Det finns tillfällen i livet där man känner att man lever. Riktigt ordentligt. Och det har varit några sådana på sistone. Som den där promenaden där vi samlade på oss 14 härliga kilometrar, från Rosenlund till Älvsjö. Där det häftiga var att se helt nya platser, som jag bara sett en skymt av tidigare. Och alltid undrat: hur ser det ut just där? Kilometer efter kilometer, med en massa snack däremellan. Jag och vännen Sven har promenerat mycket förr, bland annat hela gröna linjen, från Farsta Strand till Hässelby Strand (och även åt andra hållet, och sen en gång till från Farsta igen).
Sen kom ett bröllop – jättefin vigsel i Seglora kyrka. Dessutom fick jag träffa en av mina favoritbloggare. Vädret höll god min, för att sedan skänka oss regn söndagen igenom. Men just denna lördag var det solsken i kärlekens tecken!
På det vill jag lägga till en äkta längtan efter stark kropp. För aj vad den värker ibland just nu. Lilleman får mig att ligga i sängen och mysa – i de mest oergonomiska ställningarna någonsin. Jag är helt sned, känns det som. Men längtan ledde till fantastiska utfall och benböj idag på promenaden. Och jag har ett träningsprogram i min inkorg som strax ska printas ut. Jag har dessutom förhört mig om vilka hantlar vi har hemma. Jag är redo!
Foto: C. Lind
