Igår var det kalas. Tänk att få fylla 90 år? Det är fantastiskt. Jag önskar att alla som vill, får ett så långt liv som möjligt. Jag brukar säga till min vän S att han MÅSTE bli hundra år. Själv vill jag också leva länge.
Söndagar ska man vila på är det sagt. Och jag försöker. SOM jag försöker. Men att blogga och skriva är som att vila. Det är något med vilan som är så vackert. Hur vilar du?
Utanför fönstret: nyanser av grått. Det är höst på riktigt. Jag tänder ett ljus och tänker på dig som jag pratade med igår. Det var länge sedan sist.
Jag längtar efter att träffa vänner igen. Det har blivit mycket av den varan på sistone. Och sen har jag fått lite nya bekantskaper, det har varit otroligt roligt. Du kanske läste mitt senaste inlägg?
… men också en tanke?
Jag har tänkt hela sommaren. Fram och tillbaka. Sedan i juni, juli. Eller kanske redan sedan i maj månad. Ältat. Någon som känner igen sig? Låt mig lista mina tankar.
Vad ska jag bli när jag blir stor?
Varför kan jag inte sluta älta jobbrelaterade saker?
Vad är kärlek?
Hur maxar jag min ledighet?
Varför tackade jag nej till det där jobbet?
Hur kommer det sig att jag nästan alltid överpresterar?
Det har varit en fin fredag. Framför allt efter att ha träffat dig Anne! En ny bekantskap (via nätet!) som jag är så glad över. Det blev en träff på Drottninggatan, som fortsatte in i Gamla Stan. Och sen finfika. Och utöver det: vackert väder.
Önskeinlägg om hösten 2024
Medan vi svenskar klagar på vädret, i alla fall några av oss (jag är inte svensk egentligen), så älskar jag hösten lite särskilt i år. Det är färgerna. Dofterna. Temperaturen (#coolcation någon?).
Men det är också något annat: det är människorna. Nour El Refai sa vid ett tillfälle: “mina människor”. Och då log jag. För jag förstod vad hon menade.
Så – hösten är vacker. Här i Sverige. Men i andra delar av världen ser det inte alls likadant ut. Och det bedrövar mig. Jag blir jätteledsen. Så idag gråter jag lite över det.
När jag var i närheten av hemmet för några dagar sen så såg jag att vårt äppelträd gått av nere vid roten. Eller ja, vält helt enkelt. Förmodligen på grund av all snö och att det växt till sig på ett sätt som inte fungerade tillsammans med vår fasad. Jag drog mig till minnes att jag i år plockat äpplen ordentligt (mycket tack vare ett lån från grannfrun, hon hade en äppelplockare som jag kunde använda då vår gått sönder) så att vi har för hela vintern. Lite tacksamhet över det. Men nu behöver vi ta tag i att såga ned det vi kan och transportera bort det. Först hade vi tänkt leja ut jobbet, men min mamma övertygade oss att vi själva kunde göra jobbet. Jag tror också att mamma har tillgång till en motorsåg. Så synd på det vackra äppelträdet, det var verkligen ett självklart träd hos oss. Min kompis Maria sa att vi planterar ett nytt till våren. Var sak har sin tid.
Jag gick en promenad någon dag senare och lyssnade på en kärleksdokumentär. En så fin berättelse och så spännande att lyssna på. Medan jag lyssnade gick jag min vanliga runda. När jag kom hem till trädgården fortsatte jag att lyssna och samtidigt började jag såga i äppelträdet. Kombinationen dokumentär och trädgårdsarbete var bra. Hoppas att du också vill lyssna. Och jag hoppas vi “ses” här på bloggen snart igen!
Jag försöker med lite nya vanor hemma. Yoga på schemat. Har bland annat köpt ett sömnpaket där två yogalärare inspirerar till rörelse, meditation och lite annat smått och gott. Min kropp känner sig lite orolig dessa dagar och då är det skönt att göra till exempel yinyoga. I den bästa av världar: yoga morgon, lunch och kväll. Varför? Lika mycket som jag behöver aktivera mig på dagtid, lika mycket behöver jag ge kroppen regelbunden läkning. Genom kroppen når jag också huvudet, det är jag säker på. Utöver det: äta bra och regelbundet, men det ser jag inte som en utmaning utan något som jag redan gör. Sa jag att jag vill sova gott? För det vill jag!
Jag sitter på närakuten och kollar upp min hals som krånglar. En effekt av det är att jag inte kan sova. Under isen helt enkelt. Men då är det bra att reflektera över året som gått – och blicka framåt. För vilket år det var 2019!
Januari. Jag hade ännu inte skrivit på något bokkontrakt men hade tre intresserade förlag. Däremot skrev jag på boken, eftersom jag med stor bestämdhet sagt att “den måste ut!”. Det som upptar en del av mina tankar under januari är #matsvinnskampen – där jag gör det jag kan för att inte slänga mat. Devisen är egentligen rätt simpel: “Vad behöver ätas upp?”.
Ett mindre lyckat projekt, men som ändå åts upp. Sjukt många väldigt mogna bananer gick åt till detta muffinsprojekt.
Februari. Jag har signerat för Mima förlag och är mitt inne skrivprocessen – att skriva en bok där jag dessutom ska testa allt och träffa experter på området är mycket arbete – så jag väljer att tacka nej till en del annat arbete (hur jag kan det? Jag har köpstopp!). Jag tittar i almanackan för februari – och ser att det är då jag snart ska påbörja det bilfria livet – och att jag i almanackan skriver om olika provturer jag ska göra med bussen. Idag är bussen så naturlig för mig, även om jag inte använde bilen särskilt mycket innan heller. Det vi inte lyckades med under bilutmaningen (då) var att ta oss till familjejympan i Tyresö. Däremot – så fixade vi det under hösten som var nu nyss- och våra turer där lilleman skriker och viftar för att vi ska hinna med diverse bussar, och glada busschaufförer som ser till att vi hinner åka med, det är liksom viktigt för mig. Inte bara för klimatet – utan för äventyrets skull.
En av mina bästa turer, när jag hoppade av några busshållplatser tidigare och hittade en smidigare väg hem!
Mars. Ja, som ni förstår är boken i fokus. Mars blir en kunskapsintensiv månad – där jag träffar forskare som berättar vad yta i bostad har för klimatpåverkan, varför förebyggande av avfall är melodin vi ska satsa på och vilken mat som ska produceras och ätas för att nå klimatmålen. Ett möte med SLU-forskaren Elin Röös fick mig också att fundera på matens egentliga värde och det vill jag skriva mer om. Jag besöker också företaget Inrego och lär mig om hur det fungerar när man återtillverkar mobiltelefoner.
Många olika steg – innan man har en “ny” telefon – mer kollad än de telefoner du köper i butik!
April. Jag tar in på hotell och skriver det sista. I princip är det så tajt att personalen vet att jag äter min middag, och betalar, utan att njuta av den fina vyn från fönstret. På natten skickar jag in mitt manus, efter att på morgonen intervjuat min mormor kring hennes passion för energi och elektricitet. Jag är helt slut men också så glad att jag klarat ett första delmål. Jag opereras också i april, en mindre operation, men som jag gruvat mig lite för. Det skulle visa sig gå bra, och faktum är att jag och läkaren skrattade oss igenom hela proceduren (endast lokalbedövning). Det som helt får mig ur balans är när jag meddelas att Angeliqa gått bort, en vän som var väldigt aktiv i sociala medier och som jag lärde känna. Som jag trodde på så oerhört mycket. Som jag var fascinerad av, ja, hon var verkligen “one of a kind” och så begåvad. I april är det också helt tyst på min egen blogg, inget som var planerat – men det var en tid för reflektion och att ses på riktigt, irl, vilket vi också gjorde.
Maj. Den vackraste månaden, eller en av de vackraste (jag älskar hela året) och jag lägger en extra växel på att skapa Allt för Hälsans huvudscen. Ett arbete som ger mig så mycket glädje – att få bjuda in författare inom hälsa till scenen Pratbubblan är så roligt – de allra flesta tackar ja direkt och jag får möjligheten att sätta ihop en bra mix av både föreläsningar och intervjuer. Jag får också dille på fåglar under denna period. Jag läser om fåglar, lyssnar på fåglar och spanar på fåglar. Här en bild från Årstaviken, där jag och min man sprang på en nötskrika. Så vacker och fascinerande!
Juni. Semestertider och också tid att samla ljus. Maria bjöd in mig och några till – Sara och Katta – till Värmlands sköna “Valley School House”, där vi badade och tog igen oss. Jag sov som aldrig förr!
Sommarens ledord: BADA för allt vad du är värd (det vill säga HELA tiden)
Juli. Vi reste bort – och hem igen. En konstig resa på ett sätt, för jag minns den inte riktigt. Jag mådde inte helt bra, är gissningen. Jag ville hem, och det ville resten av familjen också. När vi väl bestämt oss, så kändes resterande dagar på resan bättre, och sen fick det bli en hemmasommar – vilket passade oss så bra!
Den här stunden var magisk! För även om jag ville hem, så hade vi förstås bra äventyr också. Det var mest sömnen som spökade, men som bekant kan det vara jobbigt nog.
Augusti. Ja just ja. Det var ju en bok som skulle redigeras denna sommar – och på ljusa kvällar satt jag och vred och vände på manuset, tillsammans med min redaktör som tålmodigt gav mig feedback. Den första omgången var tuff, rent mängdmässigt, men den andra kändes något enklare. Och! Jag upptäckte fjärrutlösaren på min kamera, som jag kunde styra med mobilen. Kolla här!
Jo. Den här hösten badade jag järnet. Så glad över det!
September. Nu när jag skriver allt detta känns allt så – avlägset? Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Men jag studsade in i hösten och rumlade runt där rätt ordentligt. Min fantastiske make började studera och det blev stora förändringar för oss – det mesta bra, men också en större ansträngning för mig här hemma med vardag, lämning och hämtning. Jag försöker inte klaga, men det går sådär. Men jag vill skriva, och jag säger det ofta: jag är så glad att han kom in på sin utbildning till redigerare. Så oerhört stolt! Det jag har försökt att addera under hösten är promenader med min bästa vän Sven och lilleman. Gärna med kaffe på termos och lite fika. Vi har några platser vi alltid besöker. Naturen, den är vår vän! Jag åker också en sväng till Åre – och det visade sig vara helt rätt.
Vi och vår skog
Oktober. Alltså. Min bok kommer ut, den sista oktober. Och vi har jobbat som gnuer in i det sista. Korrläsningen var makaber – i alla fall för mig. Jag var tvungen att koncentrera mig ordentligt (well, not min starka sida) och jag kände mig minst sagt mosig på slutet. Jag har fått så mycket kärlek av er på alla kanaler och jag känner mig glad över fortsättningen med föreläsningar som främsta redskap. Här en bild från releasen (som jag dock höll i november då schemat var knökat och orken behövde fördelas).
November. Den här månaden är speciell eftersom den för mig rör sig om tre dagars fest på Stockholmsmässan, Allt för Hälsan – och ingen skillnad i år – snarare händer något varje år som gör mig extra glad. I år testade jag några nya grepp på scenen – och jag tar med mig det in i 2020! Och det här med mässor – jag blir så genuint glad!
December. Ah, denna månad av – hets? Stress? Massor? Ja, eller så gör man som jag: väljer några saker, och väljer bort en massa annat. Och somnar till Kalle, med lilleman på magen. DET är december och jul för mig!
Måste säga, att genom att skriva det här inlägget, vill jag ju gärna blicka framåt också! Håll till godo, det kommer en “Det här vill jag 2020!”.
Hur har ditt år varit? Om du valde EN sak som faktiskt gjorde skillnad, vad var det?
Shopping är väldigt tillgängligt och marknadsföringen hyfsat rough. Då kan det vara skönt att landa i denna sluta shoppa blogg – jag har varit shoppingfri i dryga två år. Den vanligaste frågan jag får är “varför shoppar du inte?” och den andra är “är det inte svårt?”. Jag vill förklara på vilket sätt jag är shoppingbefriad. Och har du några frågor eller vill dela med dig: skriv i kommentarerna!
Jag var fattig.
Under några år var jag sjukskriven för min utmattning. Då levde jag ensam i en hyresrätt. Mina pengar gick till mat och hyra, inte så mycket mer. Jag tänkte inte så mycket på det då, men jag var förmodligen fattig i svenska mått mätt. Jag har alltid varit bra på att hitta på saker som inte kostar pengar, som att jag uppskattar en lång promenad. Jag har till exempel promenerat hela Stockholms gröna linje från Farsta Strand till Hässelby Strand (inte allt på en gång, utan i etapper).
På den tiden suktade jag nog mer “nya” saker, kläder och resor.
Vad jag vill skriva: jo. Jag tror att värdet av pengar och hur man lever utan dem grundlades tidigt hos mig. Har alltid varit försiktig med pengar och tyckt det varit jobbigt att inte ha dem (ekonomisk stress) och även känt ett motstånd att spendera dem (man vet aldrig när de kan behövas.)
Frihet i att avvecklas.
Det är ett stort fokus på utveckling, att man ska ta det där nästa steget. Lite snabbare, lite smartare. Och visst, jag gillar att lära mig nytt. Men den stora utmaningen handlar mer om att jorda sig i det som är “jag”. Och det svåra är inte att springa och ropa “ja”. Det är att stanna upp och vara glad över just här och nu.
Jag gillar personlig avveckling. Att inte ha ett större mål än så just nu. Jag skriver inte under på ekorrhjul. Jag tror att en del av det vi skapat faktiskt är rätt osunt. Jag är inte på något sätt immun, jag dras lätt med. Jag är egenföretagare och den biten är jag bra på. Men. Livet behöver också ha space. Och det skapar jag genom shoppingfritt och oorganiserad balans (jag gasar ibland men har nära till broms och koppling).
Jag blir glad av shoppingfritt.
När jag inte shoppar får jag en känsla av välbefinnande. Att inte behöva påverkas av shoppingindustrin är befriande och ett väldigt medvetet val. Du kanske tänker att jag går miste om lite lycka? Både och. Shopping ger kortsiktiga rus men vi glömmer snart varför vi shoppade som vi gjorde. It doesn’t last, tyvärr. Som exempel kan jag ta den koreanska hudvård som jag unnade mig för någon månad sen. Jag är fortfarande glad för den, men förtrollningen från första början är borta. Så då behöver du mata på med mer shopping. Och mer. Och mer.
Så det finns förstås anledningar till att vi shoppar – och jag tänker att det finns “verkliga” behov. Skor, kläder – om du inga har. Tittar jag på mig själv har jag allt jag behöver, säkert för en livstid. Behöver jag vara piffig, så finns alternativet att låna eller köpa begagnat. Vi hittar ofta olika förklaringsmodeller till varför vi behöver prylar, kläder och annat. Jag tror det kan vara värt att syna vår uppfattning om vad ett behov är.
Det jag ställer mig emot är konsumtion som är slentrian och som tros vara kopplad till lycka. Dels tycker jag vi ska respektera den tid vi lägger på arbete (som ger pengar, som kan användas). Idag är den nya fattigdomen bland privilegierade ganska så mycket tidsbrist. Så att slösa bort pengar (:tid) känns ogenomtänkt. Alla har ett val, men jag vill ändå väcka tanken: vad vill du göra med din tid (:pengar)?
Så därför hoppas jag att konsumtion kommer riktas mer mot #prylfritt och mer handla om upplevelser. Jag ska en sväng till Yasuragi i helgen. Och jag ser verkligen fram emot känslan och upplevelsen.
Tips! Jag följer minimalisterna – som just nu genomför ett köpstopp om jag inte missminner mig!
Det här är inte bara en sluta shoppa blogg
Jag som skriver bloggen vill lyfta hållbara livsval. Om du vill läsa mer om mig – kika in på sidan om mig.
Mellan pauserna står jag där. “Vad ska jag nu göra?”. Den där rastlösheten som tycks vara en del av mig. Men som jag faktiskt inte är särskilt förtjust i. Där står jag med mina värderingar om slow living, men inom mig är jag allt utom just slow. Därför vill jag skriva en lista på temat “jag vill bli bättre på”. Häng med, och fyll i dina egna önskemål i kommentarerna!
♥ På att lata mig. Och samtidigt njuta av det. Jag har försökt att lata mig, men känt att det inte riktigt fungerar. Jag blir mest stressad? Öva upp latheten, och få den att kännas riktigt gott!
♥ På att i varje stund lita på min förmåga att välja rätt. Det är som att jag ständigt utvärderar: gör jag rätt saker nu? Och det i sig skapar en frustration – “jag borde ha gjort så istället”. Men vad spelar det för roll, egentligen? Jag gör det jag ska, kanske inte i det mest optimala formatet, men varför lägga vikt vid det? Jag vill inte jaga “optimal prestation”. Nej, jag gillar att vara lagom i vissa fall. Faktiskt. Leva långsamt behöver bli lite mer på riktigt, tänker jag mig.
♥ På att boka den där hotellvistelsen. Slog slag i saken redan igår. Det handlar om det där behovet som jag har, att vara ensam. Att bejaka det och känna att det är ok. Minns ni det här blogginlägget?
♥ På att faktiskt vara skrollfri. Jo. Jag återkommer till det, om och om igen. Jag har haft svårt att hitta fokus, och jag tror det finns en stark koppling till skrollandet.
♥ På att njuta. Vårt besök på Fotografiska häromdagen var tipp topp, och också det faktum att jag hör fåglarna tydligare denna vår och försommar. Jag har ju, som ni kanske minns, ett hedonistiskt år. Och det behöver jag påminna mig själv om.
Hoppas att ni får en fin helg! Ser fram emot lite ledigt, men också lite jobb!
