Jag sitter på närakuten och kollar upp min hals som krånglar. En effekt av det är att jag inte kan sova. Under isen helt enkelt. Men då är det bra att reflektera över året som gått – och blicka framåt. För vilket år det var 2019!
Januari. Jag hade ännu inte skrivit på något bokkontrakt men hade tre intresserade förlag. Däremot skrev jag på boken, eftersom jag med stor bestämdhet sagt att “den måste ut!”. Det som upptar en del av mina tankar under januari är #matsvinnskampen – där jag gör det jag kan för att inte slänga mat. Devisen är egentligen rätt simpel: “Vad behöver ätas upp?”.
Februari. Jag har signerat för Mima förlag och är mitt inne skrivprocessen – att skriva en bok där jag dessutom ska testa allt och träffa experter på området är mycket arbete – så jag väljer att tacka nej till en del annat arbete (hur jag kan det? Jag har köpstopp!). Jag tittar i almanackan för februari – och ser att det är då jag snart ska påbörja det bilfria livet – och att jag i almanackan skriver om olika provturer jag ska göra med bussen. Idag är bussen så naturlig för mig, även om jag inte använde bilen särskilt mycket innan heller. Det vi inte lyckades med under bilutmaningen (då) var att ta oss till familjejympan i Tyresö. Däremot – så fixade vi det under hösten som var nu nyss- och våra turer där lilleman skriker och viftar för att vi ska hinna med diverse bussar, och glada busschaufförer som ser till att vi hinner åka med, det är liksom viktigt för mig. Inte bara för klimatet – utan för äventyrets skull.
Mars. Ja, som ni förstår är boken i fokus. Mars blir en kunskapsintensiv månad – där jag träffar forskare som berättar vad yta i bostad har för klimatpåverkan, varför förebyggande av avfall är melodin vi ska satsa på och vilken mat som ska produceras och ätas för att nå klimatmålen. Ett möte med SLU-forskaren Elin Röös fick mig också att fundera på matens egentliga värde och det vill jag skriva mer om. Jag besöker också företaget Inrego och lär mig om hur det fungerar när man återtillverkar mobiltelefoner.
April. Jag tar in på hotell och skriver det sista. I princip är det så tajt att personalen vet att jag äter min middag, och betalar, utan att njuta av den fina vyn från fönstret. På natten skickar jag in mitt manus, efter att på morgonen intervjuat min mormor kring hennes passion för energi och elektricitet. Jag är helt slut men också så glad att jag klarat ett första delmål. Jag opereras också i april, en mindre operation, men som jag gruvat mig lite för. Det skulle visa sig gå bra, och faktum är att jag och läkaren skrattade oss igenom hela proceduren (endast lokalbedövning). Det som helt får mig ur balans är när jag meddelas att Angeliqa gått bort, en vän som var väldigt aktiv i sociala medier och som jag lärde känna. Som jag trodde på så oerhört mycket. Som jag var fascinerad av, ja, hon var verkligen “one of a kind” och så begåvad. I april är det också helt tyst på min egen blogg, inget som var planerat – men det var en tid för reflektion och att ses på riktigt, irl, vilket vi också gjorde.
Maj. Den vackraste månaden, eller en av de vackraste (jag älskar hela året) och jag lägger en extra växel på att skapa Allt för Hälsans huvudscen. Ett arbete som ger mig så mycket glädje – att få bjuda in författare inom hälsa till scenen Pratbubblan är så roligt – de allra flesta tackar ja direkt och jag får möjligheten att sätta ihop en bra mix av både föreläsningar och intervjuer. Jag får också dille på fåglar under denna period. Jag läser om fåglar, lyssnar på fåglar och spanar på fåglar. Här en bild från Årstaviken, där jag och min man sprang på en nötskrika. Så vacker och fascinerande!
Juni. Semestertider och också tid att samla ljus. Maria bjöd in mig och några till – Sara och Katta – till Värmlands sköna “Valley School House”, där vi badade och tog igen oss. Jag sov som aldrig förr!
Juli. Vi reste bort – och hem igen. En konstig resa på ett sätt, för jag minns den inte riktigt. Jag mådde inte helt bra, är gissningen. Jag ville hem, och det ville resten av familjen också. När vi väl bestämt oss, så kändes resterande dagar på resan bättre, och sen fick det bli en hemmasommar – vilket passade oss så bra!
Augusti. Ja just ja. Det var ju en bok som skulle redigeras denna sommar – och på ljusa kvällar satt jag och vred och vände på manuset, tillsammans med min redaktör som tålmodigt gav mig feedback. Den första omgången var tuff, rent mängdmässigt, men den andra kändes något enklare. Och! Jag upptäckte fjärrutlösaren på min kamera, som jag kunde styra med mobilen. Kolla här!
September. Nu när jag skriver allt detta känns allt så – avlägset? Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Men jag studsade in i hösten och rumlade runt där rätt ordentligt. Min fantastiske make började studera och det blev stora förändringar för oss – det mesta bra, men också en större ansträngning för mig här hemma med vardag, lämning och hämtning. Jag försöker inte klaga, men det går sådär. Men jag vill skriva, och jag säger det ofta: jag är så glad att han kom in på sin utbildning till redigerare. Så oerhört stolt! Det jag har försökt att addera under hösten är promenader med min bästa vän Sven och lilleman. Gärna med kaffe på termos och lite fika. Vi har några platser vi alltid besöker. Naturen, den är vår vän! Jag åker också en sväng till Åre – och det visade sig vara helt rätt.
Oktober. Alltså. Min bok kommer ut, den sista oktober. Och vi har jobbat som gnuer in i det sista. Korrläsningen var makaber – i alla fall för mig. Jag var tvungen att koncentrera mig ordentligt (well, not min starka sida) och jag kände mig minst sagt mosig på slutet. Jag har fått så mycket kärlek av er på alla kanaler och jag känner mig glad över fortsättningen med föreläsningar som främsta redskap. Här en bild från releasen (som jag dock höll i november då schemat var knökat och orken behövde fördelas).
November. Den här månaden är speciell eftersom den för mig rör sig om tre dagars fest på Stockholmsmässan, Allt för Hälsan – och ingen skillnad i år – snarare händer något varje år som gör mig extra glad. I år testade jag några nya grepp på scenen – och jag tar med mig det in i 2020! Och det här med mässor – jag blir så genuint glad!
December. Ah, denna månad av – hets? Stress? Massor? Ja, eller så gör man som jag: väljer några saker, och väljer bort en massa annat. Och somnar till Kalle, med lilleman på magen. DET är december och jul för mig!
Måste säga, att genom att skriva det här inlägget, vill jag ju gärna blicka framåt också! Håll till godo, det kommer en “Det här vill jag 2020!”.
Hur har ditt år varit? Om du valde EN sak som faktiskt gjorde skillnad, vad var det?
