psykisk ohälsa Archives - En Emilia - hållbart och klimatsmart

Posts in "psykisk ohälsa" tag

Hur gör man när man bromsar?

October 4, 2023 Emilia Hälsa 2 Comments

Jag skriver dagbok mest hela tiden, för att fånga tankarna och känslorna. Igår skrev jag: bromsa. Bromsa. Bromsa. Jag har fått lite bakslag på min återhämtning, i helgen som var blev det inte mycket gjort. Och sömnen har krånglat igen. Jag vet precis vad allt beror på och får kämpa emot nu, inte skuldbelägga mig själv. Jag vill så mycket.

Att vilja är något positivt i grunden, så den vill jag odla och ha kvar. Men det gäller att använda den klokt, särskilt om du är i en återhämtningsperiod. Och det är precis där jag befinner mig. Ganska så blåslagen efter nästan 3 år av psykisk ohälsa, med ångest och depression, ja det var så pass att jag var övertygad om att jag aldrig skulle komma ur det. Den hopplöshetskänslan önskar jag ingen. När jag sedan mirakulöst började återhämta mig så kom viljan och lusten fram. Jag ville skriva, arbeta, leva!

Och det är här den berömda balansen kommer in. Det är som att min koppling, gas och växellåda inte riktigt lirar. Det innebär att har jag hittat lite till orken, så använder jag upp den rätt snabbt och sen står jag där: orkeslös. Jag är entreprenör i grunden och rätt snabb och kreativ i tanken. Jag har ett plastiskt sätt att tänka och ser möjligheter i olika vrår. Jag fångar upp trender, jag går igång på klimatfrågan, ja, jag har många strängar på lyran. Men min viktigaste uppgift just nu är att bromsa. Bromsa. Bromsa.

Jag ger mig själv tillåtelse att låta saker ha sin gång, där jag prioriterar min egen hälsa till hundra procent. Det här handlar inte om en månad eller två. Jag tror att siktet bör vara inställt på 6 månader upp till ett år. Det är ett maratonlopp. Och energin behöver fördelas så att den räcker hela dagen.

Hur gör man när man bromsar?

Jag tror det är individuellt – men här kommer min lista!

Att ha återhämtning som främsta aktivitet. Idag blev det promenad + bad. Motivation? Noll. Men fokus på att göra bra saker för mig. Inte vänta på lust. Gör det bara, din kropp tackar dig sen.
Identifiera vad som gör dig lite lugn. I helgen, när jag var så där trött, sträcktittade jag på Uppdrag gransknings serie om demens. Det var precis lagom. Igår började jag titta på ett program om klimatet. Det var inte bra. Jag går igång och börjar fundera mycket: typiskt utmattande.
Ta pauser ofta, på timbasis skulle jag säga. Jag har några avspänningsövningar jag brukar göra. Och de funkar bra! Ibland känner jag att jag inte behöver dem – men då gör jag dem ändå, i förebyggande syfte. Att arbeta förebyggande: tummen upp!
Göra saker du tycker om, men som inte varvar upp hjärnan. En sån är att blogga tycker jag. Att få skriva fritt. Uttrycka sig. Hitta ett tema som känns viktigt att förmedla. Ja! Sen tycker jag om att lyssna på musik, men det behöver vara på lagom nivå – inte för skränigt i lurarna. Sen tror jag på att lyssna på sin omgivning, utan att ha i lurarna. Lyssna på vinden, fåglarna, vattnet…
Om du gillar och kan: meditera. Under dessa tre år som jag var riktigt dålig så kunde jag inte meditera så som jag gjort tidigare. Det var djupt frustrerande eftersom jag egentligen verkligen uppskattar meditation. Men nu har jag börjat så smått igen och det känns bra.

Fler blogginlägg på tema återhämtning och att bromsa

Återhämtning – att göra till hälften.
Utdrag: “Att öva på kravlöshet och hitta utrymme för att skapa längre eller kortare sjok av återhämtning. Det innebär att jag stannar strax innan jag är klar. Eller gör bara hälften. Saker kan få vänta ibland.”

Hur jag satt i en skrubb och andades
Utdrag: “Men jag ska berätta något för dig: min prestation kommer inte gratis. Jag är människa precis som du. Jag är fortfarande stresskänslig, som jag alltid varit. Mina minnen från sjukhuset, och min totala ångest och hopplöshet är idag mina ledstjärnor.”

Har du något särskilt fokus just nu? Jag kommer upprepa för mig själv ofta: bromsa! Stanna upp! Man får ha lite pli på sig. Men i det stillsamma finns det också något vackert, det får vi ta vara på. Vad tänker du: hur gör man när man bromsar?

En annan sida av mitt köpstopp.

February 10, 2019 Emilia Hållbar livsstil 4 Comments

växla ner - Emilia Arvidsson som skriver bloggen. Glasögon

Det ska vara kul med köpstopp: du och jag, vi lär känna oss själva när vi tar bort onödig shopping. Det ska inte vara en uppoffring, det ska vara en resa där vi utforskar vad livet mer kan vara. För det kan vara väldigt mycket! En av de sakerna är att kunna växla ner.

Stämmer nedan på mig?

Jag är driven och positiv
Jag har en förkärlek till att köpa loss tid
Min nyfikenhet har inga gränser, särskilt när det gäller klimat- och miljöfrågor, och förstås: hållbar livsstil.

Bild på skog i vinterskrud — Det finns flera sidor av ett köpstopp. Det handlar inte alltid om att spara pengar.

Alla de här sakerna är sanna. Och jag fortsätter med mitt köpstopp för att jag verkligen, verkligen tror att man kan leva ett bra liv med hållbar konsumtion (jag säger ju till exempel ja till att äta på restaurang eller fika på café, eller att resa inom Sverige).

Vet du. Att mitt köpstopp handlar också om att jag inte vet hur mycket jag kommer orka i nästa vecka. Eller i nästa månad. Jag har i flera år försökt att komma tillbaka efter sjukdom och inser att så bra som det är nu är min högstanivå. Det innebär att jag inte arbetar normal heltid utan har anpassat till en halvtid. Och det är okej. Det finns något friskt i det. Men att ha köpstopp innebär ju också att jag kan växla ner:

Jag kan använda sparade pengar för att ta ledigt och ta hand om mig.
Jag inte behöver prestera onödigt mycket.
Jag inte behöver oroa mig ifall företaget inte drar in uppdrag.

Varför jag skriver om köpstopp på det här viset? Jo, jag var ju med på Efter fem häromveckan. Och det visar ju en sida av köpstopp. Men jag vill bredda lite grann. Jag tror vi låser in oss i konsumtionsmönster som kan göra oss sjuka. Nu var det ju inte så jag blev sjuk, men tänk dig själv: om vi konsumerar en massa, länge, mycket och ofta. Vad gör det med oss? Vet vi ens vilka vi är, när vi inte tar fram plånboken?

Bild på vatten, som frusit till is med ett snötäcke på. Ett träd på höger sida, och solen skiner på himlen — Jag har aktivt valt att prioritera utevistelse, även fast det tagit emot. Men nu gör jag det som faktiskt är riktigt bra för mig.

Sen är det också så, att den senaste tiden har jag varit passiv*. Men med tankarna att “jag borde”. Jag kan säga att det är helt värdelöst. Jag tycker att lathet är en dygd, jo, så är det. Om man tittar på mängden människor som drivits och driver sig till ohälsa, så behöver andra värden få ta plats, ifall hållbarhet ska kunna skymtas vid horisonten. Jag är ledsen att säga det, men vi är begränsade. Det är också det som kan bli vår styrka.

Så. Min andra sida av det glamorösa med köpstopp är att jag inte kan göra annat. För jag vill vara trygg. Jag vill veta att livet passar mig.

Har du köpstopp? Vad tänker du om att växla ner för att främja hälsa?

Bokstips: Just nu läser jag boken Växla ner, av Karin Lilja. Tips!

Du följer mig enklast via bloglovin. Särskilt eftersom bloggen sporadiskt uppdateras just nu. Och så tipsar jag gärna om min Instagram också!

*passiv: jag har ett lägre tempo än förra året. Jag hoppas kunna återkomma till det. Jag säljer inte in nya uppdrag just nu, utan fokuserar på andra saker. Tänk vad bra.

Ångest som vardagsmat och vad gör jag om dagarna?

February 23, 2017 Emilia Företagande 3 Comments

vårblomma inlägg om ångest och eget företag

Jag är den här ihärdiga typen. Som inte ger mig särskilt lätt. Vill jag något, så kör jag på det. Och de senaste åren har ju hälsa legat på topp av de aktiviteter som jag vill lägga tid på. Jag har skrivit om träning länge, jag äter mycket grönsaker och bryter mitt stillasittande på ett nästintill tvångsmässigt sätt.

Men så kommer det, med rätt jämna mellanrum, dagar där jag är totalt omotiverad, trött och dessutom: ångest.

Numera vet jag ju att det är helt ok. En del av livet. I alla fall mitt liv.

Dessa dagar, en av dem inföll igår, så är mantrat: håll ut. Just igår verkade jag inte ensam, då även La Linda skrev om sin dag. Det jag gillar är Lindas totala öppenhet kring sitt mående. Jag inspireras och tänker: normen idag är väl egentligen att fler har ångest än någonsin, och kan räknas som ett normaltillstånd bland alla andra? Sen tycker jag i allmänhet att ångest, som ämne att tala om, är sjukt intressant.

Nåväl. Jag höll ut och idag känns det betydligt vettigare att vara människa. Det ligger en hel del på den här företagarens att göra lista. Så jag börjar med att boka ett Body Balance pass på SATS Haninge ikväll. Det är för mig balans – att se hela dagen ur ett större perspektiv, där hållbarhet får vara ledstjärnan.

Vad gör du om dagarna?

Jag får en del frågor av karaktären: vad gör du egentligen? Jag arbetar ju i egen regi, vilket är den formen av arbete som passar mig. Just nu jobbar jag med flera parallella projekt. Den senaste tiden har jag arbetat med Influencers of Sweden, med deras konferens som är i slutet på mars månad. Sen arbetar jag som digital redaktör på en webbplats som bevakar livsmedelsbranschen, sen jobbar jag med textbearbetning för en skola: Medicinskt kursforum, skriver artiklar om småföretagande för Driva Eget (min senaste om Hjärnexperten och surfa intelligent). På det skriver jag en del livsstilsrelaterade texter – bland annat för tidningen Tara.

Ångest och eget företag

Hur är det att driva eget och samtidigt slåss med ångestens käftar? U-N-D-E-R-B-A-R-T!

Det är typ kanske en av de starkaste anledningarna till att jag driver företag! Jag väljer själv mitt “när”, “var” och “hur”. Min ångest är också källan till drivkraft, kreativitet och mod. Det betyder inte att jag njuter av den, utan att jag gör det bästa av den. Och de där dagarna där systemet är rostigt: helt okej, eftersom jag är min egen boss.

Vad drivs du av? Har du också “de där dagarna”?

Vid kaos – hur gör du då?

June 26, 2015 Emilia Hälsa 1 Comment

GRÄNSER SOM PASSERAS. Som en blixt från klar himmel och jag står hudlös igen. Med alla känslor på en och samma gång. Med en försvunnen kraft och istället: svaghet. Huvudet brinner. Kaos.

Jag har inga goda råd, för här är det nog väldigt individuellt. Själv måste jag ställa mig på bromsen, men utan att skada kroppen av kraften. Sen är det sömn. Sömn. Sömn. Inte en natt, utan flera. Ibland är det svårt, men vi är två. Miraklet sover bättre och bättre.

Gå inte längre än den passerade gränsen. Det är ett gott råd (det kom ett i alla fall).

Jag har nyligen sett på Mina två liv, den var i tre avsnitt på SVT. Himla bra. Om man kan normalisera psykisk ohälsa så gjorde Ann Heberlein just det. Eloge! Och den går nog fortfarande på Play – se den! Det twittras en hel del under hashtagen #minatvåliv om du vill veta vad som sagts.

Har du sett serien som gick på SVT? Vad tyckte du? Några knep på hur man kan hantera kaos?

#minohälsa – några tankar om huvet

July 9, 2014 Emilia Hälsa 2 Comments

Idag ramlade jag över hashtagen #minohälsa där folk skriver om egna erfarenheter av just det – psykisk ohälsa. Ett begrepp som vunnit större acceptans och används mycket. För i sjukdomars skov kan man inte prata om annat än ohälsa, smärta, ångest och svåra lidanden.

Men jag vill också prata om att den psykiska ohälsan, som manifesterar sig på olika sätt, signalerar att något är fel. Den signalen, oavsett om det är lättare depressioner eller svåra självmordstankar, behöver tas på allvar. Och i det finns det något hälsosamt – vi får informationen om att något inte fungerar – och vi behöver med hjälp från rätt håll ta hand om det (ändå är det alltfler som skiter i signalerna). Och det är ju det som är det svåra – det finns inga universalmedel. Mediciner testas fram, en del blir helt nerdrogade, andra får terapi.

Och så en sak till: så jäkla klyschigt – men vi är alla OLIKA. Alla har inte samma förutsättningar, en del är mer känsliga än andra, men det behöver inte betyda att något är fel, utan det kan handla om att hitta sitt EGNA sätt att leva livet*. Lotsa sig själv fram och testa. Det är klart att det måste finnas utrymme för det – och jag hoppas att vi skapar en värld där det faktiskt är tillåtet.

*Så här va: det tar tid. Det kan ta år. Men att lära känna sig själv är ingen enkel uppgift.