Posts in "utmattning" tag / Page 2

Två.

Två tysta timmar vid sjön. Två dopp. Två händer i luften för att skapa anspänning med en efterkommande avspänning. Två snart solbrända fötter. Två ögon som ser över vattnet som glittrar i den mjuka blåsten. Människor kommer, vi säger hej och ler åt majmånadens närvaro. De kommer och de går. Jag är kvar, baddräkten hinner torka. 23 grader i vattnet. Två ben som omsluts av pollenfyllt vatten, lite längre ut är det klarare och inte lika vårgrumligt. En bok med övningar, jag testar just nu Feldenkrais-metoder där medvetenhet och kropp (inklusive huvud!) är i fokus. Jag gungar och andas, åt sidan och framåt och bakåt. Gör cirklar med huvudet, i horisontellt plan. Skriver några rader. Minns tanken om pizzadegen, hur jag ser på tidens existens (läs mitt förra inlägg). I all hast, apropå tid, tog jag mig till sjön och glömde sked till mitt mellanmål. Det fick gå ändå, slevade i mig med locket. Lite bra problemlösning – maten är något jag sätter högt på listan.

Sen cyklade jag hem igen. Ligger på terassen och svarar på två mail. Igår när jag jobbade tog jag kontakt med flera bibliotek och tre av dem har än så länge svarat. Jag har ett Excel-dokument som jag arbetar i, där jag har en överblick på mina kontaktförsök. Älskar den listan! Och hur jag arbetar med återkoppling och kontroll, liksom inget lämnas åt slumpen. Ska tilläggas att jag också får många nej, det kan vara budget eller annat som ligger i vägen. Jag tog fram en karta över Sverige och hittar bibliotek “längs vägen”. Det var så jag fick föreläsa i Nacka och Göteborg och jag är så stolt att Klimatglädje-boken fortfarande är aktuell och intressant ❤

Nu ska jag brygga mig en kopp te, från Gotland, det blir Andre Kåppen.

Vad gör du ikväll? Får du nån sol på dig?

Hur lång tid tar det att förbereda en pizza?

Jag har en blå anteckningsbok där jag samlar ihop mig genom att skriva. Och temat som återkommer är den inre stressen. Den som hängt med ett tag. Där mitt motstånd möter en rå övertygelse om att det inte kommer gå över.

I ett liv, vilket som helst, hopar det sig ibland uppgifter. Stora som små. Och just idag insåg jag vikten av att förbereda middagen i god tid. Min reaktion? “Hur ska jag orka och hinna?”. En till synes enkel uppgift blev en börda. Förväntningar om orkeslöshet och stress är nedbrytande.

Så. När jag väl påbörjade middagsförberedelserna satte jag en timer. Och nu har jag flera bevis att presentera:

  1. Det är lätt att koka tomatsås och sätta en pizzadeg. Du hackar lite lök och vitlök, fräser i olja med lite chiliflakes i. Häller över krossade tomater. Låter puttra på. Sen: smula jäst, häll över ljummet vatten, blanda ut och sen i med mjöl. Arbeta ihop en deg. Lite salt, en tesked. Låt jäsa.
  2. 18 minuter. Det är insatsen i tid. Alla har det till övers.

Har du någon strategi mot inre stress?

Vara beredd på det bästa

Jag famlar. Hittar lampknappen. Ibland är glödlampan trasig, ibland blixtrar den till. De säger att den kommer att lysa. Jag behöver vara beredd på det bästa. Det är precis så det är. Men det finns en envishet i mig som viskar: du kommer få jobba för det. Min första tanke: det känns inte rättvist. Sen finns det en andra tanke: Envisheten möter en annan trogen kämpe: tålamodet. Kärleken. Min familj. Mina vänner. Och jag får ju frågan: hur är det? Hur mår du? Hur går det? Och här är mitt mantra och svar på frågorna: “Jag hoppas att det går åt rätt håll”. För det går ju åt ett håll och jag vill tro på det hållet*. Så jag är beredd på det bästa och jag längtar som en tok. Ett sätt att angripa uppgiften är att göra så här.

Jag gjorde en andningsövning idag, på Mindfully-appen, denna gång var det med video och Magnus Fridh ledde en öppnande övning. Den var riktigt skön. Jag tror på andning och jag tror att min diafragma behöver stöd. Det fick den med dagens övning. Jag har tidigare recenserat Mindfully när jag var med och testade appen. Tänkte fortsätta att andas efter att den här bloggen är färdigskriven! (hehe, bara som ett klargörande: jag andas även när jag bloggar).

Undvikande. Jag vill skriva något om det. För jag får nästan hålla andan på dagarna (apropå andning). När jag är trött och sover sämre så isolerar jag mig. För min känsla är att orken inte finns där. Att öppna munnen och prata, ja till och med det, är svårt. Tänka? Min största tillgång och min fröjd. De är inte på plats. För en person som skapar, skriver och läser blir det en intensiv smärta att inte kunna agera på samma sätt som förr. Jag har valt att fortsätta blogga för här är kraven annorlunda, enemilia.se är min plats och här kan jag vara fri. Och jag tar i, för skrivandet har alltid funnits i mig och det är Tålamodet som styr. Det får ta tid att skriva. Jag formulerar mig och blir påhejad av kärleken. Det går. På ett annat sätt, men det går. Jag kommer aldrig undvika att skriva eller isolera mig från tangenterna. Så du envisa motståndare, här har du ingen chans.

Så varför skriver jag om det här? Det är lätt att svara på. Precis i början, när jag liksom dundrade in i utmattningen så ville jag inte berätta för någon. Det kändes som en stark skam. Att bli dålig igen trots att varningssignalerna fanns där. Sen: jag driver eget företag och jag ville inte skylta med mitt mående. Men med tiden har det där förändrats. För det första: det är inte mitt fel. För det andra: vi är många som drabbas, det kan finnas ett värde för andra att jag delar med mig. Och det tredje: jag hittar vägar i företagandet som fungerar (jag jobbar betydligt mindre just nu, men har några saker på lut som gör att jag kan försörja mig). Och den här platsen, enemilia.se, ska inte behöva skämmas för något. Jag är i en speciell period nu och det kan vara fint att ha kvar texter som påminner mig om hur det är.

* Jag kan med all säkerhet säga att jag bockar av mina hälsosatsningar varje dag. Det är promenader, andning, äta regelbundet, äta grönt, yoga. Listan kan göras hur lång som helst. Det är med viss frustration men jag inser att frustrationen inte hjälper alls. Den är snarare kompis med Envisheten. Så jag omvandlar frustrationen till att vara beredd på det bästa. För jag gör mitt bästa!

Tack för att du läser och hänger med mig på enemilia.se 💙

En blogg om utmattning – dansa tålmodigt

Det jag tänker skriva nu är dubbelt för mig. Det blir en kortare blogg om utmattning. Å ena sidan vill jag visa på det som är “jag” på riktigt. En väns partner sa: “det är svårt att tänka sig Emilia annat än glad och positiv”. För det stämmer så väl när jag är mig själv: jag ser positivt på tillvaron, jag har en förmåga att mentalisera kring mig själv och andra. Å andra sidan har jag en utmaning som jag lever med varje dag just nu. Som gör mig otroligt trött stundtals. Där en ständigt vakande hjärna snurrar utan att kunna vila. Det känns utanför min kontroll vilket är skrämmande. Samtidigt är jag bäst på att veta vad jag behöver (japp, bäst!). I flera år har jag följt fakta om hälsa och skrivit om det, inte minst när det gäller sömn, depression, kost, träning och allt däremellan. Jag har byggt hälsoprogram till en stor mässcen, intervjuat experter. Och ändå är jag nu här. I en tidlös utmattning som jag kallar det. Tidlös för att den inte tar hänsyn till att jag snällt väntat på att den ska vända och där läkning får ta mer plats. Jag vet att jag varit otroligt rastlös och velat att saker ska hända NU. Min personlighet har helt enkelt lite svårt att vara utmattad. Jag hörde en bra mening på en självhypnos som jag testade för ett tag sen: Acceptera att du inte kan acceptera. Alltså ja! Ett första steg till acceptans ändå! Så. jag ville bara skriva några rader om det, så att du som läser vet var jag befinner mig. Jag tar gärna emot tips på meditationer, musik, träningsprogram, gärna på Youtube eller Spotify.

Jag har skrivit mer om utmattning här:

Utmattning handlar sällan om att få ett tack

Status utmattning

Naturbild på frökapsel och en blogg om utmattning

Så, det blev en blogg om utmattning. Ikväll håller jag däremot en live på 30 minuter i detta event på Facebook – jag hoppas att vi “ses”? Den kommer handla om Årets fattigaste dag med lite inspiration om köpstopp!

Ett hej från mig och vad var det för julklapp jag stökade med förra året?

Hej på er, hur har ni det? Jag vilar i min säng, har värmt vetekudden och tagit en kopp te. Så ser delar av dagarna ut just nu. Vila. Jag tyckte jag sov något bättre inatt, det är tyvärr lite av ett lotteri. Men jag försöker intala mig själv att det jag gör för sömnen är bra saker och att det visst påverkar på ett positivt sätt. Att det är bra att jag går ut och rör på mig (minns ni mitt löfte?), att det finns en poäng i att ta bort mobilen på kvällen (man kan säga att det är work in progress) och att lite meditation tar jag åtminstone inte skada av (men önskar sååå att det var som förr, när meditationen verkligen gav effekter!)

Det har gått tio dagar på det nya året, och det har varit fullt ös i Köpfritt-gruppen på Facebook. Utöver det digitala livet försöker jag ta mig ut och traska (det blir inga 20000 steg just nu, men lite över 10000 skulle jag nog säga att jag får till). Vi har varit hemma tillsammans några dagar och bara att fixa mat och hitta på saker har varit lite av en utmaning. Imorgon börjar vardagen igen. På fredag har jag ett jobbmöte som jag ser fram emot!

Men hörrni! Jag skulle ju berätta om mitt julklappsbestyr! Jag hade en idé om att laga min mans tröja, där löparen var trasig. Jag hittade en tjänst som sålde löpare, men jag hade jättesvårt att träffa rätt i storlek på den, det var svårt att mäta just den dragkedjan som fanns på min mans tröja. Två gånger beställde jag löpare – ena gången för liten, andra gången alldeles för stor. Så jag gick till den lokala skräddaren och han ordnade det hela för 120 kronor. Jag kände mig som en riktig hjälte. Och det är också en av min mans favorittröjor, så nu är den åter i bruk igen!

Från den 6:e januari 2023: Jag och Lilleman besöker en kompis en bussresa bort. Först var vi i Tyresö och lekte lite i snön och nu pausar vi hemma hos kompisen. Det är skymning och vackert ute. Det blir kanske lite pulka senare. Enkel tillvaro. Ibland tänker jag på hur ofta landat i just det: att jag inte är på jakt efter framgång i vanlig bemärkelse. Ändå verkar jag just nu leta efter mening på ett särskilt sätt, där jag känt mig lite vilsen. Lite ensam. Jag hoppas innerligt på trygghet och förändring.

Traska 20 000 steg om dagen

“Hur går det med dina morgonpromenader?” – den frågan fick jag och svaret från mig då var: “inte så bra”. Så jag fick tänka om. Prata ihop mig här hemma om lite knuffar som jag kan få för att ta mig iväg. Du minns kanske boken jag läste häromsistens?

Så: på morgonen idag kom maken och sonen upp med en kopp kaffe och det blev starten på något nytt. Idag har jag traskat dryga 21 000 steg och anledningen är enkel: jag behöver skulptera huvudkontoret. Ge mig själv möjligheten att sova bättre. Det finns tusen anledningar till att välja fysisk aktivitet. Om det har jag skrivit massor, det vet ni som följt bloggen ett tag. Så ja, det här är viktigt för mig. Främst för sömn, men också för hälsan i stort. Steg för steg!

20 000 steg om dagen
Har du något som du gör varje dag? Skriv gärna i kommentarerna!

En sak till: det handlar inte om att slå något slags rekord. Min gissning är att jag behöver mer än andra när det gäller mängden vardagsmotion och 20 000 steg om dagen är en satsning som tar tid. Det accepterar jag. Och med det sagt: vi är alla olika. För en del kanske antalet steg bara stressar, medan det kan vara en motivationsfaktor för en annan. Jag vet att jag just nu tar i med mängden men det är också det bästa kortet jag kan spela för att må bra.
« Newer Posts Older Posts »