Posts in "Hållbar livsstil" category / Page 2

Sluta åka bil – om kostnad, frihet och mobilitet

”Det vore skönt att få skjuts imorgon – hur ska jag orka med ett bussbyte, och vänta på den ena i 20 minuter”.

Hade det varit enklare med bil? 100 % ja. Hur? Vi behöver inte gå en exakt tid hemifrån, sträckan är bara någon mil, det hade gått snabbt. Men. Det finns ett stort men. Vi har ingen elbil (och det är inte alltid en lösning, om vi titta på det här). Jag har inte hjärta att välja bekvämlighet just nu. Jag räknade ju på hur mycket vår tidigare bil släppte ut per år, cirka 375 kg koldioxid. Det låter lite? Ja, men tänkt dig då att du ska leva ett 1 ton liv om vi ska följa forskningens rekommendationer. Sen. Vi bor inte på landsbygd. Ja, det är meckigt med två bussar, som dessutom inte fungerar optimalt tidsmässigt. Men det finns kollektivtrafik. Har jag bråttom (klurigt argument)? Nej. Jag har inte bråttom. Jag hatar att ha bråttom. Jag kvävs av att ha bråttom. Jag kräks på tidsbegreppet, särskilt när man räknar in effektivitet. Varför? För bråttom-et tar ett stort miljöutrymme. Det är vår kultur som byggt upp den här tidsjakten. Tid är pengar. Pengar är en stor miljöfaktor, för varje krona som konsumeras så finns ett avtryck.

sluta åka bil bild på emilia utan bil vid vatten


Vinsterna med att inte ha bråttom

#1. Vi planerar ordentligt – vi vet vad vi ska ha med oss, vi vet när vi ska gå hemifrån (idag balanserade vi lite på marginalen men ändå – vi kom iväg). Skulle vi ha tagit bil kanske vi inte hade planerat lika bra? Blivit stressigt ändå?

#2 Den lite hemliga vardagsmotionen – 10 minuter till första bussen. Från den andra bussen till klubbstugan: 10 minuter. Och så tillbaka: 10 minuter hem – vi fick samåka med några som kunde släppa av oss vid buss två. 10+ 10+ 10: 30 minuter. Är det något jag fullkomligt älskar så är det den hemliga motionen, den som blir av.

#3 Samtalet – om jag kör bil är det störst fokus på bil och väg. Visst, lite småprat kan fungera, men rent säkerhetsmässigt behöver min koncentration vara på körningen. Idag fick vi till två, tre riktigt bra och intressanta samtal. Lilleman ville veta allt om mina gamla pojkvänner till exempel, här fick jag tänka till för det var länge sen. Och sen ville han veta varför det blev C, hans pappa, som vann mitt hjärta.

Bekväma säten, eh?

Varför väljer många bilen ändå? Åh. Jag tror inte man vill ta ett större miljöutrymme, utan den medvetenheten behöver växa fram. Vi tar också bilen ibland, det handlar inte om perfektion, utan en resa i rätt riktning. Jag kan tänka mig att min lådcykel också har gjort ett avtryck i produktionen, jag behöver byta däck ibland etc. Inget är avtrycks-fritt gällande miljö (jag skriver miljö eftersom jag inte enbart kan tala klimat även om det är frågan som gjort störst avtryck  i mitt hjärta).

Vår klimat- och miljöminister sa nyligen att det är intressant att veta vad som skulle göra att de som kör bil tar bussen istället. Hon tog upp frågan om att komma fram i tid. Jag skulle säga att i Stockholm finns det inga garantier att du i en morgontrafik kommer fortare fram med bilen. Däremot finns det bussfiler som gör att du snabbt kan ta dig fram. Det jag däremot kan förstå är att vissa linjer blir fulla, att du inte blir garanterad sittplats. Men som sagt, det är ett Stockholmsperspektiv här. En resa från oss till Gullmarsplan är: 15 minuter (gång) + 25 minuter (buss): 40 minuter. Men då med vardagsmotion inräknad och den får du inte med bilen (om inte krypkörning räknas ;))

Ministerns andra poäng var frågan om bekväma säten. Där blir jag lite intresserad. Jag har aldrig funderat på bekvämligheten på det viset. Och kan det vara ett argument verkligen? Ska bekvämlighet (förlåt, men på riktigt?!) gå före miljöfrågan? Sen wifi: och absolut, det är en aspekt som är viktig – men om vi åker bil, hur använder vi wifi då (har man ens wifi i en bil)? Finns säkert något, men jag tänker att du behöver ha händerna på ratten, och ögonen på vägen. Jag brukar svara på mail när jag åker buss, det kan jag inte om jag tar bilen. Det kan alltså vara lätt att sluta åka bil.

gå till fots sluta åka bil

Hur pratar du med andra om att sluta åka bil?

Jag är en person vill att människor själva ska tänka till och se var förändring kan ske. Det är sällan information enbart räcker. Däremot kan en social tipping point vara av vikt. Om jag var den enda som hade bil i mitt kvarter, skulle jag fortsätta med det eller sluta åka bil? Om det fanns mobila tjänster, och delningstjänster, skulle jag ha bil då? Jag vill inspirera till att göra annorlunda, inte skambelägga. Jag vet att bilen är viktig för många – vi bygger våra liv kring att kunna ta oss fram. Läser du Konsumtionsrapporten 2023 så ser vi hur landet ligger:

“Två av tre tar bilen till matbutiken minst en gång i veckan. Mönstret är detsamma hos både kvinnor och män. Gruppen 30–49 år och 50–64 år använder bilen mest frekvent.”

Det här brukar kallas för ”last mile”, det vill säga: du kan handla hur hållbar mat som helst, men hur du tar dig dit och hem har ett stort avtryck. Har jag någon lösning? Jag tänker att det går att lösa. Fler skulle kunna samåka. Ett annat alternativ är att köpa in några lådcyklar som man kan låna från sin hyresvärd, bostadsrättsförening eller samfällighet (en extern part kan också hyra ut till dessa, och se till att cyklarna är i ok form och alltid fungerande, så att den externa parten alltid är ansvarig. Jag har förstått att det är svårare att dela saker när man enbart är grannar, det kan leda till konflikter med mera). Även där kommer hälsoaspekten in: du får lite rörelse på köpet. Här nere får du också perspektiv på rättviseaspekten – att inte ha råd till någon form av transport är en reell verklighet.

Jag cyklar på 7 minuter till vår Lidl eller 12 minuter till stora Ica Maxi. Min cykel är dyr i inköp, men billig i jämförelse med bil (sen håller jag på att ta reda på hur min cykel är producerad så brasklapp). Här har jag skrivit om vad vår bil kostade oss.

Sen finns det många ”men” och ”beror på”. Det är sällan lätt att peka med hela handen. Jag tycker om att leva lokalt (Haninge) och genomför våra aktiviteter här på plats – orienteringen är i Handen, scouterna är här där vi bor. Simningen är en bit bort, men teoretiskt så skulle min man kunna ta cykeln (hint, hint Christofer ❤), det skulle ta ca 30 minuter enkel väg. Och så var det vardagsmotionen men nu har jag tjatat hål i huvudet på er.

Problem som jag har: jag har INGEN strategi för vad som händer om jag får punka eller om cykeln går sönder. Den är försäkrad. Och det finns en verkstad inne i stan. Inte smidigt med andra ord. Men peppar peppar har allt gått bra hitintills. Men jag bävar om något skulle hända. Då måste jag nog be min mamma om hjälp, eller min mans morbror. Jag har cyklat cirka 320 mil med den. Mitt argument för att använda den är att jag ger bort mina kilometrar till dem som inte har lokaltrafik och behöver ta sig.

Hoppas att ni har en fin helg! Berätta gärna om det svåra med bil, eller det lätta för den delen. Jag dreglar just nu över denna rapport om mobilitetstjänster. För där kommer även rättviseaspekten in!

Att äga en cykel med allt vad det innebär i kostnader, kunskaper för reparation och att ha en plats att laga cykeln på är heller inte alla förunnat. Ett system som riktar in sig på individens betalningsförmåga är också ett system som diskriminerar grupper med liten eller ingen inkomst

“Mobilitetstjänster som komplement till kollektivtrafiken behöver utvecklas med olika gruppers behov i åtanke, med möjlighet till flexibilitet, variation och individanpassning.”

Om fordonspool: rapporten rekommenderar en pool

Med och utan el, traditionella cyklar, sparkcyklar, mountainbikes, låd och- last cyklar, cyklar med barnsadel, mopeder, bilar och minibuss passar olika användare, såväl arbetspendlare som turister. Placera poolen nära bostäder och målpunkter som skola, arbetsplatsområden och handel. Tänk att cykeln ska mata till bussen. Potentialen att hela resan utförs med cykel ökar om det är smidigt. Coola cyklar kan göra poolen attraktiv och skapa ett intresse för cykling bland användare som sedan kan föras över till cykelpendling. Kostnaden för att hyra fordonen ska passa olika plånböcker och stimulera till hållbara val.

Tack för att du läser!
// Emilia

7 händelser och “jag är redan inne på 2024”

Tänk att om några veckor är det nytt år. Många har säkert fokus på jul och adventsmys, men för mig är det nya året det viktigaste just nu. Jag vill stänga 2023 och ge mig själv en varm, lång kram för de senaste tre månaderna, eller nej, för hela livet såklart. När jag skriver det här har jag förvisso tagit i lite för mycket de senaste två veckorna och betalar nu priset genom nattvak och okristligt tidiga mornar. Men jag litar på att jag kan vända det. Hoppet har åter tagit boning i denna kropp. Jag har också lagt märke till att jag inte skrivit lika mycket dagbok, nedprioriterat skrivandet trots att jag vet att det är min bästa självkommunikation. Så jag tänkte gå igenom några saker som hänt den senaste tiden – häng på!

7 saker den senaste tiden

#1 På Black Friday fick jag och tillsammans med ett härligt omställningsgäng en debatt publicerad i tidningen Syre, webbversionen. Huvudbudskapet: vi behöver nya former av välbefinnanden som inte förstör för klimatet och människan. Vi skrev bland annat om hur vi mår:

Människor med materialistiska värderingar är mindre lyckliga än andra. En av dem som kommenterat denna koppling länge är den amerikanske forskaren Tim Kasser. Forskaren Åsa Callmer har undersökt människors upplevelser av att leva enligt tillräcklighetsprinciper och resultaten från hennes avhandling Making sense of sufficiency (2019) visar att mer tid och färre prylar kan ge ökat välbefinnande. Hon har bland annat intervjuat personer som valt att ha ett köpfritt år och även individer som testat metoden Kon Mari.

Åsa har gästbloggat hos mig:

>> Tillräcklighet: konsumtion, välmående & ett hållbart samhälle >>

>> Tillräcklighet – varför och hur? >>

>> Hur kan ett tillräcklighetssamhälle se ut? >>

bli klimatsmart - bild på Emilia vid sjön

#2 Jag ställde in saker. Jag skulle ha gått på en AI-föreläsning den 25 november, men var trött. Alltså så där att jag faktiskt inte minns den lördagen. Jag tror att jag lyssnade lite på musik, bland annat den här med Ellen Krauss. Det lutar mot att jag behöver ställa in en träff även denna första advent. En av mina bästa vänner kände lite samma lika denna söndag, så vi får vara två som tar det väldigt lugnt.

#3 Jag har pitchat. Jag arbetar fortfarande i liten omfattning, då jag varit sjuk under en längre period. Men det viktigaste: nu orkar jag lite mer än tidigare och jag kan fylla mina timmar. Och då gör jag det klokt: det viktigaste är helt klart: försäljning. 100% av din sälj står för 100% av dina intäkter. Och jag är bra på att sälja och framför allt hitta vinklar som passar. Nu senast köpte en redaktör två av tre förslag – det kändes gott! Och jag säljer även in föreläsningar, och det går sakta framåt. Minns ni att jag inte har bråttom?

#4 Jag har skrivit. Håller på med ett skrivprojekt som GER glädje, men som också ställer krav på mig. Och det är skräckblandad förtjusning. Jag arbetar enligt pomodoro-metoden: 25 minuters fokus, följt av fem minuters paus. Jag använder den metoden när jag skriver artiklar också. Har du kanske testat? Det finns en webb där man kan tidsestimera sina projekt: “så här många pomodoros behöver jag för att….”. Då ser man svart på vitt vilken tid saker tar.

shoppingberoende

#5 Bloggat om den medvetna julklappen och lite om En köpfri dag. Blev också intervjuad på engelska av Radio Sweden, på självaste Black friday.

#6 Haft äventyr med pre-loved längdskor till lilleman. Min mamma skulle hämta upp dem, och det var svårare att hitta än vad vi först trodde. Jag fick guida per telefon. Sen ringer mamma: “Jag står på någons terass men vet inte om det är rätt hus”. Till slut hittade hon rätt och jag fick verkligen dåligt samvete över att ha skickat henne på detta uppdrag. Det fina var att bara någon dag senare så åkte jag och lilleman längdskidor på garageuppfarten. Så ja, timingen satt ändå.

#7 Jag har gått mycket. Ett exempel är från Vendelsö till Haninge, det tog cirka två timmar. Snart kommer jag ha vinterdäck på cykeln och då blir det enklare att ta sig. Men det är bra för mig att gå, gå, gå. Gärna långt och länge. På det har jag sedan några veckor tränat med Maria, en PT som kan det här med smärta och stress. Jag behöver bygga upp en sargad kropp.

Hoppas att du haft en fin helg!

// Emilia

Längtar ut till Tyresta! Dags att stänga av alla skärmar och ta kväll. Läser just nu En jord för alla. Intressant med uppdaterad kunskap jag gärna vill ta del av. Läser du något just nu? Berätta gärna i kommentarerna!

Årets Medvetna Julklapp 2023 – en alldeles rättvis och värmande sådan

Jag vet. Det är tidigt, det är november. Men det kan vara värt att skänka en tanke på de konsumtionshögtider som närmar sig. Inte minst Black Friday (i nästa vecka bloggar jag om en helt annan dag, fast som infaller samma datum). Men också: Julafton med allt vad det innebär. Vi har sedan en tid tillbaka (i och med mitt köpstopp) varit ganska restriktiva med att gå loss på julafton. För det kan verkligen spåra ur, av olika anledningar (ehh. Det stavas konsumtionskulturen). Utöver det kan det vara förväntningar, krav och annat som gör att vi känner oss mer eller mindre tvungna att konsumera. Men jag tror väldigt mycket på något helt annat: gemenskap. Och det behöver inte enbart stanna vid familjen och de närmaste, det går att bredda sin krets – öppna upp, släpp in. Därför blev jag extra glad när Medveten Konsumtion och Klimatklubben meddelade vad som blir Årets Medvetna Julklapp 2023: Ett bidrag till en bättre värld.

God Jul illustration
Den här gjorde Asia Pietrzyk till mig 2015 – att dela med sig 🙂

Årets Medvetna Julklapp 2023: Ett bidrag till en bättre värld.

Så här skriver initiativtagarna till Årets Medvetna Julklapp 2023:

Årets Medvetna Julklapp är ”ett bidrag till en bättre värld”, med motiveringen:
“Årets Medvetna Julklapp 2023 är inte en pryl, det är en handling. Ett bidrag i form av tid eller pengar till ideell sektor, en gåva till en välgörenhetsorganisation eller en hjälpande hand där det behövs – i det stora, eller det lilla. Visad omtanke, empati, solidaritet och medmänsklighet har aldrig varit viktigare, i vår närmaste omgivning såväl som över landsgränserna.

Och här tänker jag att vi kan gå loss och tänka tillsammans. Själv tycker jag om den här klappen eftersom den inte måste involvera plånboken (hej hej köpstopp!) utan din tid värderas som minst lika attraktiv. Har du kunnat ge av din tid nyligen? Skulle du vilja ge av din tid? Vad skulle du vilja göra i handling för att hjälpa någon annan? Berätta gärna på Facebook i gruppen Köpfritt År 2023 (fd 2022) eller på sidan En köpfri dag.

Att ge av sin tid i juletid har också En köpfri dag-bloggen skrivit om (2011). Två gånger! (2018)

Jag kollade häromdagen på det här avsnittet av Ekonomibyrån. Och blev så nedslagen av snacket om att barn tänker på status och pengar (hallå?!) och att dessa två faktorer är viktiga för barn. Kan vi snälla sluta göda det här? Barn behöver kärlek, tid och fysisk aktivitet. Jag kommer vara den tråkiga morsan, ja, men jag hoppas kunna inspirera fler till att lyfta andra värden i livet.

Det här skulle jag vilja ge till min man och min son

Jag skulle vilja planera en dag med extra allt: där jag i detalj beskriver vilken mat och fika vi ska ha med oss (där de kan få önska sig vad de vill ha), att vi ska tända en brasa och att vi ska besöka en plats vi ännu inte varit på (eller ja, jag har varit där, men man måste ju få scouta sina platser).

Mitt livs gåva

Till min bästa vän Sven

Vi har bokat en stand-up i nästa år. Jag kan tänka mig att jag ger oss båda en promenad innan, kanske på en plats vi ännu inte varit på. Ett extra häng till oss båda (då fick jag också en present!). Vi har pratat om att äta ihop innan, och där tänker jag att vår slutdestination på julklappspromenaden kan vara restaurangen. Min kompis M skulle jag vilja hitta på något med – vi älskar båda Tyresta, där vi var förra veckan.

Det finns fler i min familj, inte minst min mamma, pappa och systrar med respektive. Att ge tid till min systerson O skulle vara en gåva som alla vinner på. Jag får umgås med pluttis och min syster och Os pappa kunde hitta på något på tu man hand.

“Men om man vill slå in klappen då?” Gör ett pyssel av det hela. Skriv ned din tidsgåva på ett vackert kort, om du som jag gillar att pyssla: gör det. In med massa kärlek och slå in din present.

“Men om mitt barn önskar sig något?”. Ja, såklart kan det vara så. Men jag tänker: mängd och jag tänker: icke-nyproducerat. Vi har försökt att hålla oss till tre julklappar till vår son. Eftersom han är van vid det, så är han supernöjd. Vi måste visa vad ett gott liv kan vara. Testa att ge “tid” till ditt barn – låt fantasin bestämma vad ni kan göra tillsammans och beskriv detta så tydligt som möjligt så att barnet får känna pepp! Här har jag skrivit om julen förut:

Hållbar jul – fem strategier du inte kan vara utan

Jag läser ofta inlägg om människor som har det svårt ställt ekonomiskt. Och det gör ont i mig. Av två anledningar:

  1. För att ekonomi skapar utanförskap – jag bidrar ekonomiskt när jag kan, men det känns ofta som hålen är stora att fylla. Jag har en stor del av livet levt på existensminimum, så jag vet hur det kan vara. Nu har jag så att jag klarar mig och jag vet att det är ett privilegium. Sen har köpstoppet gjort något med mig, men det är ett annat inlägg. Om vi tar bort “köp” så är vi alla lika. Oavsett bakgrund.
  2. För att vi har berättat att det goda livet är konsumtion och överflöd. Till dig som inte har pengar: du är värdefull för att du är du och du kan ge av din tid, av din kunskap, av din historia. Jag gjorde för ett tag sen en intervju med en person som berättade att hen hjälper andra människor att skriva ansökningar till stipendier. Den egna ekonomiska situationen var skral, men mening fann personen i att hjälpa andra.
Vad kostar en naturupplevelse?

Nu har jag fokuserat just det här inlägget på tid. Men har du ekonomiska möjligheter – kolla upp var det behövs bidrag. Världen är just nu i kaos (ont gör det!) och vi som kan ska ge. Jag minns den gången en ung man knackade på vår dörr och berättade om kollo för barn som inte har någon annan möjlighet till aktivitet. Det är flera år sedan och jag är fortfarande månadsgivare till Stockholms stadsmission. Och vet ni, den gåvan är en gåva till mig själv. När jag mår ännu lite bättre vill jag bidra med läxhjälp och kanske språkcafé. Men det är en bit kvar <3

Berätta – har du någon medveten klapp att tipsa om?

Årets medvetna julklapp 2023
En jul när du bara la dig på mig och så låg vi där och kramades. Det är julkänsla.

Ps. Jag ser att det kommer in lite nya på bloggen – här kan ni läsa mer om mig!

Att balansera sig fram i livet

Den senaste veckan har varit… allt mellan himmel och jord känns det som. För en vecka sen tog jag tåget till Gävle, där jag hade möjligheten att promenera lite i staden, men också föreläsa på Gävle bibliotek. Jag testade min nyaste föreläsning och den verkade publiken gilla, för det kom frågor högt och lågt. Det jag vet, nu, är att ofta är det många som redan är väldigt insatta i klimatfrågan vilket gör att jag inte behöver gå in på detaljnivå. Sen har jag märkt att just föreläsningar på bibliotek verkar dra en viss målgrupp mer än andra: de äldre. På tisdagen föreläste jag på Huddinge Huvudbibliotek och samma sak där: en äldre målgrupp. Det gör att jag kommer lägga till lite mer inspiration för just den publiken – för jag tror att äldre har en viktig roll i den omställning som behöver göras. De har kunskap, de har levt längre än vi andra, de kanske oroar sig för sina barn och barnbarn. De kan skriva debattartiklar, de kan sprida kunskap, de kan inspirera nära och kära. Det var en herre som kom fram till mig efteråt, i Huddinge, och han var märkbart tagen av den situation som mänskligheten försatt oss i. Vi pratade bara en kort stund, då lokalen behövde tömmas, men det jag tog med mig är att jag känner ett visst hopp när äldre visar vägen och visar på erfarenheten att “mer” inte alltid är “bättre”.

Utöver föreläsningarna har jag varit vaksam på min egen energinivå och valt aktiviteter som stärker mig. I måndags fick jag ett samtal som stressade upp mig (låg tröskel nu dessvärre) och lösningen? Ett bad i sjön. Helt underbart. Helt gratis. Helt ensam. Jag promenerar varje dag och har sedan denna vecka börjat träna med en personlig tränare som är specialiserad på smärta och stress. När jag vaknade på morgonen när vi skulle ses kände jag “näe, jag orkar inte gå på någon träning”. Men jag visste att jag ville, även om morgnarna är tuffa för mig. Och det var helt rätt. Det kändes så bra att träffa Maria som hon heter och vi gjorde några övningar och min kropp svarade bra på det. Tacksam som tusan och jag fick en skjuts i energin. Detta vill jag fortsätta med! Vi ska ses nio gånger till och ser fram emot nästa vecka!

Sen har jag trendspanat lite för min egen del, för att hämta innehåll till kommande föreläsningar. Och en sak jag sprang över var detta (efter tips från en av ungdomarna!) – att Auroramålet får hissning till Högsta domstolen. Jag följer med spänning det som händer på juridikens sida när det gäller till exempel naturens rättigheter. Sen läste jag en debattartikel om vad konsumtionskulturen har för koppling till gängkriminalitet, skriven av Emma Lindblad och Katarina Graffman, konsumtionsforskare. Jag lämnade en kommentar på artikeln:

Konsumtionskulturen är problematisk på flera sätt. Dels ger den en illusion av ett bättre liv (ja, det finns forskning som visar på vad de är som egentligen räknas som “lycka”). Dels är den en belastning för vår miljö (se t ex hur många nya mobiler som säljs varje år i Sverige och hur mycket elavfall bidrar till klimatutsläpp). Nu går jag kanske en bit ifrån kärnfrågan om gängkriminalitet, men jag saknar ett så kallat “miljö och konsekvens-kvitto” när vi handlar prylar som har avtryck (och då har jag inte ens gått in på resursfrågan). Jag tror vi behöver nya berättelser om “det goda livet”, där också unga gängkriminella kan se livet i ett annat ljus än det som är nu. Det behöver också satsas på barn och unga i tidig ålder, där vuxna tar ett ansvar i att hjälpa dessa framåt. Materialism har fått råda som ett slags magiskt svar på allt. Lärare vittnar om märkeshets på mellanstadienivå, där det ska köpas dyra kläder och där sociala jämförelser görs. Det är för mig obegripligt att barn ska känna denna starka dragningskraft till konsumtion. Vi kan bättre.

Utöver det? Tja, mina stressnivåer har som sagt gått upp en aning den här veckan, där också lilleman varit hemma sjuk. Så vi har alla tre varit hemma och för mig blir det ett stresspåslag. Idag, nu, är jag ensam hemma och försöker återhämta mig. Har tittat på Lyxfällan, ätit glass, gjort en avslappningsövning. Jag vet att jag måste satsa mer på återhämtning, men samtidigt tycker jag mycket om att hålla föreläsningar och arbeta. Det är att balansera genom att mentalisera. Jag kan rekommendera Mentaliseringsboken. Jag fick den rekommenderad och läste den för några år sedan.

Nu dags att vila vidare!

Hoppas att du får en fin helg 💜 / Emilia

Fast jag kanske inte måste, just nu?

Det är alltså fredag kväll, det småduggar ute och jag har bäddat ner mig. Pyjamasen är redan på, lite av ett statement: det är precis så här det ska vara. Lugnt, skönt och lite lagomness i livet. För ungefär två timmar sedan upplevde jag en hjärna av sirap och jag ställde frågan till min man: ska jag bada? Hans svar: ja. Det var motigt – bara hela proceduren. Att byta om. Packa handduk. Ta fram batteri och nyckel. Hjälm ska man ju ha också. Men jag vet ju vad som väntar. Och det är alltid värt det! Så även denna gång även om jag villigt erkänner att ja, det var riktigt kallt. Men väl i var det skönt. Jag kan inte doppa huvudet längre (brain freeze) men plaskade lite vatten i ansiktet och försökte doppa bakhuvudet (med lite blandat resultat). Här har du lite råd kring att bada kallt.

Den senaste veckan ändrade jag lite livsstrategi och det kom en ny insikt. Dels att jag faktiskt inte har bråttom någonstans (du kan läsa det här inlägget om du vill ha fler sådana tankar) och dels att det är rätt enkelt att tacka nej. Tanken som dominerar just nu är: “fast jag kanske inte måste, just nu?”. Någon form av klok lathet har kommit in i mitt liv. Så välkommen med tanke på hur det har varit de senaste två, tre åren. Det är här köpfriheten kommer in: jag är inte särskilt dyr i drift, vilket gör att lathet inte behöver innebära stress rent ekonomiskt.

Nu ska jag ta lite helg, ville mest poppa in och säga hej. Hoppas att du får en fin helg!

Nästa vecka är det dags för föreläsning – det ser jag fram emot. Denna gång gästar jag Gävle bibliotek och jag hoppas att du vill komma. Veckan efter är det nästa tillfälle – då i Huddinge. Jag tar med några böcker till försäljning för den som är intresserad. Vad jag pratar om? Klimatglädje så klart!

Min höstlista – de här fem sakerna vill jag få till

naturens hemlighet

Chocken efter att förmodligen ha sovit 9 timmar gjorde att jag reflekterade över vad det faktiskt betyder. Jag landade i följande: mina nya anpassningar ger resultat. Att lägga mig på samma tid, och gå upp ungefär vid samma klockslag. Stänga av mobilen OFTA. Äta regelbundet (jag är queen!). Röra på mig mycket (vi snackar 18000 steg om dagen just nu). Och så var det den sociala aspekten: jag älskar att umgås, men…just nu behöver det vara på en lagom nivå. Två timmar är någonstans ett max. Och det fungerar – hurra! Så jag tänkte drömma lite framåt – här kommer min höstlista!

>>> Glöm inte min live föreläsning i Huddinge den 24 oktober >>>

Emilias höstlista – fem i topp

  1. Läsa varje kväll. Jag vet inte om det är möjligt att beskriva lyckan över att kunna läsa igen. Det är ofattbart härligt. Jag kommer komma med lite fler boktips framöver, så stay tuned!
  2. Dricka olika teer – har precis fått hem godsaker från Kränku. Jag har blivit tebesatt och blev överraskad (positivt) av deras örtte.
  3. Träffa en kompis i veckan. Nu när jag orkar (yey!) blir min sociala sida väldigt aktiv. I förra veckan träffade jag mina vänner sedan hundra år och vi åt middag på Grill, det var väldigt fint. Relationer: hälsa. Jag och min kompis Maria skriver till varandra varje dag och vi sågs för en dryg vecka sen. Kanske att vi ses imorgon – hoppas!
  4. Se nya miljöer. Jag inser att jag ofta promenerar här hemma (och jag bor på världens bästa plats med skog och sjö!) men hur MYCKET jag uppskattar att se nytt. I helgen firade vi min syster, och efter att jag lämnat kalaset så tog jag en svängom i min barndoms kvarter och det var helt fantastiskt vad min hjärna tyckte om det. Så pass att jag tog ett extra varv i villakvarteren.
  5. Fortsätta att röja. Vi har börjat här hemma men kommit av oss lite. Jag är väldigt nöjd med sovrummet men några finjusteringar finns kvar. Och så var det garderoben…

Har du något du vill göra i höst?

höst vid vatten bänk höstfärger
Jag har några spännande saker i gång, som jag hoppas kunna dela med mig av snart. Men annars tar jag det väldigt lugnt. Och det är verkligen skönt. Det är som att andas lite djupare, utan ansträngning. Snart ska jag hämta lilleman, han och pappa ska på simning. Jag ska vila hemma, kanske läsa lite. Tömma ett sängbord eller två. Ta mig för, men i lagom takt.

Tack för att du läser 💚/ Emilia

« Newer Posts Older Posts »