Latest Blog Posts / Page 89

En gång utmattad, alltid utmattad?

EnEmilia bloggare - skriver om utmattning

UTMATTNING. Jag tänker ofta att mina svängar med utmattning är ett minne blott. Men jag kunde inte ha mer fel, tyvärr. Det jag vill säga att det är lätt att falla tillbaka. Vår känslighet tycks öka när vi en gång drivit oss till det tillstånd som sätter kropp och knopp ur balans. Så trots kloka insikter, om man fått sådana på köpet, är det ändå svårt att hålla sig inom de egna ramarna för vad man orkar.

Själv har jag blivit rabiat förespråkare av vila, sömn och meditation. De är de saker som gör att jag funkar. Men sen gäller det att fixa vardagen och genomföra sin klokskap. Den senaste tiden har varit svår, men också underbar. Tänk att det går att känna båda saker samtidigt!

Utbrändhet låter så definitivt. Brinner något ner är det rätt oåterkalleligt. Men från en utmattning kan vi komma tillbaka, även om vägen tillbaka är längre än många tror. Jag har skrivit om ämnet i flera inlägg tidigare:

Dansa. Pausa. (utmattning)
Passion, driv & utmattning
Status utmattning. Status?

Det är rätt dumt ändå. Att lyckas med att köra slut på sig själv. Men att sätta gränser är inte alltid det lättaste, kanske särskilt svårt när livet är extra kul och bjuder på en massa utmaningar. Det är klart att man vill vara med, eller?

Hur tänker du kring utmattning, stress och har du egen erfarenhet?

Mat-o-mania (1825 måltider)

pizza

Det är mat här hemma mest hela tiden. I mitt huvud alltså. Jag förknippar mig själv med mat – och de runtikring mig vet hur viktigt det är för mig. Det ska vara positivt, gott, hälsosamt, onyttigt, nyttigt – hela skalan. Varierat – ja, främst för att det är kul! Och gott! Och allt däremellan. För ja: det är meckigt också. Vi snackar ju som bekant om 1825 måltider om året.

Hur som. Några tankar kring mat.

Tanke 1: det är att ha en tanke om maten – helst någon dag i förväg. Jag vill veta vad det blir för mat, eller vad jag ska laga. Vet jag det: då ser vi till att allt finns hemma. Vi gör veckomenyer, rätt ofta är det samma rätter som återkommer, men vi har en schyst blandning mellan kött, fisk, fågel och vegetariskt.

Tanke 2: det är grymt att ha med sig mat när man är på språng. Vi var på Skansen för vigsel, vilket i mitt huvud betydde: take some picknick with you! Vi slängde ihop salami och brie-smörgåsar med isbergssallad och till det en drickyoghurt. Det behöver inte vara mer komplicerat än så. Och så kaffe på termos.

brie salami smörgås

Tanke 3: jag äter rätt sällan ute. Men när jag väl gör det så vill jag att det ska vara gott! Som Caesarsalladen jag åt på Grodan i förrgår. Dessutom kan man få inspiration till den egna matlagningen. Kryddningen på kycklingfilén var grym!

Hur tänker du kring maten?

Känna att man lever

Det finns tillfällen i livet där man känner att man lever. Riktigt ordentligt. Och det har varit några sådana på sistone. Som den där promenaden där vi samlade på oss 14 härliga kilometrar, från Rosenlund till Älvsjö. Där det häftiga var att se helt nya platser, som jag bara sett en skymt av tidigare. Och alltid undrat: hur ser det ut just där? Kilometer efter kilometer, med en massa snack däremellan. Jag och vännen Sven har promenerat mycket förr, bland annat hela gröna linjen, från Farsta Strand till Hässelby Strand (och även åt andra hållet, och sen en gång till från Farsta igen).

Sen kom ett bröllop – jättefin vigsel i Seglora kyrka. Dessutom fick jag träffa en av mina favoritbloggare. Vädret höll god min, för att sedan skänka oss regn söndagen igenom. Men just denna lördag var det solsken i kärlekens tecken!

På det vill jag lägga till en äkta längtan efter stark kropp. För aj vad den värker ibland just nu. Lilleman får mig att ligga i sängen och mysa – i de mest oergonomiska ställningarna någonsin. Jag är helt sned, känns det som. Men längtan ledde till fantastiska utfall och benböj idag på promenaden. Och jag har ett träningsprogram i min inkorg som strax ska printas ut. Jag har dessutom förhört mig om vilka hantlar vi har hemma. Jag är redo!

promenad

Vänner Enemilia

Strongday enemilia Träningsglädje Foto: C. Lind

 

Fem favoriter just nu

nyponsoppa med grädde och mandelbiskvier

Jag älskar rutiner. De gör mig lugn och harmonisk. Kanske för att jag har kontroll? Vet inte. Men fint att må bra helt enkelt. På min favoritlista för dagen ligger några rutiner som jag gärna har i mitt liv.

1. Promenader – helt klart en rutin. Skulle kunna starta en promenadblogg – älskar att gå, gärna långt. Håller på att skapa en bucket-promenad-lista. På den ligger bland annat Djurgården runt med Lilleman. Använder appen Endomondo för fullt just nu.

2. Nyponsoppa med grädde och mandelbiskvier. Nästan en rutin. Nån gång i veckan eller så.

3. Proteinbollar. Bästa hungerdödaren enligt mig. Med på varje promenad! Och så kaffe med mjölk i termosen.

4. Bloggen – och att läsa bloggar. Jag läser rutinmässigt: Träningsglädje, Bucketlife, Maja-Stina Frilansjournalist

5. Snusa på lillkillen. Hela dagen lång helst. Om jag får!

 

Har du några favoritrutiner?

Less is more – om att nöja sig

hälsoblogg

GÖRA-SAMHÄLLET. Är du en göra eller en vara? Jag vill gärna vara en vara men hamnar allt som oftast i göra-hetsen. Helt ärligt: jag vet inte alls vad det ska vara bra för. Men så är jag där, oftare än vad jag vill: skulle man kanske sortera ut barnkläderna som inte behövs längre? Eller städa ur garderoben? Hur var det nu med den där hörnan i köket, är det inte lite väl stökigt där? Borde jag inte sätta på en tvättmaskin bara för att jag har tre minuter över?

Det här stressar mig något enormt. Så nya rutiner har införts. Med 100% nöjdgaranti. Yes! Jag sätter helt enkelt ETT mål om dagen. Och efter det är genomfört: as nöjd as I can be. Det hela går ut på att välja smart. Vad känns meningsfullt för mig – just idag – så att jag känner att ett litet steg är taget? (varför det nu är så viktigt vet jag inte).

Idag blev det: att jag skulle vila någon gång under dagen. Ett riktigt nobelt mål för en äkta vilosinspiratör. Och: I made it. Sen skiter jag fullständigt i att vår lilla garderob sväller över, att vi har nytvättade duntäcken som bör finna sin plats någonstans (var vet jag inte, alla hyllor är fulla med annat skräp) eller att yogamattorna dräller på ställen som inte är deras rätta plats. Jag är helt enkelt: 100% satisfied!

Vad skulle göra dig riktigt nöjd idag?

“Hur blev du frilansjournalist?”

EnEmilia

FÖRETAGANDE & FRILANS. Frågan som jag får rätt ofta är: hur är det att vara egen och hur blir man frilansjournalist? Att vara egen är något som passar mig bra, och det hela började med att jag ville kunna arbeta på flexibla arbetstider, hemma och att det skulle finnas inslag av det jag gillar mest: att skriva.

Att jag började skriva inom hälsa ser jag mest som en slump (eller kanske inte, intresset för hälsa har länge funnits där). Jag hörde av mig till tidningen MåBra – och fick till ett möte. Dessutom ett möte irl – det vill säga: jag skulle få träffa redaktören. Jag förberedde mig minutiöst (trodde jag) och hade ambitiösa planer: här skulle jag få in en fot. Jag gjorde en board med en massa idéer – klippte och klistrade: ja, jag ville göra ett gott intryck.

Redaktören tyckte inte om någon av mina idéer. Och anledningen var faktiskt rätt självklar: jag hade inte koll på tidningen och vad de faktiskt skrev om. Hon avböjde snällt mina idéer. Så satt vi där och småpratade och jag berättade om mina promenader längs gröna tunnelbanelinjen som jag gick med min vän Sven. “Det där måste vi ju skriva om!” sa redaktören och mitt första knäck var sålt. Jag var så glad! Jag kan nu i efterhand säga att just artiklar om promenader/löpning längs tunnelbanelinjen är en av mina bäst sålda.

Hade jag inte sålt den där första artikeln så vet jag inte om jag hade fortsatt. Och de första två åren var svåra – jag kom in i en tid (2009) där magasinen började få det kärvt (annonsörerna hittade andra lukrativa marknader), och jag hade inte riktigt koll på hur jag skulle göra för att jobba som frilansjournalist. Men jag var rätt trägen av mig. Kontaktade människor i branschen och frågade: hur gör du?

Bland annat har jag fått mycket hjälp av Camilla Björkman, som numera är chefredaktör på tidningen Driva Eget. Hon har skrivit en suverän blogg om hur man lyckas som frilansjournalist – och är även författare till boken Skriv, sälj och bli lönsam – så lyckas du som frilansjournalist. Idag har jag hittat nya vägar för att kunna försörja mig på skrivandet – och tycker mitt jobb är toppenkul.

Foto: C. Lind

« Newer Posts Older Posts »