Det är lite grådassigt utanför fönstret. Är uppe i sovrummet och har tänt ett ljus. Väckarklockan tickar, men inte på ett störande sätt. Till vänster om mig har jag nattduksbordet med en kopp te på. Jag konsumerar mycket te i dessa dagar. Tycker om att ha något varmt i kroppen.
Igår fyllde barnet åtta år och hade bjudit in sju kompisar på kalas. Det blev lyckat, även om vi blev naturligt trötta efteråt. Det blev fika, skattjakt och film. Filmen vi hyrde på Youtube (Lasse Majas detektivbyrå) var dubbad till norska, danska och finska. Och där står vi och undrar: eh??? Så vi hyrde den från SF istället och det fungerade smärtfritt (lite stressigt när vi insåg att den första inte var på svenska och åtta förväntansfulla barn undrar vad som pågår).
Hålla nere matkostnaderna
Idag var det simning på schemat och medan grabbarna var på simhallen tog jag en promenad. Jag har en kropp som bär på lite stress och oro så rörelse är toppen. Passade sen på att handla lite på Willys, jag hade kikat i appen dagen innan och gjort en liten lista. Imorgon blir det elcykeln till Lidl. Jag vill gärna att vi äter bra mat men vi behöver också hålla den budget vi satt. 1500 kronor i veckan för oss tre. Mycket frukt och grönt, och det kostar därefter. Men! Jag håller koll på erbjudanden. Veckan som nu gick blev dyrare då vi köpte tårta till kalaset. Nästa år bakar vi vår egen.
Lite egen fika hade min man bakat
Jag läser ofta om människor som lyckas med att hålla nere matkostnaderna. Jag blir väldigt inspirerad. Min hållning generellt, som ni vet kanske, är att mat behöver få kosta. Det är bland det viktigaste vi har. Samtidigt kan man ta kloka beslut och skapa matrutiner som gör att man inte slänger den mat man har handlat. Att se efter vad som är i säsong. Se om varor går att bytas ut (guacamole på gröna ärtor till exempel).
Man kan äta lussebullar i mars
Jag brukar planera veckovis och efter de erbjudanden som finns. Vi har favoriträtter som återkommer och ibland hittar vi på något nytt. Vi är duktiga på att rota i kylen och håller koll på matrester. Frysen behöver vi bli bättre på, men det kommer! Sen bunkrar vi ibland när vi ser bra priser, till exempel krossade tomater, bönor och pasta. Sådant som håller länge. Idag blev jag glad över ekobananer för 19.90 kr/kg. Men de går inte att bunkra 🙂
Älskar termos
Gör du något för att hålla nere matkostnaderna? Tips: följ @miljonmalet på Instgram 🌱
Ute är det snöyra och igår ikväll var jag och lilleman ute med några grannar och åkte kälke, en timme blev det och röda kinder är bland det bästa jag vet. Nu snart dags att stänga ner skärm men jag tänkte dela med mig av hur min februarimånad sett ut rent ekonomiskt. Det är något nytt för i år, att vara transparent månad för månad. Ja, till och med vecka för vecka som jag gör i Köpfritt-gruppen på Facebook. Ni kanske minns när jag summerade januari? Utöver mina gemensamma fasta kostnader och mat spenderade jag lite drygt 2500 kronor under januari. Men innan jag visar upp februari, kategori för kategori, ska jag svara på en fråga.
Varför är det viktigt för dig att visa vad du spenderar?
Jag har tidigare tyckt att det varit svårt att prata ekonomi. Det har känts lite konstlat och obekvämt. Och: jag gillar inte den jämförelsehets som det lätt kan bli. Pengar är siffror och det blir enkelt att ställa en summa mot en annan. Jag vet att jag har det bra och det främst av tre anledningar: jag har tak över huvudet och mat på bordet. Min närmsta familj finns där ifall något oförutsett skulle hända (ekonomiskt eller med hälsan). Jag vill vara helt öppen med att jag länge levt med lite av ett kontrollbehov när det kommer till pengar. Det är djupt rotat i mig att vara ekonomisk, framför allt sedan jag flyttade hemifrån. Jag har som liten ofta känt ekonomisk oro och tänkt att jag inte kommer klara mig. Så ska ett barn inte behöva ha det, men det är tyvärr ingen ovanlighet. Därför skriver jag öppet om vad pengarna går till. Jag vill visa att även om man har köpstopp så uppkommer kostnader. Nu dags för februaris kvitton, häng på! Jag kommer visa alla utgifter förutom för mat och fasta kostnader för boende.
Foto: Christofer Lind
Så spenderade jag utanför mitt köpstopp februari 2023
Apotek: 871 kr
Kollektivtrafik och bensinpeng: 734 kr
Stadsmissionen: 200 kr
Bankkort: 50 kr
Lunch ute: 89 kr
Mobil: 269 kr (har nu förhandlat ner till 199 kr från och med nästa månad)
Olycksfallsförsäkring: 76 kr
Vård: 750 kr
Avgift för längdskidåkning spår: 80 kr
Totalt blev det: 3119 kr
Tips på intressant dokumentär Aldrig mer kebab
Via sociala medier fick jag koll på denna dokumentär: Aldrig mer kebab. Under fem års tid följer SVT Gurgin Bakircioglu som har fått ett klimatuppvaknande som han agerar på. Han läser på om klimatfrågan, men det som framför allt sticker ut är livsstilsförändringen som han gör – han säljer av, ändrar kosten, byter lägenhet mot husbil. Han medverkade också nyss i TV4 Nyhetsmorgon. Eftersom jag själv också har testat (och fortfarande är aktiv!) åtta olika utmaningar för klimatets skull så hade jag stor behållning av denna dokumentär.
Foto: Hogir Hirori, pressbild från SVT
Det som gör mig ledsen är många av de kommentarer som Gurgin får för sina livsstilsval. Det verkar som att en del blir väldigt provocerade av hur han agerat och jag förstår inte riktigt varför. Kan det vara så att ens egna klimatsamvete vaknar upp och att det börjar kännas jobbigt? Jag har tidigare skrivit om klimatsorg – att vi behöver få sörja det vi behöver lämna därhän. Vi behöver förstå att mycket av den klimatintensiva livsstilen kan uppfattas som något roligt, något gott. Att släppa ut 9-11 ton koldioxid per person och år är inte bara förknippat med olycka. Många gillar sina liv, liksom, det kan vara förknippat med livskvalitet. Och det kanske är en del av svaret varför provokation uppstår när man gör saker annorlunda.
Det jag fann extra intressant är hur Gurgins familj reagerar på hans olika val. Och hur många samtal som uppkommer där man inte alltid är överens. Där det verkar finnas en oro för hur det ska gå för Gurgin, när han väljer bort barn och funderar på sterilisering. Att han bor i en husbil. Säger upp sig och arbetar betydligt mindre eller inte alls. Jag tänker att den oron (från familj och andra) speglar den samtid vi lever: det finns oskrivna regler för hur ett liv ska byggas. Det tror jag är ett stort hinder för storskalig klimatomställning. Vi vet inget annat än det som är: konsumtion, fossilintensiva aktiviteter och en inställning att “det beror inte på individen”. Se Aldrig mer kebab, och berätta gärna vad du tycker!
Foto: Christofer Lind
Jag blir peppad av personer som gör konkreta saker för klimatet eller miljön. Jag själv är intresserad av minimalism, ekonomi, köpstopp, livsval. Men jag tänker hur rotat det är – att alla går i samma riktning och hjulspår. Och gör man annorlunda kan det vara så att man behöver försvara sig. Varför då egentligen? Jag minns när jag började med köpstopp – hur få andra det fanns med samma ambition, men hur det IDAG ser ut på ett annat sätt. Vi är 7300 medlemmar i köpfritt-gruppen, fler och fler får upp ögonen för sparsamhet. Jag tycker det känns hoppfullt.
Söndagseftermiddag, barnet är hos en kompis, maken spelar spel och jag skriver. I det här blogginlägget kommer jag skriva lite om ekonomi och om att leva snålt. I dessa tuffa tider gäller det att ha koll på pengarna. Vi har satt en budget på 1500 kronor per vecka för mat, men den spräcktes lite i veckan. Jag tänker att man får slå ut det på en månad, det vill säga 6000 kronor per månad för mat. Är det snålt? Jag tycker inte det, men det beror förstås på vad man har för vanor. Jag slutade med kött och fågel för ett par månader sen, så min mat torde bli något billigare. Vi handlar en hel del frukt och grönt och nu hade de goda äpplen för 17.90 kronor per kilo på Lidl. Utöver det handlar vi paprika där prislappen är rätt hög. Sen har jag hittat tvåkilos påsar med fast potatis där kilopriset blir billigare om man slår ut det per kilo. Men som jag ofta nämner tycker jag maten är viktig, den behöver få kosta. Vi har lärt oss att mat ska vara billig (så billig att vi slänger cirka 17 kilo per svensk och år, tidigare var det 19 kilo).
Ett mindre lyckat projekt, men som ändå åts upp. Sjukt många väldigt mogna bananer gick åt till detta muffinsprojekt.
Det ska bli intressant och se hur den disponibla inkomsten kommer att förändras vad gäller fördelningen för 2022/2023. För pengar spenderas, det kan vi bland annat läsa om i Konsumtionsrapporten, där ser jag att “hushållens totala konsumtion 2021 uppgick till 2 330 miljarder kronor, en ökning med 6 procent sedan 2020“. Det är summor som är svåra att föreställa sig. Men om vi spenderar mer pengar på mat, kan det vara bra rent miljömässigt (alla behöver mat)? Det beror förstås på om vi handlar någorlunda hållbar mat. Kan vi dra det så långt och säga att det vore bra om viss konsumtion försvann? Som att köpa en ny lur varje år, eller dator för den delen. Viss produktion kan behövas, men mycket finns att handla återproducerat. Du kan bland annat läsa om när jag besökte Inrego som sysslar med just det. Min mobil är en Samsung S8 som fortfarande går som tåget (som jag i min tur köpte begagnad från Inrego).
Jag funderar på det här med snålhet. Eller ett annat ord: ekonomiskt medveten. När jag lyssnade på Katarina Graffman i det här programmet så nämnde hon bland annat status, som en markör för konsumtion. Men jag undrar om det också kan bli status att inte konsumera så mycket. Det är en fin balansgång, såklart. Det kan både vara status och lite präktigt att välja det köpfria livet. Nu när det är dyrare priser, med inflation och räntehöjningar, så blir snålhet ett naturligare val.
Det jag ser på Facebook, i den grupp som jag modererar, är en glädje över att få tillbaka kontrollen över sina utgifter, där man också från vecka till vecka ser vad pengarna går till. Ett ekonomiskt lugn om man så vill. Samma sak: det behöver få vara en balans. Det kan mycket väl vara värt att vara snål och ekonomiskt medveten, men det behöver finnas utrymme för flexibilitet så att man inte skrämmer upp sig själv med alltför strikta regler, förstår du vad jag menar?
Ja, det var några tankar från mig. Tack för att du läser! 💛
Häromdagen skulle jag ta ut cykeln från garaget och när jag öppnade porten kände jag hur det small till i ryggen. Först kändes det lite oskyldigt men sen blev jag lite lätt illamående. Ryggskott. Sist var för ett och ett halvt år sen och då sprang (nja kanske inte riktigt) jag till naprapaten och fick behandling med både akupunktur och andra insatser. Men den här gången tänkte jag annorlunda – vad skulle jag aktivt kunna göra för att må bättre i ryggen? En köpfri aktivitet fick det bli. Nummer ett blev att röra på mig, vilket jag också gjorde den dagen, cirka 13 000 steg. Och jag har fortsatt att röra mig, det är något som jag gör även utan ryggskott.
Att fortsätta ta hand om ett ryggskott
Sen fick jag ett meddelande från en kompis på Facebook. Även hon hade fått ryggskott och gav tips på en övning från Youtube. Jag klickade in på det, ett 12 år gammalt klipp med en naprapat som visade på tre övningar, och hur mycket man skulle göra i varje övning. Så jag började med dem. Det kanske inte vara jättestor skillnad rent smärtmässigt, men nu har jag gjort hela sekvensen i tre dagar (den tar cirka 15 minuter att genomföra) och skillnaden är stor. MEN! Jag har även gjort en magisk stretch som en annan naprapat lärt mig för några år sedan. Jag förklarar i ord. Du behöver ett gummiband att fästa i ena foten. Ställ dig bredvid sängen med höger sida av kroppen. Böj det högra knät och lägg det i sängen. Lägg hela kroppen raklång, på mage, mot ena fotändan förutom vänster ben och fot. Placera vänster fot långt fram på golvet, ungefär som ett utfall. Hela vänster fot ska vara i golvet. Ta tag i gummibandet med höger hand och dra mot huvudet och skapa en stretch i höger lår, där knäet böjs. Observera att jag är lekman och inte vårdutbildad. Har du ont på något vis så kan det i vissa lägen vara bra att ta kontakt med vården.
När äppelträd faller
Ni kanske minns det där snöfallet som gjorde att träd började falla till marken? Så var det i Stockholmsområdet i alla fall. Och vårt vackra äppelträd gav också med sig. Så jag har börjat såga ner delar av det. Sen såg jag en efterlysning i en lokal grupp på Facebook där en person sökte äppelkvistar till sina kaniner. Och jag sa att det bara var att komma. Än så länge är det två personer som kommit, men det är flera som visat på intresse. Det är köpfritt för båda parter och samtidigt behöver vi inte lasta hela trädet (i småbitar) och åka iväg med det. Känns bra, även om jag saknar trädet!
När jag suktar efter ansiktsvatten
Jag råkar veta att min man köpt ansiktsvatten till mig i födelsedagspresent. Och mitt är redan slut. Och som jag längtar. Jag brukar spraya det lite lätt i ansiktet och sen klappa in en ansiktskräm eller jojabaolja. Men nu är det som sagt slut och jag fyller år på måndag. Men jag kan ju göra eget! Jag har en sprayflaska som jag kan använda, hälla i lite vatten och minimalt med eterisk olja. Spray, spray!
När ditt community vet hur du ska göra för att få ett stort vitt lakan
Häromdagen höll jag en live i ett event på Facebook – på temat Årets fattigaste dag och köpstopp. Så himla mysigt och vi var uppemot 30 personer stundtals. Tänk att ni ville hänga med mig! Och det fina är att ni delar med er av era bästa råd. Jag berättade att jag saknar stora vita lakan till vår säng hemma. Och att jag förmodligen har det hemma. Men att jag inte vet var (alltså ordning och reda – när ska de ske?). Vad som händer? En person tipsar om att jag kan sy ihop två vanliga lakan. Alltså JA! Det ligger på min önskelista just nu – att fixa flera par större lakan genom att sy ihop de jag har. Köpfritt så det skriker om det eftersom vi ärvt en massa lakan i normal storlek.
Jag har haft stunder där trycket över bröstet släpper. Och där sitter jag och undrar: rör det på sig? Ja snälla låt det göra det. Min skrivlust har kommit tillbaka och även om sömnen lämnar mycket att önska så är jag här och nu. Jag finns. Det är klart det kommer bli bättre. Jag ringde min syster idag, hon har fått en son. En liten plutt som behöver värme, kärlek, sällskap (och mat förstås!). Vi pratade om att ses snart igen. Det kändes så fint att ringa. Jag skickar med tre låtar för lite känsla och kärlek till dig som läser. Här en med Ane Brun och Moa Lignell. Och så Newkid med Du måste finnas. Och en annan favorit med bröderna Norén.
Det jag tänker skriva nu är dubbelt för mig. Det blir en kortare blogg om utmattning. Å ena sidan vill jag visa på det som är “jag” på riktigt. En väns partner sa: “det är svårt att tänka sig Emilia annat än glad och positiv”. För det stämmer så väl när jag är mig själv: jag ser positivt på tillvaron, jag har en förmåga att mentalisera kring mig själv och andra. Å andra sidan har jag en utmaning som jag lever med varje dag just nu. Som gör mig otroligt trött stundtals. Där en ständigt vakande hjärna snurrar utan att kunna vila. Det känns utanför min kontroll vilket är skrämmande. Samtidigt är jag bäst på att veta vad jag behöver (japp, bäst!). I flera år har jag följt fakta om hälsa och skrivit om det, inte minst när det gäller sömn, depression, kost, träning och allt däremellan. Jag har byggt hälsoprogram till en stor mässcen, intervjuat experter. Och ändå är jag nu här. I en tidlös utmattning som jag kallar det. Tidlös för att den inte tar hänsyn till att jag snällt väntat på att den ska vända och där läkning får ta mer plats. Jag vet att jag varit otroligt rastlös och velat att saker ska hända NU. Min personlighet har helt enkelt lite svårt att vara utmattad. Jag hörde en bra mening på en självhypnos som jag testade för ett tag sen: Acceptera att du inte kan acceptera. Alltså ja! Ett första steg till acceptans ändå! Så. jag ville bara skriva några rader om det, så att du som läser vet var jag befinner mig. Jag tar gärna emot tips på meditationer, musik, träningsprogram, gärna på Youtube eller Spotify.
Så, det blev en blogg om utmattning. Ikväll håller jag däremot en live på 30 minuter i detta event på Facebook – jag hoppas att vi “ses”? Den kommer handla om Årets fattigaste dag med lite inspiration om köpstopp!
Hej på er, hur har ni det? Jag vilar i min säng, har värmt vetekudden och tagit en kopp te. Så ser delar av dagarna ut just nu. Vila. Jag tyckte jag sov något bättre inatt, det är tyvärr lite av ett lotteri. Men jag försöker intala mig själv att det jag gör för sömnen är bra saker och att det visst påverkar på ett positivt sätt. Att det är bra att jag går ut och rör på mig (minns ni mitt löfte?), att det finns en poäng i att ta bort mobilen på kvällen (man kan säga att det är work in progress) och att lite meditation tar jag åtminstone inte skada av (men önskar sååå att det var som förr, när meditationen verkligen gav effekter!)
Det har gått tio dagar på det nya året, och det har varit fullt ös i Köpfritt-gruppen på Facebook. Utöver det digitala livet försöker jag ta mig ut och traska (det blir inga 20000 steg just nu, men lite över 10000 skulle jag nog säga att jag får till). Vi har varit hemma tillsammans några dagar och bara att fixa mat och hitta på saker har varit lite av en utmaning. Imorgon börjar vardagen igen. På fredag har jag ett jobbmöte som jag ser fram emot!
Men hörrni! Jag skulle ju berätta om mitt julklappsbestyr! Jag hade en idé om att laga min mans tröja, där löparen var trasig. Jag hittade en tjänst som sålde löpare, men jag hade jättesvårt att träffa rätt i storlek på den, det var svårt att mäta just den dragkedjan som fanns på min mans tröja. Två gånger beställde jag löpare – ena gången för liten, andra gången alldeles för stor. Så jag gick till den lokala skräddaren och han ordnade det hela för 120 kronor. Jag kände mig som en riktig hjälte. Och det är också en av min mans favorittröjor, så nu är den åter i bruk igen!
Från den 6:e januari 2023: Jag och Lilleman besöker en kompis en bussresa bort. Först var vi i Tyresö och lekte lite i snön och nu pausar vi hemma hos kompisen. Det är skymning och vackert ute. Det blir kanske lite pulka senare. Enkel tillvaro. Ibland tänker jag på hur ofta landat i just det: att jag inte är på jakt efter framgång i vanlig bemärkelse. Ändå verkar jag just nu leta efter mening på ett särskilt sätt, där jag känt mig lite vilsen. Lite ensam. Jag hoppas innerligt på trygghet och förändring.
