Posts in "utmattning" tag

Att vara utmattad & driven. Samtidigt.

utmattad och driven (2)

Tiden rusar iväg. Men hos mig står den just nu stilla. Jättestilla. På söndagsmorgonen, efter frukost, går jag och lägger mig igen. Kroppen är så tung att jag inte ens orkar gå uppför trappen. Jag fattar precis vad det handlar om. Och ingen skugga på mig, efter fem veckors intensivt leverne, där jag trots allt har yogat varje dag sedan den 5 februari.

Det är superläskigt att vara utmattad, när man hela tiden levt sitt liv under parollen “det ska inte hända igen”. Men vi fick en törn här hemma, med ohälsa som följd och det har inneburit en vardag som varit både enkel och svår samtidigt. Enkel: för att vi gör bara det vi absolut måste. Svår: för att jag tagit ett större lass än vanligt, rent fysiskt. Och så är det oron. Den där som äter upp en inifrån – den har varit obarmhärtig i sitt sätt, och hur j-kla bra jag än är på att ta hand om mig och min familj, så är den där och pockar på. Äter energi.

Men så driver jag företag.

utmattad och driven (2)
Här från helgens Fotomässa där jag bland annat körde på scen tillsammans med Elin Kero, bakom bloggen nevnarien.se

Mitt företag är beroende av att jag är alert och på. Och hur fungerar det när man då och då inte är på topp? Jag skulle säga att det faktiskt fungerar precis så som jag vill. Jag gasar när jag kan och vill gasa. Och jag bromsar när det behövs. No questions asked. I min värld är man framgångsrik om man lyckas balansera. Att ta det där steget tillbaka, och bara landa i sitt eget nät. Som betraktare av det som hänt, kommer hända, och det som händer just nu. Det är en bra egenskap, som jag gärna övar upp. Det finns ingen motsättning i att driva företag och ha en sårbarhet, snarare tvärtom. Jag har stor nytta av mina erfarenheter och dessutom styr jag det här skeppet själv. Och hur tänker jag då? Jo, jag tänker lång sikt. Jag tänker hållbarhet.

Tricky part.

Att vara driven, för det är jag, och samtidigt vara medveten om behovet av återhämtning är inte alltid lätt. Men då tänker jag mig att det finns en kraft i återhämtning som jag vill åt. Jag investerar den tiden för framtida affärer, helt enkelt. När jag vill tuta och köra, fast jag inte kan, då lutar jag mig mot vetskapen kring hur värt det är att inte tuta och köra. Är ni med?

Att ha kul på jobbet är ju bland det viktigaste. Men också känna sina gränser. En värld av “både och”. Livet är inte svartvitt, helt enkelt.

Och jag måste slå ett slag för det här med att vara egen, vara sårbar och köra shoppingfritt. Genom att inte shoppa (inne på mitt tredje år) så kan jag dra i handbromsen rätt rejält. Och det är befriande, på alla sätt! Läs mer om shoppingfritt här!

 

Därför har jag ögonen öppna när jag yogar.

Det är något särskilt som inträtt den här hösten. Det är som att mitt fokus helt har hamnat på återhämtning. Allt annat blir sekundärt. Det betyder inte att “allt annat” är oviktigt, men jag behöver inte fokusera mer än vad jag gör på jobbet, det finns en maxgräns för det. Däremot, och här tror jag att vi är många, så läggs det inte så mycket planering i almanackan för återhämtning. Det där lite tråkiga, onödigt präktiga. Men också det där som är livsnödvändigt – för att vi ska kunna fortsätta prestera. Det första jag säger till min man när han kommer hem från jobbet är “nu ska du upp och vila”. För ja, jag är mån om att hela familjen ska återhämta sig.

Bilderna från det här inlägget är tagna på vägen till min onsdagsyoga, som är på Söder i Stockholm. Jag brukar gå från Gullmarsplan, en stilla promenad i en ganska stökig tillvaro. Jag fastnade för lyktstolparnas ljus, och ville fånga det på bild. Hösten är här nu. Yogan är på Heart and Hand.

yoga på söder

 

Så hur gör jag då? Jag har skrivit många och långa texter på området (tips nedan), men det som är aktuellt just nu är yoga. Framför allt kundaliniyoga med olika andningstekniker. Jag har betalat för en månad med Yogobe, som jag verkligen nyttjar. Ofta vill jag genomföra passet “From negativity to space of love” med Emma Öberg, men ibland kör jag korta fem minuter. För att skärpa sinnena, men också för att må bra. En gång i veckan är det min onsdagsyoga. Och det där med att blunda när jag yogar, det funkar inte alltid.

yoga på söder

 

När jag blundar, så ser jag helt plötsligt alla de där tankarna som inte är färdigtänkta. Som snurrar, söker lösningar. Det är rätt ofta full rulle. Så för mig är det lättare att hitta fokus, och hitta mig själv genom att rikta blicken utåt först. När jag varvat ner och landat, då kan jag blunda. Men jag vill gärna vara närvarande i det fysiska rum där jag befinner mig. Jag är så mycket inne i mig själv som det är.

yoga på söder

Att fokuset “hamnat” på återhämtning kanske behöver ett förtydligande. Jag känner mig så illa tvungen. Det funkar inte att vara utan återhämtning, inte på lång sikt i alla fall. Jag kan tycka att det är något fint att samla sig, hitta plats att ta de där djupa andetagen. Att ta ett steg tillbaka. Det jag också har märkt är att korta återhämtningar har stor effekt. Lite tid in: mycket output. Det här vill jag förstås skriva mer om!

För dig som vill läsa mer om återhämtning – kika in min Viloserie och Stresskolan.

Att vila när det går bra.

När det går bra, när du har flow, är vila förmodligen inte det första du tänker på. Inte jag heller, skulle jag säga. Men jag vill tänka på vilan, oavsett hur kul jag har det på jobbet. Jag vill sänka ner axlarna, för att de åker upp. Jag vill ta ett djupt andetag och backa lite grann. Få helikopterperspektiv på allt som händer. Zooma ut för en stund, och också förstå hur litet mitt sammanhang är, i universum. Göra mig själv oviktig för en stund.

För jag tror att det kan vara så för många, mig själv inkluderad, att vi känner att vårt arbete är viktigt. Och det är det, förstås (och det är dessutom toppen att känna så, meningsfullhet är A och O i mångt och mycket), men frågan är: hur viktigt är det att du arbetar på kvällen, när du egentligen borde stanna av för en stund? Så känner jag ikväll. Jag har startat ett nytt projektuppdrag och jag vill inget hellre än att bara köra. Men, den där timmen som jag kan arbeta på kvällen, passar så mycket bättre efter en natts sömn. Och en god natts sömn blir av ifall jag faktiskt stänger ner för en stund, innan.

Det är därför jag vill vila när det går bra. För vilan gör mig vassare. För varje gång.

 

Bilderna är från mitt möte idag tillsammans med Angeliqa från Vandringsbloggen, hon har tagit den fina bilden överst/på sidan. Gå in och kolla in hennes blogg och kolla vilken utmärkelse hon precis har vunnit!

Därför struntar vi att vila.

enemilia i soffan gå in i väggen 1_vila

Jag blev brutalt medveten om min egen oförmåga att vila i veckan. Det slutade med att min kropp fysiskt började varna mig. Andningen gick inte ens ner i bröstkorgen, kändes det som. Det var inte panik, men när andetaget inte kommer längre än till halsen, och är ansträngd, då kan det vara dags att reflektera. Händerna kändes darriga och det där trycket över bröstet, min eviga följeslagare, fick ett oförtjänt stort utrymme. Sen är det huvudet. Koncentrationen var på lägsta möjliga nivå och jag fick inget vettigt ut av mina handlingar. Är det att vara stressad? Jag tror det. Det som är positivt är min högst medvetna medvetenhet. Jag noterar allt det som händer, och tänker: vad ska jag göra? Där fanns alltså plats för lite förnuft ändå.

Men, det var just det: hur ska jag ändra tillståndet? Vad exakt är det som fungerar?

Som jag skrev i inlägget häromdagen, så är jag inte helt på det klara kring hur jag vilar. Klassiska “ligga på sofflocket” fungerar inte på mig, även om jag tycker om den sinnebilden. Jag är helt enkelt för rastlös. Min man är grymt duktig på att vila utifrån tanken att man faktiskt inte ska göra så mycket. Han lägger sig på sängen efter jobbet, och somnar ofta. Själv sitter jag där, och undrar. Vad är tanken med min vila då?

enemilia gå in i väggen 2_vila

Och jag har hittat en nyckel. Att yoga, borta, funkar. Det blir så tydligt när jag går in i den lilla yogasalen på Söder. Det är liksom bara att lägga sig på mattan. Men den riktiga vilan blir i rörelsen, och i andningen. Det märkte jag tydligt i onsdags, för det var då terminen startade. Min tanke är att onsdagarna ska vara dedikerade till att yogapasset på kvällen är dagens viktigaste händelse. Ni vet hur det kan vara, man är igång hela dagen, för att sedan komma på: “ja just ja, jag ska ju iväg och yoga ikväll…”. För mig kan det bli en extra stress, att komma på det, att man ska ut och flänga igen. Så därför vill jag sätta yogan i fokus.

Det som jag också har tänkt på är bakgrunden till varför vi struntar i att vila. Och att det är förhållandevis enkelt att gå in i väggen. Det är svårt att mäta vila i termer av prestation, och då blir vilan ointressant i en tid då verben “göra” och “prestera” ligger högt i kurs. Det är inte tillräckligt lukrativt att vila är den allmänna uppfattningen (fast det är lukrativt! läs om vilans briljans!). Det är nummer ett. Nummer två är, och ni får gärna rätta mig, att vi inte vet hur vi gör. Vi kan inte vila. Vi har tappat förmågan. Vi har fostrat oss själva till rastlöshet och girighet när det gäller intryck. Det jag tror är, att vi längtar efter vila. Men vi måste öva upp oss.

Jag har skrivit mycket om vila, om du vill läsa mer så vill jag tipsa om Viloserien, som skrevs i fem delar. Både inspiration och kunskap lovas!

Bota sömnproblem? Viloserien #1
Vad är vila och avslappning? Viloserien #2
5 fördelar med återhämtning- Viloserien #3
Det händer när du vilar (Tomas Sjödin) Viloserien #4
Trött hela tiden? 7 saker att vila ifrån Viloserien #5

Bilderna är tagna av Katarina “Bucketlife” Jansson, när jag var i Särna och Nordomsjön på Workation.

Stay calm & be professional – frilansliv i ett nötskal. Bästa veckan!

frilansliv ute i naturen tyresta

En vecka till att lägga bakom sig i det här livet som jag skapat. Frilanslivet. Med ledorden flexibilitet ansluter också friheten och valfriheten. Det ligger både trygghet och risk i den ekvationen. Trygghet: för att jag själv lägger schemat. Har man skitdagar är egenbossandet helt enkelt outstanding. Risk: för att jag måste dra in stålars. Varje månad. Året om.

Alla dagar är lika för mig.

Lika roliga. (Lika jobbiga?). Måndag som söndag. Jag har inga problem med att ta igen jobb på helgen. Och att slippa lämna på förskolan med dålig eftersmak av stress är typ den största vinsten för mig just nu. Jag är inte skapad för att skynda mig någonstans på morgonen. Har aldrig varit. Kommer aldrig bli. Helt okej för mig. Vi tar det lugnt på morgonen jag och lilleman. Käkar frukost. Kollar på Alfons. Borstar tänder. D-droppar. Och sen går vi tillsammans till förskolan. Skiter i vagnen och tar den tid som behövs för att komma fram. Inspirationen kommer från GEN-PEP som bland annat strävar efter att barn och unga ska röra på sig mer i vardagen. Det påverkar hela hälsan – och det vill jag vara med och skapa förutsättningar för i min familj.

Veckan som varit – frilansliv måndag till fredag

> Måndagspeppen. Möte på temat webbkurser – som jag numera är med och bygger åt kund. Temat: content marketing. Gillar konceptet webbkurser och att vara med i skapandeprocessen känns riktigt roligt. Tänker att jag utökar mina tjänster, kompetens och dessutom hänger jag med i utvecklingen!

> Tisdagsknas. Vaknade med en oroskänsla. Något som inte riktigt kändes bra. Kunde inte sätta fingret på det. Det blev inte många knop här: och det är helt i enlighet med min affärsmodell: stay calm and be professionell. Alltså: det löser sig!

frilansliv sitta i trevliga miljöer
Efter mötet: lunch på Carolas Eko

> Onsdagskreativiteten. Nykundsmöte som kändes toppenbra. Inser också att det finns saker jag vill utveckla, kompetensmässigt. Men framför allt: att mitt businesstänk fungerar bra och att mötet gav mersmak. Vi kör igång i mitten av februari.

> Torsdagsgroove i köket. Jag har ett receptjobb som jag arbetar med. Det innebar en snabbvisit hos Ica Maxi Haninge för inhandling av ingredienser. Sen: matlagning (picklat rödlök för första gången!), fotografering. Sen kom backlashen: jag totaldäckade på eftermiddagen. Lyckades hämta lilleman. Vi stannade en stund ute. Sa jag att frisk luft är bra skit?

frilansliv jag lagar recept

> Fredagsmys. Ha – vilken fredag. Förskolan var stängd så jag, lilleman och mormor drog till Tyresta. Det var kallt men en timme hann vi vara på plats. Naturum är favoritplatsen, förutom att vara ute. Sen somnade både mormor och A medan jag smög ut. Återigen: en knaskänsla som behövde korrigeras. Det blev en timme på gymmet på SATS vid Medis. Jag har helt snöat in på rörlighetsträning och mjuka rörelser. Men det blev även styrka – axlar och ben. Mycket stretch och uppmjukning. Kände mig riktigt vuxen.

Sen: bästa teammötet med Influencers of Sweden.

Efter Workation i Åre har det hänt saker. Jag jobbar nu tillsammans med Linda med fokus på införsäljning inom olika områden. Jag är peppad till tusen och det som gör mig så förbaskat glad: jag tror verkligen på Influencers of Sweden. Det är liksom så bra timing och det finns otroligt många fina möjligheter där influencers får hamna i fokus. Både som yrkesgrupp och också som professionella yrkesutövare. Teammötet höll på som bäst på fredagseftermiddagen mellan 15-17 och sedan körde vi lite pimpning av det nya kontoret. Pizza och vegansk dricka stod på min meny. Bra kväll helt enkelt! Också kul att träffa Oskar, som också han ska jobba med sälj! Med i teamet är också Alejandra – hon blir vår projektledare/ordning-och-reda-person. Om du är intresserad av hållbart smink och på Alejandra – kika in på hennes blogg!

Promenaden hem var grädden på moset. Numera är jag stolt ägare av Fitbit (maken köpte i födelsedagspresent) och jag är galen i att samla steg osv.

frilansliv bli kreativ av att gå promenad

Nu helg. I vilans tecken.

Det brinner i bröstet. Om att bromsa när det är roligt.

Pust. Verkligen. Superpust. Den här hösten har varit speciell i och med förskolan. Så fantastiskt roligt för lilleman, det har hänt så mycket i hans liv och det är så kul att se hans utveckling. Baksidan är förstås alla sjukdagar som blir. Och idag var det dags igen. Det tar på krafterna, trots att han faktiskt har varit pigg. Och jag var hemma idag och roddade med tvätt (oh yes, det behövdes), lagade hirs, tittade på Alfons, slängde i mig en lunch, kramade, pysslade, kollade av mailen, pustade och nu sitter jag här i sängen och är, ja, helt slut. Nu sover mitt lilla hjärta och jag skulle nog behöva detsamma. C är och handlar och jag försöker utmanövrera min huvudvärk. Jag tog en timmes promenad nu på kvällen, men värken är kvar.

Om att bromsa när det är roligt.

Så till rubriken till detta inlägg. Det är många med mig som kämpar med livsbalans, och kanske har man haft utmattningssyndrom eller någon annan psykisk stress. För mig har resan varit lite för lång kan jag tycka – jag hade min första kontakt med vården för över tio år sen (!) och jag är liksom inte klar än. Jag tror det bottnar i att jag sov dåligt under dryga 3 års tid (2003-2006) och på det: övermedicinerad (tyvärr, skittrist, men vad skulle läkarna göra?). Så det tar tid för den här hjärnan att läka.

Det är nu jag ska skriva något klokt, eller hur? Och då är min tanke så här: hur roligt vi än har det, så är det vissa basala behov som vi alltid måste ta hänsyn till. Jobbet kan vara roligt (mitt är det just nu), men jag behöver fortfarande motionera, sova, äta.

Hårdvalutan för 2017

Vad vill jag ha sagt med det? Som egenföretagare har man ju jobbet alltid med sig på ett eller annat sätt. Det finns uppe i pallet. Mitt mål för 2017 är att fokuserat kunna släppa den delen (läs boken YCDBRALAI!) för jag behöver pausa ifrån intellektualiserandet och tänkandet och problemlösandet. “Bara vara” är min hårdvaluta för 2017. Jag har skrivit så mycket om vila, men inser också att i vilan har man huvudet med sig. Därför måste medvetenheten kring vilan steppa upp ett steg och vilan behöver bli mer kvalitativ.

Är ni med på vad jag menar? Jag hoppas det! Dansa, bromsa.

“Brinner i bröstet”  med Magnus Carlson är för övrigt en riktigt bra låt (tolkar Danny Saucedo i Så mycket bättre 2016)

Från min digitalfria weekend som jag hade i helgen. Ljus är bra grejer. Digitalfritt likaså.

bild på bokomslag Passionskoden. Inlägg om att bromsa vid stress

Läsa med närvaro, inte heller alltid en enkel puckel. Denna har jag dock läst ut. Läs gärna vad jag tyckte om den!

Jag slänger in en kram. Passade in bra här tycker jag.

Emilia, bromspedalens beskyddare

 

Older Posts »