Några tankar om att inte kunna vila. Tänk, jag har varit så hård mot mig själv den senaste tiden. Jo, så kan det vara ibland. Det är inte svart eller vitt. Eller så är det precis så, att vi väljer “antingen eller”. Ett mantra som följt mig de senaste två åren är: “jag kan inte vila”. Det är att vara väldigt hård mot mig själv. Och med det: ett krav på hur vilan ska utformas och inte minst: kännas. Att säga till sig själv att vilan är omöjlig gör att vilan blir….: omöjlig. Så idag gör jag det lite annorlunda. Jag la till vila ändå. Trots mina svårigheter. Jag har bland annat skrivit om den typen av stress i kroppen i det här inlägget om allostas. Men hur som helst: Jag lägger ändå till vilan, för att ge kroppen signaler om att jag vilar.
Idag har jag då vilat: två gånger. Första omgången blev en självhypnos (!) med en hypnositör som heter Ulf Sandström (via Spotify). Behaglig röst har han, och jag gjorde en slags självhypnos på 16 minuter. Det finns fler än bara den, med olika teman Den andra omgången vila blev alldeles nyss. Vi vilade båda två, jag och min man. Låg och blundade, andades. Det var svårt men jag tror ändå att mina signaler till mig själv är viktiga. Så jag tänker planera två vilostunder per dag. Min förhoppning är att kroppen fattar till slut! Och utöver det: rörelse! Sen hittade jag det här och testade tapping.
Det här med att inte kunna vila, kan du relatera?
Så, det var några helgtankar från mig. Hoppas att du mår bra! Jag har den senaste tiden kollat på en serie om Spotify på Netflix, den var spännande.
Leave a Reply