Posts in "Hållbar livsstil" category / Page 2

Vad behöver vi 2024?

Det är snart bara någon timme kvar tills ett nytt år. “Tid som tid” tänker jag och lägger egentligen inte vikt vid att ny tid kommer. Men jag vill gärna lämna och stänga 2023. Det var året då allt vände men resan dit var oerhört svårmanövrerad och skrämmande stundtals. “Hur gjorde du då?” Den frågan kommer jag inte kunna besvara, för det går inte att fånga med ord. Och det är inte första gången det blivit så här. Så jag tar det varsamt och går in i 2024 med ordet “återhållsam”. Skrev nyligen det här inlägget på temat vad som är viktigt. Egentligen är det ett inlägg jag kunde ha skrivit för 20 år sen, för allt stämmer in. Det basala. Det enkla. Det långsamma. (Long story short – jag blev sjuk av stress 2021)

Jag vill önska dig något. Men vad? Vill inte snurra in i något floskligt eller svårtillgängligt. Peppigt eller provocerande. Nej, vad skulle det kunna vara. Något. Vad behöver du? Det är kanske frågan vi behöver ställa till varandra. Ofta. Oftare. Om jag kunde ge dig något så skulle det vara reflektion. Om så för en stund.

En övning som följt med mig sedan några månader tillbaka är att sträcka ut armarna åt var sitt håll och hålla dem uppe så i tre minuter. Andas in på fyra, andas ut på fyra, räkna tre gånger till sextio på det sättet. In 1…2…3…4, ut 5…6…..7…..8. osv. Det skapar anspänning som en väg till avspänning.

Jag skrev att jag vill stänga 2023. Men jag kommer behöva öppna året igen, för att få perspektiv. Inte bara lämna allt, utan se det som faktiskt var. För minnets skull, för min egen skull. Men visst är det lockande med ett nytt blad, och jag kommer bada lite i nyårskänslan. För den är positiv, den är nyfiken, den vill putta mig framåt. Och då står jag där med mitt återhållsamma löfte och tänker: det blev bra, till slut. Och jag vandrar just nu återhämtningens väg, där frid och lugn är mina mål. Att få sova. Att få läsa! Skriva, såklart.

Sen är jag så glad över gruppen på Facebook – alla som är med och bidrar med sina tankar om köpfritt år 2024. Det är så fint att vi stöttar, frågar, leder, och svarar. Till dig som söker inspiration för regler till ett köpstopp 2024, kika in här. Till dig som vill se liven från den 28 december på temat köpfritt för 2024, här är länken.

Tack för att ni hänger med här på bloggen också – trots det utmattade läget har jag bloggat under 2021, 2022 och 2023. Om jag är envis? Ja, det draget känns igen ja 🙂

Ta hand om dig! Kram / Emilia

Emilia regler köpstopp 2024 inspiration

Vad behöver vi 2024? Vi behöver en mer medmänsklig värld. På det personliga planet tror jag många önskar frid i sinne, mer hälsa och hållbarhet. Det där snurrande ekorrhjulet tror jag är passé sedan länge. Normerna har däremot inte riktigt hängt med. Som plåster som inte låter sig dras av ligger kraven kvar. Pengar, livsstilar att upprätthålla. Jag blir trött bara jag tänker på det. Men också övertygad om att vi har möjlighet att förändra oss. Förändra världen. Det går inte att inte påverkas det som sker utanför oss. Nära och långt bort. Vi behöver både zooma in och se verkligheten för vad den är men också, zooma ut för att hämta kraft, hämta näring. Balans, du vet. Och med de orden lämnar jag 2023.

6 stycken Viktigt vs oviktigt: “Det är en dealbreaker”.

Lyssnade på det här avsnittet av Bortom ekorrhjulet, där temat var just viktigt vs. oviktigt. Kände igen mig i mycket och också väldigt roligt att få lyssna på Kattas & Lottas perspektiv. Dessutom smyggästade även Sara, som även hon har bloggat på temat. Så då kom tankarna till mig att, ja, det finns saker att berätta om. Så häng med på det här inläggets tema – och kanske vill du berätta om dina viktiga och oviktiga saker i livet?

Viktigt – 3 toppnoteringar är basic rules

#1 Sömnen. Det är så viktigt att jag väljer bort en del saker till förmån för sömnen. Helst stänger jag ner telefonen och skärmen senast kl 21.00. Dessutom går jag ut på förmiddagen för att få det där ljuset som kan balansera min sömn. Hjärnan är mitt största hälsoprojekt, och så har det varit i över 20 år. Är totalt ointresserad av formen på kroppen eller vikten. Det är alltid huvudet som kommer först. Och: när jag reser bort och hälsar på, så vill jag ha ett eget rum att sova i. Själv.

#2 Maten. Alltså jag är en just nu väldigt hungrig person. Sådär att jag både packar mellis och lunch i ryggan när jag åker in till stan. Vill inte hamna i ett “hangry”-läget. Ni som känner mig vet.

#3 Rörelse. Och inte bara min egen, utan även barnet får stå ut med att jag vill att vi går ut efter middagen. Och maken. Rörelse är ett billigt sätt att må bra på. Det är så enkelt. Men det behöver finnas en prioritering. Jag går ut istället för att blogga, till exempel. Jag går ut även fast jag egentligen borde slipa på mitt manus. Jag går av en busshållplats tidigare för att lätt kunna få in några extra steg. Det är känslan jag är ute efter, men absolut mäter jag, för att mätningen matchar ofta hur jag mår, ett slags kvitto.

#4 Ekonomisk trygghet. Jag kör ju köpfritt 2024 (du kan läsa om mina regler här.) och det finns flera olika anledningar till det. Men jag behöver ha en rejäl buffert på kontot då min energi varierar lite just nu. Det innebär att jag driver mitt företag med vinst och jag lever på det jag tjänar ihop, men jag lägger gärna undan så mycket jag kan. För att under lågsäsong kunna göra uttag. Jag försöker också enbart ta uppdrag som känns bra i magen. Och det vågar man när man har en buffert. Mina köpstopp har gjort att jag också vågar mer som egenföretagare. Jag har tagit uppdrag där jag till en början inte har allting klart för mig, men där jag växer med uppgiften. Det var så jag arbetade när jag modererade huvudscenen på mässan Allt för hälsan. Jag fick frågan om jag ville vara med. Först tvekade jag. Men sen sa min kloka man att jag skulle ångra mig om jag sa nej. Det slutade med ett långt samarbete och jag är så tacksam för det.

#5 Ensamtid. Jag är en introvert person. Jag återhämtar mig bäst ensam. Helt. Det här var svårt under pandemin, och ja, det kom med konsekvenser. Det handlar inte om att jag inte tycker om människor. Men jag har en lång erfarenhet av låggradig stress som liten och att på den tiden vara helt ensam var helt och hållet det bästa jag visste. Och det kvarstår och jag står fast vid mig själv. Så pass att det är en dealbreaker, något som jag insett under hösten 2023. Det är alltså ett måste som jag inte kompromissar med. Ett sätt att vara helt ensam är också att resa bort. Planerar två resor under första tre månaderna av 2024.

#6 Du & jag. Relationen till familjen är viktig, det är ett ständigt arbete att glädjas, att anpassa sig, att få kärlek, att känna sig trött, att känna gemenskap. Och så var det vännerna. Det är så viktigt för mig och särskilt nu när jag mår bättre och kan spegla mig i andra och de i mig. Jag har några personer som jag kommit riktigt nära och det är hälsa, det är livet, det är meningen. Sen har jag också en tro och den ger mig en grund att stå på.

black friday motstånd

Oviktigt. “Det är en sanning med modifikation”.

#1 Städning och ordning. Nej. Det är inte prioriterat. Det kan det inte vara. För då hade all min energi, den som jag har, ta slut. För högt pris. Men, det är en sanning med modifikation: i mitt sovrum vill jag ha det harmoniskt, apropå #1 ovan. Och visst, vi dammsuger. Men ofta? Nej (bortsett från sovrummet). Men alla mår bra och har mat på bordet och umgänge. Köpa städ? Tja, det kan man ju göra. Men värt det? Nej, det blir ju stökigt igen. Och det har också med ekonomi att göra. Det finns roligare saker att spendera på. Jag har någon slags dröm om en bättre ordning och städning (och när jag väl städar till exempel badrummet, då gör jag det grundligt!). och såklart hade det varit trevligt. Men viktigt? Nej.

#2 Prylar. Jag säger alltid att jag är osentimental. Jag kan leva med lite och ändå vara jättenöjd. För mig är en dator, en säng och mat det viktigaste. I princip har jag inte köpt några kläder under perioden 2016-2023 (och fortsättningsvis). Nej prylar och kläder är oviktiga. Att göra sig fin går med det jag redan har.

#3 Karriär. Jag är hyfsat välutbildad. Drömmer om att jobba på en tankesmedja om några år. Tänkandet är viktigt för mig, och kreativiteten. Friheten att arbeta i mitt företag är mitt kall. Jag strävar inte efter några karriärmål. Däremot tycker jag om att lära mig saker och är modig där. När pandemin kom sökte jag ett vanligt jobb som jag fick, och där lärde jag mig massor. Utan att känna press, det kändes naturligt att få en vecka på sig och sen köra. Ett av mina roligaste jobb! Det var ett kvalificerat jobb, där jag kanske inte hade exakt den utbildning som krävdes, men det gick bra ändå då skrivande var i fokus.

#4 Avsteg från köpstoppet. Det här är en punkt där jag vill förtydliga: det är kul med köpstopp men låt oss inte vara absolutister, utan istället reflektera. Jag vet att en del ser avsteg som ett misslyckande, men det tycker inte jag. Absolut att jag har köpfritt som bas i livet, och det blev så för att jag känner ett sådant lugn och en tillfredsställelse. Som jag skrev i mina regler för 2024 så håller jag nu på att gå igenom 2023:s utgifter där det tydligt framkommer att jag fikat järnet under det gångna året. Men ser jag det som ett misslyckande? Nej. För om vi är svartvita tror jag det blir svårare att leka med utmaningen. Vi ska bygga upp oss själva och fundera över de val vi gör. Fikan har under 2023 varit en extra guldkant som jag kan ställa mig bakom. Och ur den föddes utmaningen inför 2024: att göra egen fika och ta med, och besöka olika bibliotek i Stockholm. Det kommer bli kul!

#5 Titlar. När jag började frilansa för dryga tio år sedan så såg jag på mina uppdragsgivare som större än mig själv. Men det var inget bra, jag sålde sämre. Sen la jag ett nytt perspektiv på det: att jag jobbar med människor. Och vi är här på samma villkor. Jag arbetar med medmänniskor och det innebär att jag kan vara mig själv. Mitt sälj bygger mycket på kommunikation där jag sätter tonen så som jag vill ha den. Jag läser på, jag pitchar sådant som passar hand i handske. Idag får jag ofta kommentarer om att jag träffat “rätt”. Och det beror bland annat på att jag inte ser uppåt, utan snarare åt sidan.

#6 Göra bort mig. Jag är en spontan person. Häromdagen fick jag beröm för min humor (gör man det är jag din för evigt). Jag har inga problem med att hämta barnet på fritids i halva pyjamasen. Jag bjuder på det. Jag är helt enkelt lite tokig, med flit, för det är jag. Sen kan jag absolut tycka om att klä upp mig och dra på lite smink. Jag kan vara affärsmässig, men när jag byggt upp relationerna så är jag ofta ute och balanserar på gränserna. För att jag kan och får. Det är oviktigt att följa strömmen.

Kommer det mer på bloggen i år? Ja, ett inlägg till kommer, men sen stänger vi 2023. Men vet du vad som händer den 28 december 2023 kl 19.00? Då håller jag en live på temat köpfritt 2024. Du behöver vara medlem i Köpfritt år 2024 (fd 2023). Där har jag skapat ett evenemang och nu är vi över 40 personer som vill delta och jag hoppas att du också vill komma?

Jag vill också passa på att önska dig en God Jul och att den känns meningsfull. Sitter du ensam – se dig själv som en hedersgäst och gör fint för dig själv. Jag såg ett klipp på Morgonstudion där Christina Stielli gav tips på hur man kan fira själv. Nu hittar jag det inte, men det var på Morgonstudion idag den 21 december.

Och: TACK. Tack för att du tar dig tiden att läsa, det betyder mycket för mig. Mina skriveskapader håller mig levande i hjärta och själ. Det ger mig energi.

Om du inte fått pdf: en Ett köpfritt år, så registrera dig för mitt nyhetsbrev så får du pdf:en skickad till dig!

Sluta åka bil – om kostnad, frihet och mobilitet

”Det vore skönt att få skjuts imorgon – hur ska jag orka med ett bussbyte, och vänta på den ena i 20 minuter”.

Hade det varit enklare med bil? 100 % ja. Hur? Vi behöver inte gå en exakt tid hemifrån, sträckan är bara någon mil, det hade gått snabbt. Men. Det finns ett stort men. Vi har ingen elbil (och det är inte alltid en lösning, om vi titta på det här). Jag har inte hjärta att välja bekvämlighet just nu. Jag räknade ju på hur mycket vår tidigare bil släppte ut per år, cirka 375 kg koldioxid. Det låter lite? Ja, men tänkt dig då att du ska leva ett 1 ton liv om vi ska följa forskningens rekommendationer. Sen. Vi bor inte på landsbygd. Ja, det är meckigt med två bussar, som dessutom inte fungerar optimalt tidsmässigt. Men det finns kollektivtrafik. Har jag bråttom (klurigt argument)? Nej. Jag har inte bråttom. Jag hatar att ha bråttom. Jag kvävs av att ha bråttom. Jag kräks på tidsbegreppet, särskilt när man räknar in effektivitet. Varför? För bråttom-et tar ett stort miljöutrymme. Det är vår kultur som byggt upp den här tidsjakten. Tid är pengar. Pengar är en stor miljöfaktor, för varje krona som konsumeras så finns ett avtryck.

sluta åka bil bild på emilia utan bil vid vatten


Vinsterna med att inte ha bråttom

#1. Vi planerar ordentligt – vi vet vad vi ska ha med oss, vi vet när vi ska gå hemifrån (idag balanserade vi lite på marginalen men ändå – vi kom iväg). Skulle vi ha tagit bil kanske vi inte hade planerat lika bra? Blivit stressigt ändå?

#2 Den lite hemliga vardagsmotionen – 10 minuter till första bussen. Från den andra bussen till klubbstugan: 10 minuter. Och så tillbaka: 10 minuter hem – vi fick samåka med några som kunde släppa av oss vid buss två. 10+ 10+ 10: 30 minuter. Är det något jag fullkomligt älskar så är det den hemliga motionen, den som blir av.

#3 Samtalet – om jag kör bil är det störst fokus på bil och väg. Visst, lite småprat kan fungera, men rent säkerhetsmässigt behöver min koncentration vara på körningen. Idag fick vi till två, tre riktigt bra och intressanta samtal. Lilleman ville veta allt om mina gamla pojkvänner till exempel, här fick jag tänka till för det var länge sen. Och sen ville han veta varför det blev C, hans pappa, som vann mitt hjärta.

Bekväma säten, eh?

Varför väljer många bilen ändå? Åh. Jag tror inte man vill ta ett större miljöutrymme, utan den medvetenheten behöver växa fram. Vi tar också bilen ibland, det handlar inte om perfektion, utan en resa i rätt riktning. Jag kan tänka mig att min lådcykel också har gjort ett avtryck i produktionen, jag behöver byta däck ibland etc. Inget är avtrycks-fritt gällande miljö (jag skriver miljö eftersom jag inte enbart kan tala klimat även om det är frågan som gjort störst avtryck  i mitt hjärta).

Vår klimat- och miljöminister sa nyligen att det är intressant att veta vad som skulle göra att de som kör bil tar bussen istället. Hon tog upp frågan om att komma fram i tid. Jag skulle säga att i Stockholm finns det inga garantier att du i en morgontrafik kommer fortare fram med bilen. Däremot finns det bussfiler som gör att du snabbt kan ta dig fram. Det jag däremot kan förstå är att vissa linjer blir fulla, att du inte blir garanterad sittplats. Men som sagt, det är ett Stockholmsperspektiv här. En resa från oss till Gullmarsplan är: 15 minuter (gång) + 25 minuter (buss): 40 minuter. Men då med vardagsmotion inräknad och den får du inte med bilen (om inte krypkörning räknas ;))

Ministerns andra poäng var frågan om bekväma säten. Där blir jag lite intresserad. Jag har aldrig funderat på bekvämligheten på det viset. Och kan det vara ett argument verkligen? Ska bekvämlighet (förlåt, men på riktigt?!) gå före miljöfrågan? Sen wifi: och absolut, det är en aspekt som är viktig – men om vi åker bil, hur använder vi wifi då (har man ens wifi i en bil)? Finns säkert något, men jag tänker att du behöver ha händerna på ratten, och ögonen på vägen. Jag brukar svara på mail när jag åker buss, det kan jag inte om jag tar bilen. Det kan alltså vara lätt att sluta åka bil.

gå till fots sluta åka bil

Hur pratar du med andra om att sluta åka bil?

Jag är en person vill att människor själva ska tänka till och se var förändring kan ske. Det är sällan information enbart räcker. Däremot kan en social tipping point vara av vikt. Om jag var den enda som hade bil i mitt kvarter, skulle jag fortsätta med det eller sluta åka bil? Om det fanns mobila tjänster, och delningstjänster, skulle jag ha bil då? Jag vill inspirera till att göra annorlunda, inte skambelägga. Jag vet att bilen är viktig för många – vi bygger våra liv kring att kunna ta oss fram. Läser du Konsumtionsrapporten 2023 så ser vi hur landet ligger:

“Två av tre tar bilen till matbutiken minst en gång i veckan. Mönstret är detsamma hos både kvinnor och män. Gruppen 30–49 år och 50–64 år använder bilen mest frekvent.”

Det här brukar kallas för ”last mile”, det vill säga: du kan handla hur hållbar mat som helst, men hur du tar dig dit och hem har ett stort avtryck. Har jag någon lösning? Jag tänker att det går att lösa. Fler skulle kunna samåka. Ett annat alternativ är att köpa in några lådcyklar som man kan låna från sin hyresvärd, bostadsrättsförening eller samfällighet (en extern part kan också hyra ut till dessa, och se till att cyklarna är i ok form och alltid fungerande, så att den externa parten alltid är ansvarig. Jag har förstått att det är svårare att dela saker när man enbart är grannar, det kan leda till konflikter med mera). Även där kommer hälsoaspekten in: du får lite rörelse på köpet. Här nere får du också perspektiv på rättviseaspekten – att inte ha råd till någon form av transport är en reell verklighet.

Jag cyklar på 7 minuter till vår Lidl eller 12 minuter till stora Ica Maxi. Min cykel är dyr i inköp, men billig i jämförelse med bil (sen håller jag på att ta reda på hur min cykel är producerad så brasklapp). Här har jag skrivit om vad vår bil kostade oss.

Sen finns det många ”men” och ”beror på”. Det är sällan lätt att peka med hela handen. Jag tycker om att leva lokalt (Haninge) och genomför våra aktiviteter här på plats – orienteringen är i Handen, scouterna är här där vi bor. Simningen är en bit bort, men teoretiskt så skulle min man kunna ta cykeln (hint, hint Christofer ❤), det skulle ta ca 30 minuter enkel väg. Och så var det vardagsmotionen men nu har jag tjatat hål i huvudet på er.

Problem som jag har: jag har INGEN strategi för vad som händer om jag får punka eller om cykeln går sönder. Den är försäkrad. Och det finns en verkstad inne i stan. Inte smidigt med andra ord. Men peppar peppar har allt gått bra hitintills. Men jag bävar om något skulle hända. Då måste jag nog be min mamma om hjälp, eller min mans morbror. Jag har cyklat cirka 320 mil med den. Mitt argument för att använda den är att jag ger bort mina kilometrar till dem som inte har lokaltrafik och behöver ta sig.

Hoppas att ni har en fin helg! Berätta gärna om det svåra med bil, eller det lätta för den delen. Jag dreglar just nu över denna rapport om mobilitetstjänster. För där kommer även rättviseaspekten in!

Att äga en cykel med allt vad det innebär i kostnader, kunskaper för reparation och att ha en plats att laga cykeln på är heller inte alla förunnat. Ett system som riktar in sig på individens betalningsförmåga är också ett system som diskriminerar grupper med liten eller ingen inkomst

“Mobilitetstjänster som komplement till kollektivtrafiken behöver utvecklas med olika gruppers behov i åtanke, med möjlighet till flexibilitet, variation och individanpassning.”

Om fordonspool: rapporten rekommenderar en pool

Med och utan el, traditionella cyklar, sparkcyklar, mountainbikes, låd och- last cyklar, cyklar med barnsadel, mopeder, bilar och minibuss passar olika användare, såväl arbetspendlare som turister. Placera poolen nära bostäder och målpunkter som skola, arbetsplatsområden och handel. Tänk att cykeln ska mata till bussen. Potentialen att hela resan utförs med cykel ökar om det är smidigt. Coola cyklar kan göra poolen attraktiv och skapa ett intresse för cykling bland användare som sedan kan föras över till cykelpendling. Kostnaden för att hyra fordonen ska passa olika plånböcker och stimulera till hållbara val.

Tack för att du läser!
// Emilia

7 händelser och “jag är redan inne på 2024”

Tänk att om några veckor är det nytt år. Många har säkert fokus på jul och adventsmys, men för mig är det nya året det viktigaste just nu. Jag vill stänga 2023 och ge mig själv en varm, lång kram för de senaste tre månaderna, eller nej, för hela livet såklart. När jag skriver det här har jag förvisso tagit i lite för mycket de senaste två veckorna och betalar nu priset genom nattvak och okristligt tidiga mornar. Men jag litar på att jag kan vända det. Hoppet har åter tagit boning i denna kropp. Jag har också lagt märke till att jag inte skrivit lika mycket dagbok, nedprioriterat skrivandet trots att jag vet att det är min bästa självkommunikation. Så jag tänkte gå igenom några saker som hänt den senaste tiden – häng på!

7 saker den senaste tiden

#1 På Black Friday fick jag och tillsammans med ett härligt omställningsgäng en debatt publicerad i tidningen Syre, webbversionen. Huvudbudskapet: vi behöver nya former av välbefinnanden som inte förstör för klimatet och människan. Vi skrev bland annat om hur vi mår:

Människor med materialistiska värderingar är mindre lyckliga än andra. En av dem som kommenterat denna koppling länge är den amerikanske forskaren Tim Kasser. Forskaren Åsa Callmer har undersökt människors upplevelser av att leva enligt tillräcklighetsprinciper och resultaten från hennes avhandling Making sense of sufficiency (2019) visar att mer tid och färre prylar kan ge ökat välbefinnande. Hon har bland annat intervjuat personer som valt att ha ett köpfritt år och även individer som testat metoden Kon Mari.

Åsa har gästbloggat hos mig:

>> Tillräcklighet: konsumtion, välmående & ett hållbart samhälle >>

>> Tillräcklighet – varför och hur? >>

>> Hur kan ett tillräcklighetssamhälle se ut? >>

bli klimatsmart - bild på Emilia vid sjön

#2 Jag ställde in saker. Jag skulle ha gått på en AI-föreläsning den 25 november, men var trött. Alltså så där att jag faktiskt inte minns den lördagen. Jag tror att jag lyssnade lite på musik, bland annat den här med Ellen Krauss. Det lutar mot att jag behöver ställa in en träff även denna första advent. En av mina bästa vänner kände lite samma lika denna söndag, så vi får vara två som tar det väldigt lugnt.

#3 Jag har pitchat. Jag arbetar fortfarande i liten omfattning, då jag varit sjuk under en längre period. Men det viktigaste: nu orkar jag lite mer än tidigare och jag kan fylla mina timmar. Och då gör jag det klokt: det viktigaste är helt klart: försäljning. 100% av din sälj står för 100% av dina intäkter. Och jag är bra på att sälja och framför allt hitta vinklar som passar. Nu senast köpte en redaktör två av tre förslag – det kändes gott! Och jag säljer även in föreläsningar, och det går sakta framåt. Minns ni att jag inte har bråttom?

#4 Jag har skrivit. Håller på med ett skrivprojekt som GER glädje, men som också ställer krav på mig. Och det är skräckblandad förtjusning. Jag arbetar enligt pomodoro-metoden: 25 minuters fokus, följt av fem minuters paus. Jag använder den metoden när jag skriver artiklar också. Har du kanske testat? Det finns en webb där man kan tidsestimera sina projekt: “så här många pomodoros behöver jag för att….”. Då ser man svart på vitt vilken tid saker tar.

shoppingberoende

#5 Bloggat om den medvetna julklappen och lite om En köpfri dag. Blev också intervjuad på engelska av Radio Sweden, på självaste Black friday.

#6 Haft äventyr med pre-loved längdskor till lilleman. Min mamma skulle hämta upp dem, och det var svårare att hitta än vad vi först trodde. Jag fick guida per telefon. Sen ringer mamma: “Jag står på någons terass men vet inte om det är rätt hus”. Till slut hittade hon rätt och jag fick verkligen dåligt samvete över att ha skickat henne på detta uppdrag. Det fina var att bara någon dag senare så åkte jag och lilleman längdskidor på garageuppfarten. Så ja, timingen satt ändå.

#7 Jag har gått mycket. Ett exempel är från Vendelsö till Haninge, det tog cirka två timmar. Snart kommer jag ha vinterdäck på cykeln och då blir det enklare att ta sig. Men det är bra för mig att gå, gå, gå. Gärna långt och länge. På det har jag sedan några veckor tränat med Maria, en PT som kan det här med smärta och stress. Jag behöver bygga upp en sargad kropp.

Hoppas att du haft en fin helg!

// Emilia

Längtar ut till Tyresta! Dags att stänga av alla skärmar och ta kväll. Läser just nu En jord för alla. Intressant med uppdaterad kunskap jag gärna vill ta del av. Läser du något just nu? Berätta gärna i kommentarerna!

Årets Medvetna Julklapp 2023 – en alldeles rättvis och värmande sådan

Jag vet. Det är tidigt, det är november. Men det kan vara värt att skänka en tanke på de konsumtionshögtider som närmar sig. Inte minst Black Friday (i nästa vecka bloggar jag om en helt annan dag, fast som infaller samma datum). Men också: Julafton med allt vad det innebär. Vi har sedan en tid tillbaka (i och med mitt köpstopp) varit ganska restriktiva med att gå loss på julafton. För det kan verkligen spåra ur, av olika anledningar (ehh. Det stavas konsumtionskulturen). Utöver det kan det vara förväntningar, krav och annat som gör att vi känner oss mer eller mindre tvungna att konsumera. Men jag tror väldigt mycket på något helt annat: gemenskap. Och det behöver inte enbart stanna vid familjen och de närmaste, det går att bredda sin krets – öppna upp, släpp in. Därför blev jag extra glad när Medveten Konsumtion och Klimatklubben meddelade vad som blir Årets Medvetna Julklapp 2023: Ett bidrag till en bättre värld.

God Jul illustration
Den här gjorde Asia Pietrzyk till mig 2015 – att dela med sig 🙂

Årets Medvetna Julklapp 2023: Ett bidrag till en bättre värld.

Så här skriver initiativtagarna till Årets Medvetna Julklapp 2023:

Årets Medvetna Julklapp är ”ett bidrag till en bättre värld”, med motiveringen:
“Årets Medvetna Julklapp 2023 är inte en pryl, det är en handling. Ett bidrag i form av tid eller pengar till ideell sektor, en gåva till en välgörenhetsorganisation eller en hjälpande hand där det behövs – i det stora, eller det lilla. Visad omtanke, empati, solidaritet och medmänsklighet har aldrig varit viktigare, i vår närmaste omgivning såväl som över landsgränserna.

Och här tänker jag att vi kan gå loss och tänka tillsammans. Själv tycker jag om den här klappen eftersom den inte måste involvera plånboken (hej hej köpstopp!) utan din tid värderas som minst lika attraktiv. Har du kunnat ge av din tid nyligen? Skulle du vilja ge av din tid? Vad skulle du vilja göra i handling för att hjälpa någon annan? Berätta gärna på Facebook i gruppen Köpfritt År 2023 (fd 2022) eller på sidan En köpfri dag.

Att ge av sin tid i juletid har också En köpfri dag-bloggen skrivit om (2011). Två gånger! (2018)

Jag kollade häromdagen på det här avsnittet av Ekonomibyrån. Och blev så nedslagen av snacket om att barn tänker på status och pengar (hallå?!) och att dessa två faktorer är viktiga för barn. Kan vi snälla sluta göda det här? Barn behöver kärlek, tid och fysisk aktivitet. Jag kommer vara den tråkiga morsan, ja, men jag hoppas kunna inspirera fler till att lyfta andra värden i livet.

Det här skulle jag vilja ge till min man och min son

Jag skulle vilja planera en dag med extra allt: där jag i detalj beskriver vilken mat och fika vi ska ha med oss (där de kan få önska sig vad de vill ha), att vi ska tända en brasa och att vi ska besöka en plats vi ännu inte varit på (eller ja, jag har varit där, men man måste ju få scouta sina platser).

Mitt livs gåva

Till min bästa vän Sven

Vi har bokat en stand-up i nästa år. Jag kan tänka mig att jag ger oss båda en promenad innan, kanske på en plats vi ännu inte varit på. Ett extra häng till oss båda (då fick jag också en present!). Vi har pratat om att äta ihop innan, och där tänker jag att vår slutdestination på julklappspromenaden kan vara restaurangen. Min kompis M skulle jag vilja hitta på något med – vi älskar båda Tyresta, där vi var förra veckan.

Det finns fler i min familj, inte minst min mamma, pappa och systrar med respektive. Att ge tid till min systerson O skulle vara en gåva som alla vinner på. Jag får umgås med pluttis och min syster och Os pappa kunde hitta på något på tu man hand.

“Men om man vill slå in klappen då?” Gör ett pyssel av det hela. Skriv ned din tidsgåva på ett vackert kort, om du som jag gillar att pyssla: gör det. In med massa kärlek och slå in din present.

“Men om mitt barn önskar sig något?”. Ja, såklart kan det vara så. Men jag tänker: mängd och jag tänker: icke-nyproducerat. Vi har försökt att hålla oss till tre julklappar till vår son. Eftersom han är van vid det, så är han supernöjd. Vi måste visa vad ett gott liv kan vara. Testa att ge “tid” till ditt barn – låt fantasin bestämma vad ni kan göra tillsammans och beskriv detta så tydligt som möjligt så att barnet får känna pepp! Här har jag skrivit om julen förut:

Hållbar jul – fem strategier du inte kan vara utan

Jag läser ofta inlägg om människor som har det svårt ställt ekonomiskt. Och det gör ont i mig. Av två anledningar:

  1. För att ekonomi skapar utanförskap – jag bidrar ekonomiskt när jag kan, men det känns ofta som hålen är stora att fylla. Jag har en stor del av livet levt på existensminimum, så jag vet hur det kan vara. Nu har jag så att jag klarar mig och jag vet att det är ett privilegium. Sen har köpstoppet gjort något med mig, men det är ett annat inlägg. Om vi tar bort “köp” så är vi alla lika. Oavsett bakgrund.
  2. För att vi har berättat att det goda livet är konsumtion och överflöd. Till dig som inte har pengar: du är värdefull för att du är du och du kan ge av din tid, av din kunskap, av din historia. Jag gjorde för ett tag sen en intervju med en person som berättade att hen hjälper andra människor att skriva ansökningar till stipendier. Den egna ekonomiska situationen var skral, men mening fann personen i att hjälpa andra.
Vad kostar en naturupplevelse?

Nu har jag fokuserat just det här inlägget på tid. Men har du ekonomiska möjligheter – kolla upp var det behövs bidrag. Världen är just nu i kaos (ont gör det!) och vi som kan ska ge. Jag minns den gången en ung man knackade på vår dörr och berättade om kollo för barn som inte har någon annan möjlighet till aktivitet. Det är flera år sedan och jag är fortfarande månadsgivare till Stockholms stadsmission. Och vet ni, den gåvan är en gåva till mig själv. När jag mår ännu lite bättre vill jag bidra med läxhjälp och kanske språkcafé. Men det är en bit kvar <3

Berätta – har du någon medveten klapp att tipsa om?

Årets medvetna julklapp 2023
En jul när du bara la dig på mig och så låg vi där och kramades. Det är julkänsla.

Ps. Jag ser att det kommer in lite nya på bloggen – här kan ni läsa mer om mig!

Att balansera sig fram i livet

Den senaste veckan har varit… allt mellan himmel och jord känns det som. För en vecka sen tog jag tåget till Gävle, där jag hade möjligheten att promenera lite i staden, men också föreläsa på Gävle bibliotek. Jag testade min nyaste föreläsning och den verkade publiken gilla, för det kom frågor högt och lågt. Det jag vet, nu, är att ofta är det många som redan är väldigt insatta i klimatfrågan vilket gör att jag inte behöver gå in på detaljnivå. Sen har jag märkt att just föreläsningar på bibliotek verkar dra en viss målgrupp mer än andra: de äldre. På tisdagen föreläste jag på Huddinge Huvudbibliotek och samma sak där: en äldre målgrupp. Det gör att jag kommer lägga till lite mer inspiration för just den publiken – för jag tror att äldre har en viktig roll i den omställning som behöver göras. De har kunskap, de har levt längre än vi andra, de kanske oroar sig för sina barn och barnbarn. De kan skriva debattartiklar, de kan sprida kunskap, de kan inspirera nära och kära. Det var en herre som kom fram till mig efteråt, i Huddinge, och han var märkbart tagen av den situation som mänskligheten försatt oss i. Vi pratade bara en kort stund, då lokalen behövde tömmas, men det jag tog med mig är att jag känner ett visst hopp när äldre visar vägen och visar på erfarenheten att “mer” inte alltid är “bättre”.

Utöver föreläsningarna har jag varit vaksam på min egen energinivå och valt aktiviteter som stärker mig. I måndags fick jag ett samtal som stressade upp mig (låg tröskel nu dessvärre) och lösningen? Ett bad i sjön. Helt underbart. Helt gratis. Helt ensam. Jag promenerar varje dag och har sedan denna vecka börjat träna med en personlig tränare som är specialiserad på smärta och stress. När jag vaknade på morgonen när vi skulle ses kände jag “näe, jag orkar inte gå på någon träning”. Men jag visste att jag ville, även om morgnarna är tuffa för mig. Och det var helt rätt. Det kändes så bra att träffa Maria som hon heter och vi gjorde några övningar och min kropp svarade bra på det. Tacksam som tusan och jag fick en skjuts i energin. Detta vill jag fortsätta med! Vi ska ses nio gånger till och ser fram emot nästa vecka!

Sen har jag trendspanat lite för min egen del, för att hämta innehåll till kommande föreläsningar. Och en sak jag sprang över var detta (efter tips från en av ungdomarna!) – att Auroramålet får hissning till Högsta domstolen. Jag följer med spänning det som händer på juridikens sida när det gäller till exempel naturens rättigheter. Sen läste jag en debattartikel om vad konsumtionskulturen har för koppling till gängkriminalitet, skriven av Emma Lindblad och Katarina Graffman, konsumtionsforskare. Jag lämnade en kommentar på artikeln:

Konsumtionskulturen är problematisk på flera sätt. Dels ger den en illusion av ett bättre liv (ja, det finns forskning som visar på vad de är som egentligen räknas som “lycka”). Dels är den en belastning för vår miljö (se t ex hur många nya mobiler som säljs varje år i Sverige och hur mycket elavfall bidrar till klimatutsläpp). Nu går jag kanske en bit ifrån kärnfrågan om gängkriminalitet, men jag saknar ett så kallat “miljö och konsekvens-kvitto” när vi handlar prylar som har avtryck (och då har jag inte ens gått in på resursfrågan). Jag tror vi behöver nya berättelser om “det goda livet”, där också unga gängkriminella kan se livet i ett annat ljus än det som är nu. Det behöver också satsas på barn och unga i tidig ålder, där vuxna tar ett ansvar i att hjälpa dessa framåt. Materialism har fått råda som ett slags magiskt svar på allt. Lärare vittnar om märkeshets på mellanstadienivå, där det ska köpas dyra kläder och där sociala jämförelser görs. Det är för mig obegripligt att barn ska känna denna starka dragningskraft till konsumtion. Vi kan bättre.

Utöver det? Tja, mina stressnivåer har som sagt gått upp en aning den här veckan, där också lilleman varit hemma sjuk. Så vi har alla tre varit hemma och för mig blir det ett stresspåslag. Idag, nu, är jag ensam hemma och försöker återhämta mig. Har tittat på Lyxfällan, ätit glass, gjort en avslappningsövning. Jag vet att jag måste satsa mer på återhämtning, men samtidigt tycker jag mycket om att hålla föreläsningar och arbeta. Det är att balansera genom att mentalisera. Jag kan rekommendera Mentaliseringsboken. Jag fick den rekommenderad och läste den för några år sedan.

Nu dags att vila vidare!

Hoppas att du får en fin helg 💜 / Emilia

« Newer Posts Older Posts »