Det här med saker som vi inte kan påverka. Du kanske blir orolig, rädd? Jag blir det. Allt det man inte vill känna, känner man. Här några tankar kring hur vi kan hantera det okontrollerbara. Om så för en stund.

Jag fick goda besked idag kring min hälsa, där också läkaren ser till att kalla mig på kontroll tidigare än vad som rekommenderades av lab. Det kändes så oerhört befriande, men jag inser också vad oro kan göra med en. I mitt förra inlägg så skrev jag om min nuvaro, att jag är utmattad, och att jag konstaterar att även om man gör allt för att inte hamna i utmattning, så är man inte på något sätt vaccinerad. Och jag vet att det är lätt att skuldbelägga sig – både för hur man känner och hur man mår.

Men livet händer, och vi har alltid rätten att reagera. Vi har alla olika personligheter. Vi är vi, och ingen ska behöva be om ursäkt för det. Det jag lärde mig under de gångna veckorna var att mycket situationen omkring mig inte gick att kontrollera eller påverka. När jag var i samtal förra veckan, så sa jag det, att även om provsvaren är försenade, så spelar det ingen roll. Min kropp kommer vara på samma plats, även veckan efter. Och: det är sant. Men! Oron känner inte några sådana logiska regler. Är ni med?

Så – det kan absolut vara läskigt att inte kunna påverka, kontrollera.

Några saker man kan testa på vägen är.

Acceptans. Jag kan inte förändra det som händer i min kropp, det vill säga dess nuläge. Men jag kanske kan göra bra saker därutöver. Som att äta regelbundet, och sova. Motionera och yoga.
En dålig vana är också att trycka undan all oro, men den sätter sig i kroppen på mig istället. Jag har haft smärta i händer och armar i flera veckor, och jag vet att det är oron som placerat sig där. För om den inte får plats i huvudet, var ska den då få plats? Så acceptans ska inte vara att trycka undan, tänker jag. En bok som jag har läst flera gånger är Anna Kåvers Att leva ett liv, inte vinna ett krig – om acceptans. Hon har också nyligen skrivit en bok om oro.

Gråta. Pysa ut oron genom ögonen, i form av tårar. Jag är inte särskilt bra på den grenen, så jag brukar sätta på något som jag kan gråta till som till exempel den här serien (ca tolv minuter lång). Det brukar lätta på trycket lite.

Göra något helt annat. När vi inte kan kontrollera, när oron tar över, då kan det vara bra att bryta av. Se en film, träffa en kompis, göra SPA-dag hemma, gå på museum eller lyssna på riktigt bra musik.

Balansera. Så att oron får en match. Nu när jag väntade på besked har jag haft otaliga katastroftankar som snurrat runt. Men jag har också då tänkt på “goda” scenarier, för att balansera upp lite.

Hitta ett sätt att landa i kroppen. För mig har det varit, trots smärta i kroppen och knoppen, ovärderligt att faktiskt yoga en stund om dagen. Genom envishet, andning, och kropp har jag lyckats förändra mina tankar och börjat känna mer kontroll och lugn.

Kom nu på att det viktigaste för mig inte varit att förändra hälsoläget i kroppen (it is what it is) men att förändra hur jag känner inför det. Yoga har varit vägen dit. Är det någon som jag kan relatera nu (också för att vi blivit vänner) så är det All things green – Maria. Läs hennes inlägg Hur man blir lycklig – att leva med kronisk smärta och sjukdomar så förstår ni vad jag menar!

Hoppas att ni har det bra – tack alla som läser, kommenterar och skriver!

Du följer mig på bloglovin här!