Posts on March 2017

Ett äventyr är en känsla #kvinnligaäventyrare

äventyr tyresta

Den senaste tiden läser jag en hel drös med olika bloggar – träning, vandring, business, sälj, life design. Den gemensamma nämnaren? Faktiskt: äventyr. Att testa nya saker, inom sin genre. Vandringsbloggen gjorde att jag fick upp ögonen för kampanjen #kvinnligaäventyrare. För det första: Vandringsbloggen är liksom sinnebilden för hur ett liv kan levas, på riktigt. Jag bara älskar att hon vandrar på heltid!

#Kvinnligaäventyrare har fått genomslag och nu senast såg jag en diskussion, på Facebook. Frågan som ställdes var: vad är ett äventyr? Det fanns de som ville värna om ordet, det ska inte slösas med var kontentan. Andra menade att äventyr har en bredare mening. Det fick mig att fundera.

Vad är ett äventyr?

Jag tror det är en känsla. Hos dig, hos mig och hos alla som gör något av ett äventyr. Det pirrar till litegrann, du andas något djupare ibland, och ibland inte djupt alls. Känslan kan ackompanjeras av tacksamhet, för det liv du lever just nu. Och det är här jag behöver omvärdera min egen syn på mina egna äventyr. Jag ser inte mig själv som särskilt äventyrlig. Jag har svår att vara spontan (jag vet, hur omöjligt låter inte det?!), jag gillar struktur och jag vill veta saker på förhand. Det bottnar i gammal möglig otrygghet.

Men så förstod jag. Känslan har funnits där den senaste tiden. Jag håller på att tämja min egen stressade kropp. Och valet av metod landade på trädgårdsarbete. Det är tredje dagen nu, som jag en lite längre stund står och påtar, rafsar, krattar och klipper. Och idag hände det: total närvaro, sinnen som åtnjuter alla dofter och ljud. Och där var den, känslan av tacksamhet. Och jag gör något helt nytt – något som passar min naturnära själ.

äventyr i trädgården med enemilia

Så. Det är klart för mig att äventyr handlar om känslor.

äventyr i trädgården enemilia

Vilket var ditt senaste äventyr?

Göra något nytt & behovet av en “reset” knapp

göra något nytt

Jag har noterat en obalans värd att tas om hand.

Det har varit svårt de senaste dagarna och jag behöver trycka på resetknappen. Det är som att livet skaver lite grann. Om du vill komma åt din resetknapp, eller bli inspirerad på området: läs det här inlägget av Sara Rönne: Du är inget träd – flytta på dig!

Jag tänker att det också krävs lite mod för förändring, så jag laddar batteriet fullt!

Reset – så här tänker jag

Jag behöver få ett gladare huvud och ett lättare sinne. Det är inte mer komplicerat än så. Och det finns hur många sätt som helst, som faktiskt fungerar. Jag har testat mig fram. Och den allra bästa grenen är någon form av konditionsträning. Det blev en sådan idag, där uppvärmningen bestod av att klippa ner grenar i vår häck, innan jag begav mig på en kort men intensiv träningstur. Det blev en löprunda, ackompanjerad av utfallssteg.

En annan resetstrategi är att bryta sig loss från konstiga vanor. Jag vet inte vad det är, men jag blir alltmer stressad av att hålla på med mobilen och sociala medier. Den rastlösa själen som jag besitter skulle behöva något helt annat än planlöst surfande. Ni har väl inte missat min artikel i senaste Tara? Jag testade digital detox och har skrivit ett reportage om det. Där jag också intervjuade Katarina Gospic, hjärnexpert och entreprenör.

“Man har kunnat se i studier att vi tittar på mobilen i genomsnitt 150 gånger per dag, den som använde mobilen mest var inne 900 gånger per dag, så det finns ju en variation. Det finns flera problem med den här typen av beteende. För varje avbrott som du gör, behöver hjärnan ca 25 minuter på sig att återfå fokus. Jobbet eller skolan kan bli lidande av det, du tappar fokus helt enkelt. En annan konsekvens är att vi blir stressade av att vara uppkopplade. Det finns också en tillvänjningseffekt, mycket vill ha mer. Samtidigt hinner vi inte med annat som vi vill göra eftersom en stor del av vår tid läggs på skärmar. Man kan också likna det vid en drog och ett beroendebeteende.” – Katarina Gospic, en intervju i Tara

göra en förändring genom digital detox är att göra något nyttFoto: Anneli Hildonen för Tara

Göra något nytt – en form av resetknapp

Och jag funderar på bullet journaling, som jag tror jag fick nys om hos Teknifik! Jag tror att min dag kan få en annan lyster om jag har något kreativt sätt att lägga upp dagarna på.

bullet journaling göra något nytt

 

Nu kör vi igång den här veckan!

Vad gör du när det skaver?
Följ mig gärna på bloglovin för att få tillgång till uppdateringar.

Skifta mot ett vilsammare liv

vatten och natur. styrkan i ett vilsammare liv

Jag dras med. Jag tittar framåt och tänker: kul!

Jag saktar ner. Tittar bakåt och tänker: vad kul det var!

Vad är det då som lockar med vilsamheten? Upptrissat är väl det som är grejen? Bygga imperium osv.

Nej. Inte för mig. Jag vill göra kul grejer, ja. Men jag bygger ett inre slott. Jag lägger tid på det. Det tyngsta jobbet pågår just nu: att lägga grunden. Och jag bygger själv. Outsourcing funkar inte riktigt (well, om vi inte räknar med min terapeuts guidning).

Så jag väljer ett inre bygge framför yttre imperium. Jag skiftade efter dyrköpta erfarenheter. Blåslagen själ, panikslagen och med en kropp och huvud utan riktning fick jag börja om från början. Tid tog det, och tid vill jag lägga på det.

Att ha vila som främsta vapen har varit avgörande. Det bygger på att jag egentligen är skiträdd. Jag tar till vila varje dag, mellan 30-60 minuter. Ofta genom meditation. Eller promenad.

Jag yogar en gång i veckan. Ibland ligger jag längre stunder helt stilla, där på mattan. Jag är inte i någon prestationsfas där. Det enda som räknas är känslan i kroppen. Och den ska vara vilsam, som en suck av lättnad.

Bloggar som vurmar för enklare liv

Det fantastiska för mig i den här bloggen är att dela synen på vila med andra. Vi är några stycken som snackar vila och enkelhet titt som tätt, och bara denna vecka har jag läst inlägg som gått rakt in i hjärtat.

Vi har Om att vara nöjd med mindre, skrivet av Sofia.

Vi har också Och på eftermiddagen vilade hon – om hållbar prestation, skrivet av Katarina.

Det är skönt med likasinnade, för man hittar också nyanser hos varandra. Det är som att vilans väg ger en massa tillbaka till en, i termer av insikter, möjligheter att utvecklas och en kropp (med huvudet inräknat) som tackar en, varje gång man tar ett steg tillbaka.

Det har varit så här ett tag

Ju enklare jag lever, desto enklare blir det. Men där tror jag också att ens värderingar styr, och också vad man vill uppleva. Jag lever rätt mycket “inom mig” – vilket gör att jag inte behöver särskilt mycket för att underhålla mig själv. Det kostar mig inte särskilt mycket alls att uppleva det jag värderar högt i livet. Det är jag tacksam för.

Om du tycker det här var intressant läsning, så har jag några tips till på vägen!

Att leva enkelt: om minimalism

Att leva enklare (mitt shoppingfria år 2016: facit)

Vad vill du uppleva i ditt liv?
Följ mig gärna på bloglovin för att få tillgång till uppdateringar.

Skala av. Vad är priset för harmoni, egentligen?

skala av. Vad är viktigt i livet. För Enemilia är det harmoni

Vänder och vrider på livet lite grann. Vad funkar? Vad funkar inte?

Jag är en sån där som älskar struktur. Som blir orolig när saker inte riktigt är klara. När det är suddigt i kanterna, och halt mellan varven. Det är då jag behöver de djupa andetagen.

Det är då promenaderna är som mest behövliga. Det är underbart med bitigt väder, sol i sikte, dubbla tröjor och helst: ingen mobil (inte där än). Jag går raskt. Jag andas djupt. Jag hör fåglarna. Jag hör isen knaka. Det är då det händer. Jag får en klarhet i allt det suddiga och hala.

De två senaste veckorna har varit en kamp. Ömsom glad. Ömsom svart. I det ska jag tydligen befinna mig i. Just nu.

Det är inget nytt. Men jag överrumplas varenda gång (!). Att få en släng av otålighet, nervositet, irritation, smärta, orkeslöshet, rastlöshet, allt i en enda röra. Gör mig matt. Jag sneglar lite åt HSP, särskilt eftersom behovet av ensamhet ökat drastiskt den senaste tiden.

Det är då jag också landar. I grunden. I det som faktiskt betyder något. Jag är otroligt medveten om vår egen dödlighet och tycker att mycket i livet borde bortprioriteras. Till förmån för annat.

Skala av – vad finns kvar?

[1] Kroppen. Och den behöver rörelse. Schyst mat. Andning. Beröring.

[2] Människor. Och som jag behöver dem.

[3] Människan. Och som jag behöver den. Fight? No. Meditate.

[4] Huvudet. Se [1] och lägg till [2] och [3].

Harmoni?

Berörd

I det här tillståndet av både och hinner jag beröras av ett och annat. Som Elaine Eksvärds arbete med treskablinoll. Tänker att jag har ett ansvar också. Do it!

Magda Gad har en Facebook-sida. Jag har svårt att läsa allt – men vilket arbete hon gör. Hon öppnar världen för mig. Det gör förbannat ont varje gång, men jag är ett vittne.

Zero Impact – som går på URPlay (länk till avsnitt 2). Men alltså ja, det krävs förändringar. Mina delar är: kollektivtrafik/cykel framför bil, grönsaker framför nötkött, shoppingfritt, batcha tvätt, flyger helst inte.

Om du skalar bort det: vad finns det kvar?

Ps. Ja, vad är priset för harmoni egentligen? Jag vet att det är min främsta motivation i livet. Klyschigt men en sanning för mig. Jag prisar lugnet. Jag söker inga kickar. Att bara vara vore ju underbart.