läsa mer av mig, kolla in mina böcker här, där de också går att köpa.

Emilia

Tips på läsning: Konsumtionsrapporten 2020

Önskeinlägg: DIY jag testat, missa inte att göra egen surskölj!

Jag har tur som har Köpfritt-gruppen på Facebook, eftersom jag bad medlemmarna att önska inlägg. Ett av dem var: tips på DIY som jag testat. Det är inte så att jag är en regelrätt DIY:are men när jag tänker efter så har jag på senare tid faktiskt gjort en del. Tänkte tipsa om tre varianter.

Släng ihop en egen deo

Att göra egen deo är enkelt: lika delar neutral kokosolja, bikarbonat och ekologiskt potatismjöl. En matsked av varje kan vara en bra början. Och att du har en ren, liten, burk att lägga deon i. Jag hade också i 3 droppar eterisk olja. Recension: jag gillar deon, och använder den nästan varje dag. Ibland använder jag fortfarande vanlig deo, men det är rätt sällan. Kom ihåg att inte ta för mycket av den när du smörjer dig under armhålan, en liten klick borde räcka.

Göra egen surskölj

Receptet: 5 dl vatten, gärna kokt och svalnat. 3,5 matsked äppelcidervinäger, jag tog en ekologisk. Sen droppade jag i 3 droppar av en eterisk pepparmyntsolja. Jag gjorde blandningen i en större, ren, glasburk. Superenkelt att göra egen surskölj! Recension: jag använde en schamporing runt huvudet (vi hade en sån hemma, då min son tycker det är lite bökigt att tvätta håret). Jag doppade först topparna i burken med sursköljen. Sen hällde jag långsamt blandningen i håret och hårbotten. Det kändes svalt och skönt, sursköljen var kall och pepparmyntsoljan ger en kyla. Lät det verka en stund. Sen sköljde jag med kallt vatten. Jag känner mig så långt nöjd och kommer göra det igen. Jag har en hårbotten som är lite stökig så jag tror sursköljen kan hjälpa mig.

göra egen surskölj
Göra egen surskölj. Jag måste ge det en chans!

Läs mer om konsten att vara nöjd!

Kaffescrub, funkar även för ansiktet

Att använda kaffesump till en scrub är inte dumt alls. Det enda är väl att det luktar lite om sumpen, antingen är man okej med det eller så tycker man det känns lite olyxigt. Jag gjorde enligt det här receptet.
Recension: man får scrubba försiktigt i ansiktet, för det är rätt rivig. Men jag gillar den, huden blir mjuk och får en fräsch look. Däremot är kaffescruben ganska dryg samtidigt som den inte håller längre än en vecka i kylen. Gör helt enkelt inte för mycket av den.

Men hur tänker jag kring skönhetsprodukter generellt?

Jag tänker att….jag alltid gillat skönhetsprodukter, krämer och är uppvuxen med att snylta på sådant som min mamma hade hemma. Älskar nya dofter, älskar känslan av en bra ansiktskräm. Ja!

Men. Jag tänker också att känslan är rätt flyktig och kan också tycka att vi köper på oss alldeles för mycket som vi sedan inte använder upp – så även jag (tidigare). Samtidigt tror jag också att krämer, lotions, ansiktsvatten kan fylla en funktion i att vi tar hand om oss själva. Det blir att visa lite självkärlek. Frågan vi behöver ställa oss är: hur mycket och hur ofta? Min strategi är att verkligen använda upp det jag har och inte köpa på mig alldeles för mycket. Det gör också att jag verkligen uppskattar de få gångerna jag fyller på. Och sen kan jag surfa runt och tråna, absolut, men det är som sagt väldigt flyktigt och jag drabbas inte av begär, för jag vet att även om jag köper det jag vill ha, det kommer inte dröja länge förrän produkterna mister sin glans så att säga.

Att prova att göra lite egna skönhetsprodukter är roligt. Och det finns ju alldeles säkert belägg för att det är bättre att scrubba ansiktet försiktigt med en hemmagjord peeling än en med konstgjorda kemikalier. Jag kommer inte ta ställning för eller emot, utan om jag vid tillfälle köper (har ju köpstopp) för att jag behöver, då vill jag ha produkter som känns bra producerade och med kvalitetsinnehåll utan att tära för mycket på moder jord.

Hoppas ni blev lite klokare på mina resonemang. Och vet ni vad den bästa hudvården är? En löptur! Eller en snabb promenad 🙂

Gör du något eget hemma? Hur ser du på skönhetsprodukter?

Kram

Emilia

Older Posts »