Posts in "utmattning" tag

Hur du blir av med “jag borde”

Sluta med “jag borde” – hur gör man? Jag har börjat med en ny kalenderrutin. Varför? Jag har svårt att bestämma mig. Jag ser allt som behöver göras men istället för motivation känner jag stagnation. Och så kan jag inte ha det, eller hur? Så jag har börjat planera i en fysisk kalender, där jag lägger in sådant som behöver göras. Högt och lågt, smått som stort.

När hösten kommer så lever vår lönn här utanför high chaparall, det vill säga: tappar alla löven. Och det kan leda till att någon halkar om det vill sig illa. Och så ser jag löven och tänker: “Vi borde….”. Den tanken dränerar lite. Och är det inte lönnen så finns det annat som resulterar i “vi borde”. Så denna vecka har jag skrivit in “kratta löv och plocka upp ruttna äpplen” i min kalender. Tisdag är det idag, så ja! Dags att få upp löven. Så. Resultatet: jag ser det som behöver göras men kopplar ihop min tanke med min kalender: “japp, det stämmer, det är fullt med löv, men strunta i det, för planeringen säger “tisdag””. Befriande och medan du lever på kan du fylla på lite lagom i kalendern, om du lägger märke till surdegar eller annat som behöver åtgärdas.

sluta med jag borde

Förra veckan skrev jag in lite gott och blandat i min mörkgröna kalender: jobbmässigt förberedde jag mig inför Ekodagen i Halmstad (du kanske vill komma?) där jag föreläser med Klimatglädje på lördag. Det var matplanering här hemma och att handla, en av de viktigaste sakerna för mig, jag har skrivit om det bland annat här. Kratta löv och äppelinsamling (redan en klassiker hos mig med andra ord), svara på några mail och börja så smått förbereda mig inför en workshop jag håller för ett företag i november. Sen var det orientering på torsdagen med lilleman. Men vet du, jag strök också en hel del förra veckan, flyttade fram saker som inte absolut kräver exekutiv handling. Givetvis skriver jag med blyerts i kalendern för att kunna sudda ut. Viktigt!

Varför jag stryker/skjuter fram i kalendern? Det beror alldeles på, men det handlar om självrespekt. Mående och så. Ork. Tid. Lust. Olust. Trötthet. Pigghet.

Berätta gärna hur du gör i kommentarerna!

sluta med jag borde

En annan övning på temat: sluta med “jag borde”

Jag pratade med en person om det faktum att slöscrollande på mobil och dator gör mig trött och utmattad. Och att det ofta känns meningslöst. Och att jag egentligen inte förstår poängen att stressa upp mig för vad alla andra gör eller inte gör. Liksom på automatik. Hur jag funderar på min hjärna, vad som händer med den när den hela tiden utsätts för intryck. Som svar fick jag, bland annat, att noll personer skriver exakt vad hela livet innehåller, utan det som syns är en liten skärva av något. Och det svaret är ju såklart sant och något som jag vet om. Så ett sätt att sluta mata på med “jag borde xx” efter att ha scrollat är helt enkelt att låta skärmarna vara och bestämma sig för vad man vill med sitt scrollande. Jag insåg att bloggen känns som ett meningsfullt ställe att lägga en del av min tid på. Även att posta i Köpfritt-gruppen på Facebook känns fint eftersom vi där har en gemensam utmaning under hösten (köpstopp oktober-december 2022). Så eget material: absolut, det är en del av mig. Men att planlöst scrolla runt känns onekligen onödigt. Jag blir inte inspirerad och jag blir trött. Vad tänker du om det?

sluta med jag borde

Jag tittar ibland på avsnitt på en Youtube-kanal, som är på engelska. Hon har en mjuk ton och vackra bilder. Det ger mig lite andrum och sår frön till kreativitet.

Tack för att du läser här – det betyder mycket 💚

Mina tre viktigaste saker att ha på plats

Få vardagen att fungera? Nej, ni kommer inte få ett inlägg på temat städning. Där är jag inte en vinnarskalle. Men jag kan berätta om andra saker som ger mig möjlighet att känna mig trygg. Så nu får ni följa med på sådant som rör sig uppe på hjärnkontoret.

Mina tre viktigaste vadå? Få vardagen att fungera

Maten. Jag kan inte nog poängtera vikten av att planera matinköp och matlagning. För mig gör det hela skillnaden. Vi veckoplanerar en gång i veckan och eftersom jag numera inte äter rött kött eller kyckling så är det jag som håller i pennan när vi skriver ner veckans meny. I samma veva gör vi någon form av rensning i kyl och frys (frysen går otroligt långsamt att rensa men vem är perfekt liksom?) för att hålla koll på matsvinnet (som vi alltså inte vill ha alls, men sjutton gubbar, 17 kilo per svensk slängs varje år. 40 måltider till spillo, den känns onödig). Att göra veckans meny, med tillhörande inköpslista tar cirka 10 minuter. Förstår du hur lite tid du investerar för att slippa stressen? Väl värt.

emilia arvidsson natur - inlägg om att få vardagen att fungera

Helgen. Av olika anledningar (det är knappt så att jag själv har koll) är jag en riktigt seg morgonmänniska nuförtiden. Alltså på riktigt. Har jag inget planerat så ligger jag där med mitt tyngdtäcke. Det är först när maken kommer upp med kaffet som jag vänder mig lite åt vänster håll och sträcker ut handen och tar den första sippen. Och sen då? Jag blir rastlös av att inte ha en konkret planering (jag hoppas att min man läser det här!). Jag behöver veta vad dagen ska innehålla. Och det är lite tricky när det finns tre viljor att ta hänsyn till. Jag vill ju gärna komma ut och gärna utomhus någon annanstans än här hemma. Helgen som var nu nyss blev en höjdare. Jag kollade upp bussen till Hellasgården och lite om det kan du läsa om här. Det blev en fin utflykt där vi övade på att läsa karta och hitta oss fram. Solen var med oss och vi hittade även lite blåbär och lingon i skogen.

Motionen. Alltså jag är väldigt snäll mot mig själv. Jag kan verkligen längta efter endorfinpåslag men näe, just nu är det promenader som gäller. Lite raskt sådär. Men jag har också upptäckt en sport som går att göra hemma och det fina med den sporten är: du blir andfådd på ett kick! Yes, jag pratar om att hoppa hopprep i köket! Min svärmor lämnade ett hopprep efter sig och jag hoppar friskt. Målet, lite modigt förstås, är att komma upp i tusen hopp om dagen. Idag kom jag upp i 300 hopp, plus en promenad på det. Och lite kvällspokemon med grabbarna och några kompisar. Jag kan konstatera att jag har rört på mig. Mer tack!

Lycksjön - vatten och natur. inlägg om att få vardagen att fungera.

Har du några tre saker som du vill dela med dig av för att få vardagen att fungera? Kommentera gärna 🙂

Ps. Läs mer om Hellasgården här.

Det viktigaste idag?

Det är lätt att dras med. Tempot du vet. Snabbare än en snabbscroll, så kan livet te sig. Aktiviteter avlöser varandra och det verkar som om både handbroms och koppling är ur funktion, högsta växeln styr och farten är hög. I den här bloggen finns det drösvis med inlägg om det där andra. Sävligheten. Förnöjsamheten. Lite mindre som ger mer. Men varför är det svårt att vara långsam? Jag ställer frågan både till mig själv. Och till dig.

Jag tror vi är många. Som fått lite nog. Som inte vill dras med. Men det finns bilder och uppfattningar om vad livet ska vara. Och jag förstår mig själv, den där pressen som egentligen inte är sprungen ur mig. Jag vill säga till oss: du har rätt. Vi behöver andra förebilder, familjer som lever enkelt till exempel. Jag skulle vilja att vi gjorde så, och att det kändes så.

Jag tänker att jag vill skapa något stabilt som utgår från enkelt liv – men inte bara skapa, utan uppleva. En grund att stå på som inte låter sig luras. Som är fast i formen och något som är mitt. En styrketräning för själen. Det är vad jag vill. Vad vill du?

familjer som lever enkelt

Min höst – slow living autumn

Denna höst kommer spegla mig. Det innebär att det blir mer av mindre. Jag har några uppdrag som jag stolt ska ta mig an. Jag har ynnesten att bygga mitt eget arbetsliv och efter kollapsen förra sommaren är jag noga. Noga med att välja vad jag lägger min tid på. Det jag vill göra i höst är att fortsätta föreläsa, både digitalt och live. Skriva regelbundet, både här och på andra ställen. Hålla bokcirklar.

Och resten av tiden? Mycket handlar om att grunda mig, meditera, träna, yoga. Det tar tid men det är så det behöver få vara. Har bokat en konsert som jag ska gå på med min bästa vän, det blir Melissa Horn på Cirkus. Men mest: luft i mina lungor och i kalendern. Träffa människor som betyder mycket för mig. Samtal om högt och lågt. Gå på live yoga, inte bara fastna framför skärm (även om det faktiskt ger mig mycket att träna online). Du gör rätt.

“Det viktigaste idag”

Om vi går tillbaka till där vi började det här inlägget: Snabbare än en snabbscroll, så kan livet te sig. Jag tänker högt här: det kommer alltid finnas saker som behöver fixas med, både när det gäller jobb och hemarbete. Det finns ingen anledning att trycka på gasen för mycket, för det finns ingen egentlig slutdestination. Så det vi behöver mina vänner, är acceptans och ett förhållningssätt. Ja, jag sjunger långsamhetens och lathetens lov. Och för mig har det varit viktigt att hitta en sak per dag som får extra prioritet: “det viktigaste idag”. Som idag: det blir orientering med hela familjen på eftermiddagen. Middag som förberetts innan, för att kunna komma hem till ett kravlöst matintag. Jag är lite kluven när det gäller aktiviteter på vardagar, jag tänker att lilleman har nog på skola och fritids. Men jag tänker också att rörelse är det bästa vi kan ge varandra. Det får bli en liten omstart för denna dag när vi tar fram cyklarna och tar oss till Rudan för kartläsning och spring.

Vad är det viktigaste för dig idag, om du tänker på EN sak?

Livet med Ullakarin Nyberg – Sveriges radio

Jag fick tips om en podd alldeles nyligen och har lyssnat på några avsnitt. Podden Livet med Ullakarin Nyberg är väldigt fin och det är så modigt av dem som ringer in att delta. Det finns något allmänmänskligt med att ha svårigheter i livet och Ullakarin är en otrolig lyssnare. Hon plockar upp och speglar personerna som deltar på telefon på ett väldigt engagerande sätt. Jag insåg också hur svårt det kan vara att svara på till synes enkla frågor – det är ju liksom livet det handlar om, det egna livet. Här kommer tips på de avsnitt som jag hittills har lyssnat på.

Livet med Ullakarin Nyberg – tips på avsnitt

“Jag har slutat tänka elaka tankar om mig själv”

Här kunde jag nästan känna personens lättnad över att ha kommit över till “andra sidan”. Otroligt vilken resa, att gå från självhat och destruktiva beteenden till att tycka om sig själv.

“Jag känner varken sorg eller glädje”

Det där med att ha det bra och trots det inte kunna känna något, det är hög igenkänning på den. Jag fastnade också för hur viktig trösten kan vara i olika situationer, särskilt när man är barn.

“Jag tvingades bli vuxen för snabbt”

Här berättade personen om en svår händelse, där hennes mamma lämnade alla barn, och kvar blev Amanda 12 år med sina syskon där hon fick ta ett stort ansvar efter att mamman lämnat. Starkt berättat.

Livet med Ullakarin Nyberg
Ullakarin Nyberg gör podden Livet tillsammans med SR

Foto: Mattias Ahlm/SR

Att känna igen sig själv i andras liv

Det kan finnas olika anledningar till att lyssna på poddar, många söker inspiration andra vill lära sig något. Du får gärna lämna tips i kommentarerna till detta inlägg (länk för att kommentera finns längst upp i detta inlägg). Just podden Livet lyssnar jag på för att det finns ett värde i att höra andras berättelser, kanske att vi saknar de djupare samtalen lite med tanke på hur det övriga flödet ser ut på The Internetz. Jag fick öva på att lyssna rätt nyligen, om det kan du läsa här.

Sista sommarlovsveckan

Tiden gick både fort och långsamt den här sommaren. På min Instagram (@enemilia.se) skrev jag nyligen om den oro jag kände inför sommaren: hur jag skulle orka, vad vi skulle hitta på för aktiviteter, hur jag kunde vara tydlig med mina energinivåer. Ibland har det varit svårt, ibland har det gått bättre. Mina bad vid sjön har varit ovärderliga, och jag fick också förbättrad kontakt med mitt barn, särskilt när jag skulle resa iväg på yogaretreat, då viskade han i mitt öra: “du är bäst, mamma” (klockan sex på morgonen en fredag, jag kände mig så glad över hans ord).

Utflykt till Tyresta

Nu är snart vardag och vissa rutiner tillbaka, jag önskar dig en fin helg 💚🌱

Enkel sommar: bland blåbär, larver och sjöar

Den här sommaren behöver få vara lugn. Inte bara behöver, utan den måste få vara det. En enkel sommar helt enkelt. Det gör att andra tankar föds: är det tillräckligt att vara i sitt närområde, är det roligt? Vad kan vi hitta på för att stimulera barnet till rörelse? I mitt senaste inlägg skrev jag om jämförelser. Hur jämförelser egentligen är ett sätt att försöka navigera i sitt eget brokiga sinne – var ska vi lägga ribban för x, y och z? Tillräcklighet som koncept är något som följt mig länge, inte minst när det gäller min köpfrihet. Men också i termer av mängd. Hur mycket av något behöver jag? Behöver vi som familj? Och så ramlar jag över det här inlägget hos Paulina Gunnardo och tänker att närvaro är den valutan som jag kan gå in med och som också jag kan öva upp. Varför jag skriver öva upp? För att min uppmärksamhetsmuskel är otränad, jag flyger iväg i tankar och känslor om vartannat.

Att inte planera är också en plan, enkel sommar i hjärtat

Det här med kontroll har varit viktigt för mig. Jag vill veta vad som händer härnäst: idag, imorgon och gärna nästa vecka. Men jag tänker att det också gör att jag alltid är redo. Nästa steg och så vidare. Frågan jag ställer mig är rätt simpel: går det att tänka annorlunda? Ja, såklart. Att inte ha koll och planera i detalj gör dig på ett sätt mer flexibel (älskar för övrigt begreppet “psykologisk flexibilitet”). Så det testade jag idag. Ni kanske minns en del av den stress jag delade häromsistens? Nu släppte jag garden och tänkte att jag och lilleman lite planlöst går ut, så får vi se var vi hamnar. Lite energibollar i ryggsäck, vatten och baddräkt (för jag badar nästan alltid, oavsett plan eller inte).

Det blev en toppenutflykt. Vi blandade lite strövande med snabba rusher. Vi pratade om att jag borde skriva en barnbok och lilleman beskrev i detalj en historia som han ville att jag skulle sätta ihop. Pappan får illustrera har vi tänkt. Det var inspirerat från naturen. Jag kastade in så mycket närvaro jag kunde och sen kom vi in i skogen. Där fann vi blåbär, så det blev en stunds plockande. Och mumsande. Lilleman hade från början sagt att han absolut inte ville gå till sjön, men jag lockade med honom. Vid Lycksjön såg vi vackra trollsländor och vädret var precis lagom. Nästan ingen där och jag fick till mig ett bad. Vi fikade lite och sen hittade vi en kompis, en medelstor larv som kröp omkring på bordet vid sjön. Allt det här säger sig självt: det går inte att planera allt, men att inte ha en plan är också en plan. Lilleman undersökte larven noggrant och sen lät vi den vara.

Enkel sommar, betrakta en larv

På hemvägen fortsatte blåbärsjakten och vi hann få lite regn över oss den sista biten hem. Vid ett parti i skogen hittade barnet en perfekt plats att hoppa på, så han sprang där några varv och hoppade. När vi kom hem kändes det som vi fyllt en hel dag, trots att vi bara varit borta i två timmar. Det kändes skönt att inte pressa fram något, utan att utflykten fylldes av nuet.

Nu dags att läsa vidare på en bok jag blivit rekommenderad – återkommer när jag läst klart (det går lite långsammare än vanligt men vem har bråttom?). Tack för att ni läser 💚🌱 Hur skapar du en enkel sommar?

Om att kalibrera sedan snart ett år

Jag tittade på den här videon med Simon Sinek och kom på att jag ständigt befinner mig ett steg före. Ett steg före mig själv. Det är inte bra. Jag förstår min inre stress – att vara på väg framåt tar på krafterna. Att missa nuet gör ont. Samtidigt har jag förståelse för att mitt “nu” är smärtsamt och att jag springer trots att andningen, huvudet och kroppen behöver en paus. Det är svårt att sätta ord på det men ja, jag behöver stora portioner av radikal acceptans. Varje dag. Och återhämtning inte minst. Den som jag ofta ger tid till,  men där effekten uteblir för att kropp och knopp är i allostas (jag har skrivit om allostas här).

Men jag ger mig inte. En person sa nyligen att jag inte ska kämpa så mycket. Men jag vet ärligt talat inte några andra sätt. Och jag tycker att jag gör bra saker: badar, yogar, mediterar, rör på mig och äter regelbundet. Det som ändå är värt att reflektera över är ordet “kamp”. Det är på sätt och vis ett negativt laddat ord. Vad kan jag använda istället? Ge mig gärna förslag! Process, resa, vandring?

Förra sommaren tog jag i för mycket. Jag hade aldrig kunnat ana konsekvenserna av det. Trots att jag varit med om det förut. Det där med att bli klokare med åren…

Jag kalibrerar på alla möjliga sätt. Tar pauser ofta, rör på mig. Äter. Försöker sova så gott det går. Bryter isolering trots att jag helst skulle vilja dra mig undan. Lyssnat på om polyvagal theory (länk till Youtube). Om jag snabbt skulle beskriva teorin så handlar den om tre stadier som vi kan befinna oss i, där ett stadie kallas för “dorsal” (längst ner på stegen). I “dorsal” känner vi oss otrygga och kanske rädda. Det stadie som vi vill kunna nå till kallas för “ventral” och där känner vi trygghet och engagemang. Deb Dana (psykoterapeut) beskriver i slutet på videon (länk ovan) hur hon når sin “ventral” genom att ha skapat en playlist på musik, så det räcker för henne att trycka på knappen och lyssna. Det finns massor av övningar på Youtube där man kan stimulera vagus nerven så att vi kan nå ventral. Min sammanfattning här är väldigt kort, men jag ville ändå dela med mig av vad jag har funnit på sistone och vad jag testar på.

Så, ja. Det här året som gått har varit tufft. Men jag lär mig också saker på vägen. Jag försöker peppa mig själv så gott jag kan. Det finns roliga saker längs vägen: Jag har hållit bokcirklar, föreläst både live och digitalt och arbetat med mina sociala kanaler. Planer för hösten har jag också (jag jobbar inte heltid) och övar mig på att lägga ribban lagom högt.

häst i naturen - ett sätt att ta hand om sig är att vara ute. Polyvagal theory

Utomhus. Det är min “ventral” 🙂

Tack som vanligt för att ni läser och kommenterar, det värmer <3 Har du koll på polyvagal theory?

Older Posts »