#Utmattad är ett initiativ som Amelia hade 2016. Det är nog ingen överraskning att många, främst kvinnor, blir utmattade. Orsakerna kan vara många, men jag tror vi kan vara rörande överens om att vi passerar gränser. Vi blir gränslösa i vårt sätt att hantera livet – kostnaden? En hjärna som går sönder (jo för så är det). Samtidigt vill jag inte skuldbelägga, kvinnor är redan bra på det också. Men jag tänker att allvaret i en utmattning behöver belysas.
Min #utmattad-saga
Jag tycker det är skitjobbigt att säga att jag varit utmattad. Jag vill liksom inte bli bedömd på mina erfarenheter. Men det har börjat luckra upp sig lite grann. Jag har tisslat och tasslat kring min utmattning, men känner vid 36 års ålder att det spelar ingen roll vad någon annan eventuellt skulle tänka. Det får stå för den.
Som 22-åring fick jag möjligheten att byta från Universitetet till Handelshögskolan i Stockholm, då jag var en av de bästa eleverna. Jag skulle börja min specialinriktning, marknadsföring. Jag skulle hänga med bland annat Micael Dahlen och bli riktigt bra på just marknadsföring.
Det blev inte så. Alls.
Jag gick så hårt in för uppgiften och med kombon nyligen separerad (kan man vara det som 22-åring?? Well tydligen) och dessutom träffat min pappa för första gången var väggen liksom inte framför mig längre. Nej, väggen sprang emot mig kändes det som. Första tecknen? Magont. Stressad. Kunde inte tänka. Kunde inte sova. Kunde inte ta beslut. Ångest.
Det blev sjukhus för mig.
Sen gick åren. Sömnlöshet och mediciner i en härlig coctail. Ångest 24/7 (jag fattar faktiskt inte hur det kunde vara möjligt).
Vet ni. Det tog 4 år att komma ifrån den värsta tiden av de värsta. 2002-2006.
Sen började jag snickra lite grann. Jag fick återfall 2007 för att jag var lite väl entusiastisk (kan man säga så, återfall? jo det kan man, det är nog rätt vanligt att man utmattas flera gånger). Men snickrandet gick ut på att hitta min väg. Förstå lite hur jag fungerar. Ett steg fram, ett steg bak. Lite hit och dit.
Jag har vunnit en hel del av mina utmattningar och sjukhusvistelser. Präktigt som sjutton, men ja för fasiken, jag är klokare. Jag fick en spec på vad jag behöver för att fungera. Den ledde till att jag startade företag 2009 och idag är jag en erfaren hälsojournalist och konsult på mina egna premisser. Jag tränar för hjärnans skull. Jag äter för hjärnans skull. Och jag har börjat känna mina känslor (alltså – svårt!). Jag sover också numera, och det mina vänner är den största vinsten av dem alla. Och jag sköter mig som en elitidrottare för att hålla balansen på plats. Det är inte alltid roligt, men så värt det, alla gånger.
Alla människor, kanske särskilt de drivna, har begränsningar. Vad betyder det egentligen? Det betyder att vi behöver återhämtning och vila, det är inget snack om saken. Och det gör oss starka om vi satsar på den. Verkligen. Det är bland annat därför jag skriver den här bloggen för att lyfta vilan.
Tack för att du läste.
Jag har skrivit om det förr…
Har du någon erfarenhet av att vara #utmattad?
7 Comments
Visste inte om början av din #utmattning men har förstått att du arbetar med balansen – på ett inspirerande sätt.
Begränsningar och entusiasm – kräver medvetenhet för min del. Jag är inne på min tredje vända och vet vad jag behöver göra nu för att bli mitt bästa jag! En uppförsbacke med vissa utmaningar ligger framför mig – men den här gången är jag redo att ta klivet och låta mina vingar bära! Rädslan ska inte stoppa mig!
<3
Hej! Tack för din kommentar – jag skriver både här och på din blogg. Jag ville bara skriva att jag gillar att du delar med dig av din #utmattning (på t ex Instagram), för det gör att fler kan säga: hallå – jag med!. Hoppas att du hittar tillbaka till balansen och kan övervinna rädslorna. Stor kram
Emilia
Så viktig text du lagt upp! Så viktigt att vi som drabbats av utmattningssyndrom vågar visa oss och slutar skämmas, om vi gjort det. Idag lade jag på min blogg upp filmen som Amelia gjort. Filmen där de satt röst till mina och andras ord om utmattning. En viktig film som blev riktigt fin trots allvaret. Kram
Pingback: Svårt att ta semester? Lär dig pausa
Jag applåderar – välskrivet och jätteviktigt. Jag har skrivit litegrann om ämnet men jag tror inte jag berättat hela historien faktiskt. Jag har egentligen ingen skam eller oro för att göra det, men den involverar en jobbsituation som jag inte riktigt vill brodera ut då den involverar andra. Men kontentan är densamma – prestationskrav, olika omständigheter och hur man är programmerad att hantera saker (i mitt fall ta på mig skulden och försöka ännu hårdare utan att be om hjälp eller säga stopp) kan blåsa upp till the perfect storm och blåsa vem som helst över kanten.
Nu jobbar jag på att placera ut vindskydd och att undvika stormiga platser för att fullfölja metaforerna. Brukar sörja ibland att jag inte är tillbaks i full form, men sen inser jag att jag ju inte var det då heller – jag gjorde för mycket och det höll ett tag men det var inte jag som failade, det var situationen som var fel. En viktig skillnad ändå.
Pingback: Utmattning handlar sällan om att få ett "tack"
Pingback: Status utmattning. Status?