Posts in "utmattning" tag

Vara beredd på det bästa

Jag famlar. Hittar lampknappen. Ibland är glödlampan trasig, ibland blixtrar den till. De säger att den kommer att lysa. Jag behöver vara beredd på det bästa. Det är precis så det är. Men det finns en envishet i mig som viskar: du kommer få jobba för det. Min första tanke: det känns inte rättvist. Sen finns det en andra tanke: Envisheten möter en annan trogen kämpe: tålamodet. Kärleken. Min familj. Mina vänner. Och jag får ju frågan: hur är det? Hur mår du? Hur går det? Och här är mitt mantra och svar på frågorna: “Jag hoppas att det går åt rätt håll”. För det går ju åt ett håll och jag vill tro på det hållet*. Så jag är beredd på det bästa och jag längtar som en tok. Ett sätt att angripa uppgiften är att göra så här.

Jag gjorde en andningsövning idag, på Mindfully-appen, denna gång var det med video och Magnus Fridh ledde en öppnande övning. Den var riktigt skön. Jag tror på andning och jag tror att min diafragma behöver stöd. Det fick den med dagens övning. Jag har tidigare recenserat Mindfully när jag var med och testade appen. Tänkte fortsätta att andas efter att den här bloggen är färdigskriven! (hehe, bara som ett klargörande: jag andas även när jag bloggar).

Undvikande. Jag vill skriva något om det. För jag får nästan hålla andan på dagarna (apropå andning). När jag är trött och sover sämre så isolerar jag mig. För min känsla är att orken inte finns där. Att öppna munnen och prata, ja till och med det, är svårt. Tänka? Min största tillgång och min fröjd. De är inte på plats. För en person som skapar, skriver och läser blir det en intensiv smärta att inte kunna agera på samma sätt som förr. Jag har valt att fortsätta blogga för här är kraven annorlunda, enemilia.se är min plats och här kan jag vara fri. Och jag tar i, för skrivandet har alltid funnits i mig och det är Tålamodet som styr. Det får ta tid att skriva. Jag formulerar mig och blir påhejad av kärleken. Det går. På ett annat sätt, men det går. Jag kommer aldrig undvika att skriva eller isolera mig från tangenterna. Så du envisa motståndare, här har du ingen chans.

Så varför skriver jag om det här? Det är lätt att svara på. Precis i början, när jag liksom dundrade in i utmattningen så ville jag inte berätta för någon. Det kändes som en stark skam. Att bli dålig igen trots att varningssignalerna fanns där. Sen: jag driver eget företag och jag ville inte skylta med mitt mående. Men med tiden har det där förändrats. För det första: det är inte mitt fel. För det andra: vi är många som drabbas, det kan finnas ett värde för andra att jag delar med mig. Och det tredje: jag hittar vägar i företagandet som fungerar (jag jobbar betydligt mindre just nu, men har några saker på lut som gör att jag kan försörja mig). Och den här platsen, enemilia.se, ska inte behöva skämmas för något. Jag är i en speciell period nu och det kan vara fint att ha kvar texter som påminner mig om hur det är.

* Jag kan med all säkerhet säga att jag bockar av mina hälsosatsningar varje dag. Det är promenader, andning, äta regelbundet, äta grönt, yoga. Listan kan göras hur lång som helst. Det är med viss frustration men jag inser att frustrationen inte hjälper alls. Den är snarare kompis med Envisheten. Så jag omvandlar frustrationen till att vara beredd på det bästa. För jag gör mitt bästa!

Tack för att du läser och hänger med mig på enemilia.se 💙

En blogg om utmattning – dansa tålmodigt

Det jag tänker skriva nu är dubbelt för mig. Det blir en kortare blogg om utmattning. Å ena sidan vill jag visa på det som är “jag” på riktigt. En väns partner sa: “det är svårt att tänka sig Emilia annat än glad och positiv”. För det stämmer så väl när jag är mig själv: jag ser positivt på tillvaron, jag har en förmåga att mentalisera kring mig själv och andra. Å andra sidan har jag en utmaning som jag lever med varje dag just nu. Som gör mig otroligt trött stundtals. Där en ständigt vakande hjärna snurrar utan att kunna vila. Det känns utanför min kontroll vilket är skrämmande. Samtidigt är jag bäst på att veta vad jag behöver (japp, bäst!). I flera år har jag följt fakta om hälsa och skrivit om det, inte minst när det gäller sömn, depression, kost, träning och allt däremellan. Jag har byggt hälsoprogram till en stor mässcen, intervjuat experter. Och ändå är jag nu här. I en tidlös utmattning som jag kallar det. Tidlös för att den inte tar hänsyn till att jag snällt väntat på att den ska vända och där läkning får ta mer plats. Jag vet att jag varit otroligt rastlös och velat att saker ska hända NU. Min personlighet har helt enkelt lite svårt att vara utmattad. Jag hörde en bra mening på en självhypnos som jag testade för ett tag sen: Acceptera att du inte kan acceptera. Alltså ja! Ett första steg till acceptans ändå! Så. jag ville bara skriva några rader om det, så att du som läser vet var jag befinner mig. Jag tar gärna emot tips på meditationer, musik, träningsprogram, gärna på Youtube eller Spotify.

Jag har skrivit mer om utmattning här:

Utmattning handlar sällan om att få ett tack

Status utmattning

Naturbild på frökapsel och en blogg om utmattning

Så, det blev en blogg om utmattning. Ikväll håller jag däremot en live på 30 minuter i detta event på Facebook – jag hoppas att vi “ses”? Den kommer handla om Årets fattigaste dag med lite inspiration om köpstopp!

Ett hej från mig och vad var det för julklapp jag stökade med förra året?

Hej på er, hur har ni det? Jag vilar i min säng, har värmt vetekudden och tagit en kopp te. Så ser delar av dagarna ut just nu. Vila. Jag tyckte jag sov något bättre inatt, det är tyvärr lite av ett lotteri. Men jag försöker intala mig själv att det jag gör för sömnen är bra saker och att det visst påverkar på ett positivt sätt. Att det är bra att jag går ut och rör på mig (minns ni mitt löfte?), att det finns en poäng i att ta bort mobilen på kvällen (man kan säga att det är work in progress) och att lite meditation tar jag åtminstone inte skada av (men önskar sååå att det var som förr, när meditationen verkligen gav effekter!)

Det har gått tio dagar på det nya året, och det har varit fullt ös i Köpfritt-gruppen på Facebook. Utöver det digitala livet försöker jag ta mig ut och traska (det blir inga 20000 steg just nu, men lite över 10000 skulle jag nog säga att jag får till). Vi har varit hemma tillsammans några dagar och bara att fixa mat och hitta på saker har varit lite av en utmaning. Imorgon börjar vardagen igen. På fredag har jag ett jobbmöte som jag ser fram emot!

Men hörrni! Jag skulle ju berätta om mitt julklappsbestyr! Jag hade en idé om att laga min mans tröja, där löparen var trasig. Jag hittade en tjänst som sålde löpare, men jag hade jättesvårt att träffa rätt i storlek på den, det var svårt att mäta just den dragkedjan som fanns på min mans tröja. Två gånger beställde jag löpare – ena gången för liten, andra gången alldeles för stor. Så jag gick till den lokala skräddaren och han ordnade det hela för 120 kronor. Jag kände mig som en riktig hjälte. Och det är också en av min mans favorittröjor, så nu är den åter i bruk igen!

Från den 6:e januari 2023: Jag och Lilleman besöker en kompis en bussresa bort. Först var vi i Tyresö och lekte lite i snön och nu pausar vi hemma hos kompisen. Det är skymning och vackert ute. Det blir kanske lite pulka senare. Enkel tillvaro. Ibland tänker jag på hur ofta landat i just det: att jag inte är på jakt efter framgång i vanlig bemärkelse. Ändå verkar jag just nu leta efter mening på ett särskilt sätt, där jag känt mig lite vilsen. Lite ensam. Jag hoppas innerligt på trygghet och förändring.

Traska 20 000 steg om dagen

“Hur går det med dina morgonpromenader?” – den frågan fick jag och svaret från mig då var: “inte så bra”. Så jag fick tänka om. Prata ihop mig här hemma om lite knuffar som jag kan få för att ta mig iväg. Du minns kanske boken jag läste häromsistens?

Så: på morgonen idag kom maken och sonen upp med en kopp kaffe och det blev starten på något nytt. Idag har jag traskat dryga 21 000 steg och anledningen är enkel: jag behöver skulptera huvudkontoret. Ge mig själv möjligheten att sova bättre. Det finns tusen anledningar till att välja fysisk aktivitet. Om det har jag skrivit massor, det vet ni som följt bloggen ett tag. Så ja, det här är viktigt för mig. Främst för sömn, men också för hälsan i stort. Steg för steg!

20 000 steg om dagen
Har du något som du gör varje dag? Skriv gärna i kommentarerna!

En sak till: det handlar inte om att slå något slags rekord. Min gissning är att jag behöver mer än andra när det gäller mängden vardagsmotion och 20 000 steg om dagen är en satsning som tar tid. Det accepterar jag. Och med det sagt: vi är alla olika. För en del kanske antalet steg bara stressar, medan det kan vara en motivationsfaktor för en annan. Jag vet att jag just nu tar i med mängden men det är också det bästa kortet jag kan spela för att må bra.

Hur du blir av med “jag borde”

Sluta med “jag borde” – hur gör man? Jag har börjat med en ny kalenderrutin. Varför? Jag har svårt att bestämma mig. Jag ser allt som behöver göras men istället för motivation känner jag stagnation. Och så kan jag inte ha det, eller hur? Så jag har börjat planera i en fysisk kalender, där jag lägger in sådant som behöver göras. Högt och lågt, smått som stort.

När hösten kommer så lever vår lönn här utanför high chaparall, det vill säga: tappar alla löven. Och det kan leda till att någon halkar om det vill sig illa. Och så ser jag löven och tänker: “Vi borde….”. Den tanken dränerar lite. Och är det inte lönnen så finns det annat som resulterar i “vi borde”. Så denna vecka har jag skrivit in “kratta löv och plocka upp ruttna äpplen” i min kalender. Tisdag är det idag, så ja! Dags att få upp löven. Så. Resultatet: jag ser det som behöver göras men kopplar ihop min tanke med min kalender: “japp, det stämmer, det är fullt med löv, men strunta i det, för planeringen säger “tisdag””. Befriande och medan du lever på kan du fylla på lite lagom i kalendern, om du lägger märke till surdegar eller annat som behöver åtgärdas.

sluta med jag borde

Förra veckan skrev jag in lite gott och blandat i min mörkgröna kalender: jobbmässigt förberedde jag mig inför Ekodagen i Halmstad (du kanske vill komma?) där jag föreläser med Klimatglädje på lördag. Det var matplanering här hemma och att handla, en av de viktigaste sakerna för mig, jag har skrivit om det bland annat här. Kratta löv och äppelinsamling (redan en klassiker hos mig med andra ord), svara på några mail och börja så smått förbereda mig inför en workshop jag håller för ett företag i november. Sen var det orientering på torsdagen med lilleman. Men vet du, jag strök också en hel del förra veckan, flyttade fram saker som inte absolut kräver exekutiv handling. Givetvis skriver jag med blyerts i kalendern för att kunna sudda ut. Viktigt!

Varför jag stryker/skjuter fram i kalendern? Det beror alldeles på, men det handlar om självrespekt. Mående och så. Ork. Tid. Lust. Olust. Trötthet. Pigghet.

Berätta gärna hur du gör i kommentarerna!

sluta med jag borde

En annan övning på temat: sluta med “jag borde”

Jag pratade med en person om det faktum att slöscrollande på mobil och dator gör mig trött och utmattad. Och att det ofta känns meningslöst. Och att jag egentligen inte förstår poängen att stressa upp mig för vad alla andra gör eller inte gör. Liksom på automatik. Hur jag funderar på min hjärna, vad som händer med den när den hela tiden utsätts för intryck. Som svar fick jag, bland annat, att noll personer skriver exakt vad hela livet innehåller, utan det som syns är en liten skärva av något. Och det svaret är ju såklart sant och något som jag vet om. Så ett sätt att sluta mata på med “jag borde xx” efter att ha scrollat är helt enkelt att låta skärmarna vara och bestämma sig för vad man vill med sitt scrollande. Jag insåg att bloggen känns som ett meningsfullt ställe att lägga en del av min tid på. Även att posta i Köpfritt-gruppen på Facebook känns fint eftersom vi där har en gemensam utmaning under hösten (köpstopp oktober-december 2022). Så eget material: absolut, det är en del av mig. Men att planlöst scrolla runt känns onekligen onödigt. Jag blir inte inspirerad och jag blir trött. Vad tänker du om det?

sluta med jag borde

Jag tittar ibland på avsnitt på en Youtube-kanal, som är på engelska. Hon har en mjuk ton och vackra bilder. Det ger mig lite andrum och sår frön till kreativitet.

Tack för att du läser här – det betyder mycket 💚

Mina tre viktigaste saker att ha på plats

Få vardagen att fungera? Nej, ni kommer inte få ett inlägg på temat städning. Där är jag inte en vinnarskalle. Men jag kan berätta om andra saker som ger mig möjlighet att känna mig trygg. Så nu får ni följa med på sådant som rör sig uppe på hjärnkontoret.

Mina tre viktigaste vadå? Få vardagen att fungera

Maten. Jag kan inte nog poängtera vikten av att planera matinköp och matlagning. För mig gör det hela skillnaden. Vi veckoplanerar en gång i veckan och eftersom jag numera inte äter rött kött eller kyckling så är det jag som håller i pennan när vi skriver ner veckans meny. I samma veva gör vi någon form av rensning i kyl och frys (frysen går otroligt långsamt att rensa men vem är perfekt liksom?) för att hålla koll på matsvinnet (som vi alltså inte vill ha alls, men sjutton gubbar, 17 kilo per svensk slängs varje år. 40 måltider till spillo, den känns onödig). Att göra veckans meny, med tillhörande inköpslista tar cirka 10 minuter. Förstår du hur lite tid du investerar för att slippa stressen? Väl värt.

emilia arvidsson natur - inlägg om att få vardagen att fungera

Helgen. Av olika anledningar (det är knappt så att jag själv har koll) är jag en riktigt seg morgonmänniska nuförtiden. Alltså på riktigt. Har jag inget planerat så ligger jag där med mitt tyngdtäcke. Det är först när maken kommer upp med kaffet som jag vänder mig lite åt vänster håll och sträcker ut handen och tar den första sippen. Och sen då? Jag blir rastlös av att inte ha en konkret planering (jag hoppas att min man läser det här!). Jag behöver veta vad dagen ska innehålla. Och det är lite tricky när det finns tre viljor att ta hänsyn till. Jag vill ju gärna komma ut och gärna utomhus någon annanstans än här hemma. Helgen som var nu nyss blev en höjdare. Jag kollade upp bussen till Hellasgården och lite om det kan du läsa om här. Det blev en fin utflykt där vi övade på att läsa karta och hitta oss fram. Solen var med oss och vi hittade även lite blåbär och lingon i skogen.

Motionen. Alltså jag är väldigt snäll mot mig själv. Jag kan verkligen längta efter endorfinpåslag men näe, just nu är det promenader som gäller. Lite raskt sådär. Men jag har också upptäckt en sport som går att göra hemma och det fina med den sporten är: du blir andfådd på ett kick! Yes, jag pratar om att hoppa hopprep i köket! Min svärmor lämnade ett hopprep efter sig och jag hoppar friskt. Målet, lite modigt förstås, är att komma upp i tusen hopp om dagen. Idag kom jag upp i 300 hopp, plus en promenad på det. Och lite kvällspokemon med grabbarna och några kompisar. Jag kan konstatera att jag har rört på mig. Mer tack!

Lycksjön - vatten och natur. inlägg om att få vardagen att fungera.

Har du några tre saker som du vill dela med dig av för att få vardagen att fungera? Kommentera gärna 🙂

Ps. Läs mer om Hellasgården här.

Older Posts »