Helt plötsligt fick jag en nytändning till styrketräning igen. Vet inte vad som hände, jag var ju så inställd på konditionsträning. Den lämnar jag inte men nu vill jag ju bygga en stark kropp. Det är främst hållningen och ryggen jag vill få till, för den är svag. Så jag nöter på gymmet. Och inspiration får jag från alla möjliga håll. Jag kan verkligen rekommendera Anna Lissjanis Trend & Tränings Youtubekanal! Här ett klipp som tränar axlar och bröstrygg. Bröstryggen är min akilleshäl så den tränar jag mycket nu, samt core.
Så hållning är mitt mål för året. För jag tror det tar tid.
Om ni visste vad jag sträckte på mig förra året på Allt för hälsan.
Bästa övningarna? Jag tänker att det finns många, och att variation kommer bli nyckeln till min starka rygg.
Vilka svaga punkter behöver du stärka?
Mer hos mig just nu
Jag skrev om semester sist. Att den var lite svår att känna. Mitt problemlösningssinne är så lättriggat, att jag står där med ledigheten i min famn, men vet inte vad jag ska göra med den. Förvirrad liksom.
Idag är ledigheten enklare att ta till. Jag har mina rutiner med lilleman och timmarna springer iväg. Vi är ute nästan hela dagarna och hittar på bus. Om det inte är så att vi sitter ihopkurade i soffan och tittar på Alfons. Om och om igen. Alfons är det enda som duger just nu.
Jag lutar mig tillbaka på min sommarlista som jag gjorde häromsistens. Den som jag sedan kommenterade, eftersom jag var rädd att jag skulle skita i sommaren och bara tänka på annat. Det är tusen idéer i det här hjärnkontoret, men inte kraft till att genomföra dem. Jag behöver min semester, likt alla andra.
Och jag påminner mig själv, hela tiden. Jagar upp mig själv, för att semesterkänslan inte riktigt vill infinna sig. Jag tror det bygger på min inneboende rastlösa känsla, min längtan efter att få vara helt själv och att jag är en problemlösare av rang. Jag löser problem hela tiden. Det är därför inte konstigt att jag ibland fräser ifrån, att “ställ inga frågor, för jag orkar inte svara”.
För det är ju så, att jag är en mamma. Som vill mycket. Och som tar min lilleman på äventyr. Men som också blir så himla trött. Efteråt. Det är då jag sätter lurarna i öronen och springer iväg. Ja, barnet har en pappa också. Som typ är bäst. Alla kategorier. Och det gör mig trygg. Men ändå: jag är trött. Ibland så mycket att jag blir rädd. För jag är också less på det här med vila. Min hjärtefråga och min följeslagare. Som jag ska värna om. Men just det där, att den behövs varje dag, gör mig frustrerad. Jag har svårt att vara spontan, för oftast behöver jag lägga mig en stund på eftermiddagen. Får jag inte till vilan, ja då sitter jag med gråten i halsen och undrar vad som egentligen hände.
Jag är stark när jag är stark. Men jag är också förbannat svag när jag är svag.
Jag är därför glad att jag gör det där. Att jag springer iväg till Tyresta Nationalpark med kepsen nerdragen och glajjorna på. Att jag också vågar känna att livet är svårt ibland. Men att det också blir bra till slut. För när jag kommer hem mår jag oftast bra igen. Det är i pauserna jag hämtar kraft. Det är kanske mitt nya ord. Paus. Istället för vila.
Nej, min semester är inte som den brukar. Att resa bort själv och ta dagen som den kommer. Min semester är annorlunda. Men jag gillar den! Lilleman och jag samspelar, vi bråkar ibland och vi hittar på saker. Just idag blev det Tyresta tillsammans medan make, svärmor och väninna satt i skogen och plockade blåbär.
Må bra tips. Jag hittade ett klockrent inlägg på Instagram. Det här med att planera sitt matintag och inköpslistor – men inte närsomhelst. Att göra det vid tillfällen när man mår bra och har energi. Inte när orken är noll och huvudet viskar “utmattning”. Just nu är mitt mode: trött men rastlös. Ingen bra kombo, för då rycker det i “göra”-genen och jag får ingenting gjort fast jag har ambitionen. När man mår bra kan man också bädda för att må bra länge. Som att äta schyst. Som att träna för hjärnans skull (#brain2016 är min hashtag på Instagram) och sova. Jag har sovit dåligt de senaste nätterna. Varit orolig och på det: lagt mig sent. Surfat otåligt, tänkt otåliga tankar, varit otålig rakt igenom. Då är det bra med Instagraminlägg som påminner en om att livet är inte statiskt.
Ett suveränt tips tycker jag!
Så jag tänker att en lista är på sin plats.
Må bra tips – 5 saker man kan göra medan man mår bra!
Snor direkt från kontot Lyssnar inåt: planera för sämre dagar. Hur kan du underlätta för dig själv när det skiter sig? Planera matlistor: ja. Men planera även annat. Guld!
Boosta måbrakontot lite extra med att minnas goda stunder och förstärka dem. Som vårt besök på Lilla Ego igår. Årets mathändelse hitintills. Även om Noodle House också är grymt bra.
Jag beställde Röding – med fantastiska grönsaker, lite syrat, lite mousse, lite olika texturer med ett galet gott resultat!
Dela med dig av din måbrakänsla till andra: skicka ett sms, ring en nära vän, skriv ett brev. Pay it forward.
Fundera på vad du vill. Med livet. Med närmsta dagarna. När du mår bra kanske dessa tankar är lättast att umgås med, dra nytta av det!
Påminn dig själv vad du mår bra av. På riktigt.
Ibland mår jag som till vänster. Då vet jag att det är det till höger jag behöver.
Det slår mig att jag rätt ofta är i tanken. Tappar nu:et. Eller ja, det finns där, men får inte min odelade uppmärksamhet. Men idag hade nu:et ett trumfkort. Det gick inte att värja sig. Och jag kände sommar. En sådan enkel sak som att se sitt barn sitta vid strandkanten och leka. Det var nu:et deluxe.
Och det finns ju en sommarlista. Det finns önskningar kring sommaren. Starka saker som kan få mitt liv att bli lite rikare. Men det är lätt att skriva det där inlägget, men betydligt svårare att ta sig för. Det är som att jag väntar på sen:et.
Jag gör det sen.
Och med lite erfarenhet så svarar mitt klokare jag: sen är nu.
Så jag sneglar på den där listan. Och skiner upp lite grann. Jag har faktiskt börjat. Låt mig förklara.
Bestämma semester? Jag har satt ett datum för semester. 30 juni – 11 augusti. Sen gillade jag Ann-Sofies formulering kring att ta ett jobbpass mitt i semestern.
“Dela upp semestern i två delar så jag får lugna jobbnerven mitt i och sen vara ledig igen.”
Jobbnerven behöver sitt. Här möte med Ann-Sofie (t v) och Boel kring ett event som kommer till hösten.
Så jag tänker: runt den 15 juli tar jag och betar av några timmar av lite jobb. Fixar och trixar och ser över vad exakt jag ska börja med den 12 augusti. Så. Himla. Bra! Då vågar jag också släppa taget nu. Gilla på den!
Bada? Alltså jag har halvbadat. Med lilleman idag. Det var helt underbart och också anledningen till att jag känner sommar. För mig är det superviktigt att känna den. Inte bara veta att den finns där. Är ni med på skillnaden?
Läsa? Ja. Men frekvensen och intensiteten behöver ökas på. Jag vill liksom bada i böcker. Skön läsning som är spännande. Den får dock inte inspirera för mycket. Jag återkommer till varför i ett senare inlägg (om jag glömmer så påminn mig gärna).
Packa? Oh yes. Två kartonger. Och slängt en hel massa. Underbart bra!
Träna? Jo, men nu är det så varmt så bara att andas är ett träningspass i sig. Men ja: konditionsträning ligger på schemat! Och jag är peppad till tusen då jag går all in för att träna för hjärnan. #brain2016!
Balkonghäng? Inte riktigt än, men trallen är nästan klar, så vi satsar på balkonghäng i nästa vecka. Gärna sena kvällar och lite blommor att titta på. Och glass. Typ Häagen Dazs vanilj med hallon.
Bryta vardagen? Ja, bara en sån sak att vi går ner till stranden, jag och lilleman, gör hela skillnaden! Imorgon kommer A:s mormor och moster (dvs min mamma och syster) och vi ska till stranden igen tänkte jag. Med lunch, filtar, handdukar, massa vatten och annat som gör strandvistelsen mysig och lång! Och jag har bokat en yogaretreat i slutet på juli – jag ser så fram emot det. Och på det en vistelse vid havet tillsammans med familjen. Underbart!
Nya platser i närområdet? Nej, inte än. Men det kommer.
Vänner och familj? Jag har bokat in en dejt med maken på onsdag, det blir mat på Lilla Ego. På måndag kväll träffar jag Asia, och vi ska också ut och äta. Och lite andra aktiviteter är inplanerade.
Sist vi var ute på restaurang: på bröllopsdagen. Då på favoriten Noodle House på Götgatan.
Enkelt liv? Skalar av mycket nu. Ger plats åt känslan istället.
Det handlar om att göra de där sakerna. Som man verkligen tycker om och som gör gott för en. Så nu slår jag igen datorn för att antingen packa eller läsa. Blir nog det sistnämnda!
SOMMAR & LEDIG. Att vara flexibel och samtidigt ta semester är en svår nöt att knäcka. Mitt frilansande är hur kul som helst just nu, men samtidigt så frågar både hjärna och kropp: snart stopp eller hur? Och jag svarar lite trevande, jo, jag ska bara… Därför blir det extra viktigt för mig att formulera mål kring min sommar. Är ni med på det? För gör jag inte det är risken att jag småjobbar lite hela tiden. Vilket jag inte vill, helt ärligt.
Så. När jag läste denna lista hos Annie, Runnerslove, där hon dessutom blivit inspirerad av Bucket Life och Lanttolife så kan jag ju inte motstå att göra någon form av planering. I en lista!
10 saker jag ska göra i sommar
Sätta ett datum där frilanskontoret stänger i några veckor.
Bada. I någon form, och det ska inte vara bara i badkaret. Jag har gått runt Rudan för någon dag sen, och ja, det lockade faktiskt. Jag tänker kvällsdopp. Jag tänker att jag gärna är ensam.
Läsa. Jag tror den punkten är med på varje sommarlista som jag gör. . För att checka kan du läsa Sommarlistan i bilder (10 st). Just nu läser jag Känsla för barns självkänsla av Petra Krantz Lindgren. Men jag har även varit en sväng på biblioteket och bland annat lånat Digital succé av Frida Boisen.
Packa. Så tråkigt tänker kanske du? Jag med, till viss del. Men jag är inne i rensarmode, så det innebär förmodligen att jag inte behöver packa särskilt mycket alls (vi får se hur det blir). Vi flyttar snart till ett parhus, jag är nervös och den del av mig som är otrygg skriker Stopp och belägg. Så kan det vara ibland.
Träna. Jag siktar på konditionsträning, förhoppningsvis tar jag mig ut en hel del. Förra sommaren var jag inne på det här med intervaller med barnvagn, något liknande skulle faktiskt inte vara helt fel! Den senaste tiden så tränar jag för hjärnans skull. Det innebär minst tre pass i veckan konditionsträning 30-45 minuter per gång.
Redskap för utomhusträning
Sitta på balkongen och meditera, läsa eller skriva. Det är en viktig punkt för mig. Oron och ångesten har ökat på senare tid och jag behöver ta hand om den.
Bryta vardagen. Det betyder att jag vill att den ska se lite annorlunda ut. Jag behöver vardagsmiljöombyte.
Se några nya platser i närområdet. Även om jag älskar Tyresta Nationalpark, så tror jag min hjärna skulle må bra av lite nytt.
Vänner. Det är inte helt lätt att få till ett socialt umgänge när man har en liten en. För jag blir trött och orken tryter. Men jag vet att relationer helar, och det vill jag liksom använda mig av. Det är roligt också, förstås! I den här punkten vill jag också skriva in min käresta. Han som gör att allt fungerar här hemma. Han som vet precis vad jag behöver. Jag hoppas att vi kan få till en bio ihop. Jag anropar mormor helt enkelt.
Relationer i fokus
Fortsätta att leva det enkla livet. För mig är enkelhet rikedom. Och senast igår pratade jag med en vän och hon använde uttrycket “tömma cachen” – då i termer av meditation. Men jag tror jag vill tömma mer än så, för att skapa utrymme både inåt och utåt. Jag började med mitt shoppingfria år 2016 och det fortlöper och sen vill jag ha så få saker som möjligt. Att inte shoppa har varit bra, även om jag numera shoppar fina presenter istället (man får göra vad man kan när man inte får!) men jag vill utröna ännu mer. Minimalism i huvudet och hemmet tror jag är nyttigt.
#Utmattad är ett initiativ som Amelia hade 2016. Det är nog ingen överraskning att många, främst kvinnor, blir utmattade. Orsakerna kan vara många, men jag tror vi kan vara rörande överens om att vi passerar gränser. Vi blir gränslösa i vårt sätt att hantera livet – kostnaden? En hjärna som går sönder (jo för så är det). Samtidigt vill jag inte skuldbelägga, kvinnor är redan bra på det också. Men jag tänker att allvaret i en utmattning behöver belysas.
Min #utmattad-saga
Jag tycker det är skitjobbigt att säga att jag varit utmattad. Jag vill liksom inte bli bedömd på mina erfarenheter. Men det har börjat luckra upp sig lite grann. Jag har tisslat och tasslat kring min utmattning, men känner vid 36 års ålder att det spelar ingen roll vad någon annan eventuellt skulle tänka. Det får stå för den.
Som 22-åring fick jag möjligheten att byta från Universitetet till Handelshögskolan i Stockholm, då jag var en av de bästa eleverna. Jag skulle börja min specialinriktning, marknadsföring. Jag skulle hänga med bland annat Micael Dahlen och bli riktigt bra på just marknadsföring.
Det blev inte så. Alls.
Jag gick så hårt in för uppgiften och med kombon nyligen separerad (kan man vara det som 22-åring?? Well tydligen) och dessutom träffat min pappa för första gången var väggen liksom inte framför mig längre. Nej, väggen sprang emot mig kändes det som. Första tecknen? Magont. Stressad. Kunde inte tänka. Kunde inte sova. Kunde inte ta beslut. Ångest.
Det blev sjukhus för mig.
Sen gick åren. Sömnlöshet och mediciner i en härlig coctail. Ångest 24/7 (jag fattar faktiskt inte hur det kunde vara möjligt).
Vet ni. Det tog 4 år att komma ifrån den värsta tiden av de värsta. 2002-2006.
Sen började jag snickra lite grann. Jag fick återfall 2007 för att jag var lite väl entusiastisk (kan man säga så, återfall? jo det kan man, det är nog rätt vanligt att man utmattas flera gånger). Men snickrandet gick ut på att hitta min väg. Förstå lite hur jag fungerar. Ett steg fram, ett steg bak. Lite hit och dit.
Jag har vunnit en hel del av mina utmattningar och sjukhusvistelser. Präktigt som sjutton, men ja för fasiken, jag är klokare. Jag fick en spec på vad jag behöver för att fungera. Den ledde till att jag startade företag 2009 och idag är jag en erfaren hälsojournalist och konsult på mina egna premisser. Jag tränar för hjärnans skull. Jag äter för hjärnans skull. Och jag har börjat känna mina känslor (alltså – svårt!). Jag sover också numera, och det mina vänner är den största vinsten av dem alla. Och jag sköter mig som en elitidrottare för att hålla balansen på plats. Det är inte alltid roligt, men så värt det, alla gånger.
Alla människor, kanske särskilt de drivna, har begränsningar. Vad betyder det egentligen? Det betyder att vi behöver återhämtning och vila, det är inget snack om saken. Och det gör oss starka om vi satsar på den. Verkligen. Det är bland annat därför jag skriver den här bloggen för att lyfta vilan.