Jag har en blå anteckningsbok där jag samlar ihop mig genom att skriva. Och temat som återkommer är den inre stressen. Den som hängt med ett tag. Där mitt motstånd möter en rå övertygelse om att det inte kommer gå över.

I ett liv, vilket som helst, hopar det sig ibland uppgifter. Stora som små. Och just idag insåg jag vikten av att förbereda middagen i god tid. Min reaktion? “Hur ska jag orka och hinna?”. En till synes enkel uppgift blev en börda. Förväntningar om orkeslöshet och stress är nedbrytande.

Så. När jag väl påbörjade middagsförberedelserna satte jag en timer. Och nu har jag flera bevis att presentera:

  1. Det är lätt att koka tomatsås och sätta en pizzadeg. Du hackar lite lök och vitlök, fräser i olja med lite chiliflakes i. Häller över krossade tomater. Låter puttra på. Sen: smula jäst, häll över ljummet vatten, blanda ut och sen i med mjöl. Arbeta ihop en deg. Lite salt, en tesked. Låt jäsa.
  2. 18 minuter. Det är insatsen i tid. Alla har det till övers.

Har du någon strategi mot inre stress?