Nej (irriterad). Här ska minsann inte förändras någonting. Vi pratar som om ingenting, och blir det klimatprat, då vänder vi bort blicken, tittar upp mot skyn och frågar om vädret. Det är vanligt att göra precis så. Inte bara i klimatfrågan.
Igår kväll föreläste jag på Ekonomiska Muséet i Stockholm och fick en massa bra frågor att fundera på. Men det blev extra svårt. Jag är ingen politiker. Jag är ekonom och författare. Men med åsikter såklart.
“Fundera på? Berätta mer… vad menar du?”
Jag skriver ”fundera på” eftersom vi i dagsläget, 2024, fortfarande är sjukt oense. Om lösningen. För klimatkrisen. SJUKT. OENSE. (och i andra frågor med, minst sagt…)
Jag känner flera saker medan jag funderar:
Maktlöshet, hopp som sinar eller när jag tänker på orättvisor och dem finns det gott om. Eller när jag hör mumbo jumbo på radion där det hänvisas, klimatfrågan alltså, till att den tillhör någon annan. ”någon annans problem” eller ”not in my backyard” (Tack Erik Bengtson, Maria Wolrath Söderberg, Nina Wormbs m fl på Södertörns Högskola).
Och ett boktips till dig som vill förstå varför det finns hinder för omställning. ”Ursäkta mig” (länk till prisjakt)– älskar när forskare paketerar det på ett enkelt vis. Det gör att den här ibland lite trötta hjärnan kan andas mellan varven! Rekommenderar! Jag vågar också påstå att det kan vara värt att läsa min bok Klimatglädje, men den är från 2019 (finns på flera bibliotek).
Leder klimatkrisen till konsekvenser?
JA. Det är en ”no-brainer”.
Det har vi bevis för. Japp! Faktiska bevis.
Med det sagt, så betyder det inte att vi löser klimatfrågan på en akademisk kvart. Men det finns bevis som borde göra det möjligt att skapa vilja. Viljan till förändring.
Beviset är: forskning.
Sammanställd sedan LÄNGE. Fråga Johan Rockström. Men fråga också dina barn, om du har några. Vad känner de? Inför klimatet, kriget eller det som sker i världen just nu. Min känsla säger mig att vi är MÅNGA som oroar oss just nu.
Do it! Gör det bara – ropa på hjälp när du behöver, för jag orkar inte skrika själv. Faktum är att i somras slutade jag gråta över klimatet. Kriget. Det tog bara totalt stopp.
Inlägget innehåller reklam för egen verksamhet. Se mer info längst ned!
Vi är inne i oktober. Vad hände med tiden egentligen, sommaren försvann liksom? Det får jag återkomma till. Men det blir ett senare inlägg…
Jag fick tips om en alldeles färsk podd, som heter Klädindustrins retorik. Och helt plötsligt vaknade min nyfikenhet till liv igen. Decorum. Ett första poddavsnitt som handlar om det jag är mest intresserad av just nu: retorik: konsten att… föra sig? Utöver det ligger filosofi på önskelistan om jag skulle våga mig på att plugga igen.
Vad är grejen med ”klädindustrin”?
Ni som följt mig ett tag vet ju om att mitt intresse för klimatfrågan är stort. Det är ingen hemlighet. Den vaknade till liv tack vare Greta Thunberg och även andra viktiga personer: Esmeralda, Andreas och många fler, som gör allt i sin makt för att vända situationen. Vi är i ett akut läge nu. NU, inte sen.
Klädindustrin är inte min starkaste gren. Den har varit, när jag var yngre och ville passa in. Det pratas det också om på ett väldigt intressant via poddavsnittet, som du hittar här.
Podden tar upp ämnet identitet. Att höra till. Mode. Socialt tryck. Normer. I många år ville jag vara ”snygg”. Inget konstigt alls. Men för mig innebar det en stress. Jag var minst sagt utanför. Har du också känt något liknande?
Problemet, där jag också tror många kan känna igen sig, är att alla har inte råd att vara snygga. Det är en fråga om ekonomi, kapitalism, politik, prissättning etc. Det var därför jag började med köpstopp som sedan ledde till köpfrihet. Den friheten har betytt otroligt mycket för mig.
Decorum – ett förhållningssätt?
Decorum? Jag googlade på och fick upp följande: decorum är lika med ”anständighet”. Och kopplade det samman med grön marknadsföring (jag har pluggat marknadsföring en gång i tiden). Begreppen greenwashing och green hushing problematiserades och jag drar slutsatsen, tillsammans med många andra (hoppas jag!), att de företag som har möjlighet ska bete sig anständigt. Det är inte lätt. Men det går. Det måste gå.
“Vet inte om du skrivit om det tidigare men jag tycker att frågan om barn och köpfritt är jättesvår! Dels hur man lär barnen att hantera sina egna pengar men inte köpa massa ”strunt”, och dels hur man själv kan gå emot normen kring kläder exempelvis? Min yngsta vill t ex bara ha tunna leggings (vägrar jeans eller andra hårda byxor) men leggings går sönder efter en dags lek! Hen bryr sig inte men jag kämpar med tankar om att barnen ska vara hela och rena“.
Jag har barn i åldern 9. Han föddes 2015 och 2016 började jag med mitt köpstopp. Det innebär att för honom är det normalt att ha en mamma som pratar om vikten att vara varsam med pengar, att ta hand om det man har, att inte köpa nytt. Första åren var jag en rookie, så där köpte jag ibland nytt, för jag tänkte att “det är så man gör när man inte hittar det man behöver begagnat”. Ingen skuld i det, det är så vi är kodade att tänka – alltifrån marknadsföring till hur våra kompisar gör – och budskapet är: KÖP. NYTT. PASSA PÅ. REA NU – MISSA INTE!
Låt oss titta på frågorna:
Hur lär vi ut att hantera pengar? Eller om vi är trötta på allt strunt? Ställ frågan: varför är det bättre att köpa begagnat?
Jättebra formulering! I mitt fall har jag inget exempel, då han fått med sig tankar kring köp från början. Han har fått saker. Till exempel köpte hans pappa en hel del saker innan han föddes, och som sedan fyllt barnarummet. Pappan, som jag älskar djupt, hade även en hel del leksaker från det att han var liten. Det betyder att barnarummet är FULLT till brädden. Men det är för att vi inte har orkat rensa. Tänk dig 9 jular, 9 födelsedagar med kalas, spontana presenter från släktingar. Eller om det känns mer tydligt: 3285 dagar. Vad hinner barnen få, eller själva köpa, under 3285 dagar?
Hantera pengar – där skulle jag också vilja lära honom mer. Jag tror han nu är redo rent intellektuellt att prata om pengar och jobb. Ha en egen plånbok. Veckopeng. Jag har en vän som började med veckopeng tidigt – vilket jag ser som ett bra exempel på hur man kan börja prata pengar. Om man sedan får till pengapratet med sina barn, då skulle jag dels prata om exempel. Om jag jobbar 4 timmar med en timlön, vad tjänar jag då? Om jag vill köpa en leksak, vad kostar den? Hur mycket måste mamma eller pappa jobba för att vi ska kunna ge dem pengarna? Om man vill prata mer på djupet kan vi så småningom prata om vad vi värderar tillsammans – är det chips på fredagskvällen? Är det att ibland köpa en leksak, men i så fall hur ofta? Är det att “bara vara” på sommarlovet? Vad skulle barnet vilja ha mer av i livet om hen fick välja? Vad vill mamma och pappa ha mer av?
Köpa strunt eller inte? Här behöver vi se mekanismerna bakom – ofta är strunt billigt (men dyrt för miljö och klimat ur ett resursperspektiv och produktionsperspektiv). Det kan också locka för att kompisarna ha samma “strunt”. Här behöver ni till en början inte skambelägga struntet och gå in i diskussion, för min erfarenhet av att gå till attack säger att det tyvärr inte funkar. Uppmuntra till att diskutera det som barnet vill ha: vad är det för något? Vad ska man använda det till? Har kompisarna en sådan? Hur använder kompisarna prylen? Är det något som används varje dag? Kan prylen bli tråkig eller är den rolig hela tiden? Om barnet är större och nyfiket: vem har skapat prylen? Kan ni söka information tillsammans? Var kommer saken ifrån, är det Sverige eller något annat land? En tid senare kan du ställa just frågan: Varför är det bättre att köpa begagnat, vad har vi kommit fram till?
Tips: lyxa till det med saker från livsmedelsaffären. Jag är en ninja på att matplanera utefter reklamblad och vad vi har hemma. Vår veckohandling – med frukost, lunch och middag, plus mellanmål och frukt, kostade oss 807 kronor sist. Vi är två vuxna och ett barn. Vi kommer behöva kompletteringshandla. Men låt oss säga 1000 kronor sammanlagt. Men jag frångår mina principer när jag är och handlar med min son (jag handlar oftast ensam, men det är ett annat inlägg). I alla fall numera. Sist vi var inne på Lidl Haninge så hittade han svenska smågurkor i en fin pappförpackning. Ganska dyrt: 34.95 kronor. Men jag lät mig övertalas. När jag sedan tänkte efter insåg jag att det här är ett “strunt” som jag kan stå bakom. Då blev 34.95 kronor helt okej, jämför med priser för annat strunt.
“Hur kan man gå emot normen kring klädersom vuxen?“
Jag förstår. När det gäller normen så är jag lite osäker på hur den ser ut, men jag gissar att det kanske ska se ut på ett visst sätt, att en del varumärken är bättre än andra, att man gillar sköna, vackra kläder (nästan som ett konstverk kan de säkert vara, och ett sådant hantverk kostar alldeles säkert. Kanske har man en favoritdesigner). Att jag är osäker beror på att jag själv inte har det suget som kanske många andra har. Jag inspireras av påverkare som snackar second hand, loppisar, cirkuläritet, delning, utlåning, ja till och med uthyrning. Några exempel på påverkare som snuddat mitt flöde delar jag strax med mig. Jag skriver snuddat för mitt intresseområde för att “unna mig” är inte kläder (däremot hudvård! Men i ett annat inlägg, då i kombination med det köpfria livet). Däremot förstår jag känslan att vilja vara fin – det är mänskligt, roligt, viktigt. Men exakt hur vi når denna känsla ser olika ut. Som tur är!
Jag ärvde kläder från min svärmor när hon gick bra. Fina kläder i bra kvalitet. Min kompis Asia Pietrzyk har hjälpt mig vid 3 tillfällen sedan 2016 att köpa second hand-kläder och några nyköp – då för att jag har ett jobb som ibland kräver kommunikation i termer av kroppspråk, kläder, smink. Och det är roligt!
I sommar passerade vi en loppis i närheten. Jag köpte:
Ett par vinterskor Treksta, storlek 38. Det blev en tia. Nya kostar: 1200 kronor. Jag vill bara lägga in en brasklapp. Jag har under åren köpt begagnade Treksta till mitt barn och då betalat för mig, det handlar inte om att sko sig på någon annan. Jag har betalat alltifrån 150 kronor upp till 350 kronor. De jag köpte för 10 kronor var prissatta av säljaren.
En blåmönstrad tunika. 1 krona. Älskar den! Vet ej märke.
Laga tunna leggings? Eller hur ska jag få barnet att klä sig annorlunda?
Jag tänker att det kanske finns leggings av bättre kvalitet? Eller möjlighet att laga? Jag hittade detta: Laglappen. Johanna Leymann har tillsammans med Jennie Dahlén har skrivit boken: Klä barnen (2022) länk till mitt bibliotek. Jag har inte läst den än, men den ligger på läslistan. Att klä sig annorlunda tror jag är svårt, med tanke på barns vilja! 😀
Så. Tack för att du har läst. Dela gärna. Kommentera! När det gäller miljö- och klimatpåverkan från kläder tror jag ni kanske redan vet en hel del. Annars tipsar jag om det här inlägget hos Maria Soxbo (Det stora inlägget om fast fashion), påverkare och supersmart! Hon är del av Repeat Stockholm, tillsammans med Emma Sundh. Jag tänker besöka platsen i sommar, HUS 33 Slakthusområdet nära Globen, eftersom det är nära där jag bor (nåväl, 25 minuter med buss, men ändå!). Det är ett initiativ där bland annat Containerparken är involverade. Du kan läsa mer om dem: HUS 33 och Containerparken.
Vilket mastodontinlägg, det var kul och tiden sprang iväg. Jag har skrivit en hel del kring hur jag resonerar om varför jag köper begagnat och billigt i fråga om att leva enklare. Om du har tid: kika in här: Köpstopp för hela slanten (flera inlägg).
Vad säger du? Varför är det bättre att köpa begagnat om du beskrev det från ditt perspektiv?
Försov mig imorse. Eller så här: jag behöver sova mycket nu. Det är nu den verkliga återhämtningen börjar. När stormen mojnat och jag kommit ut på andra sidan. Jag har en annan närvaro nu. Regnet hörs mer, badet känns och skrivandet har fått ny energi. Känner mig naken inför livet, jag behöver acceptera det som varit, med stora mått. Det är ibland svårt då tidigare svek ärrat min tillit. Men det finns en vetskap om hur jag går vidare. Det är inte bara här på bloggen jag skriver, min anteckningsbok är min bästa vän. Men nu är det dags att formulera dagens tankar i bloggformat – häng med på det som försvunnit!
Var är ni? 5 saker jag letar efter
#1 Två stycken läppglans som försvunnit. Ett av dem köpte jag för länge sedan, och det försvann redan första dagen. Den dagen jag hittar det kommer att kännas bra. Jag har ju köpstopp så det kändes lite snopet. Nu när jag då och då vill att läpparna ska ha lite färg.
#2 Självförtroendet. Det så glasklart för mig att jag inte mår bra av jämförelsens mecka Instagram. Jag är ledsen, men det kan ju inte finnas någon poäng att kolla in andras liv? En del följer jag av rent sociala skäl, det vill säga att vi pratar med varandra via dm:s. Men det är också mycket som säger…ja, att jag borde vilja mer och göra mer? Handen på hjärtat och med djup övertygelse: jag vill mindre detta år. Återhållsamhet och frid. Så! Däremot var det myspys att idag lyssna på @korsdragspoesi på stories. Så ja, jag är inte svartvit eller så.
#3 Låtar som berör. Jag lyssnar mycket på musik, men har tappat glöden. Det är lite musikinflation här. Men regnet då? Ja, naturljud är fantastiskt! Ge mig gärna tips på låtar som berör. Jag fick den här skickad till mig för ett tag sen.
#5 Löplusten. Nä men vet ni, nu ska jag vara snäll mot mig själv – jag sprang nämligen en första gång igår och det var kul! En kort sväng, men ändå en sväng. Jag vill ha mer, ge mig lusten nu tack! Varför det då? Det började med att jag skulle åka hem från min syster som bor i Västerås. Jag bokade tågbiljett och tänkte att “det tar väl inte mer än 30 minuter att gå till tågstationen?”. Jag kan berätta för dig att det tar betydligt mer tid än så. När det var 20 minuter kvar så inser jag att om jag ska hinna så kommer jag behöva springa. I vinterjacka en solig dag, med ryggsäcken fylld av mitt liv. 4 minuter innan avgång ser jag stationen på håll. Jag lubbade som en tok. Till min lättnad så gick tåget från den första stationen. Precis när jag inser det kommer den inrullande. Endorfinerna och justeringen i nervsystemet var så påtagliga när jag satte mig ner på tåget. Och. Jag fick mersmak på det. Därför vill jag springa.
Att vara i synk, det funderar jag på en del. Som igår när vädret var på humör och vi kunde njuta av försommarstrålar hela dagen. För nu har jag en ny metod när jag går i vattnet. Nämligen att jag går i långsamt. Jag vänjer mig bit för bit. Magi för knoppen. Kylan, vyn och kroppen var i synk. Tacksamheten behövde inte frammanas utan den bara var där. Jag har skrivit en text om att närvaro är lycka. Och det var helt sant igår.
Några ungdomar sitter och grillar vid sjön, doften når mina näsborrar och jag minns första gången jag blev kär, säkert yngre än de som sitter där. Doften från en brasa har den effekten på mitt sinne. Det finns något vackert att associera med hjälp av doftminnen. Vattnet är stilla, solen är fortfarande uppe. Idag har jag badat i en månad. Med mig har jag handduk och en termos te. Jag lägger kläderna i ordning, det är lite av en ritual. Fötterna står stadigt på marken. Så stadig som jag är nu var länge sen. Baddräkten är redan på, och den vita handduken får hänga över ryggstödet på bänken. Nere vid sjön skulle det behöva rensas från gammal vass som ligger och skräpar vid strandkanten. En fot i, sen den andra. Kroppen registrerar och jag känner. Det är kallt, men det är varmare än från gårdagens dopp. Jag går i så att jag har vatten en bra bit över midjan. Och så ser jag ut över sjön som blir min för en stund. Det är stilla och levande på samma gång och jag känner inte bara kyla utan jag tror mig registrera tacksamhet. Det gick över. Så där står jag i kanske sju eller åtta minuter. Sen sänker jag ner händerna som jag hållit ovan ytan. Det brukar vara extra kallt om just händerna men ikväll är det överkomligt. Jag sjunker ner. Bara huvudet kvar i luften. Stilla endast med andningen som styr. Ungdomarna lämnar platsen och då är det jag och fåglarna kvar. Tack.
När jag kom hem sen var jag ensam hemma några timmar. Det var skönt. Jag tog ett varmt bad. Nu dags att stänga ner skärm och läsa lite. Imorgon väntar ledigt och besök från en vän. Vi hann med planeringen av mat idag och handling. Kittade för veckan. Jag hoppas att du har en fin valborg!
Vilken helg det var på Myrängsgården med nya vänner, god mat och stämning av rang. Vi yogade, badade kallt och hann prata. Det är något speciellt som händer när människor med liknande frihetsbehov möter varandra. För frihet kan vara en massa saker, så det handlar inte om “samma, lika”. Främst är det nog en känsla, den där frihetstörsten. Det bästa är om vi också adderar frihet i vår vardag (inte helt lätt alla gånger!)
Och känslor var på schemat, bland annat så föreläste Annie från Oxy group om just det: vad är det vi vill känna? Utifrån det kan man sätta (känslo)mål. Jag landar i längtan efter starkare inre trygghet vilket är lite av ett tema för året, då med orden återhållsamhet och frid. Jag vill addera några saker till livet, bland annat mer rörelse i naturen, bra mat och inte minst: fortsätta resan mot en sömn som står stadig (det går bra, men jäklars vad jag måste vara noggrann med the basics).
Och så relationerna. Både den till andra, och den med mig själv. Det är roligt att utvecklas och det behöver inte vara STORA saker. Tvärtom. Det är i det lilla som jag trivs. Det grundar jag i en prästs kloka ord, där han pekade på människans begränsningar, där vi behöver förhålla oss till det. Vi är helt enkelt begränsade och med den insikten är det lättare att faktiskt ge sig själv vad man behöver (tycker jag).
Hade det varit tvärtom hade vi kanske varit odödliga, vad vet jag. Jag tycker utveckling är viktigt, men det är en konst att ibland hålla sig över ytan (hänvisar till den krasch jag hade 2021). Tänk på allt vi behöver ha på plats för att fungera – det kan vara en (stor?) uppgift att landa i. Jag har en mat-och sovklocka där mycket av mitt planerande går ut på rigga en vardag så att jag (och familjen) har mat på bordet, en nedvarvning på kvällen för att kunna sova och nu till det som jag skrev i mitt förra inlägg: jag behöver gå ut efter frukost. Som nummer ett, vilket jag lyckades med idag!
Från Annies föreläsning fick vi också lära oss att en knuff kan vara på sin plats, och utvärdering! Min knuff för att gå ut är att jag får lyssna på något som jag tycker är intressant. Nu senast har det varit dokumentärer och inte minst podden Bortom ekorrhjulet (som anordnade helgens event på Myrängsgården). Om du har något lyssnartips, let me know i kommentarerna. Jag är rätt bra på att utvärdera: och frågan efter promenaden blir: hur känns energin i kroppen? Sedan tidigare vet jag hur längre promenader ger mest output. Det är som att det tar tid innan min kropp fattar att jag är ute och går.
I veckan kommer troligtvis ett klipp med mig på TV4 Nyheterna, tänkte länka då (uppdaterar det här blogginlägget). Temat är köpfritt och jag har en fascination över hur temat tycks trenda fortsatt, även fast jag började med det 2016. Det finns ett sug därute som heter duga. En del av min riggade vardag handlar om att konsumera mindre eller inte alls. Jag är inte en absolutist, för det är inte hållbart (alla köp är inte dåliga köp, men det gäller att hitta snitsen på det hela). Tänkte balansera med ett blogginlägg om ett misslyckat köp (man kan ju tycka att jag borde lyckas de få gånger jag öppnar plånboken?). Håll utkik!
I höstas badade jag mycket, som en nervsystemsreglering och en fristad för känslor att få kännas och sköljas igenom. Med gårdagens bad som startpunkt vill jag addera bad i alla dess former. Något som behöver få vara lika viktigt som att gå ut. Kanske en kombination av promenad plus bad? Vilket kit ändå! Och sen vet du kanske att jag älskar livet med termos? Jag har handlat (köp!) teer från Kränku några gånger och har insett värdet av ett riktigt gott te.
Ta hand om dig – vill du joina min grupp på Facebook så är du varmt välkommen (man måste inte ha köpstopp för att vara med). // Emilia
