Posts in "stress" tag / Page 7

Stresskolan del 2. “Vi blir dumma av stress”.

inlägg stress symptom lista

Det här är del 2 av Stresskolan. Här får du koll på symtomen, men också andra konsekvenser av långvarig stress. Sist ut är en frågeställning kring vems felet är. För idag handlar stress sällan om den enskilde individen. Läs gärna Stresskolan del 1. Det är enklare att stressa än att vila (eller att säga nej).

Konsekvenser av långvarig stress

Vi vet ofta varför vi blir stressade, vi vill inte vara det, men påbjuds att fortsätta i samma fotspår. Det är lömskt med stress – den föder sig själv. Och vi blir inte vana vid den, utan det är snarare så att du känner en förlust av kontroll. Den byggs på, sakta men med en säker riktning. Symtom: hur många som helst. För en del spökar magen, andra får spänningar i kroppen. Sömnen kan också bli lidande. När du väl kommer på att sömn, det är rätt bra, då kan du inte sova.

Symtomen.

Det här kan vi, eller hur – irritation, mag-och tarmkanal som krånglar, tryck över bröstet, tankar som snurrar. Ofta förknippar vi stressen med huvudet (mental), men hela du är involverad. Inte ovanligt att man söker hjälp för kroppsliga besvär när man i själva verket behöver ta tag i stressen som sådan.

Läs mer
Bota sömnproblem? Viloserien #1
Sömnproblem – vad kan man göra?

Allostas.

Jag läste om begreppet rätt nyligen. Det är när du hamnar i ett läge av obalans, som du har svårt att ta dig ur. Jag citerar en beskrivning på tillståndet.

“påfrestning som leder till kvarstående höjning av blodtryck och fortsatt frisättning i blodet av stresshormoner (adrenalin, noradrenalin, kortisol med flera), alltså en organism i tydlig obalans men med möjlighet att hantera situationen och återfå homeostas (balans – red anm)” – från Psykologiguiden.’

Det finns också en ytterligare grad av allostas – där du inte återfår balansen, vilket leder till utmattning.

Läs mer
Min personliga historia om utmattning

Tunnelseende. Beslut.

När du hamnat i ett läge, där det är mer stress än lugn, är kropp och knopp i högvarv. Men visste du att beslutsförmågan inte är på topp? Det går att likna vid tunnelseende. Det kanske finns en stark upplevelse av att du inte styr ditt liv. Ditt måste blir verkligt.

“Jag måste” – den stressades mantra.

Jag vet själv hur det där kan se ut. Det är som att man aktiverar sig ännu mer där jakten blir att försöka känna sig lugn, att man har åtgärdat det man ska. Men tyvärr, nöjdheten och lugnet infinner sig inte. Vi vet ju att det ofta finns ännu mer att göra.

Beslutsfattande och stress – inte “best buds”, om man säger så. Viss stress, ja. Men det är en fin balans, och är vi stressade blir vi krasst sett: lite dumma till mans. Och det är inte konstigt – din fysiologi är inställd på helt andra saker: som att fly. Det är svårt att vilja springa samtidigt som man försöker svara på mailen.

Konsekvenserna är mina och stressen är min – men vems är felet?

Idag läste jag en debatt (Aftonbladet, Göran Arrius) kring en grupp (akademiker) som tycks ligga i farozonen för stress. Det är kulturen och inramningen på arbetsplatser som triggar igång ohälsosamma beteenden och konsekvenser.

“Akademiker har den i särklass största ökningen av sjukfrånvaro i samhället, visar rapporten som presenteras i dag, onsdagen den 28 juni. Hälften av alla akademiker som är sjukskrivna är det dessutom på grund av psykisk ohälsa. Orsakerna är många, men framför allt handlar det om stress.”

Det ligger på en högre nivå, än att en enskild person “inte tål stress”. Stressen skapas utifrån det jag nämnde ovan. Vi kommer aldrig att bli av med stress, det är inte meningen. Men det handlar om omfattning, ledarskap, gränser. Jag skrev bland annat om människans begränsningar, vilket vi i mångt och mycket helt gått ifrån. Vi ska vara oövervinnerliga. Well. Det gick sådär va? Man kan inte stresshantera bort allt som individ. Det är större än så.

Tips – lyssna på podden Health for wealth!

Så. Då vet vi lite om konsekvenser. Nästa del kommer på måndag – och då tittar vi närmare på stresshantering. Stay tuned!

Stresskolan del 1. Det är enklare att stressa än att vila (eller att säga nej).

svårt att stressa ner 1 stresskolan del 1

Det här är del 1 i serien Stresskolan. Varför stressar vi? Och: det kan vara svårt att stressa ner. Du får också läsa tankar om begränsningar och om att drömma smart.

Varför tackar vi ja till ohälsosam stress? Inget konstigt alls – det är så vi lär upp varandra. Prestation är en åtråvärd valuta, ett starkt kort. Det som avgör om du får jobbet eller inte. Vi dansar alla samma dans.

Men så finns det en grupp där stressen fått allvarliga konsekvenser. Där horisonten för vila aldrig fanns, och där vi till slut stupade. Dog ett tag, om man så vill. Jag har ingen statistik på det, men har du varit riktigt utmattad och stressad, med lång väg tillbaka, verkar viljan att inte göra om resan starkare. Vi behöver uppleva, för att reagera.

You can do it – dream big osv

Vi drillas i mångt och mycket i riktningen att allt är möjligt.
Men hur sant är det – när vi tittar på den mänskliga kroppen och psyket?
Vi är begränsade. Bara döden i sig vittnar om det.
Att vara begränsad betyder inte att man inte kan. Men det betyder att vi behöver hushålla. Energi in och ut. Det är bland annat därför vi behöver sova, äta osv.
Dream big? Dream smart!
Tar du smarta beslut kan den stora drömmen också slå in.
Att vi är begränsade vittnar denna artikel om, som tar upp temat kontaktyrken och empati. “Det kostar på” menar professor Torbjörn Åkerstedt.

Du är på jakt.

Din jakt är
Ditt nästa projektmål.
Din nästa tvätt.
Dina relationer.
Din nästa nattsömn (vad händer om vi sover dåligt?)

Din värsta fiende och att inte kunna ta det lugnt.

Upplevelsen att tiden inte räcker till. Känslan inför det gör att du går i spinn.

Lösningen? Den känner vi till redan. Är du ständigt stressad, så har du för mycket igång. Men det finns en aspekt till – och det är att vi har svårt att återhämta oss, det går inte att vila, även om vi skulle vilja. Det kan finnas en känsla av rastlöshet som sätter hinder för det, helt enkelt. Det blir lättare att stressa vidare, än att komma ned i varv. Kanske är det också lättare att säga ja än nej?

Statistiken för stressrelaterad ohälsa? För ett år konstaterade Försäkringskassan att “Stressreaktioner är den diagnos som ökar mest”.

Jag skrev “tacka ja till stress”. Är du på en arbetsplats med osund miljö, då är det inte lätt att hävda att du vill välja något annat. Det är nog därför Arbetsmiljöverket har dragit åt remmarna och satt nya riktlinjer för vad som gäller.

Foto: C. Lind

Stresskolan del 2 kommer på torsdag – då skriver jag om stressens konsekvenser.

Har du svårt att stressa ner?

Uppdatering – nu kan du även läsa

Stresskolan del 2. “Vi blir dumma av stress”.

Stresskolan del 3. Om att hantera.

Stresskolan del 4. Bo i en trädgård – om naturens inverkan på stress.

Stresskolan del 5. Ann-Sofie Forsmark. “Jag hade sån ångest varje måndag “.

Stresskolan del 5. Eva Svärd. “Snälla säg att du ser att jag håller på att dö!”

Stresskolan 5. Maria Bååth: “Jag var redan djupt olycklig”.

 

Tidsbrist. 8 enkla sätt att ändra din syn på tiden.

tidsbrist bild på klocka

Det kan finnas anledning att fundera över tiden. Då och då gör jag det. Den där Tiden som vi alltsomoftast inte kommer överens med. Vi har den i överflöd, men vi saknar den som en förlorad kärlek. Du bråkar med den, och säger “Jag hinner inte”. Den tittar tillbaka på dig och viskar: men jag är ju här: hela tiden.

8 råd på temat tidsbrist

> Bli vän med Tiden. Det är mitt allra bästa råd. Vårda den ömt. Fundera kring den.

> Den vill att du väljer det viktigaste i ditt liv. Det är då Tiden är som bäst.

> Den vill att du använder dess andetag, som kallas Nuet.

> Den hyllar dig när du bromsar och Tiden ropar högt av glädje: Det är du och jag nu!

> Den vill skapa förståelse för en viktig sak. Att Tiden tar slut, samtidigt som du säger hej då.

> Tiden älskar relationer, det är det den är till för.

tema tidsbrist. Vilja hinna med relationer

> Tiden erbjuder Stunder. Ta vara på dessa.

> När du är utanför dig själv och dina tankar, när du känner stegen mot marken, hör fåglarna kvittra. Det är då Tiden glittrar.

tidsbrist kunna gå ut på promenad

Jag har sagt det förr…

Tidsbrist & inre stress – en guide, här ett utdrag

Steg 1: Jag tänker inte berätta för dig om att du har lika mycket tid som alla andra. Däremot kan du se över vilka aktiviteter som ditt liv består av. Alltifrån jobbet, till fritiden och hemmavarandet – och hur mycket tid tar allt? För det är lätt att tro att saker tar mer tid än vad de faktiskt gör. Ett bra sätt att minska den inre stressen är att klocka sina aktiviteter för att se hur lång tid de tar. Jag vet till exempel att det tar ca 7 minuter att tömma en diskmaskin.

Livet måste få ta tid där jag skriver om förhållningssätt till tiden.

Men är det antalet avverkade todo:s som är det viktiga? Jag tycker inte det. Jag vill gärna hitta något som jag gillar och gotta mig i det ett tag. Det är känslan jag vill åt. Sen spelar det ingen roll hur mycket jag hunnit med när jag ligger där på sista bädden. Låt oss jaga känslor istället för att-göra-listor!

Vad tänker du om tiden? har du själv skrivit något om den – länka gärna i kommentarerna!

Jag finns på bloglovin & Instagram

Hjärntrötthet den nya Facebook-sjukdomen?

Hjärntrötthet och sociala medier bild på tangentbord

Hjärntrötthet. Det är lustigt det där, att roliga saker kan lämna en baksmälla deluxe. Efter Workation i Åre med grymma människor (ja, jag skriver människor även fast alla var bloggare) så kom jag hem med inte bara maxad inspiration utan också en dunderförkylning & ett huvud som högt ropade: vila. NU!

Jag pratade med Sofia om hur de sociala medierna förändrat våra hjärnor och möjligheten till att vara effektiva. Vi snuddade vid temat hjärntrötthet – vilket jag känner mig igen i. Det ständiga flödet (herre G vad uttjatat uttryck) gör mig trött på flera sätt. Och jag glömmer det som faktiskt är viktigt för mig. Man dras med, och sen stressar man upp sig för allt det som man inte hinner med.

Det här är hjärntrötthet för mig

* Att jag blir rastlös och ogenomtänkt i mitt surfande.

* Att jag mår fysiskt illa av att surfa runt.

* Att jag inte orkar lika mycket som vanligt.

* Att jag blir lättirriterad.

* Att jag inte kan tänka klart och inte tänka länge.

* Att jag inte längre blir inspirerad av att surfa.

Lösningen?

Det är klart: sluta upp med att planlöst surfa. Dra ner på intryck, ta bort appar från mobilen, fundera på om det här är det du ska göra, just nu. Dessa tankar har upptagit mitt huvud de senaste dagarna. Därför blev jag så glad när jag läste det här inlägget av Louise Stigell på Oh So Sensitive: Why I´m quitting social media.

Att bestämma sig gjorde mig mer kreativ

Jag har dragit ner på sociala medier (obs – typ de senaste 72 timmarna), jag har också dragit ner på mobilanvändandet. Det har gett effekt, men inte full sådan än. Det som ändå har hunnit hända är:

  1. Jag har kommit på flera nya frilansidéer som jag sålt in, där just effektivitet och surfande har gett mig uppslag.
  2. Jag har förstått att det finns saker utanför nätet som jag vill göra. Ett sådant är projektet #matsvinn0 som ännu är i sin linda. Ett annat är att ta hand om vårt hem bättre (mer om det i ett annat inlägg).

Ja, det verkar finnas belägg

Hjälp, men säkerligen en koppling som inte förvånar. Här en artikel från SVT Nyheter, från slutet av 2016: “Hjärnan förändras av mobilen”.

Hur mår du av att surfa på sociala medier?

Inre stress? 5 fallgropar och 5 lösningar

inre stress att både välja sig själv och familjen

Apropå inre stress. Jag skrattar här lite för mig själv. Grymt bra på att ge råd men faller förstås dit.

Hade en stressig morgon men jag vet ju också vad som krävs för att få adrenalinet och kortisolet att lugna sig.

För det gick ju bra. Älskar att lilleman skötte sitt med både traktor och pussel medan jag sprang runt som en skållad råtta.

5  grejer och 5 lösningar – få bukt med inre stress

#1 Skicka stora filer via sprend

Göra saker på morgonen när man samtidigt ska iväg, och dessutom: lämna barnet på förskolan.

Som i texten ovan, jag behövde sprenda över några filmer från mitt senaste frilansuppdrag och det tog H.U.N.D.R.A år. Stora filer som skulle skickas, och datorn var på ovanvåningen. Klockan tickade på, D-droppar skulle ges och mitt i alltihop så snubblar jag i trappan.

#1 lösning

Lösningen i det här fallet var närmare än vad jag först själv kunde komma fram till. Jag ringde maken och beklagade mig över den långsamma sprendningen och fick som svar: lägg över filmerna på en sticka och möt upp din syster under dagen, du ska ju faktiskt vara i närheten av henne på morgonmötet norr om stan. Lösningen: backa tillbaka och se om du kan lösa ditt problem på ett annat sätt.

#2 vilja för mycket, utan att hinna med allt

Klassiker som drabbar typ….alla? Jag är inne i en period där jag vill så himla mycket. Jag har ett eget filmprojekt på gång som också handlar om årets nyårslöfte. Jag vill börja styrketräna. Jag vill blogga med kontinuitet. Jag vill springa med 70% av maxpuls tre gånger i veckan (varför då? det kan du läsa om här). Jag vill spendera mer tid med min man. Jag vill läsa massa böcker för lilleman. Jag vill meditera. Jag vill träffa bloggvänner (yes, snart är det dags för Winter Workation!)

#2 lösning

Planering. Punkt.

bild på kalender - planera bort inre stress

#3 Förskolelämning (fast jag stressar ju inte över det)

Jag älskar våra mornar. På riktigt alltså. Jag och lilleman har våra rutiner, och de är glasklara. Vi gör exakt samma sak varje morgon. Äter frukost, kollar på Alfons, tar D-droppar, klär på oss och går. På förskolan tar jag av mig både jacka och skor, byter om lilleman så att han får sina mockasiner på sig och sen går vi in på avdelningen. Ibland stannar jag där en stund, snicksnackar med de fina fröknarna och sen när det känns bra så smyger jag ut. Men jag vet också att lämning kan vara typ stress deluxe och jag hoppas därför att min lösning kan ge inspiration till er därute.

#3 lösning

Se om det är möjligt att flexa de dagar som du har lämning. Snacka ihop dig med din chef, och berätta som det är: du vill ha schyssta mornar med ditt barn.

Planera och förbered kvällen innan: lägg fram de kläder som ska tas på, vantar och mössor etc. Ordna redan nu med en del frukostgöra så att du bäddar för mindre stress dagen efter.

Starta eget. Jag vill slå ett slag för att starta företag. För min del innebär det att jag lämnar i min takt på förskolan, jag tar sedan en promenad och sen startar jag med bra energi min dag som frilans.

#4 Vardagsmaten – ska vi äta nu igen?

Är det något jag ogillar så är det när man är skittrött och ändå ska prestera någon form av middag. På riktigt alltså. “Har du någon idé på vad vi ska äta ikväll?” kan då vara den jobbigaste frågan på hela dagen och fantasin behöver då också någon form av återupplivning. Det som också är jobbigt är när vi har lagat mat till oss själva och inser att lilleman kanske behöver något annat på sin tallrik (oftast äter han det vi äter) och man står där hungrig och startklar.

#4 lösning

Där och då får man antingen ta tag i problemet och prestera någon form av middag. Det kan likagärna vara att man köper hem något. Men sen: planera in att en gång i veckan sätta veckans middagar. Är du då på alerten tar det ca 20 min (jo, jag har mätt tiden) och samtidigt skriver du en inköpslista. Klart! Det är ingen bra idé att fundera på vardagens middagar mitt i vardagen, utan ha för vana att planera det hela när du är någorlunda pigg!

bild på matplanering om inre stress

#5 älskade barn, och älskade egentid – att vara mamma eller pappa fast man inte riktigt orkar.

Är det här tabubelagt? Jag vet inte. Kanske. Men alltså inte för mig. Jag berättar ofta vitt och brett om att jag inte alltid orkar vara mamma. Att det ibland är skittråkigt att kolla på Alfons. Att jag drömmer om att åka på en ensamresa hit för att bara vara och skippa allt med inre stress. Och nej, jag behöver inte berätta om min kärlek till sonen för alla vet redan att den är frisk och frodig. Utan det jag snarare vill understryka är: balans is the shit.

#5 lösning

Var tydlig med att du behöver tid till annat. Var tydlig med att ge din partner samma sak. Var också tydlig för dig själv att nu, nu är det kvalitetstid med barnet, där telefoner, plattor och andra devices är bannlysta. För om det är något som stressar mig mest så är det när jag multitaskar. Typ svara på mejl samtidigt som jag bygger torn eller bygger Duplo. Nej, när jag jobbar så jobbar jag, när jag leker så leker jag.

Kärlek kräver engagemang och engagemang kräver energi. Sa någon återhämtning?

Och alla ensamstående föräldrar – eloge till er! Har kanske ingen superlösning, men att engagera släkt och vänner är i min värld helt ok och också behövligt.

Vad skapar inre stress hos dig?

Foto: C. Lind

Det brinner i bröstet. Om att bromsa när det är roligt.

Pust. Verkligen. Superpust. Den här hösten har varit speciell i och med förskolan. Så fantastiskt roligt för lilleman, det har hänt så mycket i hans liv och det är så kul att se hans utveckling. Baksidan är förstås alla sjukdagar som blir. Och idag var det dags igen. Det tar på krafterna, trots att han faktiskt har varit pigg. Och jag var hemma idag och roddade med tvätt (oh yes, det behövdes), lagade hirs, tittade på Alfons, slängde i mig en lunch, kramade, pysslade, kollade av mailen, pustade och nu sitter jag här i sängen och är, ja, helt slut. Nu sover mitt lilla hjärta och jag skulle nog behöva detsamma. C är och handlar och jag försöker utmanövrera min huvudvärk. Jag tog en timmes promenad nu på kvällen, men värken är kvar.

Om att bromsa när det är roligt.

Så till rubriken till detta inlägg. Det är många med mig som kämpar med livsbalans, och kanske har man haft utmattningssyndrom eller någon annan psykisk stress. För mig har resan varit lite för lång kan jag tycka – jag hade min första kontakt med vården för över tio år sen (!) och jag är liksom inte klar än. Jag tror det bottnar i att jag sov dåligt under dryga 3 års tid (2003-2006) och på det: övermedicinerad (tyvärr, skittrist, men vad skulle läkarna göra?). Så det tar tid för den här hjärnan att läka.

Det är nu jag ska skriva något klokt, eller hur? Och då är min tanke så här: hur roligt vi än har det, så är det vissa basala behov som vi alltid måste ta hänsyn till. Jobbet kan vara roligt (mitt är det just nu), men jag behöver fortfarande motionera, sova, äta.

Hårdvalutan för 2017

Vad vill jag ha sagt med det? Som egenföretagare har man ju jobbet alltid med sig på ett eller annat sätt. Det finns uppe i pallet. Mitt mål för 2017 är att fokuserat kunna släppa den delen (läs boken YCDBRALAI!) för jag behöver pausa ifrån intellektualiserandet och tänkandet och problemlösandet. “Bara vara” är min hårdvaluta för 2017. Jag har skrivit så mycket om vila, men inser också att i vilan har man huvudet med sig. Därför måste medvetenheten kring vilan steppa upp ett steg och vilan behöver bli mer kvalitativ.

Är ni med på vad jag menar? Jag hoppas det! Dansa, bromsa.

“Brinner i bröstet”  med Magnus Carlson är för övrigt en riktigt bra låt (tolkar Danny Saucedo i Så mycket bättre 2016)

Från min digitalfria weekend som jag hade i helgen. Ljus är bra grejer. Digitalfritt likaså.

bild på bokomslag Passionskoden. Inlägg om att bromsa vid stress

Läsa med närvaro, inte heller alltid en enkel puckel. Denna har jag dock läst ut. Läs gärna vad jag tyckte om den!

Jag slänger in en kram. Passade in bra här tycker jag.

Emilia, bromspedalens beskyddare

 

« Newer Posts Older Posts »