Posts on May 2021

3 saker på önskelistan (och hur man får till dem)

Gör du en önskelista på veckan som kommer? Just nu åskar det utanför mitt fönster och jag har packat ner regnkläderna för säkerhets skull, ska skjutsa barnet till gymnastiken på lådcykeln. Men innan dess har jag en stund för mig själv och jag ville titta in här på bloggen och lämna något som vi kan fundera över, så här på helgen och allt.

Så. Låt oss känna efter, vad kan vi skriva upp på önskelistan? Jag vill nog skruva åt det lite. Min övertygelse är nämligen att närvaro i stunden är lite av ett mirakel. Men om man känner att nuet är lite bökigt, så kanske vi flyr för en stund med lite extra scrollande på mobilen, hög aktivitet på hjärnkontoret eller att vi bara undviker oss själva. Vi behöver öva oss på att känna allt som passerar oss. Kunna vara okej med att det är oroligt eller obekvämt. Samtidigt inte fastna, ifall det är det vi har gjort. En avledning kan vara av godo med andra ord, nu leker jag verkligen hobbypsykolog här.

>> Här skriver jag om mina tankar om tankar <<

Min önskelista för nästa vecka är

Den där vandringen från mig till Tyresta längs Lycksjön. Fast från mitt håll. Gjorde den för några veckor sen, från Tyrestaby hem till mig, längs just den sjön. Att pussla ihop sitt närområde är lyx! Känslan? Ett med naturen.

Bad, såklart. Jag har badat i två, tre veckor nu och känslan är oslagbar varje gång. Det börjar bli behaglig temperatur och den vill jag känna mycket av! Det är renande på något vis. Känslan? Klarhet.

Läsa med närvaro. Jag började med en bok av Grebe Träff men har stundtals märkt att tankarna är någon annanstans. Längtar efter läsro helt enkelt. Känslan? Trygghet!

Jag tror på intentioner. Vi kan prata planering och fulla almanackor, absolut. Jag tror på att banta ner så mycket det går, skapa tid och sen addera guldklimparna. Och sätta konkreta dagar/tidpunkter för att förverkliga sin önskelista. För mig blir det vandring och bad på onsdag, läsa blir lite varje kväll.

natur, på emilias önskelista

Vad har du på din önskelista?

Att ha saker på sin önskelista ligger nära våra känslor. Här kommer ett utdrag ur min bok Leva nära, jag har ett helt kapitel om känslor.

“Vad handlar känslor om, tycker du?

Jag tror på några enkla målsättningar. Vi vill må bra. Vi vill kunna hantera och förstå våra egna och andras känslor. Vi vill ha ett gott liv. Att må bra kan handla om frånvaron av psykisk ohälsa, det kan vara att vi sover bra om natten, att vi har en vardag som fungerar. Har vi inte delarna som vi tycker är viktiga på plats, då är det nära till hands att vårt känsloliv börjar knorra. Och vi behöver samtidigt vara redo att acceptera att saker inte alls är som de brukar, om vi till exempel har kraschat eller känner oss orkeslösa. Där det blir en promenad framför danspass. Där det blir yoga istället för löpning.

Vi behöver vara redo att närma oss våra känslor. För en del är det lätt, andra har ett avstånd, jag själv tillhör nog den senare gruppen. I boken Så skapas känslor (2018) beskriver författaren Lisa Feldman Barrett den syn på känslor som kallas för konstruktionism. Den säger att vi skapar våra känslor genom att hjärnan gör tolkningar utifrån sinnesförnimmelser från kroppen och dessutom tar vårt huvud hänsyn till tidigare erfarenheter för att kunna göra en form av känslobedömning. Det handlar alltså inte om att vi reagerar på vår omvärld i samma utsträckning, våra erfarenheter tycks väga tyngre.

Problemet blir när vår hjärna tolkar saker fel. Ett exempel som Feldman Barrett tar upp är en dejt hon själv gick på när hon var doktorand. Hon beskriver i boken att hon egentligen inte ville gå, då hon inte var ”attraherad av honom”. Men väl på dejten känner hon att hon rodnar och att hon får fjärilar i magen, vilket hon tolkar som attraktion. Det skulle visa sig vara en feltolkning, för när hon senare kommer hem kräktes hon, hon hade fått influensa. Fjärilarna i magen var något helt annat.

Som en av många som haft alldeles för mycket ångest känns det minst sagt annorlunda att tänka på mig själv som en skapare av jobbiga känslor. Samtidigt ger det också lite hopp, för genom att försöka må bra, så kan hjärnan börja tolka annorlunda och inte bara ge mig känslor av obehag. Vi kan finjustera vårt system genom att ta hand om oss, inte minst genom rörelse, mat, sömn och relationer.

En annan utgångspunkt, utan att vara en expert, är nog att acceptera att livet innehåller alla typer av känslor. Och att alla är bra, provocerande nog, även om vi vill bli av med vissa av dem. Ångest? Jo även den besten är bra. Under en period av mitt liv hade jag gjort precis vad som helst för att bli av med den. Men så kom jag på det, långt senare och med många timmars terapi, att den vägleder mig när den är doserad i rätt mängd. Väldigt mycket ångest gör mig inte särskilt smart och den smärtar dessutom, det gör fysiskt ont i kroppen. Men lite lagom ångest kan leda mig rätt, hur glättigt det än låter.

Så låt oss fundera på vad som kan påverka vårt känsloliv och hur vi kan närma oss det. Jag delar med mig av sådant jag snappat upp och pratar med människor som kan sin sak. Receptet att leva nära sina känslor tror jag skapar resiliens och självkännedom och samtidigt tror jag det är en resa som varar livet ut. Vi kommer inte alltid ha alla saker klara för oss, och det är okej.”

Om du vill läsa hela boken, det är en e-bok, så kan du köpa den här.

Förändringar och min tanke om tankar

vita blommor inlägg om förändring

“Jag är så dålig på förändring”, hör jag mig själv säga till min sons förskolepedagog. Det är som ett mantra och jag inser så här i efterhand att jag behöver lokalisera vad det är som är så jobbigt. Visst är det härligt med förutsägbarhet, vanor, rutiner och allt det där. Men världen i sig är ju rätt, ja, oförutsägbar. Bara det att vi bor på en planet i rymden är hisnande.

Att vara lite osäker tillhör livet och det innebär att jag behöver jobba stenhårt för att mota oron i grind. Samtidigt inte fly undan från det som är jobbigt men jag funderar: när exakt är det bra att avleda sig själv och göra något helt annat?

>> Mitt inlägg: jag är inte driven <<

Jag mediterar ibland och jag hör ju vad som sägs: att tankar kan köra slut på oss och att vi istället borde fokusera på den verkliga verkligheten och närvaron. Och jag köper det. Jag köper att vi skapar våra tankar och orosmoln helt av egen kraft. Jag läste rätt nyligen boken Så skapas känslor och jag blev otroligt inspirerad av kunskapen som förmedlades där: att kroppen gör sitt bästa att tolka förnimmelser och tidigare erfarenheter och utifrån det kommer ett resultat: känslorna. Ja, vi skapar dem alltså själva om vi ska tro författaren och experten Lisa Feldman Barrett. Detta sätt att se på världen kallas för konstruktionism och jag känner så här: istället för att bli provocerad (va?! skapar jag min egen oro??) så vill jag känna hopp (hurra jag kan påverka min situation!).

>> Du som hittat hit – här en sida om mig! <<

Så jag tänker att jag inte ska marinera mig för mycket i händelser som jag har liten chans att påverka och istället jaga förundran, kalla bad och springa mina 6+7+8 minuter.

förändringar

Hur hanterar du förändring?

Jag har bloggat om förändring tidigare, minns ni detta inlägg?

Jag är inte driven.

daggkåpa - inlägg om att vara driven eller inte

Läser om människor. Sneglar lite och funderar. Är jag driven?

En sak vet jag, och det är att vi behöver skilja på saker. Driv som ger oss energi, som gör att vi känner mening, det är en sak. Men driv som tappar glansen längs vägen, som gör att hjärnan till slut kollapsar, det är något annat. Det bottnar i något som jag inte riktigt hittat orden till än. Jag vet bara att jag känner igen mig i båda driven.

På sistone har jag badat, varje dag. När huvudet sjunker ner under ytan och det kalla vattnet omsluter huvudet, då vet jag. I det ögonblicket vet jag att min person just nu behöver mindre intryck, mindre att göra, mindre att vara.

Idag var en speciell stund i vattnet. Jag var nästan på väg upp ur sjön när min blick lokaliserar en hund. Jag är inte rädd av mig, men jag stannar i vattnet. Väntar. Avvaktar. Jag blir ett med vattnet för en stund. Hunden förgyllde min stund i vattnet genom att jag stannade kvar. Jag bestämde mig där på förmiddagen om ett till dopp, på kvällen. Så fick det bli. Och fortfarande: min person behöver mindre av allt. Så är det. Men sjöar är undantagna.

Så. Hur var det nu med drivet? Att skriva är min ventil ut mot världen. Det är ett mjukt driv som infinner sig lika självklart som ett dopp i sjön. Naturligt. Det är nästan alltid lätt att skriva vilket gör att kraften finns där, trots att annan ork lyser med sin frånvaro.

>> Mitt senaste inlägg om hållbara insikter <<

Frågan jag ställer mig är rätt krass just nu: vad ska jag med driv till? Det behöver befinna sig på rätt plats, eller hur? Om vi skalar bort drivet, vad finns kvar? Jag skulle säga: sjöar och skog. Där vi lätt kan vandra utan att tänka på nästa steg i livet. Nuet tycks klarare om vi faktiskt befinner oss där vi är.

Emilia om att vara driven eller inte driven.

Lyssnat och sett på temat driven

Greta i tre delar på SVT Play

Greta har lagt ett fundament. Hon refererar till forskningen. Ändå har hon axlat ett enormt ansvar, som egentligen inte tillhör henne. Apropå driv.

Systrarna Kallurs podd Motionsklubben

Jag gillar att lyssna på de två systrarna, framför allt gillade jag avsnittet om mikrovanor: driv åt motsatt håll och jag tycker om det!

Johanna Leymann i Bortom Ekorrhjulet

Det här med att fundera på vad man vill. Och hur ofta vi faktiskt landar i att vi inte kan göra allt. Och vad ska vi då prioritera? Lyssna!

Har du driv? Hur ser det ut?