Vänder och vrider på livet lite grann. Vad funkar? Vad funkar inte?

Jag är en sån där som älskar struktur. Som blir orolig när saker inte riktigt är klara. När det är suddigt i kanterna, och halt mellan varven. Det är då jag behöver de djupa andetagen.

Det är då promenaderna är som mest behövliga. Det är underbart med bitigt väder, sol i sikte, dubbla tröjor och helst: ingen mobil (inte där än). Jag går raskt. Jag andas djupt. Jag hör fåglarna. Jag hör isen knaka. Det är då det händer. Jag får en klarhet i allt det suddiga och hala.

De två senaste veckorna har varit en kamp. Ömsom glad. Ömsom svart. I det ska jag tydligen befinna mig i. Just nu.

Det är inget nytt. Men jag överrumplas varenda gång (!). Att få en släng av otålighet, nervositet, irritation, smärta, orkeslöshet, rastlöshet, allt i en enda röra. Gör mig matt. Jag sneglar lite åt HSP, särskilt eftersom behovet av ensamhet ökat drastiskt den senaste tiden.

Det är då jag också landar. I grunden. I det som faktiskt betyder något. Jag är otroligt medveten om vår egen dödlighet och tycker att mycket i livet borde bortprioriteras. Till förmån för annat.

Skala av – vad finns kvar?

[1] Kroppen. Och den behöver rörelse. Schyst mat. Andning. Beröring.

[2] Människor. Och som jag behöver dem.

[3] Människan. Och som jag behöver den. Fight? No. Meditate.

[4] Huvudet. Se [1] och lägg till [2] och [3].

Harmoni?

Berörd

I det här tillståndet av både och hinner jag beröras av ett och annat. Som Elaine Eksvärds arbete med treskablinoll. Tänker att jag har ett ansvar också. Do it!

Magda Gad har en Facebook-sida. Jag har svårt att läsa allt – men vilket arbete hon gör. Hon öppnar världen för mig. Det gör förbannat ont varje gång, men jag är ett vittne.

Zero Impact – som går på URPlay (länk till avsnitt 2). Men alltså ja, det krävs förändringar. Mina delar är: kollektivtrafik/cykel framför bil, grönsaker framför nötkött, shoppingfritt, batcha tvätt, flyger helst inte.

Om du skalar bort det: vad finns det kvar?

Ps. Ja, vad är priset för harmoni egentligen? Jag vet att det är min främsta motivation i livet. Klyschigt men en sanning för mig. Jag prisar lugnet. Jag söker inga kickar. Att bara vara vore ju underbart.