Jag har ett sådant starkt behov av att vara social. Det är så fint om man kan vara det. Jag är social, och vi har alla behov av att speglas av andra människor. Sen finns det tillfällen jag vill vara helt ensam. Men inte nu. Inte idag. Så jag kontaktade Ellen för en tid sen. Ellen och jag har känt varandra ett tag men aldrig träffats irl. Hon har bland annat skrivit den lilla boken Stäng av mig och jag kan varmt rekommendera den. Dels är den lättläst, men också viktig. Ellen lyckas ta fasta på vad en utmattning eller stress kan leda till. Igenkänning? 100 %. I kvadrat.
Idag sågs vi – det var så roligt att få byta tankar och också reflektera om samtiden. Vi fikade på caféet som ligger i anslutning till biblioteket i Årsta. En ostsmörgås, kardemummabulle och kaffe. Och det där som jag dragit mig för tidigare i somras.
Det blev en glittrig förmiddag (solen!). Och promenad. 10 000 steg – det är precis vad vi behöver, eller vad säger du? Nu sitter jag på ett annat bibliotek, i Haninge. Jag klurar på framtiden. Jag är helt slut, men på ett bra sätt. Lite jobb har jag hunnit med och jag funderar på vad jag vill bli när jag blir stor.
Japp. Var tredje, fjärde år så sitter jag där. Tänker: “vad håller jag på med?”. I år har jag drivit eget i 15 år. Och jag vet att jag vill arbeta med frågor som rör omställning, konsumtion och klimat. Fortsätta att föreläsa. Samverka med andra. Skala upp. Vi behöver det. Vår värld behöver förändras. Vad blir det för jobb 2025?
Vad tänker du på denna tisdag? Har du några drömmar? Är du social eller behöver du vara ensam?
Jag gillar ju slow life, vila, skog och natur. Mina ambitioner är ofta medvetet låga, jag är långt ifrån att vara en karriärist. Enkelt liv är, tja, en rätt bra idé om du frågar mig.
Att skriva en bok är sjukt mycket jobb. Särskilt om den tangerar stora områden, forskning och intervjuer. Som tur var hade jag ingen aning om vilket insats som krävdes, och när jag sen slet mitt hår för att färdigställa boken förra sommaren, då var det ju bara att tuta och köra.
Men varför skrev jag då en bok om klimatet?
Det råkade bli så att klimatfrågan blev personlig för mig. Jag insåg sommaren 2018 att om vi fortsätter med fossildrivna livsstilar så skapar människan en värld där jag själv inte skulle kunna leva. Det funkar inte för mig med ett varmare klimat, rent hälsomässigt. Ju mer klimatfrågan attraherar mitt ego, desto bättre. När saker blir personliga, då är vi mer redo att ta action.
Så kom det sig samtidigt att jag faktiskt redan var lite #klimatsmart, med köpstopp sedan några år tillbaka. En första förläggare tyckte mitt köpstopp var spännande och föreslog att jag skulle skriva en synopsis. Och det gjorde jag, i rasande takt. Och det handlade inte bara om köpstopp, utan även andra områden. Det blev startskottet för Klimatglädje-boken.
Förlösande när boken var klar. Omslaget och bilderna i boken är illustrerade av Asia Pietrzyk
Utdrag ur köpstopp-kapitlet
Inlåsta i konsumtionsfällan När Cecilia berättar om »lock-ins« nämner hon forskaren Christer Sanne och längre fram tar jag del av en rapport som denne Sanne skrivit, Willing consumers – or locked in? Policies for a sustainable consumption (2002).
Som han beskriver det handlar det inte bara om den enskildes vilja att vara mer hållbar; som konsumenter har vi visserligen möjligheter att välja, men vi är också påverkade av ett större sammanhang. Det är inte bara att förändra sin livsstil, utan frågan är större än så. Christer Sanne beskriver hur du som konsument är intvingad i ett konsumtionsmönster som till stor del ligger utanför din kontroll. Det som påverkar är bland annat tillgången på varor och tjänster, tekniska system och andra aspekter. Sanne pekar förstås också på medias roll och företagens intensiva marknadsföringssatsningar. Det får mig att tänka på influencer marketing, som innebär att företag tar hjälp av både stora och små influencers för att använda sociala medier i sin marknadsföring. Syftet är i de allra flesta fall att sälja produkter eller att bygga varumärke.
Det är många unga som följer sina idoler och som därmed samtidigt exponeras för reklam efter reklam, produkt efter produkt. Det känns inte riktigt bra i magen, eller vad tycker du? Jag läser senare en artikel i Aftonbladet, »Influencers orsakar konsumtionshets hos unga«, i vilken det berättas om en undersökning där 80 procent av de tillfrågade menade att sociala medier bidrar till hets kring konsumtion. Den tillfrågade ekonomiexperten, Elin Helander, menar i artikeln att det är naturligt att vi faller för det, eftersom influencers många gånger målar upp »ett liv som är eftertraktat«.
Att tala om köpfritt eller minskad konsumtion som livsstilsval kan sticka folk i ögonen. En vanlig fråga jag möter är: Vad ska vi finansiera det offentliga med, om ingen konsumerar? Och visst har de en poäng: vår konsumtion ger underlag för inkomster, för skatter och det kan vi bygga samhälle av. Vård, skola och omsorg, bland mycket annat. Samtidigt befinner vi oss mitt uppe i en större klimatförändring, där konsumtionen är en viktig faktor och orsak till mängder av utsläpp. Det blir en målkonflikt: vi vill ha in skattepengar och resurser som är beroende av fortsatt ekonomisk tillväxt, men vi vill också begränsa våra utsläpp och bromsa den utveckling som leder till global uppvärmning. Det finns en del av miljörörelsen som anser att det är nödvändigt att fokusera på lösningar bortom BNP-tillväxt. Här vill förespråkarna hitta andra samhällsmodeller som inte utgår från ekonomisk tillväxt. Mellan åren 2014 och 2018 genomfördes forskningsprogrammet »Bortom BNP-tillväxt: Scenarier för hållbart samhällsbyggande«. Bland annat togs det fram fyra olika scenarier för Sverige 2050: kollaborativ ekonomi, lokal självförsörjning, automatisering för livskvalitet, cirkulär ekonomi i välfärdsstaten. Kollaborativ ekonomi innebär en ekonomi med samarbete i fokus, där vi till exempel delar på olika resurser. Det kan vara att du samåker med grannen till Ica och handlar eller att du tar del av ett klädbibliotek. I rapporten läser jag att det kollaborativa kan vara på flera nivåer, där man till exempel på nationell eller internationell nivå nyttjar smarta digitala lösningar. Vad menas med automatisering för livskvalitet kanske du undrar? Här handlar det om att många arbetsuppgifter tas över av robotar och andra tekniska lösningar. Denna modell bygger på en kraftigt reducerad arbetstid – i rapporten nämner man 10 timmar per vecka som ett riktmärke.
I slutrapporten för programmet, Framtider bortom BNP-tillväxt, skriver forskarna bland annat: »För att hålla oss inom de planetära gränserna och bemöta de miljöförändringar som redan sker krävs en omställning till mer hållbara former för produktion och konsumtion, samt hur samhället organiseras.« De menar vidare att det råder »brist på politiska initiativ som sätter frågor om genomgripande samhällsomställning i fokus«.
Men Cecilia ger mig också en annan syn på tillväxt. Hon menar att vårt fokus bör ligga på de konsekvenser som olika slags tillväxt ger och att all tillväxt inte är dålig. »Är det negativa effekter så ska de bort. Och det genom beskattning och ändrade lagar. Tillväxten kan ju även öka om människor börjar gå på teater, och då är det ju något positivt.« Hon pekar också på att det finns andra kommersiella alternativ, kopplade till tillväxt, som är bättre sett ur ett klimatperspektiv, till exempel tjänster som erbjuder reparation. Samtidigt drar jag mig till minnes de där futtiga 60 kronorna som vi lade på reparation enligt Konsumtionsrapporten 2018. Någon form av normförskjutning behövs, annars kommer företagen som reparerar inte gå runt – det måste helt enkelt finnas en efterfrågan.
Inlägget innehåller en länk till Adlibris och Bokus.
I onsdags i förra veckan tog jag mig till förlaget som helt och fullt har trott på min idé från början: att skriva en bok utifrån fokuset hur det KÄNNS att förändra sig för klimatets skull.
Och nu landar jag i det arbete som jag har lagt ner, där jag tillsammans med David Möllersten, har arbetat för att få fram en bok som både ger kunskap men också en nyfikenhet: vad händer när vi ställer om?
Jag har intervjuat ett 20-tal experter och jag är evigt tacksam för deras hjälp att göra boken intressant och att man som läsare ska kunna förstå hur saker och ting hänger ihop, med klimatglasögonen på.
Så fin!
I media just nu
P4 Stockholm – jag kommer in ca 2 timmar, 11 min och 26 sekunder in 🙂
I Bromma församling, återkommer om datum (blir i december)
Tusen tack alla ni som hört av er och grattat kring boken, känns overkligt stort och fantastiskt att ha rott detta i hamn – nu börjar arbetet med att få ut boken!
Jag prenumererar på en hel del nyhetsbrev, och när jag blev inbjuden till “Global Challenges Expo” blev jag taggad, för här finns ju klimatfrågan representerad. Jag tänkte dela med mig av några tankar som ploppade upp under de två timmar som jag var på plats.
Tanke #1. Att jag, trots klimatintresset, inte har särskilt bra koll på de globala målen. Frida Boisen skrev en krönika på temat, jag tror den är från någon dag sen. Men det är skämskudde. Men! Nu är jag helt inne på att lära mig mer. Det som var särskilt intressant var Jakob Trollbäcks dragning om hur han med sitt företag skulle bygga upp en kommunikation kring målen, och resan till det som säkert många känner igen: den visuella tolkningen av de globala målen.
Tanke #2 Att de globala utmaningarna, och däri ligger också klimatfrågan, definierades under denna eftermiddag på Handels som “risker”. Jag reagerade på det, eftersom i många andra fall talas det om “hot”, “kris” eller andra ord som ska ringa in det hela. Risk är en term som jag själv blev bekant med när jag studerade finansiering och ekonomi och jag funderar på ordvalet. Är till exempel klimatfrågan en risk, eller är vi inte redan framme vid klimatkrisen, den är väl inte där framme, utan den är nu? Men visst, samtidigt har vi inte nått de allra mest kritiska graderna än, så kanske går det att tala om risk. Framför allt att vi har mycket att riskera! Vi ska komma ihåg att jag är totalt insnöad på klimatfrågan, de globala målen är ju bredare än så. (sen kan det nog också vara så att klimatfrågan kan ses som “möjlighet”, ifall vi vill vara lite mer pepp).
Tanke #3 Att i det här sammanhanget, på Handels, så är tanken att marknaden ska lösa klimatfrågan eller även andra delar av de globala målen. Minst två av förslagen från gårdagens dragning handlade om finansiella lösningar. Och det är ingen kritik från min sida, utan snarare att jag, som tror mycket på en folkrörelse, inte har funderat så mycket på vad marknaden kan göra. Fast kanske att jag har det, på ett sätt. Jag har sneglat på det här med solceller, där till exempel IKEA tagit rygg på konceptet. Eller semi-kommersiella lösningar som delningstjänster, det kan vara bilpooler, samåkning eller något annat.
Golnaz, VD & grundare för Inkludera, se nedan.
#4 Att jag blev sjukt glad av Inkludera. De tar sociala innovationer, och gör dem till nationella, genom att addera affärsmodeller som fungerar, och på så vis kan fler ta del av de smarta innovationerna. Golnaz Hashemzadeh Bonde, tidigare elev på Handels, var på plats och presenterade det som Inkludera gör. Så bra!
De som vann förstaplatsen i att skapa lösningar inom olika problemområden var “the AI challenge”.
Jag gillar inte alls det jag ska skriva nu. Det rimmar sjukt dåligt med resten av min livsfilosofi. Men ok. Som småbarnsförälder är det legitimt att hojta: 2 minuter och 49 sekunder är också tid!
Det här skrev jag för en månad sen Om 25 dagar, förmodligen på tolvslaget (ok klockan 21:30, ni vet att jag aldrig kompromissar med min sömn) så ska mitt råmanus vara klart. Och det är så viktigt för mig att hålla den. Det kommer visa att den här rastlösa själen kan skapa en produkt som innebär fokus och engagemang. Jag har varit hoppetossan som hoppat från projekt till projekt och alltid varit på nästa sida. Nu måste jag istället vara MITT PÅ SIDAN. Det innebär att jag kan inte vänta på någon inspiration för att saker ska hända. Så jag kör intensiva 20 minuters pass (funkar bäst för min post-utmattade hjärna). En av dagarna var jag tvungen att pausa skrivpasset. Det var 2:49 kvar. Jag gjorde det jag skulle, kom tillbaka till skrivandet och insåg att jag faktiskt hinner göra något på tiden som var kvar. Carpe minuten är min bästa gren!
Det har varit mycket sånt här. Jag är beroende av naturen och utevistelse.
Det som sen hände var Att jag igår, den 30 april, satt på hotellrummet under hela dagen och försökte få ihop det sista. Jag fastnade lite grann på ett kapitel, men sen tyckte jag att det flöt på. Under middagen bad jag om att få maten ganska pronto, eftersom det var 4 timmar till tolvslaget. Strax efter att klockan slagit deadline klickade jag på skicka till min förläggare. Jag somnade nästan direkt och jag sov djupt. Det är första gången som jag tummar på sov-principen sedan hundra år! (jag står fullt ut för att värna om sin sömn)
Dagen efter har det känns som en rejäl baksmälla. Många frågor har snurrat på förmiddagen: var det tillräckligt? Saknas det något? Hur blev förordet? Jag insåg att en del av förordet försvunnit i den version som jag skickade in, så jag slog på datorn och jobbade metodiskt fram en bättre version och skickade om den. Då kändes det bra. Men oj vad jag har kämpat den senaste tiden, men att skriva, intervjua och rannsaka mig själv.
En vän gick bort i mars månad. Det känns på många sätt tomt. Vi träffades några gemensamma vänner för att minnas, för några helger sen. Begravningen äger rum nu på fredag. Hon var nära så många och jag förstår min egen och andras saknad. Du har varit en sådan person som man vill komma nära. Vila i frid.
Idag har jag varit ledig. Jag har skrotat här hemma med familjen och vi har rensat garaget eftersom det ska byggas om. Jag har nya projekt som startar nu, och boken är ju inte helt klar än, utan jag förväntar mig en hel del arbete efter första vändan hos förlaget. Men en insikt slår mig nästan varje gång jag är helt slut, att jag vill jobba för att kunna ta rejäla pauser. Det var liksom hela poängen med att jag startade företag. Och jag tror att det är möjligt. Det som är spännande just nu är att jag vill ändra om mitt fokus i företaget. Jag lovar att berätta mer, när den tiden är mogen.
Jag är smärtsamt medveten att bloggen legat i träda, men vill du följa mig närmare så föreslår jag Instagram, för den uppdaterar jag dagligen
Tips i all enkelhet
Marias fina videos på Youtube och hennes fingertoppskänsla. Hon har också ett nyhetsbrev som man kan signa upp på. Följ!
Johanna Nilsson är en person jag ser upp till, eftersom hon också har ett stort intresse i klimatfrågan. Hon var också den som peppade mig till att skriva till DN Åsikt, där jag också blev publicerad. Här skriver hon om något som är urviktigt: att vara ledig mellan varven.
Tack för att du läser och tittar in, jag uppskattar det <3
Driva företag – tjäna pengar, självförverkliga sig själv? Kanske det som vi företagare oftast förknippas med. Den där drivkraften att göra mer, skapa nytt, utforska, agera, och inte minst: jaga debiterbar tid. Men så insåg jag precis. Att frihet är min bästa lön, och min största drivkraft. Och det är precis det som mitt inlägg kommer att handla om.
Varför startade jag företag, egentligen? Jag trodde nog aldrig att jag skulle göra det för alltid, men har nu insett att det passar mig så himla bra. För mig skulle det snarare vara läskigt att ta en anställning. Jag är nämligen oerhört bortskämd med att själv välja precis vad jag vill göra, och när jag ska göra det. Jag är mig själv trognast, helt enkelt. Och dessutom passar det mig på flera sätt, exempelvis har jag inga problem med att sälja in mina tjänster, en av de saker som många förknippar med knepighet.
Några dagar off duty. Fast att driva företag, det släpper jag aldrig helt. En bra kombination – frihet och företagande. Bilder från helgen retreat i Nynäshamn.
Jag kan förstå, att om man aldrig drivit företag, så kan det vara skrämmande. Du ska sköta allt själv, inte minst införsäljningen av jobb. Och jag ska inte sticka under stol med att jag hade några hundår först. Jag jagade som aldrig förr, och fick nästan ingenting sålt. Men jag lärde mig oerhört mycket. Som jag idag kanske tar för givet. Hur man tar kontakt, hur man presenterar sina tjänster, hur man tar betalt, hur man upprätthåller en kontakt. Det som också varit viktigt är att bygga det där som så fint heter “personligt varumärke”. Idag tar jag ofta uppdrag där jag ska agera som avlastning för företag när det gäller innehåll och sociala medier. Det gör att jag vill uppfattas som en trygg och trovärdig person, som är leveranssäker.
Men nog om det. För det som verkligen driver mig är friheten. Att arbeta närsomhelst, varsomhelst. Eller inte alls, om det är det livet vill mig. Igår hann jag med ett kort, spännande samtal med en av mina uppdragsgivare, för att nästa stund ligga med magen neråt på en massagebänk. Och för mig spelar det ingen roll när jag arbetar, det kan vara på dagen, kvällen, helgen. Så länge det passar mitt liv, så är jag väldigt nöjd. Och det innebär också att jag kan ta mig loss, både när det gäller vardag med lämningar och hämtningar, men också som igår och idag: då jag tagit friheten till Nynäs Havsbad för att njuta av livet.
En stunds avkoppling för en rätt så pimpad hjärna. Det innebär ny energi. Sen kan jag skvallra om att sconesen och fikat på Nynäs Havsbad på helgerna är outstanding!
Så om jag sammanfattar: därför driver jag företag.
⇒ Friheten. Den gör att jag blir mer kreativ, mindre stressad och glad!
⇒ Det är roligt. Hela processen egentligen. Att komma på en idé, där man ser att det finns ett behov, paketera det och ta kontakt. Jag gillar också att skriva offerter och inte minst kundvård, där jag jobbar mycket med ett bra bemötande som är personligt och minnesvärt (jag hade en period då jag skickade analoga hälsningar på fina kort när det var högtider, vilket uppskattades mycket!). Däremot har jag lejt ut bokföring, deklaration och sådant som egentligen tar tid men är rätt tråkigt.
⇒ Omväxlingen. Jag gör ganska många olika saker i mitt företag. Det började med artikelskrivande, men den branschen har helt ändrat sig med sämre villkor för frilansare. Så jag har istället gått mer åt sociala medier (skapa innehåll + hands on arbete) och en del kommersiella texter (advertorials). Sedan förra året skapar jag också onlinekurser åt företag, där jag bland annat fick ett större uppdrag för HSB. Det som tillkommit mer och mer är att jag profilerar mig som moderator – så oerhört roligt att få träffa människor live och ge dem min fulla närvaro och bjuda på bra intervjuer. Nu i april kommer jag att köra fyra dagar på mässan Gastro Nord, och sedan är det uppstart med Allt för hälsan, där jag både bygger program samt modererar scenen Pratbubblan. Men tillbaka till det här med omväxling: det gör att jag sällan har tråkigt på jobbet.
⇒ Mötena. I alla sammanhang – att få träffa människor som på något vis har en del i mitt arbete – det kan vara kunder, personer som jag ska intervjua. Men det kan också vara frilanskolleger, såsom Vandringsbloggen, och många fler.
⇒ Möjligheten till att satsa på andra saker också. Med fast anställning ska du oftast vara på plats. Som frilans kommer frihet under ansvar, men också möjligheten att kultivera saker såsom återhämtning, motion, skrivprojekt och mycket mer. Jag har yogat sedan den 5 februari 2018 varje dag förutom tre spridda dagar. Jag är ute mycket. Jag lagar middagsmaten kl 11.00 på förmiddagen för att familjen ska få en lugn kväll. Mixen. Mixen!
Ibland får friheten stå tillbaka när det hopar sig. Jag har intensiva perioder bitvis, men det är ok. Vetskapen om en horisont gör att det alltid är värt det.
Du kanske blev nyfiken på det här med sälj – läs gärna det här inlägget::
