Precis i stunden som jag skriver detta är jag rätt trött, med ett stresspåslag eftersom lilleman har svårt att somna. Men det var den här rubriken som fastnade på min näthinna. Tar det som ett tecken. Eller ironi. Så då kör vi!
Små saker som gör mig glad – #njutomhusjuli
♡ att jag fick bada idag. Det ligger på min sommarlista att göra just det och jag älskar varje sekund i det svala vattnet.
♡ att jag faktiskt känner mig lugnare än vanligt. Jag fattar att det låter konstigt med tanke på de inledande orden, men generellt sett: lugnare.
♡ att jag lyckades sova en stund idag. Jag hade svårt att somna igår, och kände mig minst sagt dagen efter. Fick kämpa med vakenheten när jag var ute med lilleman. Sen, efter lunch, så mediterade jag till Pål Dobrins guidning på Yogobe och sen tror jag att sömntåget äntrade min värld. Skönt.
♡ att jag hittat lite nya bloggar att inspireras av. Just nu är lugnochfin.se en favorit, där hon bland annat beskriver hur det är att bo på ett nytt (bättre ställe). Med mycket mera.
♡ att jag längtar till höstens uppdrag. Att min egenskapade jobb ger mig så mycket glädje.
♡ att jag är klok nog att lägga mig i tid på kvällarna. Det där med att inte tumma på sömnen, det har jag fattat och det gör mig stolt!
♡ att ledighet blev ledighet till slut. Min göra-gen har gått i ide, och där får den stanna. Allt ligger lugnt och väntar. Vi ska flytta om några veckor, så vi lever med flyttkartonger. Men helt klart skönt att vara ledig. Känna ledighet är liksom poängen.
♡ att Tyresta i princip är runt knuten. Där har jag varit många gånger i juli månad, och jag längtar ändå dit!
Finns en utomordentligt trevlig grupp på Facebook som har teman varje månad – just nu är det #njutomhusjuli. Häng på vetja! Det handlar om utomhusträning. Jag undrar om det blir något tema i augusti!?
Det slår mig att jag rätt ofta är i tanken. Tappar nu:et. Eller ja, det finns där, men får inte min odelade uppmärksamhet. Men idag hade nu:et ett trumfkort. Det gick inte att värja sig. Och jag kände sommar. En sådan enkel sak som att se sitt barn sitta vid strandkanten och leka. Det var nu:et deluxe.
Jag tycker det är skitjobbigt att säga att jag varit utmattad. Jag vill liksom inte bli bedömd på mina erfarenheter. Men det har börjat luckra upp sig lite grann. Jag har tisslat och tasslat kring min utmattning, men känner vid 36 års ålder att det spelar ingen roll vad någon annan eventuellt skulle tänka. Det får stå för den.
