stress Archives - En Emilia - hållbart och klimatsmart

Posts in "stress" tag

7 sätt att inte ha bråttom. Alls.

September 9, 2023 Emilia Hållbar livsstil 2 Comments

Ibland kan ett mantra vara på sin plats. Och ett som jag tror skulle passa oss bra, rätta mig om jag har fel, är jag har inte bråttom. För ursäkta mig så väldigt mycket: hur mycket stress ska vi addera utan att reflektera över vad den gör med oss? Nä. Jag har tröttnat totalt på att springa från en aktivitet till nästa. För jag skulle kunna göra exakt samma saker, men med en annan ingång. Så. Jag har inte bråttom. Låt oss massera in det tillsammans.

7 sätt att inte ha bråttom

Minsta möjliga ansträngning: skala av där det går. Mitt sätt just nu är att rensa bort sjok av saker som bara tar min energi. Jag har skrivit om att rensa här. Och bråttom? Nej, men jäkligt motiverad att skapa tomma ytor. Men allt måste inte bli klart idag. Det är jag på det klara med.
Sälja precis lagom. Av lite olika anledningar (ja, det måste bli en bok om det också!) arbetar jag med attityden “inte bråttom alls”. Jag räknar på hur lite jag måste tjäna. Jag är en jäkel på att sälja (jo) men det måste också levereras, eller hur? Så lagom är ett ord av värdig grad som jag gärna står för. Och här behöver jag inte ha bråttom utan agera smart. Just nu tänker jag mig ett fokus på tre kunder och bli en fena på att få “ja” (arbetar som skribent och frilansjournalist).
Sjön. Jag minns sommaren då jag sprang från sjön hem för att min föreställning var att jag hade jätte jättebråttom. Japp, så viktig var jag tydligen. Trots att badet har en avstressande effekt på mig, där sjön är min allra bästa vän i naturen – så sprang jag därifrån med andan i halsen. Och här ska jag vara ärlig: jag har fortfarande kvar lite av beteendet “jag behövs”. Men nu ligger jag där i mörkret, för till sjön ska jag hur sent det än må vara, med bakhuvudet och ryggen i det kalla vattnet och njuter. Jag vill göra mig själv så oviktig som det bara går. Och när första tanken kommer: jag kanske ska gå upp nu, så puttar jag envist tillbaka mig själv i vattnet och tar ett extra dopp. Bråttom? Näpp.
Häromveckan hade jag bråttom för jag påbörjade ett nytt spännande skrivprojekt. Där jag känner att jag vill bli klar snabbt. Helst igår. Men insåg, tack vare expertkommentar på messenger, att det här behöver verkligen få tid. Det blir inte bra om jag adderar bråttom. För jag märkte vad bråttom gjorde med mig och min skrivmotivation.
Mina mornar. Alltså. Kan vi prata om det vackra med frilansliv? Dricker kaffet riktigt långsamt (älskar kaffe) och svarar på några mail mellan grötintaget och kaffet. Jo, jag är lite rastlös och vill liksom börja med vadsomhelst och det enklaste för mig är att hålla inkorgen under kontroll. Jag har ingen tid att passa. Jag har inte bråttom. Med tanke på omständigheter (JAG VET – det är alltså en utmattning det handlar om, med lite diverse symtom som inte är en dans på rosor) så kan vissa dagar inte ens starta. Väldigt obråttom om du frågar mig. Ekonomisk stress: njae, jag har buffert från köpstoppet och får in lite pengar varje månad från mitt jobb. Jag har länge och ihärdigt arbetat på att minska min stress för pengar. Hälsostress? Hundra procent. Sömn osv.
Vardagsbråttom. Ni vet, barn, skola, aktiviteter. Som förälder kan man vilja mycket. Jag är generellt glad över att barn får göra olika saker, men jag tänker att jag inte vill bränna ut barnet. Så vi har scouterna, och det är en passande tid, 18-19.45 på onsdagarna. Sen har vi orientering på torsdagar och då är vi ute i skogen och läser karta. Känns avkopplande och roligt. Men! Här skulle vi kunna addera hur mycket bråttom som helst. Liksom trycka tiden framåt och försöka klämma in annat också. En tvätt. En dammsugning. Nä. Om vi nu satsar på att inte ha bråttom: kläm för bövelen inte in annat på dagar med aktiviteter. Utan försök vila en stund efter fritids och sen iväg och ha kul. Sitt i soffan och glo på tv.
Bråttom i stort. Nån slags attityd att man är en person som har massor att göra. Och jag vet att många har mycket. Och jag vet också att vi vill mycket. Livet kan erbjuda precis allt men jag tror att det kan vara av värde att välja. Och välja bort. I ren protest kommer nästa storhandling på Lidl gå i närvarons tecken. Jag tyckte jag gjorde hyfsat ifrån mig sist jag var där: jämförde kilopriser och klämde och kände. Mer av det! Jag vill vara långsam. Alltså riktig seg i steget. Helst glömma paprikan och behöva vända om och hämta. Den nivån pratar vi.

Berätta gärna hur du tänker kring “bråttom”. Jag tror många har känslan av att springa fram i livet. Tänk om vi istället kunde få stå still en stund.

Vi kommer ändå aldrig bli färdiga

September 2, 2023 Emilia Hållbar livsstil 2 Comments

Jag har hittat en ny hobby. Den går under namnet “den stora tomheten” som rätt och slätt handlar om att rensa. En utmaning för vi har saker precis överallt. En källa till konflikt? Ja kanske. Men jag kan ju faktiskt göra något åt det. Just nu är det sovrummet som får sig en omgång. Fåtöljen, den jag sitter i just nu, har endast haft en filt över sig de senaste två veckorna. Då ska du veta att jag är riktigt skarp på att skapa klädhögar i fåtöljer – vi snackar expertis från mitt håll (fråga min man).

På skrivbordet, det lilla, ligger bara almanacka och anteckningsblock. Och just nu: ett tänt ljus. Jag bäddar sängen varje dag. Gott nog. Den här hobbyn med att rensa är inte oproblematisk: jag ser nämligen ALLT på en och samma gång. Det är överväldigande. Jag känner ofta: kommer jag någonsin bli färdig? Hur många gånger har jag inte sneglat på den trasiga vävtapeten i vardagsrummet och känt att: varför gör vi inget åt den? Men så kom insikten idag:

Vi kommer ändå aldrig bli färdiga.

Och det vill jag skriva om. Att det finns en tröst i att inte jaga ständigt. Jag kommer överleva vävtapeten. Det kommer alltid finnas saker att göra. Och det finns inget slut, förutom att vi lämnar jordelivet. Jag vill fortfarande sträva mot “den stora tomheten” men frågan blir: i vilken takt? Varför ska det behöva gå fort? Tomhet gör att min sargade hjärna får vila. Kan det vara så att andetagen också förändras? Jag skrev om andetaget i min e-bok Leva nära:

“Det var en sommar, precis när jag var i gränslandet mellan att fortfarande vara sjuk med mycket ångest, och samtidigt hade jag en närhet till det friska, där jag då och då kunde uppleva att jag faktiskt levde ett mer normalt liv. Jag höll mig mycket för mig själv och hade rest till en liten by i norra Polen, som låg längs kusten, Jastarnia. Jag märkte att om jag höll andan ett tag och räknade, och sen släppte ut andetaget, var det som att ångesten släppte för en stund. Så där låg jag på stranden och andades in, höll andan så länge jag kunde, och sen andades jag ut. För att få vara helt ifred hade jag valt en bit av stranden som var mer öde. Att titta ut över Östersjön och samtidigt känna hur jag blev mjukare i bröstpartiet efter expansionen av luften, det kommer jag bära med mig länge.”

Där på stranden använde jag något så litet som ett andetag. Som gjorde stor skillnad i min upplevelse av lättnad. Och lättnad är något som ingår i den här hobbyn jag försöker beskriva. Jag blir lätt av tomhet. Och eftersom vi nu konstaterat att vi aldrig kommer bli färdiga, då kanske det handlar om något helt annat: att uppskatta det vi åstadkommit (tom fåtölj med filt) och skita i allt vad som heter “slutresultat”.

Ja. Så får det bli.

bänk och vatten och natur. tankar om att rensa — Vilken lördag. Jag skrev på Instagram om helger. Att de inte behöver maxas. Ni svarade så fint på vad ni vill göra på helgen. Men jag inser så här i efterhand att det blev rätt mycket ändå. Framför allt rörelse: 18747 steg. Min bästa vän Sven kommer en gång i veckan och vi pratar om veckan som gått. Jag berättade om en dröm jag har och möttes av stor förståelse. Det var skönt att prata av sig. Tack för att ni läser och följer, det känns fint 💚 *Om du vill: berätta vad du känner inför att rensa.*

I gränslandet mellan hälsa och hälsostress

February 11, 2023 Emilia Hälsa Leave a Comment

Ibland luras jag lite. För att barnet ska röra på sig lite mer. Eller luras? Jag krånglar till det och tänker till, för att stegen lätt ska ökas på. Som idag: vi valde att åka hem till vår kompis Sven men gå av på helt fel station. Vi fick kämpa i en och en halv timme innan vi gick innanför dörren hemma hos Sven. Där väntade en kisse och förberedd lunchsoppa. Hade vi åkt dit via den vanliga stationen hade promenaden minskat i omfång rejält. För att stilla mitt sinne så gör vi lite krumbukter i kollektivtrafiken. Och det fungerar. I alla fall just nu. Kan ju vara så att Lilleman klurar ut hur saker och ting ligger till. För ett år sen så sa jag till exempel att alla som åker två varv längdskidor får köpa en bulle. Några minuter passerar. Och sen: “Mamma, sa du så för att övertala mig?”.

Nåväl. Jag gör mitt bästa. Jag lyssnade nyligen på Systrarna Kjos’ podd där de bland annat talade om ansvaret som ligger på föräldrar, att barn får tillfällen att röra på sig. Om det är något som motiverar mig så är det barn som rör på sig (mycket efter att jag läsa boken Hjärnstark av Anders Hansen). Det behöver inte vara någon specifik sport eller avancerat så, men bara rörelse i sig.

Samtidigt kan jag känna en hälsostress – för ska man följa de rekommendationer som finns för rörelse för barn så gäller det att ligga i och ligga på. Och tiden är ibland knapp. Jag ska säga som det är: jag tycker det är svårt att motivera utgång ibland, eller att man föreslår lite rörelse. Det är mycket som konkurrerar med den där rörelsen, det är det.

barn och rörelse, fuska sig fram — En bild för länge sedan, när vi hyrde en stuga för att barnet skulle få uppleva lite snö.

Hälsostress är INTE bra. Så jag tänker ofta: många bäckar små. Som exempel försöker vi gå ut efter middagen, nånstans 20 minuter. Vi tar två varv runt kvarteret. Det blir 140 minuter per vecka. Vi har inte många aktiviteter under veckan, mest för att vardagen är rätt full ändå med skolgång och så. Varannan lördag kör vi lite orientering i Granby och sen kommer orienteringen vara varje torsdag. Simning på söndagar. På helgerna försöker vi få till en till två promenader.

Hur tänker du kring vardagsmotion? Själv är jag noggrann med min egen men insåg att min satsning på 20000 steg är svåra att få till på dagsbasis. Men någonstans runt 13′ – 15′ brukar funka. Inser hur nära hälsostressen kan vara om man börjar bli för nitisk. Jag har alltid tyckt om att mäta saker så det handlar inte bara om hälsostress utan också en möjlighet att se över tid hur jag rör mig.

Tack för att du läser, inte minst mitt senaste inlägg 💗

Vara beredd på det bästa

February 4, 2023 Emilia Hälsa 1 Comment

Jag famlar. Hittar lampknappen. Ibland är glödlampan trasig, ibland blixtrar den till. De säger att den kommer att lysa. Jag behöver vara beredd på det bästa. Det är precis så det är. Men det finns en envishet i mig som viskar: du kommer få jobba för det. Min första tanke: det känns inte rättvist. Sen finns det en andra tanke: Envisheten möter en annan trogen kämpe: tålamodet. Kärleken. Min familj. Mina vänner. Och jag får ju frågan: hur är det? Hur mår du? Hur går det? Och här är mitt mantra och svar på frågorna: “Jag hoppas att det går åt rätt håll”. För det går ju åt ett håll och jag vill tro på det hållet*. Så jag är beredd på det bästa och jag längtar som en tok. Ett sätt att angripa uppgiften är att göra så här.

Jag gjorde en andningsövning idag, på Mindfully-appen, denna gång var det med video och Magnus Fridh ledde en öppnande övning. Den var riktigt skön. Jag tror på andning och jag tror att min diafragma behöver stöd. Det fick den med dagens övning. Jag har tidigare recenserat Mindfully när jag var med och testade appen. Tänkte fortsätta att andas efter att den här bloggen är färdigskriven! (hehe, bara som ett klargörande: jag andas även när jag bloggar).

Undvikande. Jag vill skriva något om det. För jag får nästan hålla andan på dagarna (apropå andning). När jag är trött och sover sämre så isolerar jag mig. För min känsla är att orken inte finns där. Att öppna munnen och prata, ja till och med det, är svårt. Tänka? Min största tillgång och min fröjd. De är inte på plats. För en person som skapar, skriver och läser blir det en intensiv smärta att inte kunna agera på samma sätt som förr. Jag har valt att fortsätta blogga för här är kraven annorlunda, enemilia.se är min plats och här kan jag vara fri. Och jag tar i, för skrivandet har alltid funnits i mig och det är Tålamodet som styr. Det får ta tid att skriva. Jag formulerar mig och blir påhejad av kärleken. Det går. På ett annat sätt, men det går. Jag kommer aldrig undvika att skriva eller isolera mig från tangenterna. Så du envisa motståndare, här har du ingen chans.

Så varför skriver jag om det här? Det är lätt att svara på. Precis i början, när jag liksom dundrade in i utmattningen så ville jag inte berätta för någon. Det kändes som en stark skam. Att bli dålig igen trots att varningssignalerna fanns där. Sen: jag driver eget företag och jag ville inte skylta med mitt mående. Men med tiden har det där förändrats. För det första: det är inte mitt fel. För det andra: vi är många som drabbas, det kan finnas ett värde för andra att jag delar med mig. Och det tredje: jag hittar vägar i företagandet som fungerar (jag jobbar betydligt mindre just nu, men har några saker på lut som gör att jag kan försörja mig). Och den här platsen, enemilia.se, ska inte behöva skämmas för något. Jag är i en speciell period nu och det kan vara fint att ha kvar texter som påminner mig om hur det är.

* Jag kan med all säkerhet säga att jag bockar av mina hälsosatsningar varje dag. Det är promenader, andning, äta regelbundet, äta grönt, yoga. Listan kan göras hur lång som helst. Det är med viss frustration men jag inser att frustrationen inte hjälper alls. Den är snarare kompis med Envisheten. Så jag omvandlar frustrationen till att vara beredd på det bästa. För jag gör mitt bästa!

Tack för att du läser och hänger med mig på enemilia.se 💙

En blogg om utmattning – dansa tålmodigt

January 24, 2023 Emilia Hållbar livsstil Leave a Comment

Det jag tänker skriva nu är dubbelt för mig. Det blir en kortare blogg om utmattning. Å ena sidan vill jag visa på det som är “jag” på riktigt. En väns partner sa: “det är svårt att tänka sig Emilia annat än glad och positiv”. För det stämmer så väl när jag är mig själv: jag ser positivt på tillvaron, jag har en förmåga att mentalisera kring mig själv och andra. Å andra sidan har jag en utmaning som jag lever med varje dag just nu. Som gör mig otroligt trött stundtals. Där en ständigt vakande hjärna snurrar utan att kunna vila. Det känns utanför min kontroll vilket är skrämmande. Samtidigt är jag bäst på att veta vad jag behöver (japp, bäst!). I flera år har jag följt fakta om hälsa och skrivit om det, inte minst när det gäller sömn, depression, kost, träning och allt däremellan. Jag har byggt hälsoprogram till en stor mässcen, intervjuat experter. Och ändå är jag nu här. I en tidlös utmattning som jag kallar det. Tidlös för att den inte tar hänsyn till att jag snällt väntat på att den ska vända och där läkning får ta mer plats. Jag vet att jag varit otroligt rastlös och velat att saker ska hända NU. Min personlighet har helt enkelt lite svårt att vara utmattad. Jag hörde en bra mening på en självhypnos som jag testade för ett tag sen: Acceptera att du inte kan acceptera. Alltså ja! Ett första steg till acceptans ändå! Så. jag ville bara skriva några rader om det, så att du som läser vet var jag befinner mig. Jag tar gärna emot tips på meditationer, musik, träningsprogram, gärna på Youtube eller Spotify.

Jag har skrivit mer om utmattning här:

Utmattning handlar sällan om att få ett tack

Status utmattning

Naturbild på frökapsel och en blogg om utmattning

Så, det blev en blogg om utmattning. Ikväll håller jag däremot en live på 30 minuter i detta event på Facebook – jag hoppas att vi “ses”? Den kommer handla om Årets fattigaste dag med lite inspiration om köpstopp!

Ett hej från mig och vad var det för julklapp jag stökade med förra året?

January 10, 2023 Emilia Hållbar livsstil Leave a Comment

Hej på er, hur har ni det? Jag vilar i min säng, har värmt vetekudden och tagit en kopp te. Så ser delar av dagarna ut just nu. Vila. Jag tyckte jag sov något bättre inatt, det är tyvärr lite av ett lotteri. Men jag försöker intala mig själv att det jag gör för sömnen är bra saker och att det visst påverkar på ett positivt sätt. Att det är bra att jag går ut och rör på mig (minns ni mitt löfte?), att det finns en poäng i att ta bort mobilen på kvällen (man kan säga att det är work in progress) och att lite meditation tar jag åtminstone inte skada av (men önskar sååå att det var som förr, när meditationen verkligen gav effekter!)

Det har gått tio dagar på det nya året, och det har varit fullt ös i Köpfritt-gruppen på Facebook. Utöver det digitala livet försöker jag ta mig ut och traska (det blir inga 20000 steg just nu, men lite över 10000 skulle jag nog säga att jag får till). Vi har varit hemma tillsammans några dagar och bara att fixa mat och hitta på saker har varit lite av en utmaning. Imorgon börjar vardagen igen. På fredag har jag ett jobbmöte som jag ser fram emot!

Men hörrni! Jag skulle ju berätta om mitt julklappsbestyr! Jag hade en idé om att laga min mans tröja, där löparen var trasig. Jag hittade en tjänst som sålde löpare, men jag hade jättesvårt att träffa rätt i storlek på den, det var svårt att mäta just den dragkedjan som fanns på min mans tröja. Två gånger beställde jag löpare – ena gången för liten, andra gången alldeles för stor. Så jag gick till den lokala skräddaren och han ordnade det hela för 120 kronor. Jag kände mig som en riktig hjälte. Och det är också en av min mans favorittröjor, så nu är den åter i bruk igen!

Från den 6:e januari 2023: Jag och Lilleman besöker en kompis en bussresa bort. Först var vi i Tyresö och lekte lite i snön och nu pausar vi hemma hos kompisen. Det är skymning och vackert ute. Det blir kanske lite pulka senare. Enkel tillvaro. Ibland tänker jag på hur ofta landat i just det: att jag inte är på jakt efter framgång i vanlig bemärkelse. Ändå verkar jag just nu leta efter mening på ett särskilt sätt, där jag känt mig lite vilsen. Lite ensam. Jag hoppas innerligt på trygghet och förändring.

Older Posts »