Posts in "enkelt liv" tag

Den röda kepsen som räddade strandutflykten

Sjutton också, glömde både spade och hink. Och bollen….”

Jag var ensam hemma med lilleman häromdagen. Min tanke var att vi skulle komma ut lite, det var fint väder och jag tycker att umgänge utomhus är mycket lättare. Så vi packade lite matsäck, picknickfilt, badkläder och handdukar. I med allt i lådcykeln och sen åkte vi iväg och det var då jag kom på det: vi hade inte några leksaker med oss. Det får lösa sig, vi kan bada, hann jag tänka.

Vi badar på ett sätt som gör att lilleman får lite vattenvana och inte ska vara rädd för vatten. Till det ändamålet har vi använt en röd keps som vi kastar mot varandra, fylld med vatten. Även denna gång gjorde vi det, det plaskades friskt. Sen kom vi på en ny lek. Att jag kastade kepsen så långt bort jag kunde, och sen sprang/simmade vi mot den. Och det blev en poppis lek, fram och tillbaka, hit och dit.

Enkel lek bild på röd keps och Emilia
Gör det enkla enkelt

Vad jag vill säga? Ja egentligen bara peka på att det går att skapa nytt av något så enkelt som en röd keps. Det behöver inte alltid vara specifika leksaker som får igång leken. Den första leken, med skvättande av vatten kom vi på tidigare i somras. Vi har som målsättning att lilleman ska få öva sig i vatten under hösten där det så småningom handlar om att lära sig att simma.

Hoppas du har en fin tisdag 💚🌱

En låt som jag gillar just nu (Youtube)

// Emilia

Ljusare tider och 3 saker för att landa mjukt

Han drog sin kompis på snowracern och det stojades friskt. En liten pust av tacksamhet gjorde sig märkbar i mitt inre, tänk att livet för en stund handlar om utevistelse och kompistid för barnet. Enkelt och utan egentliga krav. Nästan en timme i backen och sen rödkindade barn som beställde både varm choklad och varm saft.

Landa mjukt – det här gör jag i januari

Mitt ord för januari blev uttrycket “landa mjukt”. Mer om det kan du läsa här.

Soloresa #1

Vi har varit krassliga i omgångar men nu ser vi horisonten, den friska. Det var också därför lekdejten med barnets kompis kändes extra viktig idag, då lilleman inte träffat några andra än mig och pappan på drygt en vecka. Jag har turligt nog varit den friskaste av oss, medan barnet och pappan har haft feber. På måndag börjar vardagen igen och jag har så smått börjat planera lite framåt. Som du kanske minns har jag lovat mig själv 10-12 stycken soloresor under 2022, inom Sverige. Jag har ännu inte hittat rätt plats för januari för jag inväntar tills familjen är helt frisk. Mitt landa mjukt blir att spendera lite egentid i en annan miljö.

Rensa yttre, rensa inre

Vi har satt som mål att rensa frysen så mycket det går. Det blev tinade rester igår, och det var gott! Idag gjorde vi en soppa med fisk, men dessvärre drog vi en nitlott, fisken smakade inte alls bra. You live, you learn. Rensa som aktivitet kan i bästa fall ge en känsla inombords, att det lättar lite. När det lättar blir det också smidigare att landa mjukt, i det som är. Här och nu.

Ps. Att det ska vara så svårt att rensa frysta saker, man tittar på en påse och konstaterar att man inte riktigt vet vad det är eller hur länge det har legat där. Jag hade så fina ambitioner året jag skrev min bok Klimatglädje, där jag gick igenom frysen och skrev upp vad som behövde ätas upp och vad som var mest akut. Men sen har det ändå blivit en proppfull frys. Ambitioner är en grej, action en annan. Det kan också finnas en parallell till det inre. Vilka frusna paket har vi inombords som borde få tina och tas om hand?

Skriva vs scrolla, omgång 1

Ett av mina löften för 2022 har varit att sluta slöscrolla på sociala medier. Det har blivit alldeles för mycket av den varan, som en slags distraktion. Och jag märker att hjärnan reagerar negativt på det. Men det finns ju annat som kan distrahera! Distraktion behöver inte vara negativt, men gärna något som är snällt mot huvudet. Att skriva blogg kan vara en sådan. Att rensa en låda. Gå ut och gå. Bränna av ett kort styrkepass. Så: omgång ett är igång!

Det handlar i mångt och mycket om att spendera sin tid på ett sätt som rimmar med ens värderingar. Jag har insett att scroll utan intention är negativt. Att hålla kontakten med människor är fint, och konversationer likaså. Men det där att bara låta flödet flöda, njae.

Låt huvudet vara med på att landa mjukt, det tror jag på.

Hur började ditt år?

Jag är inte driven.

daggkåpa - inlägg om att vara driven eller inte

Läser om människor. Sneglar lite och funderar. Är jag driven?

En sak vet jag, och det är att vi behöver skilja på saker. Driv som ger oss energi, som gör att vi känner mening, det är en sak. Men driv som tappar glansen längs vägen, som gör att hjärnan till slut kollapsar, det är något annat. Det bottnar i något som jag inte riktigt hittat orden till än. Jag vet bara att jag känner igen mig i båda driven.

På sistone har jag badat, varje dag. När huvudet sjunker ner under ytan och det kalla vattnet omsluter huvudet, då vet jag. I det ögonblicket vet jag att min person just nu behöver mindre intryck, mindre att göra, mindre att vara.

Idag var en speciell stund i vattnet. Jag var nästan på väg upp ur sjön när min blick lokaliserar en hund. Jag är inte rädd av mig, men jag stannar i vattnet. Väntar. Avvaktar. Jag blir ett med vattnet för en stund. Hunden förgyllde min stund i vattnet genom att jag stannade kvar. Jag bestämde mig där på förmiddagen om ett till dopp, på kvällen. Så fick det bli. Och fortfarande: min person behöver mindre av allt. Så är det. Men sjöar är undantagna.

Så. Hur var det nu med drivet? Att skriva är min ventil ut mot världen. Det är ett mjukt driv som infinner sig lika självklart som ett dopp i sjön. Naturligt. Det är nästan alltid lätt att skriva vilket gör att kraften finns där, trots att annan ork lyser med sin frånvaro.

>> Mitt senaste inlägg om hållbara insikter <<

Frågan jag ställer mig är rätt krass just nu: vad ska jag med driv till? Det behöver befinna sig på rätt plats, eller hur? Om vi skalar bort drivet, vad finns kvar? Jag skulle säga: sjöar och skog. Där vi lätt kan vandra utan att tänka på nästa steg i livet. Nuet tycks klarare om vi faktiskt befinner oss där vi är.

Emilia om att vara driven eller inte driven.

Lyssnat och sett på temat driven

Greta i tre delar på SVT Play

Greta har lagt ett fundament. Hon refererar till forskningen. Ändå har hon axlat ett enormt ansvar, som egentligen inte tillhör henne. Apropå driv.

Systrarna Kallurs podd Motionsklubben

Jag gillar att lyssna på de två systrarna, framför allt gillade jag avsnittet om mikrovanor: driv åt motsatt håll och jag tycker om det!

Johanna Leymann i Bortom Ekorrhjulet

Det här med att fundera på vad man vill. Och hur ofta vi faktiskt landar i att vi inte kan göra allt. Och vad ska vi då prioritera? Lyssna!

Har du driv? Hur ser det ut?

För en stund, bara vi

Att åka med elcykel. Vi har precis cyklat i 40 minuter, hämtat upp ett par stövlar eftersom dina gamla läckte och nu funderar vi på någon form av utflykt. Det är kallt och gråmulet men vi känner oss taggade, inte minst eftersom vi har varm choklad med oss på termos, och kex och frukt. Då ser jag plötsligt det klassiska höghuset och jag förstår var vi är någonstans. Varje gång det händer, att jag pusslar ihop vår karta i närområdet, gör det mig barnsligt lycklig.

Ser du A, var vi är? Ser du!

Ja, vi har hamnat, helt från andra hållet, på en lekplats vid Tyresö C. En plats vi var på flera gånger i somras. Jag har länge velat se vad som händer bortom lekplatsen och utan att veta om det alls, har vi nu cyklat där. Vi parkerar cykeln, springer, leker, dricker chokladen och sen blir det kallt. Riktigt kallt. Vi går till Tyresö C för att besöka toaletten.

Det är lite folk i centrumet men ändå helt okej. Vi går in till Coop efter toalettbesöket och köper lite mat och nödproviant, jag börjar känna mig hungrig. Vi äter lite sesamkakor och dricker upp resten av chokladen medan vi sitter på en bänk i centrumet. Du har köpt dig en ananas och jag laddar för hemfärden på cirka sex kilometer. Det är mörkt ute, men vi känner oss uppvärmda och redo att åka vidare och vi lämnar shoppingmekkat. Det är lite av en ritual att komma iväg: först ska jag ordna sitsen på cykeln, jag knäpper fast den och lägger på ett sittunderlag som ska hålla värmen. Du hoppar i, jag sveper in dig i en filt, packar resten av våra saker, och så ska du ha hjälmen på dig också. Sätter fast vindskyddet och nu har vi äntligen kommit på exakt hur man gör för att det inte ska sitta för tätt runt ansiktet. Sen låser jag upp de två låsen och sätter i batteriet och låser fast det. På med fingervantarna, lite för tunna för denna kväll men sätter på en ullstrumpa på ena handen för att skydda lite.

Jag backar ut cykeln och nu äntligen ska vi susa hem. Och susa gör vi, vägen är lätt att köra på, trots kylan. Vi syns bra med både lyse och reflexväst. Det här är en av mina favoritstunder. Gatlyktornas mjuka sken och mörkret är en bra kombo och jag skulle kunna cykla så här länge. Du sätter huvudet bekvämt och jag vet att du nu somnar. Vilken bra dag vi fick.

Det här är vad vi gjorde igår. Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad blir jag: livet måste inte vara svårt. Det kan vara enkelt, genomförbart och alldeles, alldeles underbart. Bara den där stunden då vi fick värma oss, den uppskattade jag så mycket. Livet är här, inte där. Livet är nu, inte sen.

Tack för att ni läser,

Emilia

Ps. Jag har skrivit om min lastcykel förut.

Friare liv, men för vem? Om konsten att vara nöjd

ut i skogen - öva upp konsten att vara nöjd

KONSTEN ATT VARA NÖJD. Det finns olika definitioner på vad som är ett friare liv. För en del handlar det om ekonomisk frihet, för andra handlar det om rikedom som baseras på tid. Själv vill jag att friheten ska vara enkel att uppfylla, utan att behöva vänta på den. Den ska vara möjlig redan idag, med enkla medel. Varför jag skriver om frihet? Jo, den ligger nära förnöjsamheten. Så jag valde köpfri livsstil, med mycket reflektion och inte minst: en slags övertygelse att livet är här, livet är nära och förnöjsamhet kan hittas i de små stunderna, med stora känslor som resultat.

Är närvaron det som avgör månne?

Jag skrev ju alldeles nyss om meditation och det ligger därför också nära till hands att lyfta vår tids fattigdom: bristen på närvaro. Jag tror nämligen att vi kan finns förnöjsamheten i just närvaron. Att inte befinna sig någon annanstans än just här. Själv har jag märkt att när jag på riktigt försöker vara exakt där jag befinner mig, både i kropp och själ, så mår jag som bäst. Jag säger inte att det är lätt, men jag tror att det går att öva upp.

titta ut över en grå dimma - konsten att vara nöjd
Den här dagen med dimma gav hundra procent närvaropoäng

Konsten att vara nöjd

Ok, så vi adderar närvaro för mer nöjdhet i livet. Vad blir kontentan? Förhoppningsvis att vi faktiskt känner oss friare. Ja, frihet kräver ett “nu” som är starkt, förankrat och på riktigt. Det finns mycket därute som pumpar ut budskap om att våra liv kan bli bättre, snabbare, lyxigare, ja listan är som bekant lång. Men vi behöver inte tro på det. Vi kan faktiskt skapa en egen känsla av våra liv utan att involvera plånboken. Marknadslogiken går ofta ut på att för varje känsla du känner så ska där finnas ett potentiellt köp.

<< Läs mer om köpstopp 2021>>

Så varför är jag nöjd, hur lyckas jag med det? Ja, dels så gör jag saker som går i linje med vad jag vill. För en del kanske eget företag låter som något avlägset och svårt, men jag tänker att det är det mest enkla jag har gjort: jag arbetar var jag vill och kan anpassa tiderna hyfsat väl. En annan aspekt är att jag letar möjligheter till närvaro och frihet på ställen som är bortom “vi är vad vi köper”. Vi är ju också vad vi inte köper. Det handlar om vilka glasögon vi sätter på oss. För min del har de enkla sakerna i livet fått stor, stor betydelse. Som att läsa en bra bok, lyssna på en dokumentär, vandra i skogen, bada i en sjö, cykla på okända platser och vara nära mitt barn.

<< Nära naturen, det skriver jag ofta om >>

Ute blåser det och regnar. Ändå längtar jag ut. Det har blivit så. I dagarna har jag testat att göra lite egna hygienprodukter: deo, vilken jag blivit så nöjd med: lika delar potatismjöl, neutral kokosolja och bikarbonat och lite eteriska oljor. Sen en kaffescrub med farinsocker och neutral kokosolja, samt lite eteriska oljor där med. Jo, jag har testat i ansiktet och det blev skillnad med mjukare hud! En önskan nu är jag att jag faktiskt tog mig tiden att laga en del kläder jag har. Vi får se vart det bär hän… Fortsätter att öva upp konsten att vara nöjd helt enkelt!

Ett tips på vägen: kolla in Jonna Jintons fina video <3

För den som har höga krav på sig själv

Vatten och bänk vid sjö. inlägg om för höga krav på sig själv

Det är mycket i livets tillvaro som handlar om att göra. Man lämnar en uppgift, för att börja på en annan. På repeat. Och har du flow, ja, vad kan man mer säga än grattis? Men det kan ju också handla om att ha för höga krav på sig själv, jag känner ofta att det är överväldigande, alla projekt här hemma som jag skulle vilja ta tag i, men som jag undviker, för att jag helt enkelt inte orkar.

Men så har jag kommit på en sak. Att det faktiskt handlar om mitt sätt att se på de saker som ska genomföras. Jag är helt enkelt en allt eller inget människa. Ska jag städa badrummet, så är det hela badrummet, enligt konstens alla regler. Och då är det inte konstigt att jag backar (och har ett skitigt badrum). Jag är, rätt och slätt, en av dem som har för höga krav på sig själv.

Skogen. Kravlöst.

Ett handfat duger gott nog

Så lösningen då? Jo det finns en sådan. Häromdagen tvättade jag badrumshandfatet. Bara. Punkt. Och sen det viktiga: känn dig sjukt nöjd över det där handfatet, ok?!

>> här kan du läsa ett inlägg om att våga välja deltid >>

Vad jag vill säga med det här? Att vi behöver sänka den där ribban. Acceptera livet som det är, att vi rätt ofta är trötta, och att vi behöver inte nånting, om det faktiskt är det bästa för oss. Aktivitet är inte alltid bäst, är min erfarenhet.

Höga krav på sig själv, hur blir det då med vila?

Jag tycker hela konceptet vila är så intressant. Vi kan ju vara helt överens om att vila ser vida olika ut, beroende på vem du är. Min käre make har varit sjuk ett par dagar, med pencillinkur och hela köret. Vad han gör? Jo, han ligger på soffan och vilar. Och vad jag tycker om det? Jag tycker det är fantastiskt att han kan göra det, för jag tror det ger resultat och återhämtning. Om jag kan lägga mig på soffan? Nej tyvärr inte, inte riktigt men en promenad är min bästa vila. Jag har nyligen också läst om lite äldre forskning som pekar på att vi behöver lära oss att vila att vilan som sådan är nedvärderad. Jag önskar att vi kunde bre ut lite mer vila i samhället och jag kan inte låta bli att undra: hur känns vilan, egentligen?

Bloggtips: Sandra Junhammar <3

Older Posts »