enkelt liv Archives - En Emilia - hållbart och klimatsmart

Posts in "enkelt liv" tag

7 sätt att inte ha bråttom. Alls.

September 9, 2023 Emilia Hållbar livsstil 4 Comments

Ibland kan ett mantra vara på sin plats. Och ett som jag tror skulle passa oss bra, rätta mig om jag har fel, är jag har inte bråttom. För ursäkta mig så väldigt mycket: hur mycket stress ska vi addera utan att reflektera över vad den gör med oss? Nä. Jag har tröttnat totalt på att springa från en aktivitet till nästa. För jag skulle kunna göra exakt samma saker, men med en annan ingång. Så. Jag har inte bråttom. Låt oss massera in det tillsammans.

7 sätt att inte ha bråttom

Minsta möjliga ansträngning: skala av där det går. Mitt sätt just nu är att rensa bort sjok av saker som bara tar min energi. Jag har skrivit om att rensa här. Och bråttom? Nej, men jäkligt motiverad att skapa tomma ytor. Men allt måste inte bli klart idag. Det är jag på det klara med.
Sälja precis lagom. Av lite olika anledningar (ja, det måste bli en bok om det också!) arbetar jag med attityden “inte bråttom alls”. Jag räknar på hur lite jag måste tjäna. Jag är en jäkel på att sälja (jo) men det måste också levereras, eller hur? Så lagom är ett ord av värdig grad som jag gärna står för. Och här behöver jag inte ha bråttom utan agera smart. Just nu tänker jag mig ett fokus på tre kunder och bli en fena på att få “ja” (arbetar som skribent och frilansjournalist).
Sjön. Jag minns sommaren då jag sprang från sjön hem för att min föreställning var att jag hade jätte jättebråttom. Japp, så viktig var jag tydligen. Trots att badet har en avstressande effekt på mig, där sjön är min allra bästa vän i naturen – så sprang jag därifrån med andan i halsen. Och här ska jag vara ärlig: jag har fortfarande kvar lite av beteendet “jag behövs”. Men nu ligger jag där i mörkret, för till sjön ska jag hur sent det än må vara, med bakhuvudet och ryggen i det kalla vattnet och njuter. Jag vill göra mig själv så oviktig som det bara går. Och när första tanken kommer: jag kanske ska gå upp nu, så puttar jag envist tillbaka mig själv i vattnet och tar ett extra dopp. Bråttom? Näpp.
Häromveckan hade jag bråttom för jag påbörjade ett nytt spännande skrivprojekt. Där jag känner att jag vill bli klar snabbt. Helst igår. Men insåg, tack vare expertkommentar på messenger, att det här behöver verkligen få tid. Det blir inte bra om jag adderar bråttom. För jag märkte vad bråttom gjorde med mig och min skrivmotivation.
Mina mornar. Alltså. Kan vi prata om det vackra med frilansliv? Dricker kaffet riktigt långsamt (älskar kaffe) och svarar på några mail mellan grötintaget och kaffet. Jo, jag är lite rastlös och vill liksom börja med vadsomhelst och det enklaste för mig är att hålla inkorgen under kontroll. Jag har ingen tid att passa. Jag har inte bråttom. Med tanke på omständigheter (JAG VET – det är alltså en utmattning det handlar om, med lite diverse symtom som inte är en dans på rosor) så kan vissa dagar inte ens starta. Väldigt obråttom om du frågar mig. Ekonomisk stress: njae, jag har buffert från köpstoppet och får in lite pengar varje månad från mitt jobb. Jag har länge och ihärdigt arbetat på att minska min stress för pengar. Hälsostress? Hundra procent. Sömn osv.
Vardagsbråttom. Ni vet, barn, skola, aktiviteter. Som förälder kan man vilja mycket. Jag är generellt glad över att barn får göra olika saker, men jag tänker att jag inte vill bränna ut barnet. Så vi har scouterna, och det är en passande tid, 18-19.45 på onsdagarna. Sen har vi orientering på torsdagar och då är vi ute i skogen och läser karta. Känns avkopplande och roligt. Men! Här skulle vi kunna addera hur mycket bråttom som helst. Liksom trycka tiden framåt och försöka klämma in annat också. En tvätt. En dammsugning. Nä. Om vi nu satsar på att inte ha bråttom: kläm för bövelen inte in annat på dagar med aktiviteter. Utan försök vila en stund efter fritids och sen iväg och ha kul. Sitt i soffan och glo på tv.
Bråttom i stort. Nån slags attityd att man är en person som har massor att göra. Och jag vet att många har mycket. Och jag vet också att vi vill mycket. Livet kan erbjuda precis allt men jag tror att det kan vara av värde att välja. Och välja bort. I ren protest kommer nästa storhandling på Lidl gå i närvarons tecken. Jag tyckte jag gjorde hyfsat ifrån mig sist jag var där: jämförde kilopriser och klämde och kände. Mer av det! Jag vill vara långsam. Alltså riktig seg i steget. Helst glömma paprikan och behöva vända om och hämta. Den nivån pratar vi.

Berätta gärna hur du tänker kring “bråttom”. Jag tror många har känslan av att springa fram i livet. Tänk om vi istället kunde få stå still en stund.

Så gör vi under bistrare ekonomiska tider

October 8, 2022 Emilia Hållbar livsstil 3 Comments

Jag tvekade att skriva det här inlägget – för visst är vi lite trötta på nyheter om inflation, energikris och stigande priser överlag? Så min utmaning blir att försöka skriva lite peppigt och inspirerande – hjälp mig gärna! Kanske har du något exempel som inte bara handlar om acceptans, utan om glädje?

Det jag kan konstatera är: jag har haft köpstopp så länge att bistrare tider blir inte någon större skillnad, förutom att maten är dyrare och vi är mer noggranna med elanvändningen. Vi planerar utifrån erbjudanden i butik och har också börjat handla mer i en annan matbutik, vilket har varit en rolig resa för nu känner jag mig hemma på Lidl. Vissa inköp görs fortfarande i vår lokala Hemköp, men inte i lika stor utsträckning som tidigare. Vi har försökt att sätta en budget för varje vecka, men det varierar väldigt. Vår tanke är att handla för cirka 1500 kr per vecka. Samtidigt är maten inget jag eller min man vill snåla på, men vi försöker ta smarta beslut så att det inte flyger iväg. Jag slutade med kött och kyckling för några veckor sedan och äter mestadels vegetariskt och fisk ibland. Det gör att den matdelen som jag står för torde ha minskat i pengaomfång. Sen äter vi mycket frukt och grönt och det ser jag som en självklar del i vår matvardag, bara att vi nu försöker välja sådant som har bra pris för veckan.

Vi har turen att ha fjärrvärme (peppar peppar, sådant kan ju förändras även där) och använder hushållselen sparsamt. På tre månader blev det 717 kilowattimmar, vilket snittar på en årsförbrukning på 2868 kilowattimmar. När jag skrev boken Klimatglädje gjorde jag många olika små förändringar hemma, för att dra ner på användningen. Då landade vi på 3500 kilowattimmar per år. Så någonstans verkar vi ha blivit ännu bättre på att snåla. Min devis är att den bästa kilowattimmen är den som inte används, vilket inte gillas av alla (har fått bassningar på Facebook), men jag står fast vid det. Det går att göra enkla förändringar, så varför inte? Att låta elen “läcka” känns onödigt, särskilt under bistrare ekonomiska tider.

Vackert löv i motljus. Bistrare tider? kom ut i naturen

Annars då? Jag har börjat sälja av en del saker hemma, en tusenlapp har jag fått in ungefär. Det vi samlar till just nu är simlektioner för lilleman och de kostar en del. Vill bli bättre på att lägga upp saker och få iväg dem. Bland annat hade jag en fin Haglöfs-tröja hemma som jag inte använder då jag tyckte den kändes lite för tajt. En dag senare och den kom iväg till en tjej i Norrtälje. Det kändes bra!

Vi har inte jättedyra hobbys, i alla fall inte jag. Lilleman har orienteringen så där har vi införskaffat skor (nyskick begagnade) och en pannlampa (ny). Han växer såklart fortfarande så vissa klädinköp och skor behöver köpas (begagnat). Vi tog bussen idag till Hellasgården och gick förra torsdagens träningsrunda (som vi hade i klubben där vi är medlemmar) för att lära oss att läsa karta bättre, det var kul och fint väder. Med oss hade vi egen fika och varm choklad. En kompass och karta. Bussen kostar en liten slant men å andra sidan har vi ingen bil att betala för. Jag vet inte om jag har bloggat om det, men vi sålde bilen förra sommaren, strax innan priserna på bensin skenade iväg.

bistrare tider? hitta billiga hobbys, som t ex orientering

Så här har jag resonerat kring bilen tidigare och varför jag köpte en dyrare elcykel. I det inlägget kan du bland annat läsa om vad det kostade för oss att ha bil.

Det är bistrare tider. Det jag tycker är mest obehagligt är inte bistrare ekonomiska tider (även om jag förstås också oroar mig ibland) utan krig, förstörelse och otrygghet får mig på fall. Jag önskar så att världen såg lite bättre ut, även om jag vet att mycket gott också görs.

Hoppas att du har en fin helg. Har du förändrat något den senaste tiden på grund av nya tider? Berätta gärna!

Den röda kepsen som räddade strandutflykten

August 16, 2022 Emilia Hållbar livsstil Leave a Comment

“Sjutton också, glömde både spade och hink. Och bollen….”

Jag var ensam hemma med lilleman häromdagen. Min tanke var att vi skulle komma ut lite, det var fint väder och jag tycker att umgänge utomhus är mycket lättare. Så vi packade lite matsäck, picknickfilt, badkläder och handdukar. I med allt i lådcykeln och sen åkte vi iväg och det var då jag kom på det: vi hade inte några leksaker med oss. Det får lösa sig, vi kan bada, hann jag tänka.

Vi badar på ett sätt som gör att lilleman får lite vattenvana och inte ska vara rädd för vatten. Till det ändamålet har vi använt en röd keps som vi kastar mot varandra, fylld med vatten. Även denna gång gjorde vi det, det plaskades friskt. Sen kom vi på en ny lek. Att jag kastade kepsen så långt bort jag kunde, och sen sprang/simmade vi mot den. Och det blev en poppis lek, fram och tillbaka, hit och dit.

Enkel lek bild på röd keps och Emilia — *Gör det enkla enkelt*

Vad jag vill säga? Ja egentligen bara peka på att det går att skapa nytt av något så enkelt som en röd keps. Det behöver inte alltid vara specifika leksaker som får igång leken. Den första leken, med skvättande av vatten kom vi på tidigare i somras. Vi har som målsättning att lilleman ska få öva sig i vatten under hösten där det så småningom handlar om att lära sig att simma.

Hoppas du har en fin tisdag 💚🌱

En låt som jag gillar just nu (Youtube)

// Emilia

Ljusare tider och 3 saker för att landa mjukt

January 6, 2022 Emilia Hållbar livsstil 4 Comments

Han drog sin kompis på snowracern och det stojades friskt. En liten pust av tacksamhet gjorde sig märkbar i mitt inre, tänk att livet för en stund handlar om utevistelse och kompistid för barnet. Enkelt och utan egentliga krav. Nästan en timme i backen och sen rödkindade barn som beställde både varm choklad och varm saft.

Landa mjukt – det här gör jag i januari

Mitt ord för januari blev uttrycket “landa mjukt”. Mer om det kan du läsa här.

Soloresa #1

Vi har varit krassliga i omgångar men nu ser vi horisonten, den friska. Det var också därför lekdejten med barnets kompis kändes extra viktig idag, då lilleman inte träffat några andra än mig och pappan på drygt en vecka. Jag har turligt nog varit den friskaste av oss, medan barnet och pappan har haft feber. På måndag börjar vardagen igen och jag har så smått börjat planera lite framåt. Som du kanske minns har jag lovat mig själv 10-12 stycken soloresor under 2022, inom Sverige. Jag har ännu inte hittat rätt plats för januari för jag inväntar tills familjen är helt frisk. Mitt landa mjukt blir att spendera lite egentid i en annan miljö.

Rensa yttre, rensa inre

Vi har satt som mål att rensa frysen så mycket det går. Det blev tinade rester igår, och det var gott! Idag gjorde vi en soppa med fisk, men dessvärre drog vi en nitlott, fisken smakade inte alls bra. You live, you learn. Rensa som aktivitet kan i bästa fall ge en känsla inombords, att det lättar lite. När det lättar blir det också smidigare att landa mjukt, i det som är. Här och nu.

Ps. Att det ska vara så svårt att rensa frysta saker, man tittar på en påse och konstaterar att man inte riktigt vet vad det är eller hur länge det har legat där. Jag hade så fina ambitioner året jag skrev min bok Klimatglädje, där jag gick igenom frysen och skrev upp vad som behövde ätas upp och vad som var mest akut. Men sen har det ändå blivit en proppfull frys. Ambitioner är en grej, action en annan. Det kan också finnas en parallell till det inre. Vilka frusna paket har vi inombords som borde få tina och tas om hand?

Skriva vs scrolla, omgång 1

Ett av mina löften för 2022 har varit att sluta slöscrolla på sociala medier. Det har blivit alldeles för mycket av den varan, som en slags distraktion. Och jag märker att hjärnan reagerar negativt på det. Men det finns ju annat som kan distrahera! Distraktion behöver inte vara negativt, men gärna något som är snällt mot huvudet. Att skriva blogg kan vara en sådan. Att rensa en låda. Gå ut och gå. Bränna av ett kort styrkepass. Så: omgång ett är igång!

Det handlar i mångt och mycket om att spendera sin tid på ett sätt som rimmar med ens värderingar. Jag har insett att scroll utan intention är negativt. Att hålla kontakten med människor är fint, och konversationer likaså. Men det där att bara låta flödet flöda, njae.

Låt huvudet vara med på att landa mjukt, det tror jag på.

Hur började ditt år?

Jag är inte driven.

May 15, 2021 Emilia Hållbar livsstil Leave a Comment

daggkåpa - inlägg om att vara driven eller inte

Läser om människor. Sneglar lite och funderar. Är jag driven?

En sak vet jag, och det är att vi behöver skilja på saker. Driv som ger oss energi, som gör att vi känner mening, det är en sak. Men driv som tappar glansen längs vägen, som gör att hjärnan till slut kollapsar, det är något annat. Det bottnar i något som jag inte riktigt hittat orden till än. Jag vet bara att jag känner igen mig i båda driven.

På sistone har jag badat, varje dag. När huvudet sjunker ner under ytan och det kalla vattnet omsluter huvudet, då vet jag. I det ögonblicket vet jag att min person just nu behöver mindre intryck, mindre att göra, mindre att vara.

Idag var en speciell stund i vattnet. Jag var nästan på väg upp ur sjön när min blick lokaliserar en hund. Jag är inte rädd av mig, men jag stannar i vattnet. Väntar. Avvaktar. Jag blir ett med vattnet för en stund. Hunden förgyllde min stund i vattnet genom att jag stannade kvar. Jag bestämde mig där på förmiddagen om ett till dopp, på kvällen. Så fick det bli. Och fortfarande: min person behöver mindre av allt. Så är det. Men sjöar är undantagna.

Så. Hur var det nu med drivet? Att skriva är min ventil ut mot världen. Det är ett mjukt driv som infinner sig lika självklart som ett dopp i sjön. Naturligt. Det är nästan alltid lätt att skriva vilket gör att kraften finns där, trots att annan ork lyser med sin frånvaro.

>> Mitt senaste inlägg om hållbara insikter <<

Frågan jag ställer mig är rätt krass just nu: vad ska jag med driv till? Det behöver befinna sig på rätt plats, eller hur? Om vi skalar bort drivet, vad finns kvar? Jag skulle säga: sjöar och skog. Där vi lätt kan vandra utan att tänka på nästa steg i livet. Nuet tycks klarare om vi faktiskt befinner oss där vi är.

Emilia om att vara driven eller inte driven.

Lyssnat och sett på temat driven

Greta i tre delar på SVT Play

Greta har lagt ett fundament. Hon refererar till forskningen. Ändå har hon axlat ett enormt ansvar, som egentligen inte tillhör henne. Apropå driv.

Systrarna Kallurs podd Motionsklubben

Jag gillar att lyssna på de två systrarna, framför allt gillade jag avsnittet om mikrovanor: driv åt motsatt håll och jag tycker om det!

Johanna Leymann i Bortom Ekorrhjulet

Det här med att fundera på vad man vill. Och hur ofta vi faktiskt landar i att vi inte kan göra allt. Och vad ska vi då prioritera? Lyssna!

Har du driv? Hur ser det ut?

För en stund, bara vi

January 6, 2021 Emilia Hållbar livsstil 2 Comments

Att åka med elcykel. Vi har precis cyklat i 40 minuter, hämtat upp ett par stövlar eftersom dina gamla läckte och nu funderar vi på någon form av utflykt. Det är kallt och gråmulet men vi känner oss taggade, inte minst eftersom vi har varm choklad med oss på termos, och kex och frukt. Då ser jag plötsligt det klassiska höghuset och jag förstår var vi är någonstans. Varje gång det händer, att jag pusslar ihop vår karta i närområdet, gör det mig barnsligt lycklig.

– Ser du A, var vi är? Ser du!

Ja, vi har hamnat, helt från andra hållet, på en lekplats vid Tyresö C. En plats vi var på flera gånger i somras. Jag har länge velat se vad som händer bortom lekplatsen och utan att veta om det alls, har vi nu cyklat där. Vi parkerar cykeln, springer, leker, dricker chokladen och sen blir det kallt. Riktigt kallt. Vi går till Tyresö C för att besöka toaletten.

Det är lite folk i centrumet men ändå helt okej. Vi går in till Coop efter toalettbesöket och köper lite mat och nödproviant, jag börjar känna mig hungrig. Vi äter lite sesamkakor och dricker upp resten av chokladen medan vi sitter på en bänk i centrumet. Du har köpt dig en ananas och jag laddar för hemfärden på cirka sex kilometer. Det är mörkt ute, men vi känner oss uppvärmda och redo att åka vidare och vi lämnar shoppingmekkat. Det är lite av en ritual att komma iväg: först ska jag ordna sitsen på cykeln, jag knäpper fast den och lägger på ett sittunderlag som ska hålla värmen. Du hoppar i, jag sveper in dig i en filt, packar resten av våra saker, och så ska du ha hjälmen på dig också. Sätter fast vindskyddet och nu har vi äntligen kommit på exakt hur man gör för att det inte ska sitta för tätt runt ansiktet. Sen låser jag upp de två låsen och sätter i batteriet och låser fast det. På med fingervantarna, lite för tunna för denna kväll men sätter på en ullstrumpa på ena handen för att skydda lite.

Jag backar ut cykeln och nu äntligen ska vi susa hem. Och susa gör vi, vägen är lätt att köra på, trots kylan. Vi syns bra med både lyse och reflexväst. Det här är en av mina favoritstunder. Gatlyktornas mjuka sken och mörkret är en bra kombo och jag skulle kunna cykla så här länge. Du sätter huvudet bekvämt och jag vet att du nu somnar. Vilken bra dag vi fick.

Det här är vad vi gjorde igår. Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag: livet måste inte vara svårt. Det kan vara enkelt, genomförbart och alldeles, alldeles underbart. Bara den där stunden då vi fick värma oss, den uppskattade jag så mycket. Livet är här, inte där. Livet är nu, inte sen.

Tack för att ni läser,

Emilia

Ps. Jag har skrivit om min lastcykel förut.

Older Posts »