Det kliar i företagsnerven. Men jag landar i följande ord: återhållsamhet och frid. För varje gång som jag upprepar dem, desto mer får entreprenörsviljan backa. Och det är så jag vill att det ska vara under 2024. Jag mal och mal orden och de blir en del av mig. Det betyder att jag vågar spara på bra idéer. Och på riktigt älska de där långsamma förmiddagarna. Med tre olika kaffekoppar på rummet. Långsamt men stadigt rör jag mig framåt, men också i sidled. Stannar upp och reflekterar. Just det där att “skriva sig fram” har varit en stor hjälp sedan i höstas. Snart är min anteckningsbok full! Det är ofta små noteringar, det kan vara en känsla som jag funderar på. Eller en uppmaning (ut och gå!). I skrivande stund är jag på tåget på väg mot Myrängsgården där jag ska spendera dagarna på ett event som podden Bortom ekorrhjulet har skapat. Jag är klädd enligt dresscode: mjukisar och en ulltröja och har på mig skor som tål väta. Med mig på tåget, i sann leva billigt anda, har jag en termos soppa, en termos te. Smörgås. Nötter och torkad frukt. Kaffenerven gör sig påmind men jag försöker dra ned (men det är ju så mysigt?!).
Om en halvtimme är tåget framme, jag har skrivit klart en artikel och fnular på att genomföra en meditation. Jag har ju många gånger bloggat om just det, att jag mediterar, till exempel har jag testat appen Mindfully. Men. Den relationen (jag och meditation) har blivit ansträngd. Det har med förväntningar att göra. Insikten nu är att jag vill ge det tid och omsorg. Det jag tidigare upplevt är ökad närvaro och känslan av frid. Se! Där kom den igen. Återhållsamhet och frid: det är er jag vill ha.
Jag behöver komma ut mer. Den senaste veckan har jag boat in mig hemma, arbetat och längs vägen glömt bort det där med vardagsmotion. Vi kommer inte ifrån det, eller hur? Men behöver planeras in, vara en del av det som kallas vardag. I min värld vill jag börja med att gå ut. Steg ett liksom. Och det finns delar av mig, till exempel min rygg, som bekräftar att det är precis vad jag behöver. Den senaste tiden har jag lyssnat en del på radio, bland annat om romansbedragare, på Sveriges radio. Se upp när du är på nätet, det finns skickliga bedragare som tar kontakt.
Om 45 minuter ska jag iväg och umgås med lilleman och Pappan. Har tagit mig en promenad till sjön och ja, jag blev alldeles jättenöjd med solen. Små saker som betyder mycket. Så, varför inte en lista med femton saker jag ser fram emot? Det kan vi behöva så här i februaris sista dagar. Vi kan väl enas om att det varit lite väl mycket 50 nyanser av grått?
Ute är min gren. Barnet undrar varför jag inte vill sitta still och måla små plastgubbar. Rastlösheten!
15 saker i mitt kikarsikte
Jag längtar efter….
#1 Träningen imorgon – jag tränar en gång i veckan med PT, för att stärka denna kropp. Vi tränar och “pratar” med mitt nervsystem. Så! Bra!
#2 Intervju imorgon med en läkare som forskar på neurofeedback. Så otroligt intressant. Berättar när min artikel kommer ut!
#3 Att mitt fikakonto får lite stålars i sig. Har övertrasserat februaris budget, men kom ihåg: snälla tankar om sig själv och inte skamma. Varför jag har budget? Många bäckar små…
#4 Tågresan till Dalarna där jag kommer delta på Bortom ekorrhjulets event, en hel helg!
#5 Min live på Facebook, kommande lördag, den 2a mars kl 19.00. (för medlemmar i gruppen, se nedan och gå med i gruppen du med!)
#6 Barnets födelsedag och att få fira en 9-åring ❤
#9 Att gå på yoga. Har inte bestämt var, bara att det ska bli av.
#10 Meditation. Kruxet är att jag under 2,5 år försökte meditera (något som jag gjorde MYCKET innan dess) men där besvikelsen blev ett faktum och en sanning: Du kan inte meditera. Så tanken nu: smyga in utan att förvänta mig något. Typ jättesvårt!
#11 Tyresta! Jag har inte tagit mig för att åka dit. Min cykel har fått punka och jag skjuter upp att köpa däck och slang. Men tänk: cykla i vårsolen eller på en sommarkväll? Ja på den!
#12 Rensa i röran. Jag får ryck ibland och då går det fort. Vi behöver rensa och sälja av saker. Det finns en frihet i att få ordning kring sig.
#13 Baka bröd och göra matsäckar. Jag längtar efter huslighet. Och att använda sinnena.
#15 Ren asfalt med allt vad det innebär. Rätt nöjd med årets knarr under skorna. Sa jag att solen skiner idag?
BONUS och mesta bästa längtan: badpremiären. Månne i början på april?
Otroligt vad energin inom mig känns. Det spritter som om våren redan var här. Då ska vi komma ihåg orden för 2024: återhållsamhet och frid. Det upprepar jag för mig själv ofta. Varför dessa ord? Det hänger ihop med uppförsbacken 2021-2023. Ett återhämtningens år 2024. Jag trivs med orden och vill ge mig själv enkla nöjen. Det rimmar med köpfriheten och med hur jag valt att leva mitt liv. Om du vill umgås lite mer med mig, gå med i gruppen på Facebook och häng på digitalt den 2a mars.
Som jag skrivit. Och klurat. Idag skickade jag äntligen iväg en text och kände både lättnad och en viss spänning då jag ska få feedback på det hela. Mitt jobb som egen kommer detta år att fokusera på text, text och text samt utveckling av min roll som moderator och samtalsledare. En blandning av att arbeta med hantverket och samtidigt: lära nytt. Det är roligt! Jag har drivit företag sedan 2009 och det är lärandet som gett mest i termer av utveckling. Du kan ha olika anledningar till att driva eget, en av mina (förutom utveckling) är att själv välja: tid, plats, vem, vad.
Idag lyssnade jag på Skrivbyrån som höll en digital föreläsning på LinkedIn på temat content, det kändes meningsfullt och dessutom en bekräftelse på att jag navigerar rätt just nu när det gäller att ta hjälp av AI och dessutom peppades jag av tipset att inventera i allt innehåll som jag redan skapat. Här på bloggen finns det massor av inlägg på temat köpstopp, hållbarhet, psykisk hälsa och förstås: klimat!
Jag är inte riktigt sams med att januari redan är slut, men min kompis M påminde mig om ljuset som återvänder och jag väljer att glädjas åt februari. Men i januari då? Jag botaniserar bland bilderna i mobilen och ser att:
#1 Sålde in några skrivuppdrag, i lagom stor omfattning. Balans!
#2 Åkte till Skepparholmen och spa:ade i två dagar. Balanserade det hela med att få migrän, men tänkte att “vad skönt att få det nu, då kan jag ligga några timmar i mörkret utan att det gör något”, apropå att se saker från den ljusa sidan.
#3 Gick på Bröderna Lejonhjärta med lilleman.
#4 Träffade vännen M. Jag tror vi var vid Flatenbadet. Ja! Så var det. Och vi promenerade som tusan!
#5 Träffade bästa K. Det blev en fika med minnen, skratt och någon tår.
#6 Min systerson fyllde 1 år. Man smälter ju när de är så söta!
#8 Intervjuade en filosof. Och skrev så att tangenterna blödde. Håll tummarna!
#9 Gick vilse under en orientering, med en lilleman som fick rätt. Japp. Jag tappade lokalsinnet och vår tränare fick vissla hem oss.
#10 Sov hyfsat. Vilken gåva!
#11 Cyklade med punka till tandläkaren. Japp, det var en upplevelse det med. Barnet verkade nöjd och jag hoppas att min trehjuling pallade trycket (i dubbel bemärkelse). Här kan du läsa mer om min cykel. Sen start har jag cyklat över 300 mil.
#12 Jag har fyllt år. 44 bast. Ändå? Respekt? De gråa stråna har ÄNTLIGEN gjort entré!
#13 Bokade en resa till Dalarna i mars. Det ser jag fram emot!
#14 Umgicks med bästa S – vi ses varje vecka!
Vid den här tidpunkten förra året så befann jag mig på en inre plats som inte bara var mörk, utan också så förtätad. Där övertygelsen var hundraprocentig: det fanns ingen väg ut. Att nu få njuta av ljuset, en ganska enkel sak egentligen, är helt fantastiskt. Jag ska få uppleva en vår och känna den! När livet känns svårt är det bra att ta fasta på något litet. Det kan vara en doft, en förnimmelse, som påminner oss om svunnen tid, och att försöka applicera acceptans. Jag skickar med en sång av Melissa Horn och Maxida Märak: Dimma.
Det är snart bara någon timme kvar tills ett nytt år. “Tid som tid” tänker jag och lägger egentligen inte vikt vid att ny tid kommer. Men jag vill gärna lämna och stänga 2023. Det var året då allt vände men resan dit var oerhört svårmanövrerad och skrämmande stundtals. “Hur gjorde du då?” Den frågan kommer jag inte kunna besvara, för det går inte att fånga med ord. Och det är inte första gången det blivit så här. Så jag tar det varsamt och går in i 2024 med ordet “återhållsam”. Skrev nyligen det här inlägget på temat vad som är viktigt. Egentligen är det ett inlägg jag kunde ha skrivit för 20 år sen, för allt stämmer in. Det basala. Det enkla. Det långsamma. (Long story short – jag blev sjuk av stress 2021)
Jag vill önska dig något. Men vad? Vill inte snurra in i något floskligt eller svårtillgängligt. Peppigt eller provocerande. Nej, vad skulle det kunna vara. Något. Vad behöver du? Det är kanske frågan vi behöver ställa till varandra. Ofta. Oftare. Om jag kunde ge dig något så skulle det vara reflektion. Om så för en stund.
En övning som följt med mig sedan några månader tillbaka är att sträcka ut armarna åt var sitt håll och hålla dem uppe så i tre minuter. Andas in på fyra, andas ut på fyra, räkna tre gånger till sextio på det sättet. In 1…2…3…4, ut 5…6…..7…..8. osv. Det skapar anspänning som en väg till avspänning.
Jag skrev att jag vill stänga 2023. Men jag kommer behöva öppna året igen, för att få perspektiv. Inte bara lämna allt, utan se det som faktiskt var. För minnets skull, för min egen skull. Men visst är det lockande med ett nytt blad, och jag kommer bada lite i nyårskänslan. För den är positiv, den är nyfiken, den vill putta mig framåt. Och då står jag där med mitt återhållsamma löfte och tänker: det blev bra, till slut. Och jag vandrar just nu återhämtningens väg, där frid och lugn är mina mål. Att få sova. Att få läsa! Skriva, såklart.
Sen är jag så glad över gruppen på Facebook – alla som är med och bidrar med sina tankar om köpfritt år 2024. Det är så fint att vi stöttar, frågar, leder, och svarar. Till dig som söker inspiration för regler till ett köpstopp 2024, kika in här. Till dig som vill se liven från den 28 december på temat köpfritt för 2024, här är länken.
Tack för att ni hänger med här på bloggen också – trots det utmattade läget har jag bloggat under 2021, 2022 och 2023. Om jag är envis? Ja, det draget känns igen ja 🙂
Ta hand om dig! Kram / Emilia
Vad behöver vi 2024? Vi behöver en mer medmänsklig värld. På det personliga planet tror jag många önskar frid i sinne, mer hälsa och hållbarhet. Det där snurrande ekorrhjulet tror jag är passé sedan länge. Normerna har däremot inte riktigt hängt med. Som plåster som inte låter sig dras av ligger kraven kvar. Pengar, livsstilar att upprätthålla. Jag blir trött bara jag tänker på det. Men också övertygad om att vi har möjlighet att förändra oss. Förändra världen. Det går inte att inte påverkas det som sker utanför oss. Nära och långt bort.Vi behöver både zooma in och se verkligheten för vad den är men också, zooma ut för att hämta kraft, hämta näring. Balans, du vet. Och med de orden lämnar jag 2023.
Lyssnade på det här avsnittet av Bortom ekorrhjulet, där temat var just viktigt vs. oviktigt. Kände igen mig i mycket och också väldigt roligt att få lyssna på Kattas & Lottas perspektiv. Dessutom smyggästade även Sara, som även hon har bloggat på temat. Så då kom tankarna till mig att, ja, det finns saker att berätta om. Så häng med på det här inläggets tema – och kanske vill du berätta om dina viktiga och oviktiga saker i livet?
Viktigt – 3 toppnoteringar är basic rules
#1 Sömnen. Det är så viktigt att jag väljer bort en del saker till förmån för sömnen. Helst stänger jag ner telefonen och skärmen senast kl 21.00. Dessutom går jag ut på förmiddagen för att få det där ljuset som kan balansera min sömn. Hjärnan är mitt största hälsoprojekt, och så har det varit i över 20 år. Är totalt ointresserad av formen på kroppen eller vikten. Det är alltid huvudet som kommer först. Och: när jag reser bort och hälsar på, så vill jag ha ett eget rum att sova i. Själv.
#2 Maten. Alltså jag är en just nu väldigt hungrig person. Sådär att jag både packar mellis och lunch i ryggan när jag åker in till stan. Vill inte hamna i ett “hangry”-läget. Ni som känner mig vet.
#3 Rörelse. Och inte bara min egen, utan även barnet får stå ut med att jag vill att vi går ut efter middagen. Och maken. Rörelse är ett billigt sätt att må bra på. Det är så enkelt. Men det behöver finnas en prioritering. Jag går ut istället för att blogga, till exempel. Jag går ut även fast jag egentligen borde slipa på mitt manus. Jag går av en busshållplats tidigare för att lätt kunna få in några extra steg. Det är känslan jag är ute efter, men absolut mäter jag, för att mätningen matchar ofta hur jag mår, ett slags kvitto.
#4 Ekonomisk trygghet. Jag kör ju köpfritt 2024 (du kan läsa om mina regler här.) och det finns flera olika anledningar till det. Men jag behöver ha en rejäl buffert på kontot då min energi varierar lite just nu. Det innebär att jag driver mitt företag med vinst och jag lever på det jag tjänar ihop, men jag lägger gärna undan så mycket jag kan. För att under lågsäsong kunna göra uttag. Jag försöker också enbart ta uppdrag som känns bra i magen. Och det vågar man när man har en buffert. Mina köpstopp har gjort att jag också vågar mer som egenföretagare. Jag har tagit uppdrag där jag till en början inte har allting klart för mig, men där jag växer med uppgiften. Det var så jag arbetade när jag modererade huvudscenen på mässan Allt för hälsan. Jag fick frågan om jag ville vara med. Först tvekade jag. Men sen sa min kloka man att jag skulle ångra mig om jag sa nej. Det slutade med ett långt samarbete och jag är så tacksam för det.
#5 Ensamtid. Jag är en introvert person. Jag återhämtar mig bäst ensam. Helt. Det här var svårt under pandemin, och ja, det kom med konsekvenser. Det handlar inte om att jag inte tycker om människor. Men jag har en lång erfarenhet av låggradig stress som liten och att på den tiden vara helt ensam var helt och hållet det bästa jag visste. Och det kvarstår och jag står fast vid mig själv. Så pass att det är en dealbreaker, något som jag insett under hösten 2023. Det är alltså ett måste som jag inte kompromissar med. Ett sätt att vara helt ensam är också att resa bort. Planerar två resor under första tre månaderna av 2024.
#6 Du & jag. Relationen till familjen är viktig, det är ett ständigt arbete att glädjas, att anpassa sig, att få kärlek, att känna sig trött, att känna gemenskap. Och så var det vännerna. Det är så viktigt för mig och särskilt nu när jag mår bättre och kan spegla mig i andra och de i mig. Jag har några personer som jag kommit riktigt nära och det är hälsa, det är livet, det är meningen. Sen har jag också en tro och den ger mig en grund att stå på.
Oviktigt. “Det är en sanning med modifikation”.
#1 Städning och ordning. Nej. Det är inte prioriterat. Det kan det inte vara. För då hade all min energi, den som jag har, ta slut. För högt pris. Men, det är en sanning med modifikation: i mitt sovrum vill jag ha det harmoniskt, apropå #1 ovan. Och visst, vi dammsuger. Men ofta? Nej (bortsett från sovrummet). Men alla mår bra och har mat på bordet och umgänge. Köpa städ? Tja, det kan man ju göra. Men värt det? Nej, det blir ju stökigt igen. Och det har också med ekonomi att göra. Det finns roligare saker att spendera på. Jag har någon slags dröm om en bättre ordning och städning (och när jag väl städar till exempel badrummet, då gör jag det grundligt!). och såklart hade det varit trevligt. Men viktigt? Nej.
#2 Prylar. Jag säger alltid att jag är osentimental. Jag kan leva med lite och ändå vara jättenöjd. För mig är en dator, en säng och mat det viktigaste. I princip har jag inte köpt några kläder under perioden 2016-2023 (och fortsättningsvis). Nej prylar och kläder är oviktiga. Att göra sig fin går med det jag redan har.
#3 Karriär. Jag är hyfsat välutbildad. Drömmer om att jobba på en tankesmedja om några år. Tänkandet är viktigt för mig, och kreativiteten. Friheten att arbeta i mitt företag är mitt kall. Jag strävar inte efter några karriärmål. Däremot tycker jag om att lära mig saker och är modig där. När pandemin kom sökte jag ett vanligt jobb som jag fick, och där lärde jag mig massor. Utan att känna press, det kändes naturligt att få en vecka på sig och sen köra. Ett av mina roligaste jobb! Det var ett kvalificerat jobb, där jag kanske inte hade exakt den utbildning som krävdes, men det gick bra ändå då skrivande var i fokus.
#4 Avsteg från köpstoppet. Det här är en punkt där jag vill förtydliga: det är kul med köpstopp men låt oss inte vara absolutister, utan istället reflektera. Jag vet att en del ser avsteg som ett misslyckande, men det tycker inte jag. Absolut att jag har köpfritt som bas i livet, och det blev så för att jag känner ett sådant lugn och en tillfredsställelse. Som jag skrev i mina regler för 2024 så håller jag nu på att gå igenom 2023:s utgifter där det tydligt framkommer att jag fikat järnet under det gångna året. Men ser jag det som ett misslyckande? Nej. För om vi är svartvita tror jag det blir svårare att leka med utmaningen. Vi ska bygga upp oss själva och fundera över de val vi gör. Fikan har under 2023 varit en extra guldkant som jag kan ställa mig bakom. Och ur den föddes utmaningen inför 2024: att göra egen fika och ta med, och besöka olika bibliotek i Stockholm. Det kommer bli kul!
#5 Titlar. När jag började frilansa för dryga tio år sedan så såg jag på mina uppdragsgivare som större än mig själv. Men det var inget bra, jag sålde sämre. Sen la jag ett nytt perspektiv på det: att jag jobbar med människor. Och vi är här på samma villkor. Jag arbetar med medmänniskor och det innebär att jag kan vara mig själv. Mitt sälj bygger mycket på kommunikation där jag sätter tonen så som jag vill ha den. Jag läser på, jag pitchar sådant som passar hand i handske. Idag får jag ofta kommentarer om att jag träffat “rätt”. Och det beror bland annat på att jag inte ser uppåt, utan snarare åt sidan.
#6 Göra bort mig. Jag är en spontan person. Häromdagen fick jag beröm för min humor (gör man det är jag din för evigt). Jag har inga problem med att hämta barnet på fritids i halva pyjamasen. Jag bjuder på det. Jag är helt enkelt lite tokig, med flit, för det är jag. Sen kan jag absolut tycka om att klä upp mig och dra på lite smink. Jag kan vara affärsmässig, men när jag byggt upp relationerna så är jag ofta ute och balanserar på gränserna. För att jag kan och får. Det är oviktigt att följa strömmen.
Kommer det mer på bloggen i år? Ja, ett inlägg till kommer, men sen stänger vi 2023. Men vet du vad som händer den 28 december 2023 kl 19.00? Då håller jag en live på temat köpfritt 2024. Du behöver vara medlem i Köpfritt år 2024 (fd 2023). Där har jag skapat ett evenemang och nu är vi över 40 personer som vill delta och jag hoppas att du också vill komma?
Jag vill också passa på att önska dig en God Jul och att den känns meningsfull. Sitter du ensam – se dig själv som en hedersgäst och gör fint för dig själv. Jag såg ett klipp på Morgonstudion där Christina Stielli gav tips på hur man kan fira själv. Nu hittar jag det inte, men det var på Morgonstudion idag den 21 december.
Och: TACK. Tack för att du tar dig tiden att läsa, det betyder mycket för mig. Mina skriveskapader håller mig levande i hjärta och själ. Det ger mig energi.
Om du inte fått pdf: en Ett köpfritt år, så registrera dig för mitt nyhetsbrev så får du pdf:en skickad till dig!
”Det vore skönt att få skjuts imorgon – hur ska jag orka med ett bussbyte, och vänta på den ena i 20 minuter”.
Hade det varit enklare med bil? 100 % ja. Hur? Vi behöver inte gå en exakt tid hemifrån, sträckan är bara någon mil, det hade gått snabbt. Men. Det finns ett stort men. Vi har ingen elbil (och det är inte alltid en lösning, om vi titta på det här). Jag har inte hjärta att välja bekvämlighet just nu. Jag räknade ju på hur mycket vår tidigare bil släppte ut per år, cirka 375 kg koldioxid. Det låter lite? Ja, men tänkt dig då att du ska leva ett 1 ton liv om vi ska följa forskningens rekommendationer. Sen. Vi bor inte på landsbygd. Ja, det är meckigt med två bussar, som dessutom inte fungerar optimalt tidsmässigt. Men det finns kollektivtrafik. Har jag bråttom (klurigt argument)? Nej. Jag har inte bråttom. Jag hatar att ha bråttom. Jag kvävs av att ha bråttom. Jag kräks på tidsbegreppet, särskilt när man räknar in effektivitet. Varför? För bråttom-et tar ett stort miljöutrymme. Det är vår kultur som byggt upp den här tidsjakten. Tid är pengar. Pengar är en stor miljöfaktor, för varje krona som konsumeras så finns ett avtryck.
Vinsterna med att inte ha bråttom
#1. Vi planerar ordentligt – vi vet vad vi ska ha med oss, vi vet när vi ska gå hemifrån (idag balanserade vi lite på marginalen men ändå – vi kom iväg). Skulle vi ha tagit bil kanske vi inte hade planerat lika bra? Blivit stressigt ändå?
#2 Den lite hemliga vardagsmotionen – 10 minuter till första bussen. Från den andra bussen till klubbstugan: 10 minuter. Och så tillbaka: 10 minuter hem – vi fick samåka med några som kunde släppa av oss vid buss två. 10+ 10+ 10: 30 minuter. Är det något jag fullkomligt älskar så är det den hemliga motionen, den som blir av.
#3 Samtalet – om jag kör bil är det störst fokus på bil och väg. Visst, lite småprat kan fungera, men rent säkerhetsmässigt behöver min koncentration vara på körningen. Idag fick vi till två, tre riktigt bra och intressanta samtal. Lilleman ville veta allt om mina gamla pojkvänner till exempel, här fick jag tänka till för det var länge sen. Och sen ville han veta varför det blev C, hans pappa, som vann mitt hjärta.
Bekväma säten, eh?
Varför väljer många bilen ändå? Åh. Jag tror inte man vill ta ett större miljöutrymme, utan den medvetenheten behöver växa fram. Vi tar också bilen ibland, det handlar inte om perfektion, utan en resa i rätt riktning. Jag kan tänka mig att min lådcykel också har gjort ett avtryck i produktionen, jag behöver byta däck ibland etc. Inget är avtrycks-fritt gällande miljö (jag skriver miljö eftersom jag inte enbart kan tala klimat även om det är frågan som gjort störst avtryck i mitt hjärta).
Vår klimat- och miljöminister sa nyligen att det är intressant att veta vad som skulle göra att de som kör bil tar bussen istället. Hon tog upp frågan om att komma fram i tid. Jag skulle säga att i Stockholm finns det inga garantier att du i en morgontrafik kommer fortare fram med bilen. Däremot finns det bussfiler som gör att du snabbt kan ta dig fram. Det jag däremot kan förstå är att vissa linjer blir fulla, att du inte blir garanterad sittplats. Men som sagt, det är ett Stockholmsperspektiv här. En resa från oss till Gullmarsplan är: 15 minuter (gång) + 25 minuter (buss): 40 minuter. Men då med vardagsmotion inräknad och den får du inte med bilen (om inte krypkörning räknas ;))
Ministerns andra poäng var frågan om bekväma säten. Där blir jag lite intresserad. Jag har aldrig funderat på bekvämligheten på det viset. Och kan det vara ett argument verkligen? Ska bekvämlighet (förlåt, men på riktigt?!) gå före miljöfrågan? Sen wifi: och absolut, det är en aspekt som är viktig – men om vi åker bil, hur använder vi wifi då (har man ens wifi i en bil)? Finns säkert något, men jag tänker att du behöver ha händerna på ratten, och ögonen på vägen. Jag brukar svara på mail när jag åker buss, det kan jag inte om jag tar bilen. Det kan alltså vara lätt att sluta åka bil.
Hur pratar du med andra om att sluta åka bil?
Jag är en person vill att människor själva ska tänka till och se var förändring kan ske. Det är sällan information enbart räcker. Däremot kan en social tipping point vara av vikt. Om jag var den enda som hade bil i mitt kvarter, skulle jag fortsätta med det eller sluta åka bil? Om det fanns mobila tjänster, och delningstjänster, skulle jag ha bil då? Jag vill inspirera till att göra annorlunda, inte skambelägga. Jag vet att bilen är viktig för många – vi bygger våra liv kring att kunna ta oss fram. Läser du Konsumtionsrapporten 2023 så ser vi hur landet ligger:
“Två av tre tar bilen till matbutiken minst en gång i veckan. Mönstret är detsamma hos både kvinnor och män. Gruppen 30–49 år och 50–64 år använder bilen mest frekvent.”
Det här brukar kallas för ”last mile”, det vill säga: du kan handla hur hållbar mat som helst, men hur du tar dig dit och hem har ett stort avtryck. Har jag någon lösning? Jag tänker att det går att lösa. Fler skulle kunna samåka. Ett annat alternativ är att köpa in några lådcyklar som man kan låna från sin hyresvärd, bostadsrättsförening eller samfällighet (en extern part kan också hyra ut till dessa, och se till att cyklarna är i ok form och alltid fungerande, så att den externa parten alltid är ansvarig. Jag har förstått att det är svårare att dela saker när man enbart är grannar, det kan leda till konflikter med mera). Även där kommer hälsoaspekten in: du får lite rörelse på köpet. Här nere får du också perspektiv på rättviseaspekten – att inte ha råd till någon form av transport är en reell verklighet.
Jag cyklar på 7 minuter till vår Lidl eller 12 minuter till stora Ica Maxi. Min cykel är dyr i inköp, men billig i jämförelse med bil (sen håller jag på att ta reda på hur min cykel är producerad så brasklapp). Här har jag skrivit om vad vår bil kostade oss.
Sen finns det många ”men” och ”beror på”. Det är sällan lätt att peka med hela handen. Jag tycker om att leva lokalt (Haninge) och genomför våra aktiviteter här på plats – orienteringen är i Handen, scouterna är här där vi bor. Simningen är en bit bort, men teoretiskt så skulle min man kunna ta cykeln (hint, hint Christofer ❤), det skulle ta ca 30 minuter enkel väg. Och så var det vardagsmotionen men nu har jag tjatat hål i huvudet på er.
Problem som jag har: jag har INGEN strategi för vad som händer om jag får punka eller om cykeln går sönder. Den är försäkrad. Och det finns en verkstad inne i stan. Inte smidigt med andra ord. Men peppar peppar har allt gått bra hitintills. Men jag bävar om något skulle hända. Då måste jag nog be min mamma om hjälp, eller min mans morbror. Jag har cyklat cirka 320 mil med den. Mitt argument för att använda den är att jag ger bort mina kilometrar till dem som inte har lokaltrafik och behöver ta sig.
Hoppas att ni har en fin helg! Berätta gärna om det svåra med bil, eller det lätta för den delen. Jag dreglar just nu över denna rapport om mobilitetstjänster. För där kommer även rättviseaspekten in!
“Att äga en cykel med allt vad det innebär i kostnader, kunskaper för reparation och att ha en plats att laga cykeln på är heller inte alla förunnat. Ett system som riktar in sig på individens betalningsförmåga är också ett system som diskriminerar grupper med liten eller ingen inkomst“
“Mobilitetstjänster som komplement till kollektivtrafiken behöver utvecklas med olika gruppers behov i åtanke, med möjlighet till flexibilitet, variation och individanpassning.”
Om fordonspool: rapporten rekommenderar en pool
“Med och utan el, traditionella cyklar, sparkcyklar, mountainbikes, låd och- last cyklar, cyklar med barnsadel, mopeder, bilar och minibuss passar olika användare, såväl arbetspendlare som turister. Placera poolen nära bostäder och målpunkter som skola, arbetsplatsområden och handel. Tänk att cykeln ska mata till bussen. Potentialen att hela resan utförs med cykel ökar om det är smidigt. Coola cyklar kan göra poolen attraktiv och skapa ett intresse för cykling bland användare som sedan kan föras över till cykelpendling. Kostnaden för att hyra fordonen ska passa olika plånböcker och stimulera till hållbara val.“
