Igår var det dags – ett Crosstrainingpass på SATS Fridhemsplan.
Med mig hade jag denna starka fröken.
8 stationer, 2 varv, svettigt värre.
Det här är mina reflektioner kring passet.
1. Bra organiserat – enkelt att förstå vad man skulle göra, och när.
2. Tufft, pulsen sprang upp snabbt – gilla på den!
3. Varierat: hela kroppen fick arbeta
Jag kommer fortsätta med den här typen av klasser, gärna med sällskap!
Träning. Trendigt värre. Och också: lite olika sätt att förhålla sig till det. Jag ser två riktningar.
Skam, straff, ett “måste”: de rådande kroppsidealen ger många dåligt samvete. Det är bra att träna, men en stor del gör det av anledningen: jag behöver se bättre ut. Glädje har bytts ut mot skam och straff. Vi skäms över våra kroppar. Det finns också de som har stor ångest och kontroll över sin träning, och man kan läsa om ortorexi både på bloggar och i andra forum/media.
Glädje, styrka och kraft. Vi vänder på myntet. Glädje som skapas av träning är obetalbart. Jag vet själv, för jag har testat. Att jaga glädje istället för kalorier, tror jag är mer fruktbart – och hållbart. Du kommer vilja fortsätta. Däremot är det inte säkert att du orkar med ditt skambeläggande hela livet (som tur är). Träning som bygger på glädje gör att du vill fortsätta. Du kan utvecklas, du får skratta och svettas. Och gör det gärna tillsammans med någon. Själv ser jag fram emot morgondagens Crosstraining med Strongday-Annika.
Vad väljer du? Och varför?
Egen reflektion.
Jag har mina dagar jag med. Där kroppen känns omöjlig och den orkar ingenting. Och visst har jag ställt mig på Crosstrainern för att “bränna”. Jäkla skittänk egentligen. För de gånger som jag väljer det positiva och hållbara mår jag så mycket bättre. Jag uppmanar mig själv och andra att påminna sig om de sakerna när man tränar. Verkligen.
Foto: C. Lind
Läs mer om ortorexi? Bland annat finns den här boken.
Lite fint att säga nej, eller vad säger ni? Att värna om sin integritet. Men hur blir det med att säga nej till träning? Jag vet att många har svårt med det. Ser det som ett nederlag. Men jag tänker, att när man säger nej till träning så säger man ja till något annat. Se till att det där ja:et är något bra för just dig! Jag säger ja till lite nöjessurf och en kopp chaite. Nej:et handlar om en BodyPump. Men näsan rinner (allergi) och tröttheten i kroppen säger: vila. Och dessutom har jag bokat favoritpasset Grit Strength imorgon. Då satsar jag.
Ni som följer mig vet att jag är en allätare av träning. Blandar hejvilt. Bitvis är jag en periodare (som när jag bara tränade Soma Moves) och ibland får jag för mig att jag ska satsa på att bygga kroppen i gymmet med program och hela köret.
Men nu vet jag vad jag egentligen vill. Jag vill träna skiten ur mig och att pulsen får sig en ordentlig utmaning.
Nej, det har inte med någon självattack att göra. Utan det är självkärlek i dess renaste form. Jag ger mig och kroppen det den behöver just nu.
För när man ska göra två minuters burpees och hjärtat pumpar på, då mår jag som bäst. Ungefär som att gå i koloniträdgården här i närheten av mitt hem. Eller som att få tröst för att någon har överträtt gränser.
Passet jag gärna går på just nu heter Grit Strength. Rekommendationen är att lägga på vikter på en stång som motsvarar 30-50 % av ens egen vikt. Jag gör min egen version och lägger på ca 15 kilo. Räcker gott och väl. För mig handlar det om att det ska vara tungt, men undviker risken för skador. Teknik blir viktigare.
Vaknar och känner: ”näe”
Det handlar om träning, som jag inte vill genomföra.
Sen börjar en brottningsmatch: ska jag eller inte?
Det är okej. Det måste vara okej. Det handlar inte om att övertala sig själv, det handlar snarare om att lyssna.
Det jag hör är: jag vill hellre ut i solen, ta en långsam, lugn promenad.
Något som går verkligt bra ihop är träning och glädje. Faktiskt den bästa kombon. Ni som tränar, jag hoppas att glädjen som genereras är er bästa belöning. Jag vet, jag vet. Appar som mäter, fixar och trixar är fortfarande trendigt. För att inte tala om viktminskningskurer.
Men tänk om vi fokuserar om och suktar efter träningslyckan? Och att den i sin tur gör att vi vill träna mer? Win – win på den!
Fem tips för att odla träningslycka
1. Se till att träna något som du gillar – och testa dig fram.
2. Variera dig – så att träningen inte blir slentrian.
3. Träna med en kompis! Jag brukar träna med bland andra Strongday-Annika – lika kul varje gång!
4. Tänj på gränserna, och se om du klarar något nytt eller något tyngre. När jag tränade Soma Move märkte jag utveckling från vecka till vecka.
5. Ut och träna förstås! Använd bänkar för övningar, eller bara spring och njut av ljuset!
