Den här sommaren behöver få vara lugn. Inte bara behöver, utan den måste få vara det. En enkel sommar helt enkelt. Det gör att andra tankar föds: är det tillräckligt att vara i sitt närområde, är det roligt? Vad kan vi hitta på för att stimulera barnet till rörelse? I mitt senaste inlägg skrev jag om jämförelser. Hur jämförelser egentligen är ett sätt att försöka navigera i sitt eget brokiga sinne – var ska vi lägga ribban för x, y och z? Tillräcklighet som koncept är något som följt mig länge, inte minst när det gäller min köpfrihet. Men också i termer av mängd. Hur mycket av något behöver jag? Behöver vi som familj? Och så ramlar jag över det här inlägget hos Paulina Gunnardo och tänker att närvaro är den valutan som jag kan gå in med och som också jag kan öva upp. Varför jag skriver öva upp? För att min uppmärksamhetsmuskel är otränad, jag flyger iväg i tankar och känslor om vartannat.
Att inte planera är också en plan, enkel sommar i hjärtat
Det här med kontroll har varit viktigt för mig. Jag vill veta vad som händer härnäst: idag, imorgon och gärna nästa vecka. Men jag tänker att det också gör att jag alltid är redo. Nästa steg och så vidare. Frågan jag ställer mig är rätt simpel: går det att tänka annorlunda? Ja, såklart. Att inte ha koll och planera i detalj gör dig på ett sätt mer flexibel (älskar för övrigt begreppet “psykologisk flexibilitet”). Så det testade jag idag. Ni kanske minns en del av den stress jag delade häromsistens? Nu släppte jag garden och tänkte att jag och lilleman lite planlöst går ut, så får vi se var vi hamnar. Lite energibollar i ryggsäck, vatten och baddräkt (för jag badar nästan alltid, oavsett plan eller inte).
Det blev en toppenutflykt. Vi blandade lite strövande med snabba rusher. Vi pratade om att jag borde skriva en barnbok och lilleman beskrev i detalj en historia som han ville att jag skulle sätta ihop. Pappan får illustrera har vi tänkt. Det var inspirerat från naturen. Jag kastade in så mycket närvaro jag kunde och sen kom vi in i skogen. Där fann vi blåbär, så det blev en stunds plockande. Och mumsande. Lilleman hade från början sagt att han absolut inte ville gå till sjön, men jag lockade med honom. Vid Lycksjön såg vi vackra trollsländor och vädret var precis lagom. Nästan ingen där och jag fick till mig ett bad. Vi fikade lite och sen hittade vi en kompis, en medelstor larv som kröp omkring på bordet vid sjön. Allt det här säger sig självt: det går inte att planera allt, men att inte ha en plan är också en plan. Lilleman undersökte larven noggrant och sen lät vi den vara.
På hemvägen fortsatte blåbärsjakten och vi hann få lite regn över oss den sista biten hem. Vid ett parti i skogen hittade barnet en perfekt plats att hoppa på, så han sprang där några varv och hoppade. När vi kom hem kändes det som vi fyllt en hel dag, trots att vi bara varit borta i två timmar. Det kändes skönt att inte pressa fram något, utan att utflykten fylldes av nuet.
Nu dags att läsa vidare på en bok jag blivit rekommenderad – återkommer när jag läst klart (det går lite långsammare än vanligt men vem har bråttom?). Tack för att ni läser 💚🌱 Hur skapar du en enkel sommar?
