Jag gillar ju slow life, vila, skog och natur. Mina ambitioner är ofta medvetet låga, jag är långt ifrån att vara en karriärist. Enkelt liv är, tja, en rätt bra idé om du frågar mig.
Att skriva en bok är sjukt mycket jobb. Särskilt om den tangerar stora områden, forskning och intervjuer. Som tur var hade jag ingen aning om vilket insats som krävdes, och när jag sen slet mitt hår för att färdigställa boken förra sommaren, då var det ju bara att tuta och köra.
Men varför skrev jag då en bok om klimatet?
Det råkade bli så att klimatfrågan blev personlig för mig. Jag insåg sommaren 2018 att om vi fortsätter med fossildrivna livsstilar så skapar människan en värld där jag själv inte skulle kunna leva. Det funkar inte för mig med ett varmare klimat, rent hälsomässigt. Ju mer klimatfrågan attraherar mitt ego, desto bättre. När saker blir personliga, då är vi mer redo att ta action.
Så kom det sig samtidigt att jag faktiskt redan var lite #klimatsmart, med köpstopp sedan några år tillbaka. En första förläggare tyckte mitt köpstopp var spännande och föreslog att jag skulle skriva en synopsis. Och det gjorde jag, i rasande takt. Och det handlade inte bara om köpstopp, utan även andra områden. Det blev startskottet för Klimatglädje-boken.
Utdrag ur köpstopp-kapitlet
Inlåsta i konsumtionsfällan
När Cecilia berättar om »lock-ins« nämner hon forskaren Christer Sanne
och längre fram tar jag del av en rapport som denne Sanne skrivit, Willing consumers – or locked in? Policies for a sustainable consumption (2002).
Som han beskriver det handlar det inte bara om den enskildes vilja att vara mer hållbar; som konsumenter har vi visserligen möjligheter att välja, men vi är också påverkade av ett större sammanhang. Det är inte bara att förändra sin livsstil, utan frågan är större än så. Christer Sanne beskriver hur du som konsument är intvingad i ett konsumtionsmönster som till stor del ligger utanför din kontroll. Det som påverkar är bland annat tillgången på varor och tjänster, tekniska system och andra aspekter. Sanne pekar förstås också på medias roll och företagens intensiva marknadsföringssatsningar. Det får mig att tänka på influencer marketing, som innebär att företag tar hjälp av både stora och små influencers för att använda sociala medier i sin marknadsföring. Syftet är i de allra flesta fall att sälja produkter eller att bygga varumärke.
Det är många unga som följer sina idoler och som därmed samtidigt
exponeras för reklam efter reklam, produkt efter produkt. Det känns
inte riktigt bra i magen, eller vad tycker du? Jag läser senare en artikel
i Aftonbladet, »Influencers orsakar konsumtionshets hos unga«, i vilken
det berättas om en undersökning där 80 procent av de tillfrågade menade att sociala medier bidrar till hets kring konsumtion. Den tillfrågade ekonomiexperten, Elin Helander, menar i artikeln att det är naturligt att vi faller för det, eftersom influencers många gånger målar upp »ett liv som är eftertraktat«.
Att tala om köpfritt eller minskad konsumtion som livsstilsval kan
sticka folk i ögonen. En vanlig fråga jag möter är: Vad ska vi finansiera det offentliga med, om ingen konsumerar? Och visst har de en poäng: vår konsumtion ger underlag för inkomster, för skatter och det kan vi bygga samhälle av. Vård, skola och omsorg, bland mycket annat. Samtidigt befinner vi oss mitt uppe i en större klimatförändring, där konsumtionen är en viktig faktor och orsak till mängder av utsläpp. Det blir en målkonflikt: vi vill ha in skattepengar och resurser som är beroende av fortsatt ekonomisk tillväxt, men vi vill också begränsa våra utsläpp och bromsa den utveckling som leder till global uppvärmning. Det finns en del av miljörörelsen som anser att det är nödvändigt att fokusera på lösningar bortom BNP-tillväxt. Här vill förespråkarna hitta andra samhällsmodeller som inte utgår från ekonomisk tillväxt. Mellan åren 2014 och 2018 genomfördes forskningsprogrammet »Bortom BNP-tillväxt: Scenarier för hållbart samhällsbyggande«. Bland annat togs det fram fyra olika scenarier för Sverige 2050: kollaborativ ekonomi, lokal självförsörjning, automatisering för livskvalitet, cirkulär ekonomi i välfärdsstaten. Kollaborativ ekonomi innebär en ekonomi med samarbete i fokus, där vi till exempel delar på olika resurser. Det kan vara att du samåker med grannen till Ica och handlar eller att du tar del av ett klädbibliotek. I rapporten läser
jag att det kollaborativa kan vara på flera nivåer, där man till exempel
på nationell eller internationell nivå nyttjar smarta digitala lösningar.
Vad menas med automatisering för livskvalitet kanske du undrar?
Här handlar det om att många arbetsuppgifter tas över av robotar och
andra tekniska lösningar. Denna modell bygger på en kraftigt reducerad
arbetstid – i rapporten nämner man 10 timmar per vecka som ett
riktmärke.
I slutrapporten för programmet, Framtider bortom BNP-tillväxt, skriver
forskarna bland annat: »För att hålla oss inom de planetära gränserna
och bemöta de miljöförändringar som redan sker krävs en omställning
till mer hållbara former för produktion och konsumtion, samt hur
samhället organiseras.« De menar vidare att det råder »brist på politiska
initiativ som sätter frågor om genomgripande samhällsomställning
i fokus«.
Men Cecilia ger mig också en annan syn på tillväxt. Hon menar att
vårt fokus bör ligga på de konsekvenser som olika slags tillväxt ger och
att all tillväxt inte är dålig. »Är det negativa effekter så ska de bort. Och det genom beskattning och ändrade lagar. Tillväxten kan ju även öka om människor börjar gå på teater, och då är det ju något positivt.«
Hon pekar också på att det finns andra kommersiella alternativ,
kopplade till tillväxt, som är bättre sett ur ett klimatperspektiv, till
exempel tjänster som erbjuder reparation. Samtidigt drar jag mig till
minnes de där futtiga 60 kronorna som vi lade på reparation enligt
Konsumtionsrapporten 2018. Någon form av normförskjutning behövs,
annars kommer företagen som reparerar inte gå runt – det måste helt
enkelt finnas en efterfrågan.
Jag hoppas att du gillade texten! Be gärna ditt bibliotek ta in boken! Den finns också som e-bok om du vill köpa den, bland annat här.
Som du vet, om du varit inne den senaste tiden, så är jag igång med skrivandet igen. Senast skrev jag:
