UTMATTNING. Jag tänker ofta att mina svängar med utmattning är ett minne blott. Men jag kunde inte ha mer fel, tyvärr. Det jag vill säga att det är lätt att falla tillbaka. Vår känslighet tycks öka när vi en gång drivit oss till det tillstånd som sätter kropp och knopp ur balans. Så trots kloka insikter, om man fått sådana på köpet, är det ändå svårt att hålla sig inom de egna ramarna för vad man orkar.

Själv har jag blivit rabiat förespråkare av vila, sömn och meditation. De är de saker som gör att jag funkar. Men sen gäller det att fixa vardagen och genomföra sin klokskap. Den senaste tiden har varit svår, men också underbar. Tänk att det går att känna båda saker samtidigt!

Utbrändhet låter så definitivt. Brinner något ner är det rätt oåterkalleligt. Men från en utmattning kan vi komma tillbaka, även om vägen tillbaka är längre än många tror. Jag har skrivit om ämnet i flera inlägg tidigare:

Dansa. Pausa. (utmattning)
Passion, driv & utmattning
Status utmattning. Status?

Det är rätt dumt ändå. Att lyckas med att köra slut på sig själv. Men att sätta gränser är inte alltid det lättaste, kanske särskilt svårt när livet är extra kul och bjuder på en massa utmaningar. Det är klart att man vill vara med, eller?

Hur tänker du kring utmattning, stress och har du egen erfarenhet?