Den här gången får klimatpärlan ett helt eget inlägg på bloggen. Det blir ett tips om ett poddavsnitt! Våra barns klimat-podden med Manne och Frida möter Åsa Svenfelt, docent på KTH och pratar konsumtion i nästan alla bemärkelser. Här är några av de saker jag tar med mig:
En lösning för att få ner utsläppen är att helt enkelt jobba mindre. Mindre pengar är direkt kopplat till färre utsläpp. Jag har skrivit om det förr att varje krona släpper i genomsnitt ut 46 gram koldioxid.
Vi behöver planera för den omställning som behövs, så att vi inte helt plötsligt får en kris för att vi agerar för sent. Planerad omställning tycker jag låter mycket vettigt.
Vad sägs om att klicka hem en reparation istället för att klicka hem en ny vara? Reparerbarhet nämns som en förutsättning för en mer hållbar konsumtion. Jag lagade min dator 2019, om det kan du läsa om här.
Det kan behövas att vi köper mer hållbart, ja dyrare saker helt enkelt, som håller längre. Åsa Svenfelt nämner också livscykelkostnad som begrepp. I slutändan kan det betyda: det blir billigare att handla dyrt sett över hela livstiden (vs slit och släng)
Vad är det vi behöver, egentligen? Det är en så bra fråga att ställa. Minns du kanske när jag bloggade om att vi behövde stolar? Jag tror att vi absolut kan behöva saker, men det är hur vi löser problemet som blir det intressanta.
Det kom också upp en fråga i Våra barns klimat-podden kring vad som är status idag. Det kan nog vara så att viss status handlar om att du själv har möjlighet att bestämma över hur du disponerar din tid, något som bland annat diskuterades i Ekonomibyrån häromsistens. Makt över sin tid kan alltså vara status, tänker jag. Pengar och ekonomi är också makt, men frågan är hur mycket av dem vi ska ha att strössla med. Kan rikedom vara något annat kanske?Vi behöver en viss nivå av inkomst, absolut och det skulle vara oförskämt av mig att hävda något annat. Men det intressanta blir när vi utmanar vår konsumtion, för det rör ju vår inkomst. Vad vill vi tjäna pengar till? På vilket sätt kan vara kronor bli klimatsmarta? Och sen är det så jäkla lätt att jämföra sig med andra, vi tittar på våra närmsta grannar och i bekantskapskretsen.
“Men vi kan väl inte lasta individen?” – ett av påståendena som kommer när vi pratar om konsumtion och miljöpåverkan. Och det finns något där att hämta: är saker och ting tillgängliga på lagligt vis, då kan vi väl inte påstå att vi konsumenter handlar “fel”? Mitt svar på frågan är: det saknas ett kvitto för våra köp. Och det är miljökvittot: den kostnad som uppkommer för att vi ska kunna konsumera som vi gör. Det är bara det att ingen betalar för den delen, i alla fall inte idag.
Vems är ansvaret för miljökvittot?
Nästa frågeställning blir: vem ska ansvara för miljökvittot? Här kan vi tala om styrmedel och beteenden. I den bästa av världar skulle vi inte behöva ett miljökvitto, utan politiker har istället styrt på ett sådant sätt att de miljöintensiva produkterna inte finns kvar i samma utsträckning. Det är nog det som skulle kunna kallas för en marknad där det är lätt att göra rätt. En del gånger lägger vi allt krut på företagen: “gör om era affärsmodeller, se till att konsumenten blir miljöhjälte!” Men även där kommer det behövas justeringar, till exempel hur vi beskattar materialflöden och skatt för arbete. Om det skriver jag bland annat om i min första bok, Klimatglädje.
Beteenden. Det finns så mycket att säga. Jag gissar att en stor del av svenskarna skulle svara att det vore toppen om vi fixade klimatfrågan, ja till och med att den är viktig. Men på andra sidan myntet gör vi som vi alltid har gjort. Det finns kloka livsstrategier som gynnar miljön i större utsträckning, men hur ska vi få människor att förändra sig? För vi behöver att människor är miljökloka när de röstar i nästa val och därför är individen viktig. Miljöklok hur då? Ett exempel är att svenskens utsläpp från konsumtion behöver minska. Det kan vara i termer av hur vi äter, hur vi transporterar oss, hur vi shoppar. Det behöver vara attraktivt att vilja förändra sig: ett sätt som vi utvärderar på är genom att titta på andra, hur gör mina vänner, mina närmaste? Det går att skapa sociala tryck också.
Parallellt med miljöfrågorna går det också att lösa andra problem. Hur vi äter behöver inte bara handla om klimatfrågan, det kan också finnas en koppling till hälsa. Vad händer med hälsan om vi adderar mer växtbaserad mat, kanske odlad och förädlad i Sverige? Klimatmat skulle alltså kunna vara bra på flera sätt och lite beroende på vem mottagaren är så kan vi skräddarsy våra budskap. För mig var det viktigt att investera i en elcykel, men också viktigt att jag får röra på mig: ytterligare ett hälsoargument. Shopping då? Det går att koppla till vår mentala hälsa. Och till svenskens skuldsättning. Vi är duktiga på att shoppa, men frågan är hur det får oss att må, både på kort och lång sikt. Här kan vi också dra en parallell till tiden. Att shoppa mycket innebär att vi behöver lägga rätt mycket tid på arbete. Även om vi lånar till konsumtion så behöver den skulden också betas av så småningom. Men samhällsekonomin då? Shopping är inte bara dåligt, vi får in skatteintäkter som ger olja till maskineriet. Men då är vi tillbaka till det som jag skrev i början: vem tar ansvar för miljökvittot? En lösning är förstås att titta på vad vi shoppar – kan det finnas konsumtionsmodeller som är mindre resursintensiva? All konsumtion är inte dålig.
Vi behöver vara ödmjuka inför att alla är inte intresserade av miljö. Visst, det vore finemang om det fanns ett allmänt brett intresse för till exempel klimatfrågan, men i och med att det finns så mycket i livet att lägga fokus på, så är det inte konstigt alls att miljöfrågorna utkonkurreras. Sen finns det förstås ALL anledning att inspirera på området: vi som redan är hooked behöver visa på allt det fantastiska som händer när vi blir miljömedvetna, eller hur? Här ett youtubeklipp på 15 minuter med Per Espen Stoknes:How to transform apocalypse fatigue into action on global warming
Klimatpärla #2
Såg en blänkare på Instagram där Malin Wollin utmanar sig själv på klimatområdet, i en podd: Malin blir en bättre människa. Tänkte lyssna lite i eftermiddag <3 Finns bland annat på Spotify!
Klimatpärlan är en ny uppfinning från mitt håll, hoppas att du gillar den! Minns du att jag skrev om mitt ord för februari? Jag jobbar stenhårt med att vara nöjd. Som att jag har skrivit det här inlägget om miljökvittot. Ett ord för varje månad detta år, vilken bra utmaning ändå!Och nu strösslar jag lite till med nöjda tankar: jag har sålt två saker i februari: en jacka och en bovetemadrass!
NYÅRSINTENTIONER. När snön föll för några veckor sen var jag snabb på bollen. Eller kälken rättare sagt. Ut med snowracer och stjärtlapp och dundra iväg direkt till närmsta backe med lilleman. Det gjorde vi två kvällar i rad och sen började snön smälta. Då kände jag mig stolt för jag vet att det ibland tar emot. Det är lätt att skjuta upp det spontana och sen står man där med smält snö och ishalka. Så jag tänker att jag behöver tänka lite smått på nästa år.
Och det känns dubbelt. Jag gillar normalt sett att se framåt men nu behöver jag göra på annat vis, lite på grund av det här. Men det här “annat vis” kan också ha en riktning har jag insett under de senaste månaderna. Det blir inte bra att ställa in livet. Tvärtom kan aktivitet hjälpa oss att må bra. Det som är svårt för mig personligen är återhämtningen, det är som att kroppen inte riktigt vet hur den ska göra för att komma ned i varv trots att jag gör massa på den fronten (yoga, meditation, promenader etc). Läser just nu på en hel del om vagusnerven och tycker mig hitta hjälpande information och övningar. Om du inte vet något om vagusnerven: check it out! (: googla). Men hur som helst: låt oss formulera vad 2022 kan bli!
Jag vill 2022, mina 5 nyårsintentioner
Jag vill
#1 röra på mig så som jag gör nu. Det gör skillnad. Jag har så smått börjat med styrketräning också, ska ge det ett ärligare försök och hoppas kunna stärka mig den vägen också. Framför allt överkroppen, bröstryggen och axlarna, samt ländrygg.
#2 skriva varje dag, jag vet att det gör mig gott. Och att ni läser betyder mycket. Jag blev idag intervjuad av en student som läst min bok Klimatglädje och det berör när någon läst det jag skrivit och gör referenser till boken. Min andra bok Leva nära behöver komma ut lite bredare så jag håller på att kontakta förlag för att se om intresse finns att trycka den (den finns bara som ebok just nu, i egen regi). Du har förresten inte missat möjligheten att få fyll-i-boken Köpfritt när du signar för mitt nyhetsbrev?
#3 jobba i lagom takt, något som varit mitt mantra länge men som blir extra viktigt nu när jag är där jag är. Jag tänker att jag kan ta skrivjobb, det är något som jag känner mig trygg med. Sen längtar jag till scenen som tusan men det får vänta lite. Ett av mina få köp per år (köpstoppet har hängt med sen 2016!) är en almanacka, och idag hittade jag en för mig, en vacker grön variant (149 kr). Jag kommer planera mer strukturerat än tidigare.
#4 fortsätta inspirera i Köpfritt-gruppen, göra lives oftare. Gemenskapen betyder mycket för mig och vi har kul ihop! För några år sen var jag med i denna podd, då var jag (precis som nu) väldigt entusiastisk över köpfrihet. Och för varje år lär jag mig något nytt om mig själv, så den här punkten kommer att vara lätt att leva upp till 2022. Och så senaste köpstopps-skvallret: jag kommer fortsätta med köpstopp 2022.
#5 välja lugnet framför allt. Det är lätt att önskelistor checkar av professionella intentioner (ändå nöjd med att det endast blev punkt #3). Men vi är ju mer än så. Det kräver lite av oss, att kika inåt. Men det behöver vara värt det.
Vad vill du 2022, vilka är dina nyårsintentioner? Skriv gärna i kommentarerna! Tack för att just du läser.
Det känns som tiden rinner iväg, nu har halva augusti gått och här sitter jag och har sökt hjälp. På riktigt. Under några månader har min sömn krackelerat och jag mår därefter. Jag måste skriva, om än kort, om det, för annars känns mitt inlägg osant. Det blir ingen peppig lista på “7 saker du kan göra för att…” utan lite mer lågmält, men ändå: att få skriva här känns bra. För dig som sovit eller sover dåligt, du vet vad jag menar. Dessutom kan man göra “alla rätt” och ändå sova dåligt. Men inatt kändes det ändå som att jag fick några timmar, och mådde bättre på morgonen än vad jag räknat med. Och det där med förväntningar, det kan ju slå hur snett som helst. Förväntansoro, stel kropp, stress – det säger sig självt. Jag gjorde en enkel yoga igår kväll, och jag kände på riktigt hur min kropp tackade mig, det knakade på väl valda ställen. Yogan var ett pass på tjänsten Yogobe, som jag prenumererar på.
Saker jag läst och sett
“Motstånd skapar lidande” – det var ett samtal mellan Axel Wennhall och Camilla Sköld, där de pratade om acceptans kring var man befinner sig i livet. Och att om man har smärta eller psykiskt lidande, så kan motstånd snarare förvärra och skapa lidande. Det är klart som tusan att vi inte vill ha ångest, men likväl, om vi slåss så får vi tillbaka med samma mynt.
Ni kanske vet att en av min hjärtefrågor är klimatet? Och att vi nyligen fick en rapport från IPCC? Samlad forskning som visar på konsekvenser av global uppvärmning. Emma Sundh skrev ett inlägg som jag har läst. Kika du också! Att försöka ducka för klimatfrågan är också ett sätt att se som ett motstånd. Och det skapar lidande framgent. Vi behöver öppna våra ögon. Nu.
Sommaren har inte varit svart eller vit. Den har varit tuff på många sätt för mig när det gäller orken och till viss del ångesten. Det gör mig lite ledsen, för det känns som att jag missar saker. Men jag stoppar de finaste minnena i min dagbok och läser om Skansen, Mulle Meck, Tobbe Trollkarl på scenen i Rudan, parken i Skogås. Ja, jag har det tufft, men jag har människor som älskar mig och vi kämpar tillsammans för att vända detta.
Lilleman har sommarlov nu, och vi varvar utevistelse med kompistid. Har man lekt en halv dag, kan skärmtid funka som avkoppling på eftermiddagen. Har man varit på utflykt, kan man också pyssla med saker hemma. Det får inte bli antingen eller, utan både och. Varför jag skriver så? Jo, för att jag ofta har höga ambitioner, jag föredrar ute framför inne, rörelse framför stillasittande. Hur kan man återhämta sig? Det jag absolut vill få till är: bara vara, lugn och ro på huvudkontoret, mindre kontroll. Att ha hälsa som måttstock är inget självändamål utan vi behöver veta vilken basen är, och sen utnyttja de svängar som finns däri. Men också: sänka ambitionerna.
Det är alltså här jag landar. Att öva på kravlöshet och hitta utrymme för att skapa längre eller kortare sjok av återhämtning. Det innebär att jag stannar strax innan jag är klar. Eller gör bara hälften. Saker kan få vänta ibland. Som vår hall. Jag påbörjade städningen, men lämnade den sen för en dag eller två. Medvetna pauser gör att jag förmodligen kommer orka mer på sikt. Däremot så mediterar jag hela meditationer, guidade, ofta. Det fungerar för mig.
Har du tips? Hur kan återhämta sig, tycker du?
Den här platsen, en liten stund varje dag En utflykt då vi cyklade lite vilse, men vi hittade till slut hem.
Är “omedelbart” ok? Du som läser här vet att jag tycker klimatfrågan är viktig. Inte bara värderingsmässigt, utan som en realitet. Det som fått mig att fundera lite extra på sistone är att vi har tendensen att vara väldigt nu-orienterade när det gäller konsumtion. Vi har ett problem, som vi vill lösa. Nu.
Låt mig ta ett enkelt exempel. Jag behövde ett par sandaler. Men frågan jag ställer mig (efter att praktiserat köpstopp sedan 2016): hur snabbt då? Anledningen är att jag ser hur jäkla smidigt det kan vara att beställa saker och få dem snabbt. Därav rubriken: nowconomy. Det är inte bara det att vi har möjligheten att köpa, utan det handlar också om tillfredsställelse av rang. Nästa fråga blir: är det bra eller dåligt? Är det bra att vi kan lösa våra problem så snabbt?
Så stod jag där själv, med ett par sandaler vars ena sko tappat sulan lite grann. Inte jättebekvämt att gå i, nej. Så jag kan antingen laga dem, eller köpa ett par. Kanske att de hade gått att laga, jag erkänner villigt att jag inte funderade jättelänge på just det alternativet, jag hade ärvt sandalerna från min svärmor och tyckte att de kanske gjort sitt. De hade en ganska tjock sula, och det var delar av den som hade ramlat av.
Jaha, köpa sandaler. Enligt nowconomy-principer ska det då gå snabbt och helst leverans igår. Men efter att ha djupdykt i klimatfrågan (ja, det blev en bok: Klimatglädje) kan jag inte förmå mig att köpa nytt. Det sätter sig helt på tvären för mig. Så jag letar: Facebook Market, Blocket. Och sen, på Sellpy. Och vet ni, jag hittade ett par sandaler som någon inte alls ville ha. Som jag väldigt gärna ville ha. De var oanvända och låg och väntade på att någon skulle förbarma sig och betala för dem. Det blev en bra slant, de var inte billiga. Själva letandet tog en stund men om du frågar mig är den resan endast angenäm. För du vet ju inte på förhand vad du kommer att hitta. Mer spännande än så kan det väl inte bli?
De kom i ett paket (som i min mening var alldeles för stort när det gäller emballage) och jag satte dem på foten. Verklich Askunge-feeling: de satt som en smäck! Lätta sandaler, helt nya. På mina fötter.
Så jag byter ut nowconomy mot slowconomy. Det här med att ha bråttom är förlegat.
