Det här är sista delen av Stresskolan. Vi får möta Maria Bååth bakom All things green. Jag träffade Maria på Workation Åre i början på året, och det vi då hade gemensamt var synen och intresset för sälj för influencers. Med tiden har jag också förstått att Maria har bromsat och valt ett annat typ av liv, som skiljer sig från normen. Därför ville jag gärna tala med henne om upplevelsen av stress. Varmt välkomna till Stresskolan 5:3!
Hon ser brett på stress, och på frågan om vad som stressar henne får jag en analytisk version tillbaka. För Maria kan stressen vara yttre och inre, den kan bestå av familjehändelser, det kan vara en situation på arbetet. Vi bestämmer oss för att titta närmare på vad som hände 2011 då hon var tvungen att omvärdera.
Allt.
– Jag fick en stroke och det blev förstås en stress för mig. Den var både mental och fysisk.
Du kan läsa mer om stroken på Marias blogg!
Stressen som hon beskriver var en konsekvens av stroken. Att vara 32 år gammal och få en stroke hör inte till vanligheterna. Hon beskriver en trötthet och orkeslöshet som kunde slå till utan förvarning. I situationen börjar hon också fundera över vad som var och är viktigt för henne.
– Tidigare var det mycket prestation. Att köra på. Det fanns inget “vad händer sen”, utan då kunde jag sova på helgen istället.
Hon är ärlig med hur tankarna kring livet såg ut.
– Det var framåt, uppåt, mer i lön som gällde.
En förändringsprocess föddes. Och de efterföljande åren blev nu ett resultat av att Maria lyssnade på sin längtan och också funderade över den stress hon upplevde, utöver sviterna efter stroken.
– Jag satt i soffan hemma och bad min man ta fram ett ritblock. Jag ställde mig frågan: Om jag dör om ett år, vad vill jag ha upplevt? Jag skrev ner vad livet skulle innehålla. Och då såg jag ju, det var ju inte alls så som mitt liv var just då. Och nu ville jag ta vara på chansen. Stroken var en stress för mig, ja, men jag var redan djupt olycklig. Jag hade gjort allt det som förväntats av mig, med ett ordnat liv, men det skavde.
Bollen var i rullning.
– Jag tog bort fika, shoppa och festa. Jag visste också att jag ville vara mer kreativ och leva lugnare och närmare naturen. Det var också då bloggen kom till.
Bloggen var Made by Mary, sedermera All things green. Maria började frilansa, hon berättar också om den dagen hon sa upp sig. Känslan gick inte att ta miste på.
– Det var så fruktansvärt skönt – äntligen fanns det syre i luften!
Hon nämner också en annan typ av stress som både hon och hennes make har funderat mycket på: den ekonomiska stressen. Den som upplevs i ekorrhjulet, där huslån och livsstil kräver pengar på kontot. Men vad händer om man väljer bort det som kostar? Vad är det vi måste, funderade Maria på.
– Jag behöver kunna gå på toa, andas, ta mitt insulin eftersom jag har diabetes, äta så att jag har energi, dricka och inte vara för kall. Men utöver det?
Idag bor Maria med sin man i Lilla Sundby och som hon själv beskriver det: “med skogen som närmsta granne”. Att leva enkelt, att leva lugnt är hennes verklighet. Stroken och stressen fick ett gensvar, även om priset var högt.
– Vi ville något som var äkta för oss.
Att leva helt stressfritt är inget självändamål, men en stressutmaning som Maria nämner är sociala medier. Främst Facebook. Eftersom hon bor på landet har det varit ett sätt att hålla kontakten. Samtidigt känner hon en tydlig stress. Hon förklarar hur det kan bli.
– Då blir det att jag skrollar för skrollandets skull och att jag inte kan släppa det. Jag måste kolla! Men jag vill ju inte det. Jag stängde av Facebook ett halvår, men då missade jag å andra sidan saker som hände.
Jag och Maria pratade en timme kring vad stress har inneburit för henne personligen. Det jag tänker spontant är att hur vi lever våra liv kan vara en stress i sig. En livsstress. När det blir skarpt läge, som i Marias fall med stroken, då blir det som ett uppvaknande. Jag minns själv hur stor inverkan min depression har haft på mig, i mina livsval. Och jag känner igen mig i det Maria beskriver: det här med enklare liv, fundera vad man lägger sin tid på, pengar. Jag passade på att be Maria om några tips på vägen – med fokus på stress i vanlig ordning!
All things green – Marias tre tankar om stress
Räddar du liv?
Maria förklarar:
Även om det känns stressigt, sätt saken i perspektiv. Om du inte räddar liv, då behöver du inte panika!
Vad måste du?
Maria förklarar:
Att göra saker som man vill – det ger energi. Och det är också en bra medicin mot stress! Att göra det man måste, ja, det måste man (ni minns kanske resonemanget ovan? vad är det vi måste? egentligen?). Men se till att fylla på energin!
Om du alltid börjar med “måste” och sen “borde” är risken stor att du tröttar ut dig själv.
Och en brasklapp för den som behöver: Det man borde är sällan viktigt.
Mindfulness. På ditt sätt.
Maria förklarar: Det är lätt att det blir ett meditationsperspektiv på mindfulness. Men det handlar ju om att få tyst på våran monkey mind och dess tjatter. Om det funkar för dig att sitta och andas, då skulle jag istället gå ut och göra något aktivt för att få tyst på tjattret. Gå ut på en äng och räkna antalet olika blommor som finns där, samla löv i regnbågens färger.
Det är 3,5 år sedan nu, och den ordination som Eva fick var “vila”. – Jag bad om strategier, men de sa det: du behöver vila! En till synes enkel uppmaning, men en svår uppgift, vilket jag bland annat har skrivit om i 
Ni kanske minns viloserien som jag skrev om för ett tag sen?