Posts in "utmattning" tag / Page 9

Passion, driv & utmattning

Fåglar himmel

Igår var det dags för Amanda Jenssen att vara värd i Så mycket bättre. Ett program jag gillar och följer. Du får inte bara höra nya versioner av redan etablerade låtar, du får också chansen att “lära känna” artisterna. Jag har tidigare tyckt till om programmet.

Amanda, likt många andra, har upplevt sorg och dessutom drivit sig själv till utmattning. Som hon själv sa, började det som tidigare varit roligt, nu mer känns som belastning. Jag tänker ofta att det är precis så det är: vi gör saker för att de är roliga, spännande, det ökar på vårt driv och passion för de saker vi värderar högt i livet. Vi märker inte att vi passerat gränsen, och så en dag: utmattning som gör att vi varken vet ut eller in. Det var ju så roligt?

Det är därför jag så ofta skriver om människans begränsning. Att vi inte är odödliga. Att till och med sådant som är roligt och gör gott, kan leda till trötthet och tillstånd som kan vara svåra att ta sig ur. Det är lite så jag tror vi fungerar. Samtidigt tycker jag det är viktigt att man ska våga saker. Det är häftigt med passion och driv! Det finns så många som verkligen har hittat sin grej, och jag är den första att heja på! Frågan är när och var man ska dra den där magiska gränsen?

Status utmattning. Status?

En Emilia

Det är förbluffande hur ofta jag springer över begreppet utmattning. Och då jag själv erfarit flera utmattningar, så drar jag öronen åt mig.  För å ena sidan tycks utmattning vara lite trendigt: man jobbar ihjäl sig lite, presterar max och statusen växer i takt med tröttheten. Det är liksom fullt normalt att jobba så att man ser dubbelt. Everyone is doing it. Häng med på det tåget liksom.

Här kommer å andra sidan:

Jag talade senast med en psykoterapeut som berättade att en utmattning i genomsnitt tar 18 månader att komma tillbaka ifrån. 18 månader folks. Det handlar alltså inte om två, tre veckors sjukskrivning från jobbet. Vi snackar 1,5 år.

Hur kommer det sig? Ja, bland annat så påverkas vår hjärna och vår kropp av långvarig stress. Det sätter spår. Och att vila när man redan är upptrissad är ingen enkel nöt att knäcka.

Jag tycker att det är helgalet att vi ställer de här kraven på oss själva, och att arbetssituationen ser ut som den gör för många. Det är absurt att det här tempot är godtagbart.

Nej, jag förespråkar inte att man ska ligga på sofflocket och pilla sig i naveln (även om vissa säkert skulle behöva det), men jag tror vi behöver inse att vi är begränsade OCH utefter vår begränsning: arbeta smart. För i vila och återhämtning finns så mycket att hämta.

Så. Det är mina tankar om utmattning.

Tillägg 2020, när jag uppdaterar blogginlägget: ja, jag har också varit där.

Tillägg 2023 – är där igen, men öser på med tålamod och acceptans.

Stress – att sopa under mattan eller?

Stress – status idag liksom. Det är lite fint att vara stressad. Har du varit utbränd är du nästan inne. Med alla andra. Är du stressad – så verkar det som att allt är som det ska. Vi sopar den under mattan och fortsätter, eller hur?

Stress är något jag har erfarenhet av – i både små och stora doser. Absolut, min egen predisposition för stress är avgörande: hur och vad som händer med en person under stress är individuellt. Men det som gör mig fundersam är följande: varför ska stress vara ett normaltillstånd? Varför ska vi per automatik välja att köra på, för att det är normen? Vad är det som säger att vi inte kan välja något annat istället? Berätta gärna, och det menar jag, för jag vill veta. Hur funkar det på din arbetsplats?

Jag tror inte att ”stresstålighet” som egenskap är något att eftersträva, jag är allergisk mot den typen av formuleringar. Jag tror snarare att man ska arbeta smart. Har det gått så långt att man måste använda sin stresstålighet, ja, då kan man fundera på vilken plats man befinner sig på.

Jag måste förstås skriva det här, så att jag inte råkar inte för repressalier. Stress är normalt. Vi måste kunna bli stressade. Det ligger i människans natur. Det finurliga är att hjärnan skiljer inte på vad som är sant eller inte. Är det fara så är det. Även den som befinner sig i just ditt huvud. Men är du långvarigt stressad kan det få rätt saftiga konsekvenser. Och ännu värre: vi vet om det. Ändå verkar det inte stoppa oss. Förrän vi blir stoppade av utmattning.

Den där positiva varianten då? Jag känner flera som faktiskt är rätt stresståliga, som älskar utmaningen, som får en kick och energi tillbaka. Som verkligen vill. Jag tror skillnaden där är just förmågan att hålla stressnivåerna på en schysst nivå, och att man tankar energi mellan varven.

Hur ska man tänka? Vad är en rimlig nivå? Trial and error – men de flesta av oss vet ju när det är för mycket. Och det är det jag vill peka på. Som jag så ofta skrivit: människan är till sin natur begränsad och har en massa behov. Det är inte lätt. Men lyssna, så ska du få svar. Det betyder inte att man är sämre än någon annan.

 

Utsikt La Gomera
Avstressande utsikt på La Gomera
« Newer Posts