Posts in "utmattning" tag

Det viktigaste idag?

Det är lätt att dras med. Tempot du vet. Snabbare än en snabbscroll, så kan livet te sig. Aktiviteter avlöser varandra och det verkar som om både handbroms och koppling är ur funktion, högsta växeln styr och farten är hög. I den här bloggen finns det drösvis med inlägg om det där andra. Sävligheten. Förnöjsamheten. Lite mindre som ger mer. Men varför är det svårt att vara långsam? Jag ställer frågan både till mig själv. Och till dig.

Jag tror vi är många. Som fått lite nog. Som inte vill dras med. Men det finns bilder och uppfattningar om vad livet ska vara. Och jag förstår mig själv, den där pressen som egentligen inte är sprungen ur mig. Jag vill säga till oss: du har rätt. Vi behöver andra förebilder, familjer som lever enkelt till exempel. Jag skulle vilja att vi gjorde så, och att det kändes så.

Jag tänker att jag vill skapa något stabilt som utgår från enkelt liv – men inte bara skapa, utan uppleva. En grund att stå på som inte låter sig luras. Som är fast i formen och något som är mitt. En styrketräning för själen. Det är vad jag vill. Vad vill du?

familjer som lever enkelt

Min höst – slow living autumn

Denna höst kommer spegla mig. Det innebär att det blir mer av mindre. Jag har några uppdrag som jag stolt ska ta mig an. Jag har ynnesten att bygga mitt eget arbetsliv och efter kollapsen förra sommaren är jag noga. Noga med att välja vad jag lägger min tid på. Det jag vill göra i höst är att fortsätta föreläsa, både digitalt och live. Skriva regelbundet, både här och på andra ställen. Hålla bokcirklar.

Och resten av tiden? Mycket handlar om att grunda mig, meditera, träna, yoga. Det tar tid men det är så det behöver få vara. Har bokat en konsert som jag ska gå på med min bästa vän, det blir Melissa Horn på Cirkus. Men mest: luft i mina lungor och i kalendern. Träffa människor som betyder mycket för mig. Samtal om högt och lågt. Gå på live yoga, inte bara fastna framför skärm (även om det faktiskt ger mig mycket att träna online). Du gör rätt.

“Det viktigaste idag”

Om vi går tillbaka till där vi började det här inlägget: Snabbare än en snabbscroll, så kan livet te sig. Jag tänker högt här: det kommer alltid finnas saker som behöver fixas med, både när det gäller jobb och hemarbete. Det finns ingen anledning att trycka på gasen för mycket, för det finns ingen egentlig slutdestination. Så det vi behöver mina vänner, är acceptans och ett förhållningssätt. Ja, jag sjunger långsamhetens och lathetens lov. Och för mig har det varit viktigt att hitta en sak per dag som får extra prioritet: “det viktigaste idag”. Som idag: det blir orientering med hela familjen på eftermiddagen. Middag som förberetts innan, för att kunna komma hem till ett kravlöst matintag. Jag är lite kluven när det gäller aktiviteter på vardagar, jag tänker att lilleman har nog på skola och fritids. Men jag tänker också att rörelse är det bästa vi kan ge varandra. Det får bli en liten omstart för denna dag när vi tar fram cyklarna och tar oss till Rudan för kartläsning och spring.

Vad är det viktigaste för dig idag, om du tänker på EN sak?

Livet med Ullakarin Nyberg – Sveriges radio

Jag fick tips om en podd alldeles nyligen och har lyssnat på några avsnitt. Podden Livet med Ullakarin Nyberg är väldigt fin och det är så modigt av dem som ringer in att delta. Det finns något allmänmänskligt med att ha svårigheter i livet och Ullakarin är en otrolig lyssnare. Hon plockar upp och speglar personerna som deltar på telefon på ett väldigt engagerande sätt. Jag insåg också hur svårt det kan vara att svara på till synes enkla frågor – det är ju liksom livet det handlar om, det egna livet. Här kommer tips på de avsnitt som jag hittills har lyssnat på.

Livet med Ullakarin Nyberg – tips på avsnitt

“Jag har slutat tänka elaka tankar om mig själv”

Här kunde jag nästan känna personens lättnad över att ha kommit över till “andra sidan”. Otroligt vilken resa, att gå från självhat och destruktiva beteenden till att tycka om sig själv.

“Jag känner varken sorg eller glädje”

Det där med att ha det bra och trots det inte kunna känna något, det är hög igenkänning på den. Jag fastnade också för hur viktig trösten kan vara i olika situationer, särskilt när man är barn.

“Jag tvingades bli vuxen för snabbt”

Här berättade personen om en svår händelse, där hennes mamma lämnade alla barn, och kvar blev Amanda 12 år med sina syskon där hon fick ta ett stort ansvar efter att mamman lämnat. Starkt berättat.

Livet med Ullakarin Nyberg
Ullakarin Nyberg gör podden Livet tillsammans med SR

Foto: Mattias Ahlm/SR

Att känna igen sig själv i andras liv

Det kan finnas olika anledningar till att lyssna på poddar, många söker inspiration andra vill lära sig något. Du får gärna lämna tips i kommentarerna till detta inlägg (länk för att kommentera finns längst upp i detta inlägg). Just podden Livet lyssnar jag på för att det finns ett värde i att höra andras berättelser, kanske att vi saknar de djupare samtalen lite med tanke på hur det övriga flödet ser ut på The Internetz. Jag fick öva på att lyssna rätt nyligen, om det kan du läsa här.

Sista sommarlovsveckan

Tiden gick både fort och långsamt den här sommaren. På min Instagram (@enemilia.se) skrev jag nyligen om den oro jag kände inför sommaren: hur jag skulle orka, vad vi skulle hitta på för aktiviteter, hur jag kunde vara tydlig med mina energinivåer. Ibland har det varit svårt, ibland har det gått bättre. Mina bad vid sjön har varit ovärderliga, och jag fick också förbättrad kontakt med mitt barn, särskilt när jag skulle resa iväg på yogaretreat, då viskade han i mitt öra: “du är bäst, mamma” (klockan sex på morgonen en fredag, jag kände mig så glad över hans ord).

Utflykt till Tyresta

Nu är snart vardag och vissa rutiner tillbaka, jag önskar dig en fin helg 💚🌱

Enkel sommar: bland blåbär, larver och sjöar

Den här sommaren behöver få vara lugn. Inte bara behöver, utan den måste få vara det. En enkel sommar helt enkelt. Det gör att andra tankar föds: är det tillräckligt att vara i sitt närområde, är det roligt? Vad kan vi hitta på för att stimulera barnet till rörelse? I mitt senaste inlägg skrev jag om jämförelser. Hur jämförelser egentligen är ett sätt att försöka navigera i sitt eget brokiga sinne – var ska vi lägga ribban för x, y och z? Tillräcklighet som koncept är något som följt mig länge, inte minst när det gäller min köpfrihet. Men också i termer av mängd. Hur mycket av något behöver jag? Behöver vi som familj? Och så ramlar jag över det här inlägget hos Paulina Gunnardo och tänker att närvaro är den valutan som jag kan gå in med och som också jag kan öva upp. Varför jag skriver öva upp? För att min uppmärksamhetsmuskel är otränad, jag flyger iväg i tankar och känslor om vartannat.

Att inte planera är också en plan, enkel sommar i hjärtat

Det här med kontroll har varit viktigt för mig. Jag vill veta vad som händer härnäst: idag, imorgon och gärna nästa vecka. Men jag tänker att det också gör att jag alltid är redo. Nästa steg och så vidare. Frågan jag ställer mig är rätt simpel: går det att tänka annorlunda? Ja, såklart. Att inte ha koll och planera i detalj gör dig på ett sätt mer flexibel (älskar för övrigt begreppet “psykologisk flexibilitet”). Så det testade jag idag. Ni kanske minns en del av den stress jag delade häromsistens? Nu släppte jag garden och tänkte att jag och lilleman lite planlöst går ut, så får vi se var vi hamnar. Lite energibollar i ryggsäck, vatten och baddräkt (för jag badar nästan alltid, oavsett plan eller inte).

Det blev en toppenutflykt. Vi blandade lite strövande med snabba rusher. Vi pratade om att jag borde skriva en barnbok och lilleman beskrev i detalj en historia som han ville att jag skulle sätta ihop. Pappan får illustrera har vi tänkt. Det var inspirerat från naturen. Jag kastade in så mycket närvaro jag kunde och sen kom vi in i skogen. Där fann vi blåbär, så det blev en stunds plockande. Och mumsande. Lilleman hade från början sagt att han absolut inte ville gå till sjön, men jag lockade med honom. Vid Lycksjön såg vi vackra trollsländor och vädret var precis lagom. Nästan ingen där och jag fick till mig ett bad. Vi fikade lite och sen hittade vi en kompis, en medelstor larv som kröp omkring på bordet vid sjön. Allt det här säger sig självt: det går inte att planera allt, men att inte ha en plan är också en plan. Lilleman undersökte larven noggrant och sen lät vi den vara.

Enkel sommar, betrakta en larv

På hemvägen fortsatte blåbärsjakten och vi hann få lite regn över oss den sista biten hem. Vid ett parti i skogen hittade barnet en perfekt plats att hoppa på, så han sprang där några varv och hoppade. När vi kom hem kändes det som vi fyllt en hel dag, trots att vi bara varit borta i två timmar. Det kändes skönt att inte pressa fram något, utan att utflykten fylldes av nuet.

Nu dags att läsa vidare på en bok jag blivit rekommenderad – återkommer när jag läst klart (det går lite långsammare än vanligt men vem har bråttom?). Tack för att ni läser 💚🌱 Hur skapar du en enkel sommar?

Om att kalibrera sedan snart ett år

Jag tittade på den här videon med Simon Sinek och kom på att jag ständigt befinner mig ett steg före. Ett steg före mig själv. Det är inte bra. Jag förstår min inre stress – att vara på väg framåt tar på krafterna. Att missa nuet gör ont. Samtidigt har jag förståelse för att mitt “nu” är smärtsamt och att jag springer trots att andningen, huvudet och kroppen behöver en paus. Det är svårt att sätta ord på det men ja, jag behöver stora portioner av radikal acceptans. Varje dag. Och återhämtning inte minst. Den som jag ofta ger tid till,  men där effekten uteblir för att kropp och knopp är i allostas (jag har skrivit om allostas här).

Men jag ger mig inte. En person sa nyligen att jag inte ska kämpa så mycket. Men jag vet ärligt talat inte några andra sätt. Och jag tycker att jag gör bra saker: badar, yogar, mediterar, rör på mig och äter regelbundet. Det som ändå är värt att reflektera över är ordet “kamp”. Det är på sätt och vis ett negativt laddat ord. Vad kan jag använda istället? Ge mig gärna förslag! Process, resa, vandring?

Förra sommaren tog jag i för mycket. Jag hade aldrig kunnat ana konsekvenserna av det. Trots att jag varit med om det förut. Det där med att bli klokare med åren…

Jag kalibrerar på alla möjliga sätt. Tar pauser ofta, rör på mig. Äter. Försöker sova så gott det går. Bryter isolering trots att jag helst skulle vilja dra mig undan. Lyssnat på om polyvagal theory (länk till Youtube). Om jag snabbt skulle beskriva teorin så handlar den om tre stadier som vi kan befinna oss i, där ett stadie kallas för “dorsal” (längst ner på stegen). I “dorsal” känner vi oss otrygga och kanske rädda. Det stadie som vi vill kunna nå till kallas för “ventral” och där känner vi trygghet och engagemang. Deb Dana (psykoterapeut) beskriver i slutet på videon (länk ovan) hur hon når sin “ventral” genom att ha skapat en playlist på musik, så det räcker för henne att trycka på knappen och lyssna. Det finns massor av övningar på Youtube där man kan stimulera vagus nerven så att vi kan nå ventral. Min sammanfattning här är väldigt kort, men jag ville ändå dela med mig av vad jag har funnit på sistone och vad jag testar på.

Så, ja. Det här året som gått har varit tufft. Men jag lär mig också saker på vägen. Jag försöker peppa mig själv så gott jag kan. Det finns roliga saker längs vägen: Jag har hållit bokcirklar, föreläst både live och digitalt och arbetat med mina sociala kanaler. Planer för hösten har jag också (jag jobbar inte heltid) och övar mig på att lägga ribban lagom högt.

häst i naturen - ett sätt att ta hand om sig är att vara ute. Polyvagal theory

Utomhus. Det är min “ventral” 🙂

Tack som vanligt för att ni läser och kommenterar, det värmer <3 Har du koll på polyvagal theory?

7 saker jag tycker om just nu

Innehåller reklam för egen verksamhet

#1 Att vi har så fina kommentarer inne i gruppen Köpfritt på Facebook. Flitiga köpstoppare som diskuterar, reflekterar och berättar. Ett av de senare inläggen beskriver hur en medlem lagat dragkedjan till en fin jacka. Jag vet själv hur varmt det kan kännas i själen att laga något!

#2 Min meditation nere vid stranden idag. De där sekunderna efteråt var något jag uppskattade. Jag mediterar med lite olika appar: Mindfully (recension), Insight Timer och Yogobe. Jag har länge mediterat men haft svårt att komma till ro, vilket har känts som en förlust. Jag har haft alldeles för höga förväntningar och en längtan efter att få känna frid. Men idag så!

#3 Shaking, har du provat det? Jag har testat två klasser på Yogobe, med Inna Smirnoff Mannert. Det finns säkert versioner på Youtube om man klickar runt lite. Jag har just nu en prenumeration på Yogobe. Jag tycker om att skaka loss oron som sitter i bröstet. Och att röra på mig över huvud taget.

#4 Rapporteringar kring den globala klimatkris vi i denna stund står inför. Den är inte sen, den är nu. Det har jag vetat sedan jag själv skrev min första bok. Klimatkrisen tycker jag inte om, men jag tycker om att det finns dokumentärer som denna (SVT). Jag baxnar när jag ser hur människor i desperation försöker gräva fram brunnar för att nå vatten, men utan att lyckas. Om temperaturer som får våra somrar att framstå som kalla vintrar. Om barn som är inomhus för att det inte går att gå till lekparken. Och i vanlig ordning drabbas inte vi själva än, utan människor i andra länder lever med våra livsstilars konsekvenser. Det får mig också att inse att fortsätta vara tacksam för rent vatten i kranen (lyxens lyx), mat i affären och tak över huvudet. Allt annat känns överflödigt.

Du hittar min webshop med böcker här

#5 Rutiner i sommarvardagen. Jag skrev ju sist om att räkna skratten jag får höra från min son varje dag. Det har varit lättnad att skifta fokus från hälsostress till glädjeyttringar. Det fina med det är att vi fortfarande går ut ofta. Idag blev det tre promenader och lite spring runt kvällskvisten. Vi äter all mat hemma, vilket innebär frukost, lunch och middag och lite mellanmål. Vi planerar och jag handlar oftast (min lådcykel är jag som bekant kär i). Att veta vad vi ska äta, att vi går ut med jämna mellanrum, att gå till sjön – ja allt detta underlättar för min mentala hälsa. Det ska vara förutsägbart, då mår jag bra. Givetvis kan det finnas utrymme för spontanitet också, det beror lite på väder och vind. Jag njuter förvisso av de flesta väder, men det underlättar om himlen är lite blå ändå.

#6 Det här teet – vilken grej, så gott! Jag bad maken smaka också och han höll med. Jag fick en kollektion av teer från min mamma för ett tag sen, det fanns många att välja mellan och jag uppskattade det verkligen.

#7 Sommarpratslust. Jag har lyssnat på mitt första avsnitt och det var med Felicia Nestler, vars pappa mördades när hon var ung. Vi bjuds in till att höra hur det känns att få ett sådant besked och vikten av att just hon berättar sin historia. Det var gripande och stundtals undrade jag: hur gör man med ett sådant trauma? Hon berättar om den hjälp hon fått dels genom att gå i terapi, men också hur hon engagerade sig i sin pappas död. Att det var nödvändigt för att kunna gå vidare.

Har du något på din lista över saker du tycker om just nu? Berätta gärna <3

Mina sex mjuka just nu

Jag skulle ljuga om jag sa att livet är enkelt just nu. Det finns flera saker som behöver landa mjukt varje dag och jag suktar efter tillräcklighet och snällhet mot mig själv. Du som läser kanske undrar, vad händer? Och jag har nog flera svar på den frågan. Ett svar handlar om ork, den som jag försöker få till trots att benen känns som betong. Ett annat handlar om känslor, kort och gott har jag svårt att känna något positivt just nu och det tär som sjutton. I grunden, och det här borde jag skriva med stora bokstäver, är jag en positiv person som vanligtvis ser ljust på tillvaron.

En sak har jag i alla fall kommit underfund med. Och det är att jag vill skriva mer här på bloggen. Det behöver inte alltid handla om det avgrundsdjupa utan om små upptäckter jag gör. Och ge mig själv en klapp på axeln, ja helst flera, för det jag lyckas med varje dag. För det här gör jag för mig själv:

#1 Jag badar. Varje dag sedan den 1a april med några få undantag. I badet känner jag mig hemma.

#2 Jag reflekterar och försöker nysta i det inre, jag skriver i min anteckningsbok.

#3 Läser bok för barnet, just nu en serie om Kerstin, skriven av Helena Hedlund. Vi var på stranden häromdagen och hade med bok, fika och lite leksaker. Vi sprang i vattnet och tränade benen.

#4 Morgondans med ett pass från Yogobe, dansen är på tio minuter och det är ett sätt att vakna. Jag gör också ett pass med Emma Öberg som handlar om att stärka nervsystemet, också den klassen på Yogobe,

#5 Läser boken Utan press av Sofia Viotti, den är bra och jag övar på att ta fram trygga minnen att landa i.

#6 Rörelse, får till mina steg och läste nu senast Sophias inlägg om vikten av hennes träning. Känner så igen mig!

Sen är det lätt att hamna i tankar: “Men jag gör ju ingenting av nytta”. Men den tanken behöver undersökas och ganska snabbt kommer jag fram till att den tanken inte är sann.

utan press sofia viotti

Tack för att ni kikar in här och läser, det betyder mycket för mig. Jag hoppas att du har en fin sommar och att du får njuta av natur och lite ledighet.

Older Posts »