Latest Blog Posts / Page 84

Att längta efter

jastarnia

Det finns saker att längta efter – ta fram dem de gånger du behöver det. Jag har varit lite trött i dagarna – och då övar jag på att dagdrömma. För jag tror det är bra att längta, det ger energi! Och meditera ger också energi, eller åtminstone en stabilitet. Jag testade senast idag, det blev Yoga Nidra igen, och även om jag fortfarande kände mig trött så fick min hjärna en välbehövlig avslappning.

Längtar just nu till…

> Havet – där jag finner ro. Denna gång med lilla familjen. Tänker att jag ska bada, lyssna på sommarprat och äta gott.

Jastarnia

> Dejt med maken – bio tror jag det blir. Vi var ju senast på Fotografiska, inte dumt alls. Biotips mottages gärna!

Enemilia

> Träning. Det blir en Powerstep imorgon kväll – laddar med att äta bra och försöka vila och sova.

> Få vara ensam. Det blir också imorgon – behöver lite tid på att återhämta mig och få vara med mina egna tankar utan att bli avbruten. Så egentid ordnas!

> På sikt vill jag åka till en av de bästa platserna jag känner till. Ni kanske kommer ihåg?

La Gomera

Vad längtar du efter?

Arbetstimmar, effektivitet & vad spelar roll?

kaboompics.com_Blank paper with pen and coffee cup on wood table

Bodil Jönsson, som skrivit den fantastiska boken Tio tankar om tidTio tankar om tid uttalar sig om en specifik tid i en artikel som publicerats i ETC. Ja, det är förstås arbetstiden som är på tapeten. Och jag tänker att visst är det just så, att vi kanske har fastnat i tiden, det vill säga att den ska vara det yttersta beviset för vad vi åstadkommer om dagarna på arbetet.

Men vi vet ju också att det finns andra parametrar som avgör vår faktiska insats. Det sägs ju ofta att “ingen kan vara effektiv i åtta timmar”. Och jag vill inte berätta för dig om du är effektiv eller inte, det vet du bäst själv – men ser jag till mig själv så stämmer det absolut: jag är inte effektiv i åtta timmar. Däremot är jag grym på de timmar som jag de facto arbetar på. Outstanding helt enkelt. Eftersom jag vet att jag arbetar begränsat, så vill jag ha en tät densitet på mitt arbete.

För att jag ska vara grym, så behöver jag en massa annat som stimulerar det hela: sömn och mat, javisst – men också vila och träning. De flesta av mina artikelidéer kommer till mig i skog och mark, eller på ett pass när jag tränar. Många av problemen som jag stöter på löser jag med en intervall eller två.

Det finns de som hävdar att det är onödigt att arbeta åtta timmar om dagen, att en förkortning vore att föredra. Sen finns de också passionister, som verkligen gillar vad de gör. Lyssna till exempel på Leila Lindholms sommarprat – vilken entreprenör hon är! Och det finns de som både gillar vad de arbetar med och är helt okej med sina åtta timmar. Eller som gillar, men arbetar mindre (där befinner jag mig) för att kunna stimulera ett effektivt arbete. Det jag menar: vi gillar olika – eller hur? Om vi kan, vore det inte toppen att kunna styra sin arbetstid? Vad funkar för dig? Jag vet att en anställning oftast baseras på ett visst antal timmar i veckan, men på sikt kanske vi kommer mäta med andra parametrar. För vad säger tiden, egentligen?

Hur många timmar skulle du vilja jobba? Hur resonerar du?

Foto header/överst: från Kaboompics.com

Tre sköna insikter

inlåsta

Det är mycket nu. Framför allt utanför huvudet. Ett litet pyre som numera har testat sin första smakportion, en mamma som försöker sova om nätterna, en pappa som står standby hela natten. Träning ska inrymmas för att parera stresskänslor, mat ska lagas (mest hela tiden), tvätt ska tvättas.

Men vi också grymma på att göra I N G E N T I N G.  Det går när farmor rycker ut. Då gjorde vi det mest nödvändiga: vilade. Det var det bästa på hela veckan. Att sova några timmar på fredagseftermiddagen.

Insikter som nått mig den senaste tiden är. (Yes att vila ger insikter)

> jag skulle kunna helt avstå från shopping livet ut. I utbyte får jag ledig tid. Och därinne ryms det mycket.

> jag fullkomligt älskar att läsa. Så nu är det en av prioriteringarna. Nu senast läste jag Inlåsta av Emma Donoghue – den handlar om en kvinna som blivit inlåst i ett skyddat rum, där hon har fött en son. Boken är skriven utifrån denna femårings perspektiv – och jag är helt förbluffad över hur mamman och sonen lyckas skapa sig ett liv därinne. Det som också fascinerar mig är deras relation – hur stark den blir av denna närhet dag ut och dag in. Boken är spännande, läskig, underhållande och framför allt: bra skriven – man kommer pojken nära. Översättaren Ylva Stålmarck har gjort ett kanonjobb dessutom.

> jag har umgåtts med någon form av katastroftankar ett tag. Som handlar om tid, jobb, relationer och välmående. Nån slags oro att jag inte ska räcka till. Och insikten som nått mig är: som jag tänker, så blir det. Jag vet det sedan länge. Så nu blir katastroftankarna en utmaning: jag vill ändra om. Jag vill känna energi. Inte bli dränerad på livskraft innan saker och ting ens har påbörjats.

Miljö på modet?

”Idag tycks vi tro att planeten går runt och har förkylning, när den i själva verket är drabbad av cancer.”

Sommarprat igen. Jag tänkte att det kunde bli riktigt intressant att lyssna på en forskare som har något att säga om vår jord. Och om han hade. Jag tycker det är flera saker som aktiveras i mitt huvud när jag lyssnar på dem som kan: funderingar på vad jag själv kan göra för att världen ska bli bättre och nummer två: vad mycket kunskap människan sitter på ändå. Det finns ju alldeles säkert en frustration över att vi har passerat gränserna för länge sen på temat “hur vi nyttjar Moder Jord”. Förutom frustrationen: en massa frågor. Hur gör vi då? Fossila bränslen, rött kött, konsumtion – stora frågor att förhålla sig till. Ett första steg: förstå sambanden. Ett andra steg: ändra beteenden. Företag som människa.

Johan Rockström, professor i miljövetenskap, var mitt val att lyssna på idag. Och det gjorde jag helt rätt i! Det jag tyckte bäst om är att han trots all den kunskap om hur nuläget är, ändå kan  vara positiv och känna hopp inför framtiden. Det gör ju att man vill haka på, eller hur? Dessutom måste vi det, ifall vi vill människan väl. För som Rockström pratar om i sitt prat: moder jord klarar sig ändå – hon skickar bara fakturor på de uttag som vi har gjort – de kommer i form av förändringar. Förändringar som är ödesdigra för oss.

En utmaning är att översätta miljöbehoven till något som gemene man kan förstå – 7 steg i guideform vore ju toppen. Är det svårt att lösa det här? Hur får vi med fler på tåget?

Vad tänker du och vad gör du aktivt? Vad skulle du vilja göra mer?

johan rockström pressbild Sveriges Radio

Johan Rockström. Pressbild Sveriges Radio.

En annan bloggare som lyssnat är Palle – han är med och listar länkar om hur vi aktivt kan bli mer hållbara.

Sommarsallad med färskpotatis

sommarsallad med färskpotatis

Sommar kan vara mycket – och i år kniper nog färskpotatisen första platsen – älskar’n! Jag gör mest potatissallader, och här kommer en variant som vi ätit på sistone! Med hummus och halloumi.

Du behöver

6 färskpotatisar – koka och låt svalna

1 avokado

Majs på burk, ca 1/2 liten burk

2 tomater

Lite röd paprika

Sallad, t ex romansallad

1/2 rödlök

Dressing att vända färskpotatisen i

1 dl olivolja

5 msk vitvinsvinäger

Franska örter efter behag, eller någon annan örtkrydda

1-2 tsk dijonsenap

Salt & peppar

Hummus

2 dl kikärtor, kokta

5 msk olivolja

2 vitlöksklyftor

Pressad citron

Salt & peppar

Halloumi

1 st halloumi, eller två som steks i olivolja eller grillas. Skivade.

Salladen: Skär upp alla grönsaker och lägg i bunke/skål. Blanda till dressingen i en större skål. Skär potatisen i mindre bitar och vänd den i dressingen, lägg den sedan tillsammans med grönsakerna: färdig sallad!

Hummusen: mixa kikärtorna med de övriga ingredienserna.

Halloumi: bara att steka eller grilla!

Hoppas att det smakar!

färskpotatis

hummus sommarsallad med färskpotatis

Som en Alice – Vega

vega

Närområdet under lupp igen. Det går inte att låta bli. Och inte särskilt svårt då vårt lilla pyre trivs ute i friska luften. Så det blir till att upptäcka nytt. Vi började med en burgare var på Vegabaren, gott som sjutton (och en paltkoma som kom senare under eftermiddagen). Sen tog vi oss bakom Vegabaren, och vilket fint område vi hittade! Det kändes som man kom lite närmare landet, och de fina husen avlöste varandra – inget var det andra likt. Gröna trädgårdar, vissa välskötta, andra vildvuxna. Bitvis gick vi på en grusväg, så den lantliga känslan toppades ytterligare. Och sen: blåbär längs vägkanten. Ingen lång promenad, men sinnena fick sitt.

vega

sommarblomma barnvagnspromenad blåbär blåbär i hand

Nu har jag pusslat ihop en stor del av Haninge – och jag fortsätter. Om du har tips på utflykter man kan göra i kommunen – skriv gärna till mig. Andra utflyktsmål i Stockholm tas gärna emot – bara det är barnvagnsvänligt!

« Newer Posts Older Posts »