Ända sedan jag började med köpstopp (2016) har jag vetat att mitt motiv är frihet. Och nu när min dator kapsejsade för en dryg vecka sen blir jag också varse om att upplevelsen av frihet föder mer längtan efter ännu mera frihet.
För nu kan jag verkligen inte arbeta i samma utsträckning. Vissa saker fungerar via mobilen och ibland lånar jag min makes dator. Jag blev ofrivilligt mer fri, trots att jag älskar mitt jobb.
Så jag badar. Jag är mer blöt i håret än torr.
Så jag cyklar. Som en dåre faktiskt med färsk träningsvärk i benen varje kväll. Så jag lyssnar, tittar och funderar. Vad ska jag göra resten av livet?
Så jag skrattar. Åt samma saker som du. Du min allra största skatt.
För några månader sedan började jag med #matsvinnskampen. Ett försök att se över vårt hushålls matavfall och matsvinn. Det handlar egentligen om två stora delar: att våga och att organisera. Våga titta, lukta och smaka och organisera på ett sätt som gör att du får kontroll. Maten är en självklarhet idag men samtidigt så livsviktig. Äter vi fem måltider om dagen, så är det 1825 tillfällen under ett år som du öppnar munnen och lägger i lite fuel. Samtidigt är det svinn som vi står för i hemmen så pass stora mängder, att det tåls att skrivas om.
Den gången då jag tog lillemans grötrester och gjorde något nytt av det.
Matsvinnsmentaliteten i Sverige 2019
Vi bor i en del av världen där det helt enkelt är möjligt att slänga mat. Men det finns också något mer därutöver. Ett slösa-samhälle som tänker att man ska kunna köpa sig ur varje situation. Vi slänger mat eftersom vi kan köpa ny sådan. Det finns en attityd, om än inte särskilt medveten sådan, att lösningen är så nära till hands. Ett klick från nästa matköp. Allt färdiglevererat och inget besvär. Min mamma berättade att hon vid ett tillfälle hade fått en apelsin vid jul och hur hon verkligen njöt av den, den där julen i ett fattigt Warszawa. En apelsin. En skatt. En dyrgrip.
Vi har också slängt mat här hemma. Anledningen: organisatoriskt slarv. Vi har helt enkelt slängt mat för att vi inte haft ordning på den. Vi har slängt mat eftersom vi köpt på oss för mycket. Vi har slängt mat eftersom vi haft fel grundinställning. Det är också en bekvämlighetsfråga. Vem orkar titta, lukta och smaka?
Ett mindre lyckat projekt, men som ändå åts upp. Sjukt många väldigt mogna bananer gick åt till detta muffinsprojekt.
Är det en fråga om ansvar?
Ansvar. Nu kommer den tunga biten. Vi finns till här på jorden, vi ska förvalta den tid vi fått. Vi ska vara schysta mot varandra. Vi ska vara schysta utifrån planetens begränsningar. Det är aldrig schyst att ta sig lyxen att slänga mat. Det här är något som kommit till mig efter månader av analys och förbättringsåtgärder. Där jag städar min kyl medan någon annan svälter på andra sidan jorden. Det är klart som sjutton att jag ska bry mig. Det är en fråga om värdighet. Det är en fråga om common sense. Jag brukar inte ha den här tonen, men nu blev det så. Men låt oss också prata om fördelarna. När man efter ett tag, låt oss säga två månader, har hittat sina rutiner, där man kollar av och är på de matrester som blir över, då har man förhoppningsvis turen att ha hamnat i matflow. Då kan man plötsligt spara tid, genom att inte slänga den mat som man både handlat och lagat.
Så. Först en insats, sen övning, sen färdighet, sen matflow. Det är så du får bukt med ditt matsvinn!
#köpstopp2019. Det är konstigt. Men högst naturligt. Att jag fortsätter det som blivit en av mina starkaste värderingar. Här shoppas det inte, men däremot gör jag en massa annat. Som på något vis känns mer meningsfullt. Jag har gjort avsteg några gånger varje år, men nu är jag redo för ett mer asketiskt köpstopps-år. 2016, 2017 och 2018 har bjudit på så mycket och jag kan inte göra annat än just det: avstå.
Jag slängde ut en fråga i det köpfria community som jag tillhör: är det någon som vill haka på köpstopp 2019? Och gensvaret har varit toppen. Vi är ca 50 personer och vi växer i antal. Vill du vara med? Vi kommer snart att sätta upp regler och därutöver planerar jag 12 st månadsbrev till dem som vill ha, gratis!
Men nu till det som jag inte nog kan skryta om: det är konstigt hur mycket bättre mitt liv har blivit sen jag började med köpstopp 2016. Det visar att shoppingglädje är högst temporärt. Vill du ha långsiktig glädje och meningsfullhet: leta någon annanstans än i ett köpcentrum!
Det här vinner jag genom att inte shoppa 2019
Jag blir mindre styrd av att behöva tjäna pengar.
Jag odlar nya intressen, numera kallar jag mig klimatglädje-spridare. Efter sommaren har jag också aktivt sökt kunskap kring alternativa livsstilar.
Shoppingfritt smittar av sig på andra områden i livet, som det här med att leva svinnsmart.
Jag får nya bekantskaper inte minst genom gruppen på Facebook!
Jag lägger pengar på att resa inom Sverige med tåg.
Jag unnar mig mat och fika ute.
När man inte shoppar får man perspektiv. Vad är viktigt? Jag kommer närmare svaret för varje år.
Under köpstoppet 2018 har jag fått prata massor kring köpstoppet, både i Nyhetsmorgon, i radio och i tidningar. Jag planerar att göra mer pr arbete kring köpstoppet och hoppas kunna dela med mig av det här hållbara alternativet.
Det viktigaste med köpstopp 2019 tycker jag är
Många tror att jag kanske gör det för pengarna. Men det vi skapar med köpstopp handlar egentligen om reflektion. Jag tror vi lätt dras med i de sociala normer som är skapade. “Alla gör så, så därför gör jag det också.” Men om vi stretchar medvetenheten lite extra, och skapar det där reflektionsutrymmet, så har vi mycket att vinna. Jag vågar påstå att vi lär känna oss själva när vi tar bort det som förväntas av oss. Vem är jag, när jag inte shoppar? Vem är jag när jag shoppar? Vad vill jag lägga pengarna på? Kan jag skapa frihet? Nya intressen? Vad är viktigt?
Det finns andra som också skriver, kika på vad Cecilia Solér, docent, skriver om flyg och skam, att vi ska se bortom skammen och istället titta på identiteter och konsumtionsteorier.
Vill du testa köpstopp2019? Häng på i gruppen.
Direktlänk till Facebook-gruppen. Jag kommer skapa 12 stycken månadsbrev som jag skickar ut till er som deltar. Förmodligen via mailen!
Jag tittar på klockan. Vi har inte packat ner matsäcken än. ”Äh, vi tar bilen, det blir enklast så”.
Kommer hem från jobbet helt slut, och ingen av oss vet vad som ska ätas till middag. Jag tar något enkelt, som jag ofta lagat. Boken med växtbaserade recept ligger orörd på diskbänken, den bara stressar mig. Blir man verkligen mätt på grönsaker, tänker jag medan jag tar fram köttet som vi köpte på extrapris.
Efter mötet med gruppen känns hjärnan mosig. Vi har suttit ner länge, käkat bullar och kaffe i omgångar. Jag behöver något som väcker mig. Jag ska nog unna mig den där tröjan i butiken, som jag såg i fönstret på butiken bredvid jobbet.
Att bli klimatsmart hänger på lite olika saker. Ofta vet vi vad som är mer rätt, sett med klimatglasögonen på. I de exempel som jag listat finns det flera faktorer som sätter käppar i hjulen.
Att ta bilen istället för bussen är en bekvämlighets- och effektivitetsfråga. Bekvämt för att bilen står några meter från lägenheten eller huset. Effektivt för att man inte behöver anpassa sig till busstider och man hinner med det man ska. Det som krävs för att förändra beteendet tror jag är: planering (göra matsäcken och kolla busstider dagen innan) samt att ta bussen några gånger för att vänja sig vid det klimatsmarta alternativet. Vinster: klimatet mår bättre, du får vardagsmotion (till och från bussen), plånbokssmart (billigare än att äga bil, och bensinpengen sparar du in på). Dessutom: har du barn så lär du ut hur man ska göra för att det ska vara hållbart. Vi behöver drilla nästa generation, lika mycket som oss själva. I mitt eget fall tycker sonen att bussresa är bland det roligaste som finns. Så hur många win finns det, tänker jag? Många!
Bild från min matsvinnskamp. Vegetarisk måltid gjorde på rester. Sparar? Tid, pengar och matsvinn. Mer om matsvinnskampen kan du läsa här.
Att ändra matbeteendet är en knivig en. Vi är vanemänniskor och förändring är i mångt och mycket svår grej för många. Kanske finns det dem som tycker att man ska få äta vad man vill. Det perspektivet är rätt snävt, för det du äter påverkar inte bara planeten, utan också din egen hälsa. Men om man har mycket på agendan är det lätt att följa vana och rutin, för att avlasta sig själv och sin hjärna. Men för att få till stånd nya matvanor tänker jag: smyg in mer växtbaserat och gör det på ett gott sätt. Kunskapen finns därute, fånga in den! Googla när du känner att du har ork.
Och så var det konsumtionen och shoppingen. Jag träffade nyligen en forskare som berättade om hur vi löser våra känslor med shopping. Är man glad så shoppar man, är man ledsen gör man det också. Och egentligen: konsumtion kan vara bra (vi har behov av att det offentliga ska fungera, till exempel), men jag tror det är kvaliteten på konsumtionen som avgör. Jag tror vi behöver unna oss helt andra saker än nyproducerade kläder. Exempel på gåvor vi kan ge oss själva: reflektionstid, familje/vänner-tid, läsa böcker tid, dagsljus och andra saker som inte nödvändigtvis blandar in våra plånböcker. Konsumtionskulturen är stark, glöm inte det.
I och med min debut hos Nyhetsmorgon (ja, jag kommer gärna dit igen) så blev det ett stort fokus på hur mycket jag hade sparat genom att inte shoppa. 100 000 kronor det första året, men det betyder ju inte att jag skulle ha handlat för hela summan, sådär i backspegeln. Och visst är det så: det finns en korrelation mellan att inte shoppa och låta pengarna växa.
Hur gör man då? Sluta shoppa börja spara.
Sätt dina regler.
Så ja, du kan sluta shoppa och börja spara. Det finns olika sätt att ta ett köpstopp. Exempel på mina regler kan du läsa om här. Skapa dig ett ramverk och framför allt: det ska inte vara en belastning att sluta shoppa. När jag slutade med shopping det andra året (2017) hade jag stort fokus på vad jag valde till istället. Man behöver skifta fokus, istället för att tänka på det man inte får.
“Nollställ” ett konto så att du kan följa utvecklingen.
Det var så jag fick reda på hur mycket pengar jag hade sparat på ett år. Jag hade ett sparkonto på SEB, som jag hade noll på i början av första året (2016). Det är, i alla fall för mig, peppande och se hur mycket man kan spara. Observera att det är högst individuellt. Har du magert med pengar kan det vara så att sparandet inte blir så stort, men du kanske slipper ta lån eller annat för att få vardagen att gå ihop.
Fokusera på det positiva!
Jag har hela tiden haft roligt med shoppingfritt och egentligen var det aldrig meningen att jag skulle “sluta shoppa börja spara”. Först och främst så lösgjorde det shoppingfria livet tid. Jag behövde inte känna pressen att dra in pengar, och samtidigt gick det bra för företaget. Jag vågade ta nya uppdrag som jag normalt inte hade vågat för att jag ofta tagit säkra kort. I mitt shoppingfria år 2017 blev resor inom Sverige tillåtet, och även 2018. Det gör att jag då och då “checkar ut” från familjelivet och åker bort över en helg eller några dagar.
Andra positiva grejer av att sluta shoppa börja spara.
#1 Ja, du sparar pengar
#2 Du lösgör tid (shopping tar tid) – och du kan av de sparade pengarna kanske ansöka om en ledig obetald dag på jobbet?
#3 Miljön – för vissa är detta viktigt, medan andra inte är så intresserade. Men för mig har det kommit viktiga insikter av att leva shoppingfritt. Det gick ju så långt att jag skrev min första bok, Klimatglädje!
#4 Du kan fokusera om på andra saker som livet bjuder på. Många har föreställningen att shopping behöver vara en stor del av livet. Nja säger jag.
#5 Du kan skifta din konsumtion mot upplevelser istället (som mina ensamresor) och får förmodligen förhöjd livskvalitet. Restaurangbesök var något jag tillät mig från början: att äta en bit god mat är verkligen något jag rekommenderar!
Planera bättre? Arbeta mer? Hämta tidigare? Mer mat från grunden? Stryka kläderna? Och så bedömningen: var det tillräckligt, det jag gjorde? Eller visst kunde jag gjort mer. Jag kunde ha skitit i att ta det där samtalet. Jag kunde ha varit lite snabbare, smartare, mer tidsbesparande. Och trevligare. Förstås.
Att ofta känna att man inte räcker till
Det är nog så att vi programmeras till att prestation är prio ett, mest är bäst och vi kan klara allt bara viljan finns där. En slags bas att stadigt stå på. Det är kul och bra på många sätt att kunna sätta statistik över sina dagar, idag har jag arbetat x timmar, tvättat y maskiner osv. Men det är som att vi inte mättas av våra egna dagar. Lite jagade till mans. Läser man Clara Lidströms krönika kan man verkligen undra vem som jagar.
Är räcka till en känsla? Ett krav? Från någon annan? Från dig själv?
Och jag har det så förbaskat bra. En man som faktiskt aldrig sagt att jag borde det ena eller det andra. Som med omsorg tycker jag ska resa till Yasuragi. Som förbereder diskmaskinen och frukost varje dag. Hämtar, handlar, dammsuger. Fyller dagen med det han månar om mest: familjen. Vi drar våra strån till stacken. Och inte har jag någon chef, heller, eftersom jag driver eget företag. Kanske därför jag har eget?
Men jag känner ofta att jag inte räcker till. Det mynnar mer från mig än från någon annan. Och absolut, jag fattar att människor känner sig jagade med förväntningar som kommer från höger och vänster. Men inte jag, nej. Jag är en isolerad ö här. Där jag verkligen behöver känna att jag räcker jävligt mycket, ett nytt mantra. Det kan också vara en psykologisk företeelse, det där med att inte räcka till. Ett hjärnspöke. Säkerligen handlar det om en inre gränssättning, en nyktrare bild av vad livet går ut på. Visst låter det klokt? Så var det bara en sak kvar. Action på det hela.
Om du vill ha mer av den här “jag-duger-i-alla-lägen” så kommer här några tips.
