Det är ta mig sjutton inte klokt att vi redan är inne i maj. Men så är det. Och jag tänkte ta en titt bakåt och se vad som hänt på sistone. Hur? Jag tänkte använda mig av min almanacka. Först kom första april och jag fick besök av min bästa vän Sven. Vi tog en promenad till Lyckebysjön, i vanlig ordning, men trots att jag brukar bada i april så gjorde jag inte det den gången. Isen var fortfarande kvar, så det var bara att acceptera läget. Väntans tider i dubbel bemärkelse.

Sen kom påsken och jag besökte kyrkan flera gånger för lite sinnesro. Och det har jag också fortsatt med, vi har en kyrka tio minuter ifrån oss med cykel och de har även vardagsmässor, vilket jag verkligen uppskattar. En gång i veckan, ungefär, har jag handlat mat på Lidl, med cykel. Och jag har insett hur mycket min lådcykel betyder för mig. För jag har verkligen använt den mycket, och försöker ta hand om den så gott jag kan. Den gör så att jag kan ta mig snabbt några kilometer bort, för att handla eller gå till kyrkan. Eller skjutsa barnet till orienteringen. För ja! Nu är orienteringen i Handen igång, i Rudan på torsdagar klockan 18.00 för barn mellan 7-12 år. Jag har skrivit om cykeln förut. Jag gissar på att jag har cyklat ca 200 mil sen start (i inlägget hade jag avverkat mina första 50 mil).

Det roliga var, att veckan innan orienteringen drog igång (20 april), så gjorde vi en film för att marknadsföra den aktiviteten. Och jag hade haft lite vånda inför det. För jag sköt upp projektet och tänkte att “sen…”. När det väl var dags behövde vi ett barn som vi kunde filma (ej ansiktet) och vi frågade vår grabb. Men nä. Det ville han inte. Men han följde med till inspelningsplatsen och då var det som att polletten föll ner. Jag hade all hans utrustning med mig: kläderna, skorna, kompass, karta. Och då blev det hela begripligt för honom, vad det var vi skulle göra. Han såg sin pappa med kameran, han drog på sig skorna och sen höll vi på i en timme ungefär och han tog instruktioner som en riktig filmstjärna. Här kommer resultatet:

Lilleman har också haft kompisar över och det är alltid roligt. Även om det många gånger pratas om spel och skärmar så kommer det längre stunder där de pysslar eller leker med något – det känns bra. Jag tycker personligen att skärmtid är en svår nöt. Senast idag skrev jag till min man att vi behöver hitta någon balans i det hela. Sen är det lätt att fastna i det man tycker inte fungerar, att det liksom styr helhetsupplevelsen, men sanningen är nånstans mittemellan. Som idag: Han har varit ute i nästan tre timmar, då är det okej att också få spela.

Vi hade rätt mycket hemmatid under påsklovet då lilleman dragit på sig en förkylning som inte ville ge med sig riktigt. Det hostades och snorades men sen blev det förstås bättre. Min syster var över och hälsade på och det som verkligen behövdes var att få ner äppelträdet som vält under vintern. Så det gjorde vi: med utrustning och skyddskläder sågade vi ner det hela. Vi har haft flera som varit förbi och hämtat äppelkvistar till sina kaniner, det kändes fint att de kunde komma till nytta (och mindre för oss att köra iväg med).

Den 22 april föreläste jag på Nacka Forum biblioteket, och trots det fina vädret var det några som tog sig tiden att lyssna. Denna gång handlade det om klimatet med utgångspunkt i min bok Klimatglädje (som fortfarande är aktuell!). Nu på lördag 6 maj kommer jag till Göteborg och Lundby bibliotek – vi kanske ses där? Efter min föreläsning i Nacka skulle jag och min kompis Sven äta lite indisk mat. Vi var vrålhungriga. Vad händer? Brandlarmet gick i hela köpcentret Nacka Forum och alla ombads gå ut. Jag hade hunnit ta tre tuggor, sen var det bara att lyfta på sig och gå ut. Lite snopet men förstås viktigt att göra enligt instruktionerna. Jag vet faktiskt inte om det var någon riktig brand, för vi tog bussen vidare mot Slussen.

Den 24 april åkte jag och mina systrar till Uppsala för att fira min pappa som fyllde år dagen efter. Vi åt lunch på en skola som även serverar mat för seniorer, så vi fick träffa lite av pappas vänner där också. Sen tog vi systrar med oss lille O (som är min systers son) på en promenad, det var skönt att röra på sig lite. Sen fikade vi hemma hos pappa, en prinsesstubbe och kaffe på det. Jag hängde med lille O och han gjorde såna fina små ljud och tittade på mig med sina fina ögon. Mysigt deluxe. Jag ska hem till O och S nu i veckan, på onsdag, det blir en tågresa till Västerås.

Och så var det deklarationen. Jag är så glad att jag har en person som hjälper mig med det, särskilt eftersom jag har haft lite svårt med koncentrationen på sistone (vi pratar de två senaste åren). Så ett telefonsamtal på fredagen gjorde att jag kunde skicka in deklarationen och känna mig nöjd. Den sista april tog vi en promenad, min man, jag och lilleman och avslutade med majbrasa i vår samfällighet. Lite sång och lite snack med grannar var väldigt trevligt. Och tänk: sen var april slut. Men vänta nu, har jag inte glömt något? Jo! Runt den 8 april började jag med mina vårdopp i sjön, det fanns en liten yta som smält ner och där kunde jag sjunka ner och reglera min stress lite grann. Jag var så säker på att jag inte skulle bada i år, men varje år bevisar jag för mig själv att jag kan bada och det gör mig gott. Ofta går jag till sjön, eller cyklar. I förrgår doppade jag huvudet för första gången, det kändes bra. En reset.

2 bonushappenings – broccoli & sömn

Som förälder ställs man ibland inför utmaningar. Stora som små. En sådan kan vara maten. Men jag testade ett trick som jag gärna delar med mig av. Håll i dig, nu kör vi. När lilleman var liten åt han ofta broccoli, helt enkelt för att vi introducerade broccoli tidigt. Men sen slutade han med det när han blev äldre. Och det har jag tyckt varit lite synd. Men så köpte jag fryst broccoli och tänkte att jag testar att lägga flera olika saker på en tallrik: det blev några tranbär, torkad physalis och så lättkokt broccoli, och sen la jag lite salt på sidan så att han kunde doppa broccolin i saltet. Tranbär och physalis har han gillat länge. Tanken var att lägga sådant som han gillar tillsammans med broccolin så att det blev en spännande helhet. Och det funkade! Numera äter han broccoli varje dag, och doppar den i lite salt. Och den frysta broccolin från Lidl är god, jag har köpt den flera gånger nu och är nöjd. I broccolitricket ingår också att inte koka den för länge – ingen vill ha sladdrig grönsak.

På kvällen brukar jag och min man kika på tv tillsammans. Även om min koncentration är påverkad kan jag tycka att det är mysigt att göra det ihop. Och det som gått varmt i april är: Bäst i test, där vi fått chansen att skratta åt roliga test och se hur kreativa deltagarna är. Sen kan vi inte låta bli att titta på Sov gott med David Batra och sömnforskaren Christian Benedict. Är det bra att titta på program när man själv upplever sin sömn som dålig? Jag tycker svaret kan få bli ja (och ja, det är så jag upplever min sömn). Men varför? Jag tänker att programmet avdramatiserar sömnproblem, utan att negligera att det faktiskt kan vara skitjobbigt (alltså. Ja). Det handlar om ett “både-och-perspektiv”. Det är många som på olika sätt skulle behöva hjälp att sova bättre. Och sen: det psykologiska: hur förväntningar ställer till det för oss. Den är svår för det är lätt att måla upp hjärnspöken som blir till sanningar. Det känns därför meningsfullt att titta på Sov gott, för den är lite som en godispåse. Deltagarna testar att gå i kloster, yoga med andning, KBT med sömnrestriktion, hypnos och mycket annat.

Nu dags att ta en nattamacka och sen sova 🙂 Det blev ett mastodontinlägg. Hoppas att vi ses snart igen, kram / Emilia