Barnet har lite sommarlov den här veckan och vi gjorde en enkel utflykt med tåg till Västerås där min syster bor med sambo och bebis ❤🥰 Det var första gången min Lilleman fick träffa sin kusin och det var roligt. Min grabb blev helt plötsligt väldigt stor! Vi stannade till i Vasaparken där vi åt lite matsäck och glass. Sommar i Västerås till 100%. Jag och min syster “bytte” barn med varandra och det var mysigt att få vara nära bebis 👌
Mot nästa hållplats!
Sen traskade vi hem till syrran. Så varmt och det skriver jag med en påminnande känsla från 2018. Året då jag med råge blev medveten om klimatfrågan. Det känns, på flera sätt. Och också, vad händer med hälsan när det är värmebölja? (då är vi ändå hyfsat förskonade jämförelsevis). Men vi fixade promenad på 45 minuter och kunde svalka oss inomhus och dricka lite kallt. Jag hade huvudet med mig och la in fyllda vattenflaskor i kyl som vi sen hade vid 16-snåret när vi traskade tillbaka. 45 minuter in på gå-kontot. Ni s som följt mig vet hur jag vurmar för enkel rörelse. Hur som helst: de kalla vattenflaskorna kom väl till pass 💙
Sen tåget hem. Någon somnade och vips var vi snart framme på Stockholms central. Tunnelbana och buss, några sista steg hem. Grädden på moset var den färdiga maten som väntade på oss.
Ett litet minicafé med glassbar, i Vasaparken. Så kan du spendera lite sommar i Västerås 👌 Här kan du hitta fler saker att göra för unga och barn.
Ute är det snöyra och igår ikväll var jag och lilleman ute med några grannar och åkte kälke, en timme blev det och röda kinder är bland det bästa jag vet. Nu snart dags att stänga ner skärm men jag tänkte dela med mig av hur min februarimånad sett ut rent ekonomiskt. Det är något nytt för i år, att vara transparent månad för månad. Ja, till och med vecka för vecka som jag gör i Köpfritt-gruppen på Facebook. Ni kanske minns när jag summerade januari? Utöver mina gemensamma fasta kostnader och mat spenderade jag lite drygt 2500 kronor under januari. Men innan jag visar upp februari, kategori för kategori, ska jag svara på en fråga.
Varför är det viktigt för dig att visa vad du spenderar?
Jag har tidigare tyckt att det varit svårt att prata ekonomi. Det har känts lite konstlat och obekvämt. Och: jag gillar inte den jämförelsehets som det lätt kan bli. Pengar är siffror och det blir enkelt att ställa en summa mot en annan. Jag vet att jag har det bra och det främst av tre anledningar: jag har tak över huvudet och mat på bordet. Min närmsta familj finns där ifall något oförutsett skulle hända (ekonomiskt eller med hälsan). Jag vill vara helt öppen med att jag länge levt med lite av ett kontrollbehov när det kommer till pengar. Det är djupt rotat i mig att vara ekonomisk, framför allt sedan jag flyttade hemifrån. Jag har som liten ofta känt ekonomisk oro och tänkt att jag inte kommer klara mig. Så ska ett barn inte behöva ha det, men det är tyvärr ingen ovanlighet. Därför skriver jag öppet om vad pengarna går till. Jag vill visa att även om man har köpstopp så uppkommer kostnader. Nu dags för februaris kvitton, häng på! Jag kommer visa alla utgifter förutom för mat och fasta kostnader för boende.
Foto: Christofer Lind
Så spenderade jag utanför mitt köpstopp februari 2023
Apotek: 871 kr
Kollektivtrafik och bensinpeng: 734 kr
Stadsmissionen: 200 kr
Bankkort: 50 kr
Lunch ute: 89 kr
Mobil: 269 kr (har nu förhandlat ner till 199 kr från och med nästa månad)
Olycksfallsförsäkring: 76 kr
Vård: 750 kr
Avgift för längdskidåkning spår: 80 kr
Totalt blev det: 3119 kr
Tips på intressant dokumentär Aldrig mer kebab
Via sociala medier fick jag koll på denna dokumentär: Aldrig mer kebab. Under fem års tid följer SVT Gurgin Bakircioglu som har fått ett klimatuppvaknande som han agerar på. Han läser på om klimatfrågan, men det som framför allt sticker ut är livsstilsförändringen som han gör – han säljer av, ändrar kosten, byter lägenhet mot husbil. Han medverkade också nyss i TV4 Nyhetsmorgon. Eftersom jag själv också har testat (och fortfarande är aktiv!) åtta olika utmaningar för klimatets skull så hade jag stor behållning av denna dokumentär.
Foto: Hogir Hirori, pressbild från SVT
Det som gör mig ledsen är många av de kommentarer som Gurgin får för sina livsstilsval. Det verkar som att en del blir väldigt provocerade av hur han agerat och jag förstår inte riktigt varför. Kan det vara så att ens egna klimatsamvete vaknar upp och att det börjar kännas jobbigt? Jag har tidigare skrivit om klimatsorg – att vi behöver få sörja det vi behöver lämna därhän. Vi behöver förstå att mycket av den klimatintensiva livsstilen kan uppfattas som något roligt, något gott. Att släppa ut 9-11 ton koldioxid per person och år är inte bara förknippat med olycka. Många gillar sina liv, liksom, det kan vara förknippat med livskvalitet. Och det kanske är en del av svaret varför provokation uppstår när man gör saker annorlunda.
Det jag fann extra intressant är hur Gurgins familj reagerar på hans olika val. Och hur många samtal som uppkommer där man inte alltid är överens. Där det verkar finnas en oro för hur det ska gå för Gurgin, när han väljer bort barn och funderar på sterilisering. Att han bor i en husbil. Säger upp sig och arbetar betydligt mindre eller inte alls. Jag tänker att den oron (från familj och andra) speglar den samtid vi lever: det finns oskrivna regler för hur ett liv ska byggas. Det tror jag är ett stort hinder för storskalig klimatomställning. Vi vet inget annat än det som är: konsumtion, fossilintensiva aktiviteter och en inställning att “det beror inte på individen”. Se Aldrig mer kebab, och berätta gärna vad du tycker!
Foto: Christofer Lind
Jag blir peppad av personer som gör konkreta saker för klimatet eller miljön. Jag själv är intresserad av minimalism, ekonomi, köpstopp, livsval. Men jag tänker hur rotat det är – att alla går i samma riktning och hjulspår. Och gör man annorlunda kan det vara så att man behöver försvara sig. Varför då egentligen? Jag minns när jag började med köpstopp – hur få andra det fanns med samma ambition, men hur det IDAG ser ut på ett annat sätt. Vi är 7300 medlemmar i köpfritt-gruppen, fler och fler får upp ögonen för sparsamhet. Jag tycker det känns hoppfullt.
Gästblogg från Göran Hådén om varför vi ska göra Black Friday till En köpfri dag.
En köpfri dag (Buy Nothing Day) startade i Kanada 1992 och är en årlig internationell kampanjdag mot överkonsumtion. En köpfri dag är motpolen till Black Friday och därför alltid samma dag, det vill säga fredagen som infaller 23–29 november (dagen efter Thanksgiving i USA). I år 2022 blir det alltså fredag 25 november som vi avstår all konsumtion under 24 timmar.
Reklamen är som vanligt massiv inför Black Friday. Spara pengar här och spara pengar där. Sådana reor får man inte missa om man vill vara ekonomisk. Eller?
Den sanning som ingen får betalt för att påminna om är ju att man inte tjänar ett dugg när man överkonsumerar, oavsett om det är 10 eller 50 procents rabatt. Man blir av med pengar. Väldigt ofta på inköp där man istället kunde valt förnöjsamhet.
Nej, reor som Black Friday är ingen välgörenhet för oss konsumenter, utan ytterligare ett sätt att totalt sett få oss att överkonsumera så mycket som möjligt. Visst går det att enbart köpa något man ändå skulle köpt till lägre pris, men i de flesta fall luras vi att köpa mer än planerat när vi ändå shoppar.
Vad är då problemen med detta?
1. Miljön Överkonsumtion är det grundläggande största miljöproblemet. Om alla konsumerade som vi i Sverige skulle det behövas cirka fyra jordklot för att få jordens resurser att räcka till. Så även om alla världens varor vore miljömärkta skulle det inte räcka, för jordens yta och resurser är begränsade. Därför måste vi snarast minska konsumtion och produktion till en globalt hållbar nivå.
2. Hur vi mår Forskning visar att människor med materialistiska värderingar är mindre lyckliga än andra. Sverige är ett av världens reklamtätaste länder och reklamen får oss att känna nöjdskam, dvs missnöje över det vi har. Reklamfinansierat är inte gratis – det är ett sämre sätt att betala, som flyttar fokus från viktigare värden i livet.
3. Ting tar tid Det tar tid att tjäna ihop till saker, det tar tid att välja ut saker och det tar tid att sköta om saker. Ju mer du vill äga allt, desto mer äger allting dig. Köp mindre och få mer tid att leva istället. Om vi inte köper lika mycket behöver vi inte heller jobba lika mycket. Tillgängligheten till saker kan ändå bli minst lika bra om vi istället samäger, lånar, skänker och hyr mer.
4. Skuldbergets baksmälla Mer och nytt är inte samma sak som bättre. Många skuldsätter sig för att ens ha råd med köphetsen, särskilt inför jul. Fattigare barn i Sverige hamnar utanför när status till stor del avgörs av prylar. Om vi köpte mindre skulle vi också lättare ha råd att betala skäligt pris för det vi köper och slippa utnyttja barnarbetare.
ÅTGÄRDER Allt det här kan vi ändra på. Låt oss börja med att göra Black Friday till En köpfri dag, som startskottet för en ny hållbar livsstil som varken sliter ut människor eller miljö.
Det finns mer än tillräckligt för allas behov om vi bara slutar slösa, fördelar bättre och slutar skambelägga de nöjda människor som inte jagar de senaste prylarna.
Men minskar man sin konsumtion får man se upp för rekyleffekten. För om vi skippar onödiga prylar kommer vi få mer pengar över, och då kan vi känna oss så pass duktiga att vi tycker oss ha rätt att använda de pengarna till annan överflödskonsumtion istället och då är ju inget vunnet.
I början kan vårt överskott gå till att betala skulder och bygga en ekonomisk buffert, men för att sedan komma runt rekyleffekten kan vi välja mindre lönearbete och mer fritid istället. Kanske köpa lagom dos av rätt sorts upplevelser. Eller helt enkelt skänka överskottet till välgörenhet. Fler tankar om det här.
Rikedom är inte att äga mycket, utan att sakna lite.
Göran Hådén Talesperson En köpfri dag
Fler vanliga frågor och svar om En köpfri dag finns här. Vill du ta del av fler tankar och tips från En köpfri dag så kan du följa Facebook-sidan här och/eller prenumerera på bloggen längst ner i högerspalten här.
Matens klimatpåverkan – en het potatis i dessa varma dagar. När jag skrev boken Klimatglädje var en av utmaningarna att äta mer grönt. För den som inte vet så testade jag åtta utmaningar i boken, som skulle vara kopplade till klimatfrågan. Jag testade att leva växtbaserat i en månad och det var lite snårigt i början, men med tiden gick det bättre. Elin Röös är forskare och också en av årets sommarvärdar i Sommar P1. Jag åkte till Uppsala och intervjuade henne och här kommer delar av den intervjun (från min bok).
Vad behöver jag veta om matens klimatpåverkan? Elin Röös svarar
»När man pratar om matens klimatpåverkan, så handlar det om de utsläpp som blir när man producerar livsmedel. Det handlar om lustgas som bildas på åkern, att korna släpper ut metan, gödselstackar som avger både lustgas och metan och allt sådant som är energirelaterat: el i stallar, transport, förädling. De stora posterna i jordbruket är metanet och lustgasen.«
Många gaser på en gång – så här hänger det ihop: de växthusgaser som främst är aktuella är koldioxid, lustgas och metan. De två sista, lustgas och metan, kan räknas om till så kallade koldioxidekvivalenter där man tar hänsyn till vilken uppvärmande effekt gaserna har och hur länge de stannar i atmosfären. Vi är mest vana vid att det talas om koldioxid i rapporteringen av klimatförändringarna, men även andra växthusgaser behöver tas med i beräkningen.
Nu kommer lite överkurs också – hur var det med metanet?
»Metanet bryts ner till koldioxid efter tolv år. Men under de tolv år som det finns i atmosfären har metanet en starkare uppvärmning än koldioxid. Så den hinner värma ganska mycket på kort sikt.«
Det är dessutom skillnad på metan och metan. Kommer det från ett fossilt bränsle, då är den koldioxid som det bryts ner till ett problem, berättar Elin. Men är metanet från en ko, så är koldioxiden som metanet bryts ner till inte ett problem på samma sätt eftersom det en gång tagits upp från atmosfären av växterna. Under tiden metanet finns i atmosfären så värmer det dock mycket och innebär ett klimatproblem.
»Vi kan tillåta oss att ha vissa metanutsläpp, de behöver inte minska ner till noll för att nå ett visst temperaturmål, men de måste vara lägre än de är idag. Men ju mer metan vi släpper ut desto snabbare måste vi minska utsläppen av koldioxid.«
Det är bland annat därför som köttet får dåliga klimatpoäng, i och med att den produktionen har höga utsläpp. Jag läser på Jordbruksverkets webbsajt att köttproduktionen står för 15 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser.
Vi äter fortfarande kött hemma, jag också. Vi har ökat vårat växtbaserade intag, men faktum kvarstår, vi äter fortfarande kött. Jag är inte nöjd med det, men jag lever i en kontext. Som så många andra med mig. Kontexten kan vara: vem man umgås med, vem man bor med, vem som lagar maten. En tanke som marinerats det senaste åren (sedan 2018) är att ta ett första steg: att äta vegetariskt plus fisk. Det behöver jag kommunicera till resten av familjen. Det får bli bökigt. Men precis som den där växtbaserade månaden så kan det till en början behöva vara lite krångligt för att sedan bli en vana. Sen kan det handla om andra kontexter: nu när matpriserna ökar, så kan valen se annorlunda ut, det vill säga hur vi disponerar våra matpengar, vad vi handlar. En annan aspekt är vilka skatter som läggs på maten, där man skulle kunna särskilja mellan miljömat och annan mat (kan bli klurigt på ett sätt med tanke på att all matproduktion har ett avtryck, och det handlar inte enbart om koldioxidutsläpp).
En favorit hos mig är att botanisera på vego/vegan-hyllan på till exempel Ica Maxi. I mina sociala medier har jag blivit nyfiken på produkten Ärtan Bärta. Och nu slog jag till i veckan. Dryga 60 kronor kostade den, och jag valde denna produkt, den alspånsrökta. Jag har skurit smala skivor och haft på smörgås med tomat och svartpeppar. Sen hade jag den som på bilden nedan, i skurna skivor. Jag måste säga att jag är såld på denna smakrika produkt.
Idag är det extra varmt så vi håller oss lite inne. Tack för att ni hejar på bloggen i sociala kanaler efter denna artikel hos Aftonbladet, det värmer verkligen! 💚
Köpstopp ett år? Livet i konsumtionssamhället är gott. Jo men så är det. Allt vi kan sukta efter finns ju där: kläder, prylar, elektronik, krämer, skor, inredning. Ofta oerhört vackert paketerat. Jag fattar poängen och mekanismerna bakom ett köp. Och jag är inte immun, jag kan också tycka det finns något härligt i nya saker. Men det är inte oproblematiskt. Nedan följer kritik på det nuvarande sättet att konsumera. Om du vill slippa det, scrolla ned en bit där jag skriver om varför köpstopp kan vara en bra idé!
Det goda livet, i termer av konsumtion, kommer med en prislapp som i miljösammanhang skulle kategoriseras som: för billig. Här har vi det som jag funderat mycket på de senaste åren. För priset på det du handlar är ofta missvisande. Prislappen gör så att någon annan får ta konsekvenserna. Och då menar jag både miljö och människa. Vi skulle behöva ha riktiga prislappar. Du har väl inte missat den här snackisen på DN, med bland andra Katarina Graffman och Cecilia Solér. Riktiga prislappar skulle också minska mängden av allt det vi köper på oss.
Men låt oss också vara lite positiva. Det är inte svart eller vitt, eller hur? Det går förstås att med lämpliga medel skapa något bättre än det system vi har nu. Det finns modeller som skulle kunna funka, men då behöver de kunna konkurrera på lika villkor som den ordinarie marknaden, eller till och med med bättre villkor. Modeller som främjar hållbarhet i både miljö och klimat borde få existera på ett sätt som gör att den traditionella marknaden får sig en match.
Tillbaka till mängden. Det finns massor av statistik som säger både hur mycket avfall varje konsument producerar och också hur mycket till exempel Myrorna får in varje år (8000 ton kläder!). Jag tror helt och fullt på att vi behöver minska mängd över lag. Det är inte konstigt att trender såsom minimalism, kon mari och andra metoder kommer in och slår igenom. Det finns en trötthet i ägande och förvarande av stora mängder saker (hej, jag räcker upp handen!).
Köpstopp ett år, kan vara vägen till hållbarhet
Du kanske precis har hittat hit. Eller så har du hängt med länge. Lite kort bara: jag började med aktivt köpstopp 2016 och har sen fortsatt åren som följt. Jag har inte varit en absolutist, men hållit mig hyfsat köpfri, det är mitt grundläge. Det som gjort att jag fortsatt har främst handlat om gemenskapen i Köpfritt-gruppen på Facebook (sök på Köpfritt 2021 (fd 2020)). För mig har köpstopp ett år eller flera år betytt mycket. Det har varit en process, från en utmaning till ett miljöintresse.
Jag tror att köpstopp ett år kan innebära
att du uppmärksammar din egen konsumtion och vilka känslor som är kopplade till den
att du märker din egen reaktion när du inte handlar
att du börjar undersöka vad som annars är viktigt för dig (dig själv som person, familj, vänner, intressen)
att du förhoppningsvis får upp ögonen för konsumtion i sin helhet, både fördelar och nackdelar
att du efter ett år är mer på det klara med vad du vill lägga din tid och dina pengar på, på ett mer sunt sätt
att du får en ökad hållbarhet när det gäller din konsumtion, med ökat reflektionsutrymme
Livet som köpfri är ett gott liv. Jag vågar påstå det, i de fall som köpfriheten är självvald (det finns många därute som har köpstopp för att de måste, och det är en annan femma). Om vi funderar lite på vad som ger oss glädje, där vi rör oss bortom budskapen som vi utsätts för ändå, så hoppas jag vi finner en mening som rimmar för alla, där prislappen är i samklang både med oss själva och andra.
Vad tänker du om det här? Skriv gärna i kommentarerna!
Häromdagen var jag inne på Köpfritt-gruppen och höll en livesession på 20 minuter. Det var ett bra tag sen jag gick live så lite nervöst men mest roligt. Jag läste en text från min bok Klimatglädje och tänkte att jag kan dela med mig av den på bloggen också. Du som hittat hit från Köpfritt-gruppen, jag vill flagga för att boken går att låna på de flesta bibliotek, även om jag förstås blir extra glad för alla som köper boken. Men det ska finnas alternativ för er som kör all in köpstopp.,
Ur kapitlet Köpfritt, boken Klimatglädje
Jag står på Indiska i Kista Centrum tillsammans med min bästa vän Sven. Jag har hittat en grå, stickad tröja för 399 kronor som jag bara måste ha. Den är mjuk och lång, lite som en kaftan och jag vet att jag verkligen kommer att trivas i den. Samtidigt vet jag att jag inte har råd. Mina pengar för denna månad är slut. Jag får låna av Sven och det känns för en stund bra.
Under en period av mitt liv var jag långtidssjukskriven på grund av psykisk ohälsa. Jag är fortfarande skör och jag håller i dag ett halvtidstempo för att fungera. Hade ingen egentlig diagnos, men förmodligen handlade det om en utmattningsdepression med mycket ångest i botten. Jag var 22 år gammal och livet fick sig en ordentlig törn. Där och då var det tufft ekonomiskt och någon shopping var det inte tal om. Det hade varit skrattretande att prata om köpstopp då, för jag hade inget att »stoppa« ifrån. Tröjan från Indiska hade jag länge, och jag levde i den. Den blev sliten med åren, men den påminner mig också om det knappa liv som jag levde.
Även om jag saknade medel så kände jag mig inte olycklig över det. Jag hittade annan mening, bland annat genom regelbundna kyrkobesök i Kungsträdgården, Stockholm. Det som däremot stressade mig enormt var det år då jag åkte på en skattesmäll, för att Försäkringskassan hade dragit för lite skatt på min sjukpenning. Jag hade alltså levt fattigt, men inte fattigt nog. Det var någon procent som inte hade dragits och nu satt jag med en skatteskuld på dryga 8 000 kronor. Pengarna skulle in, och jag vände mig åter till Sven. Han hjälpte mig. Den där maktlösheten, att inte ha något att ta av, kändes otroligt jobbig. I dag, några år senare, har jag lämnat tröjan på återvinning och pengarna är återbetalda till Sven.
Vi spolar några år framåt, till den 1 januari 2016. Jag har bestämt mig för ett köpfritt år, där jag ställer upp regler som ska gälla för mig. Jag trodde att köpstoppet handlade om en utmaning som innebar att jag skulle spara pengar, men det kom att handla om så mycket mer. I skrivande stund är jag inne på mitt fjärde år och jag hoppas att du vill ta reda på varför.
Hur mycket konsumerar du?
Shopping och konsumtion är starkt kopplade till våra liv. De är till synes naturliga delar av vår vardag men samtidigt har fler och fler börjat ifrågasätta vår konsumerande livsstil, kanske ännu mer den senaste tiden. Hur inverkar vår konsumtion på klimatet och vad gör den med oss människor?
Konsumtionskulturen är djupt integrerad i vårt sätt att leva och dess baksidor kan vara tuffa att ta till sig. Jag skulle säga att vi många gånger blundar för dem, för att slippa veta. Varje svensk står bakom 10 ton växthusgaser per år som är kopplade till konsumtion, enligt Naturvårdsverket. Siffrorna gäller både vår konsumtion inom landets gränser och utomlands. 2017 konsumerade svenskarna för totalt för 1 978 miljarder kronor, enligt Konsumtionsrapporten 2018. Det är nästan svårt att hålla koll på nollorna här, eller vad tycker du? Det är ohemult stora mängder pengar och växthusgaser.
Konsumtionen ökar, från år till år. I Konsumtionsrapporten 2018 kan vi läsa om den faktiska ökningen på 2,3 procent (från 2016 till 2017) men också att svensken inte verkar vara medveten om hur mycket hen spenderar. I en undersökning fick konsumenter skatta hur mycket pengar som lagts på inköp av inredning och svensken kom då fram till att hen lade 353 kronor per månad på möbler och inredning. Om man tittar på den verkliga utgiften så landar den på 555 kronor per person och månad. Sett över tid tror vi också att vi har minskat vår konsumtion i den här kategorin av produkter, men i själva verket har den ökat. Vi upplevde att vi minskat vår konsumtion med 4 procent sedan 2010, men tittar man på den faktiska statistiken så ser vi en ökning på 20 procent. Vi tror också att den totala konsumtionen över tid har minskat, vilket inte heller stämmer. Så visst blundar vi, eller hur? Det finns en stor omedvetenhet, men kanske kan vi skönja en önskan om att minska sin konsumtion, mellan raderna i statistiken, just för att vi tror att vi minskat våra inköp? Jag tror att många av oss är inne på det spåret, men att vilja är inte samma sak som att göra.
Sett till klimatet behöver vi förändra våra konsumtionsvanor, inte minst genom att ta vara på de prylar som vi redan har. Enligt Konsumtionsrapporten reparerar vi allt mindre. Som ett exempel kan nämnas att vi 2017 lade ungefär 60 kronor på reparation av datorer, möbler, skor och hushållsapparater – ett ganska blygsamt belopp och det finns en potential att öka på vår vilja att fixa trasiga saker. Dessutom minskade även second hand-konsumtionen. Det betyder krasst att vi tar hand om våra behov genom att ta fram plånboken och köpa nytt. Möjligen uppvägs detta i viss utsträckning av att vi byter och lånar mer saker av varandra eller låter grannen som är ingenjör laga våra trasiga datorer och mobiler – sådant framgår ju inte av statistiken. Det som tyvärr är ett svåröverkomligt hinder för många är bristen på tid. Det blir enklare och går snabbare att köpa nytt än att laga.
Jag ser på sociala medier att fler och fler vågar göra alternativa val, där många också ifrågasätter att människor i fattiga länder inte får skäliga löner för sitt arbete, ja inte ens levnadslöner för att täcka mat, husrum, sjukhusvård och skolavgifter. Det känns som att medvetenheten sprider sig – titta till exempel på #sustainablefashion eller #hållbartmode. Även den brittiska dokumentären Modeindustrins smutsiga baksida som har gått på SVT visar på verkliga förhållanden med förgiftade vattendrag och människor och barn som antas använda vattnet i sin vardag. Det är helt absurt med tanke på att det sen är vi som handlar kläderna, utan eftertanke, och dessutom slänger vi stora mängder kläder varje år.
Nu som pocket!
Innan sommaren fick jag reda på att Klimatglädje också kommer ut som pocket – den finns både på Adlibris och Bokus. Jag har några ex hemma, för hundra kronor kan du få boken signerad och skickad till dig.
Jag läste i boken Dansa mjukt med tillvaron (Anna Kåver) om hur vissa saker inte går att tänka ut, eller att intellektualisera kring. Att livet ibland kräver handling före tankars terrorism. Du som varit inne på bloggen nyligen vet att jag har en tuff period just nuOch i samma bok av Kåver läser jag att man kan känna “både och” – och min tolkning blir att jag kan känna glädje, som att jag skapat Klimatglädje, men ur ett annat perspektiv är kan jag vara väldigt less på att må dåligt och inte orka särskilt mycket allsjust nu.
