Posts in "Hållbar livsstil" category / Page 3

När det regnar ute – 5 tips på lite mer glädje i livet

I somras, för bara några månader sen, när solen lyste och jag kände styrka. Då hände något. Det var som en vårflod, fast mitt i sommaren. Gamla minnen kom upp, med sån intensitet att jag ramlade ihop. Och augusti minns jag inte alls. Jag som älskar alla månader.

Och idag regnar det. Jag drömmer om ett bad i sjön. Men just idag är du i mitt blickfång. Och jag bromsar. Jag vill inte ha fler vårfloder. Mina tårar är slut. Och du hjälpte mig. Du ringde och det var precis som igår. Tack!

Jag ska iväg om några timmar, ska till en kyrka här i Haninge. Men i hjärtat är jag i Polen. Och där är det sommar. Det är bara det att det regnar hos mig. Och då behöver jag mentalisera. Jag behöver hitta min flytväst – och där har jag flera strategier. Har du några sådana? Berätta?

5 tips på lite mer glädje i livet

Här kommer förslag – en del kanske känns bra även för dig. VI ÄR OLIKA. Helvete vad jag har fått öva på att förstå just det. Inga pekpinnar. Men inte heller inspiration. Utan mer korta, korta berättelser.

Det här gör jag:

  1. Lyssnar på musik. Melissa Horn du har gjort det igen. Och The Cranberries. Och inte minst: dansa till Avicii. Min musikspelare går varm.
  2. Umgås med vänner. Sven har jag hängt med sedan 2005 tror jag. Du och jag! Och min finaste M. Vi ska gå på bio. Kanske 😉
  3. Vara med min familj. Min älskade son <3. Och min man som försöker hänga med när vårfloden kommer i kombination med storm. Förlåt.
  4. Skriver. Tänk att jag kan göra det igen. I somras förlorade jag förmågan att lyfta pennan. Det kommer dröja en liten stund till. Men det kommer en bok. Jag hoppas att du vill läsa den. Nervös. Men stolt!
  5. Pysslar. Jag ska försöka vara med på julmarknad i år, scouternas. Kanske pyssla ihop saker som går att sälja. JAG ÄR GRYM PÅ ATT PYSSLA. Jag borde skriva det i mitt CV.

Det var lite från mig. Jag mår bra, men augusti är fortfarande ett vakuum, även september. Men jag har också vunnit så mycket på den här krisen. Och det ger mig mikrosekunder av lycka. Bland annat för att du och jag är vänner igen.

Kram

Emilia

lite mer glädje bild på sjö

Det finns såklart en förklaring till “mentalisera”. Det handlar om att vara i närvaro med sig själv. Det här är något man kan öva upp. Och det har tagit mig drygt 10 år. Och kanske har du, precis som jag, läst självhjälpslitteratur. Och det kan vara bra. Jag har läst massor. För mycket 🙂 Men även andra böcker har hjälpt mig, som är mer åt det filosofiska hållet. Du får gärna ge mig tips på böcker. Ta hand om dig.

När känslorna får komma fram – vad händer?

I det här inlägget gör jag reklam för egen verksamhet.

Jag bloggar mycket nu – och det är inte alls konstigt. I senaste Hälsa skriver jag en text om Brevterapi, där jag intervjuar Karin. Karin är brevterapeut och när jag mötte henne fick jag gåshud. För jag har alltid skrivit, men det är när jag träffar Karin som jag förstår: jag har sysslat med terapi länge. Sedan den första dagboken. Den finns att köpa tidningen, och en del bibliotek prenumererar också på Hälsa, där du kan läsa på plats (så är det hos mig i alla fall). Vill du läsa mer om vad jag arbetar med, kika in här.

Känslor – livsfarligt eller förlösande?

Känslor kan vara livsfarliga. Människor som ställer frågor om känslor är också livsfarliga ibland. Att prata känslor kan vara förlamande.

Men att vara i kontakt med sina känslor är som att vinna på lotto. Även de svåra känslorna. Det tog tre år för mig att förstå det här. Då var jag 34 år gammal. Nästa år fyller jag 45 år. Men åldern är faktiskt HELT oviktig i sammanhanget. För jag känner mig som 28 år (och du kommer alltid vara yngre än mig). Jag slutade fylla år vid 28. Då hade jag en lycklig period.

Men det där med ”förlösande” – ge mig lite hopp här Emilia!

Faktum är att jag inte vill känna för mycket. För då kommer tårarna. Och de behöver jag spara på lite nu. Men okej. Det är förlösande att gråta. I lagom mängder. Som du kanske minns så gråter jag ensam, så här på bloggen är jag lite mer städad. Samlad. Jag vill ju skriva så att du kan läsa. Men om du vill får du läsa mellan raderna. Det bjuder jag på.

En tipslista på grejer som kan ge dig lite glädje

Jo. Du vet ”skratta”? Det, om något, är förlösande: för jag har skrattat den senaste veckan, och kompisar har skrattat med mig. Alltså. Jag har humor, men jag visste inte att jag var så rolig?

Saker som får mig att skratta:

  1. Alla vänner som börjar på M – ni vet vilka ni är!

  2. Min mamma. Alla dagar i veckan. Senast idag.

  3. Min pappa: du är bäst! Lugn och stabil och min trygghet.

  4. Min man – fast jag tänker att du undrar vad jag håller på med ibland? Det finns OTALIGA gånger då du oroat dig för mig (när jag åker vilse i lokaltrafiken och kommer hem kl 01.00 en fredagskväll utan att ha laddat mobilen).

  5. Familjeprogram på SVT. Damn!

Berätta nu – om du vill: vad är förlösande för dig?

titta ut över en grå dimma - konsten att vara nöjd

Det finns så mycket jag vill berätta för dig. Som att jag skriver på en ny bok som förhoppningsvis kommer våren 2025. Jag vill också skriva en bok om helt andra saker. Men det är för tidigt. Sorgen är förlösande tuff. Men jag vill verkligen. För jag litar på dig. Tack för att du läser.

Du fann mig, i precis rätt tid.

Så. Resande fot. Men inte för att föreläsa. Inte för att arbeta. Inte för att ligga sömnlös. Utan för att träffa dig lille vän. Det är något när man får träffa en släkting. Ni vet. Det är liksom som att hjärtat inte bara smälter på en gång. Nej. Det exploderar av kärlek. En sådan dag hade jag igår.

Så nu är jag tillbaka i Stockholm. Och längtar till Västerås. Och Eskilstuna. Men också hem. Vad längtar du efter? Ge mig ett svar i kommentarerna!

sluta med jag borde

En mitt-i-natten fundering

Är du en sådan som inte kan sova? Som tänker bättre på natten? I natt är jag en exakt en sådan person.

Men. Det får vara så. Just nu. Här kommer en liten tacksamhetslista, och du får gärna bidra med din egen. Om du vill.

Tacksamhetslistans innehåll: senaste dygnets bravader. Då kör vi!

Tack för att….

1. Jag kan läsa, ibland kort, ibland längre. Just nu Philip Bäckmos pocket: Konsten att ha en god relation till sig själv (2021).

2. Min familj och vänner. 100%.

3. Godis. Typ engelsk konfekt. Och allt med choklad. Och te. Och kaffe.

4. Kylan. Älskar höst. Och låtar av Melissa Horn. På repeat.

5. Skrivglädje.

Berätta du? Har du något där i hjärtat?

Kram

Emilia 

Det ska inte vara lätt…men…går det att lösa?

Tiden går. Ska livet består. Om klimatkrisen

#lite reklam för egen verksamhet#

Går världen som tåget? Inga uppoffringar?

Nej (irriterad). Här ska minsann inte förändras någonting. Vi pratar som om ingenting, och blir det klimatprat, då vänder vi bort blicken, tittar upp mot skyn och frågar om vädret. Det är vanligt att göra precis så. Inte bara i klimatfrågan.

Igår kväll föreläste jag på Ekonomiska Muséet i Stockholm och fick en massa bra frågor att fundera på. Men det blev extra svårt. Jag är ingen politiker. Jag är ekonom och författare. Men med åsikter såklart.

“Fundera på? Berätta mer… vad menar du?”

Jag skriver ”fundera på” eftersom vi i dagsläget, 2024, fortfarande är sjukt oense. Om lösningen. För klimatkrisen. SJUKT. OENSE. (och i andra frågor med, minst sagt…)

Jag känner flera saker medan jag funderar:

Maktlöshet, hopp som sinar eller när jag tänker på orättvisor och dem finns det gott om. Eller när jag hör mumbo jumbo på radion där det hänvisas, klimatfrågan alltså, till att den tillhör någon annan. ”någon annans problem” eller ”not in my backyard” (Tack Erik Bengtson, Maria Wolrath Söderberg, Nina Wormbs m fl på Södertörns Högskola).

Och ett boktips till dig som vill förstå varför det finns hinder för omställning. ”Ursäkta mig” (länk till prisjakt)– älskar när forskare paketerar det på ett enkelt vis. Det gör att den här ibland lite trötta hjärnan kan andas mellan varven! Rekommenderar! Jag vågar också påstå att det kan vara värt att läsa min bok Klimatglädje, men den är från 2019 (finns på flera bibliotek).

Leder klimatkrisen till konsekvenser?

JA. Det är en ”no-brainer”.

Det har vi bevis för. Japp! Faktiska bevis.

Med det sagt, så betyder det inte att vi löser klimatfrågan på en akademisk kvart. Men det finns bevis som borde göra det möjligt att skapa vilja. Viljan till förändring.

Beviset är: forskning.

Sammanställd sedan LÄNGE. Fråga Johan Rockström. Men fråga också dina barn, om du har några. Vad känner de? Inför klimatet, kriget eller det som sker i världen just nu. Min känsla säger mig att vi är MÅNGA som oroar oss just nu.

Do it! Gör det bara – ropa på hjälp när du behöver, för jag orkar inte skrika själv. Faktum är att i somras slutade jag gråta över klimatet. Kriget. Det tog bara totalt stopp.

Hur känner du?

Tack för att du läser,

Emilia

Läs gärna fler inlägg på temat, till exempel

  1. Hur jag började bry mig om klimatet
  2. Varför jag inte vill arbeta för mycket
  3. Det här är Om mig (kommer så småningom uppdateras inför 2025)

Ett alldeles underbart begrepp: DECORUM

bild på natur

Inlägget innehåller reklam för egen verksamhet. Se mer info längst ned!

Vi är inne i oktober. Vad hände med tiden egentligen, sommaren försvann liksom? Det får jag återkomma till. Men det blir ett senare inlägg…

Jag fick tips om en alldeles färsk podd, som heter Klädindustrins retorik. Och helt plötsligt vaknade min nyfikenhet till liv igen. Decorum. Ett första poddavsnitt som handlar om det jag är mest intresserad av just nu: retorik: konsten att… föra sig? Utöver det ligger filosofi på önskelistan om jag skulle våga mig på att plugga igen.

Vad är grejen med ”klädindustrin”?

Ni som följt mig ett tag vet ju om att mitt intresse för klimatfrågan är stort. Det är ingen hemlighet. Den vaknade till liv tack vare Greta Thunberg och även andra viktiga personer: Esmeralda, Andreas och många fler, som gör allt i sin makt för att vända situationen. Vi är i ett akut läge nu. NU, inte sen.

Klädindustrin är inte min starkaste gren. Den har varit, när jag var yngre och ville passa in. Det pratas det också om på ett väldigt intressant via poddavsnittet, som du hittar här.

Podden tar upp ämnet identitet. Att höra till. Mode. Socialt tryck. Normer. I många år ville jag vara ”snygg”. Inget konstigt alls. Men för mig innebar det en stress. Jag var minst sagt utanför. Har du också känt något liknande?

Problemet, där jag också tror många kan känna igen sig, är att alla har inte råd att vara snygga. Det är en fråga om ekonomi, kapitalism, politik, prissättning etc. Det var därför jag började med köpstopp som sedan ledde till köpfrihet. Den friheten har betytt otroligt mycket för mig.

Decorum – ett förhållningssätt?

Decorum? Jag googlade på och fick upp följande: decorum är lika med ”anständighet”. Och kopplade det samman med grön marknadsföring (jag har pluggat marknadsföring en gång i tiden). Begreppen greenwashing och green hushing problematiserades och jag drar slutsatsen, tillsammans med många andra (hoppas jag!), att de företag som har möjlighet ska bete sig anständigt. Det är inte lätt. Men det går. Det måste gå.

Lyssna på podden!

Reklam, så här i senaste laget: Den 9 oktober håller jag föreläsning på Ekonomiska Muséet i Stockholm. Kanske vill du komma? Kika här!

Tack för att just du läser.

/ Emilia

« Newer Posts Older Posts »