I början av året skrev jag en lista med mina regler för 2022. Längst ner i det inlägget proklamerade jag ett önskemål: att ge mig själv 10-12 upplevelser under året, så kallade soloresor. Hur det har gått? Jag kan väl skriva att jag fick påminna mig själv ordentligt och nästa vecka blir det av: Yasuragi fick det bli (du kan läsa tidigare text om just det resmålet) och jag känner optimism och längtan. Firade med en semla dagen till ära (en halv igår och en halv idag) och ser fram emot att doppa mig i Yasuragis egna kalla källa! Solen skiner just nu rakt in på mig och min man konstaterade att han är mycket nöjd med de plusgrader som äntligen kommit. Själv skulle jag vilja ta mig till Rudans konstsnöspår och åka lite längd, vi får se om jag gör verklighet av det hela. Snart dags att hämta lilleman på fritids, tänk om vi kunde åka tillsammans till Rudan? (det här med att övertala en sexåring har sina utmaningar).
Jag vill också passa på att komma med ett tips. Tillsammans med Medborgarskolan Stockholm kommer jag sända en digital föreläsning i nästa vecka, den 10 mars, kl 19.00. Du hittar eventet här på Facebook. Blir glad om du “kommer”!
Klimatpärla #4
Det ska vara transparent, mina klimatpärlor innehåller ofta hopp och pepp. Men när nu den senaste IPCC-rapporten har kommit kan vi konstatera att läget är, och har varit, akut och utmanande. Det får bli en pärla med kunskap. Kunskap som behöver omvandlas till #climateaction. Min insats just nu är att finnas till i gruppen Köpfritt på Facebook och inspirera till hållbar konsumtion, ja till och med köpstopp för dem som vill förändra sitt förhållande till shopping.
Ibland vaknar jag och börjar pilla på mobilen, det första jag gör. Ja, det blir så. Men jag vill gärna att innehållet ska vara lite härligt. Idag hittade jag en mysig video på Youtube och fick vakna mjukt. Och dagen blev bra: sökte några uppdrag, skrev ihop en planering för ett än så länge hemligt projekt (LOVAR berätta längre fram) och inte minst: åt en god lunch + fika på Lilla Caféet på Söder. Jag har saknat min frilansvardag och nu är den tillbaka, om än i lite ny tappning.
När jag inte skriver, så är jag här.
Det som också är mysigt är att läsa böcker innan man somnar. Just nu hänger boken Klubben (Matilda Voss Gustavsson) på mitt nattduksbord, den är creepy och välskriven. Jag har inte kommit så långt än, men den drar in en i berättelsen. Här kan du läsa mer om boken.
Ute blåser det. Jag längtar efter den där koppen te och en tidig kväll. Det är lite andra tider nu, jag trevar mig fram, du vet, den där eviga jakten efter svaret. Och frågan? Jo: “vad ska jag bli när jag blir stor”. Jag vet ju att klimatkommunikation intresserar mig och det skulle ju kunna innebära så många olika saker. Och det gör mig glad! Sen behöver jag ge mig själv en klapp på axeln med anledning av….tadaa: min nya företagswebb!
Företagswebb är bra. Natur är också mycket bra, om inte bättre 🙂
Jag hade ett samtal häromdagen, inte bara med en person utan med flera. Om hur trötta vi är men också hur trötta vi blir av det som kallas för “ett normalt liv”. Ja, alltså det där ekorrhjulet. Allt det där som snurrar, ja även andras ekorrhjul kan stressa en. Mitt eget är förmodligen en light-version men i och med att vi faktiskt påverkas av vår samtid, så går det inte att inte reagera. I det ena samtalet blev jag också varse om en sak till: det är så himla mycket därute som inte är anpassat för att leva ett mer hållbart liv. Det är liksom ramar och osynliga regler som gör att man dras med i karusellen. Man kan bli trött för mindre.
Något som jag alltid tyckt varit roligt, kanske extra med tanke på mitt nykläckta intresse för klimatet, är att prata radio och pod. Det jag inte hunnit med är att dela de senaste avsnitten här på bloggen, eftersom jag hade lite av en kris nu under våren. Men varför inte dela två nu, som tips på sommarlyssning? Jag tror på det!
Allra senast var jag en liten del av ett program som heter Kjells Agenda, och ja, jag pratade köpstopp. Kloka Katarina Graffman pratade om skam och också hur komplex situationen är, när vi både kan ha en klimatkris och en ekonomisk kris samtidigt och hur vi behöver bestämma oss för vilken värld vi vill bygga.
Sen så var det Heja Framtiden, med Christian von Essen. Min bok Klimatglädje fick extra mycket plats och därtill lite småkluriga frågor som gjorde att hjärncellerna fick jobba på!
Här kan du klicka vidare till ett inlägg med ytterligare en podd och ett radioprogram som jag gästat (länkar finns långt ner i inlägget).
Jag sitter på närakuten och kollar upp min hals som krånglar. En effekt av det är att jag inte kan sova. Under isen helt enkelt. Men då är det bra att reflektera över året som gått – och blicka framåt. För vilket år det var 2019!
Januari. Jag hade ännu inte skrivit på något bokkontrakt men hade tre intresserade förlag. Däremot skrev jag på boken, eftersom jag med stor bestämdhet sagt att “den måste ut!”. Det som upptar en del av mina tankar under januari är #matsvinnskampen – där jag gör det jag kan för att inte slänga mat. Devisen är egentligen rätt simpel: “Vad behöver ätas upp?”.
Ett mindre lyckat projekt, men som ändå åts upp. Sjukt många väldigt mogna bananer gick åt till detta muffinsprojekt.
Februari. Jag har signerat för Mima förlag och är mitt inne skrivprocessen – att skriva en bok där jag dessutom ska testa allt och träffa experter på området är mycket arbete – så jag väljer att tacka nej till en del annat arbete (hur jag kan det? Jag har köpstopp!). Jag tittar i almanackan för februari – och ser att det är då jag snart ska påbörja det bilfria livet – och att jag i almanackan skriver om olika provturer jag ska göra med bussen. Idag är bussen så naturlig för mig, även om jag inte använde bilen särskilt mycket innan heller. Det vi inte lyckades med under bilutmaningen (då) var att ta oss till familjejympan i Tyresö. Däremot – så fixade vi det under hösten som var nu nyss- och våra turer där lilleman skriker och viftar för att vi ska hinna med diverse bussar, och glada busschaufförer som ser till att vi hinner åka med, det är liksom viktigt för mig. Inte bara för klimatet – utan för äventyrets skull.
En av mina bästa turer, när jag hoppade av några busshållplatser tidigare och hittade en smidigare väg hem!
Mars. Ja, som ni förstår är boken i fokus. Mars blir en kunskapsintensiv månad – där jag träffar forskare som berättar vad yta i bostad har för klimatpåverkan, varför förebyggande av avfall är melodin vi ska satsa på och vilken mat som ska produceras och ätas för att nå klimatmålen. Ett möte med SLU-forskaren Elin Röös fick mig också att fundera på matens egentliga värde och det vill jag skriva mer om. Jag besöker också företaget Inrego och lär mig om hur det fungerar när man återtillverkar mobiltelefoner.
Många olika steg – innan man har en “ny” telefon – mer kollad än de telefoner du köper i butik!
April. Jag tar in på hotell och skriver det sista. I princip är det så tajt att personalen vet att jag äter min middag, och betalar, utan att njuta av den fina vyn från fönstret. På natten skickar jag in mitt manus, efter att på morgonen intervjuat min mormor kring hennes passion för energi och elektricitet. Jag är helt slut men också så glad att jag klarat ett första delmål. Jag opereras också i april, en mindre operation, men som jag gruvat mig lite för. Det skulle visa sig gå bra, och faktum är att jag och läkaren skrattade oss igenom hela proceduren (endast lokalbedövning). Det som helt får mig ur balans är när jag meddelas att Angeliqa gått bort, en vän som var väldigt aktiv i sociala medier och som jag lärde känna. Som jag trodde på så oerhört mycket. Som jag var fascinerad av, ja, hon var verkligen “one of a kind” och så begåvad. I april är det också helt tyst på min egen blogg, inget som var planerat – men det var en tid för reflektion och att ses på riktigt, irl, vilket vi också gjorde.
Maj. Den vackraste månaden, eller en av de vackraste (jag älskar hela året) och jag lägger en extra växel på att skapa Allt för Hälsans huvudscen. Ett arbete som ger mig så mycket glädje – att få bjuda in författare inom hälsa till scenen Pratbubblan är så roligt – de allra flesta tackar ja direkt och jag får möjligheten att sätta ihop en bra mix av både föreläsningar och intervjuer. Jag får också dille på fåglar under denna period. Jag läser om fåglar, lyssnar på fåglar och spanar på fåglar. Här en bild från Årstaviken, där jag och min man sprang på en nötskrika. Så vacker och fascinerande!
Juni. Semestertider och också tid att samla ljus. Maria bjöd in mig och några till – Sara och Katta – till Värmlands sköna “Valley School House”, där vi badade och tog igen oss. Jag sov som aldrig förr!
Sommarens ledord: BADA för allt vad du är värd (det vill säga HELA tiden)
Juli. Vi reste bort – och hem igen. En konstig resa på ett sätt, för jag minns den inte riktigt. Jag mådde inte helt bra, är gissningen. Jag ville hem, och det ville resten av familjen också. När vi väl bestämt oss, så kändes resterande dagar på resan bättre, och sen fick det bli en hemmasommar – vilket passade oss så bra!
Den här stunden var magisk! För även om jag ville hem, så hade vi förstås bra äventyr också. Det var mest sömnen som spökade, men som bekant kan det vara jobbigt nog.
Augusti. Ja just ja. Det var ju en bok som skulle redigeras denna sommar – och på ljusa kvällar satt jag och vred och vände på manuset, tillsammans med min redaktör som tålmodigt gav mig feedback. Den första omgången var tuff, rent mängdmässigt, men den andra kändes något enklare. Och! Jag upptäckte fjärrutlösaren på min kamera, som jag kunde styra med mobilen. Kolla här!
Jo. Den här hösten badade jag järnet. Så glad över det!
September. Nu när jag skriver allt detta känns allt så – avlägset? Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Men jag studsade in i hösten och rumlade runt där rätt ordentligt. Min fantastiske make började studera och det blev stora förändringar för oss – det mesta bra, men också en större ansträngning för mig här hemma med vardag, lämning och hämtning. Jag försöker inte klaga, men det går sådär. Men jag vill skriva, och jag säger det ofta: jag är så glad att han kom in på sin utbildning till redigerare. Så oerhört stolt! Det jag har försökt att addera under hösten är promenader med min bästa vän Sven och lilleman. Gärna med kaffe på termos och lite fika. Vi har några platser vi alltid besöker. Naturen, den är vår vän! Jag åker också en sväng till Åre – och det visade sig vara helt rätt.
Vi och vår skog
Oktober. Alltså. Min bok kommer ut, den sista oktober. Och vi har jobbat som gnuer in i det sista. Korrläsningen var makaber – i alla fall för mig. Jag var tvungen att koncentrera mig ordentligt (well, not min starka sida) och jag kände mig minst sagt mosig på slutet. Jag har fått så mycket kärlek av er på alla kanaler och jag känner mig glad över fortsättningen med föreläsningar som främsta redskap. Här en bild från releasen (som jag dock höll i november då schemat var knökat och orken behövde fördelas).
November. Den här månaden är speciell eftersom den för mig rör sig om tre dagars fest på Stockholmsmässan, Allt för Hälsan – och ingen skillnad i år – snarare händer något varje år som gör mig extra glad. I år testade jag några nya grepp på scenen – och jag tar med mig det in i 2020! Och det här med mässor – jag blir så genuint glad!
December. Ah, denna månad av – hets? Stress? Massor? Ja, eller så gör man som jag: väljer några saker, och väljer bort en massa annat. Och somnar till Kalle, med lilleman på magen. DET är december och jul för mig!
Måste säga, att genom att skriva det här inlägget, vill jag ju gärna blicka framåt också! Håll till godo, det kommer en “Det här vill jag 2020!”.
Hur har ditt år varit? Om du valde EN sak som faktiskt gjorde skillnad, vad var det?
Inlägget innehåller en länk till Adlibris och Bokus.
I onsdags i förra veckan tog jag mig till förlaget som helt och fullt har trott på min idé från början: att skriva en bok utifrån fokuset hur det KÄNNS att förändra sig för klimatets skull.
Och nu landar jag i det arbete som jag har lagt ner, där jag tillsammans med David Möllersten, har arbetat för att få fram en bok som både ger kunskap men också en nyfikenhet: vad händer när vi ställer om?
Jag har intervjuat ett 20-tal experter och jag är evigt tacksam för deras hjälp att göra boken intressant och att man som läsare ska kunna förstå hur saker och ting hänger ihop, med klimatglasögonen på.
Så fin!
I media just nu
P4 Stockholm – jag kommer in ca 2 timmar, 11 min och 26 sekunder in 🙂
I Bromma församling, återkommer om datum (blir i december)
Tusen tack alla ni som hört av er och grattat kring boken, känns overkligt stort och fantastiskt att ha rott detta i hamn – nu börjar arbetet med att få ut boken!
Jag gillar inte alls det jag ska skriva nu. Det rimmar sjukt dåligt med resten av min livsfilosofi. Men ok. Som småbarnsförälder är det legitimt att hojta: 2 minuter och 49 sekunder är också tid!
Det här skrev jag för en månad sen Om 25 dagar, förmodligen på tolvslaget (ok klockan 21:30, ni vet att jag aldrig kompromissar med min sömn) så ska mitt råmanus vara klart. Och det är så viktigt för mig att hålla den. Det kommer visa att den här rastlösa själen kan skapa en produkt som innebär fokus och engagemang. Jag har varit hoppetossan som hoppat från projekt till projekt och alltid varit på nästa sida. Nu måste jag istället vara MITT PÅ SIDAN. Det innebär att jag kan inte vänta på någon inspiration för att saker ska hända. Så jag kör intensiva 20 minuters pass (funkar bäst för min post-utmattade hjärna). En av dagarna var jag tvungen att pausa skrivpasset. Det var 2:49 kvar. Jag gjorde det jag skulle, kom tillbaka till skrivandet och insåg att jag faktiskt hinner göra något på tiden som var kvar. Carpe minuten är min bästa gren!
Det har varit mycket sånt här. Jag är beroende av naturen och utevistelse.
Det som sen hände var Att jag igår, den 30 april, satt på hotellrummet under hela dagen och försökte få ihop det sista. Jag fastnade lite grann på ett kapitel, men sen tyckte jag att det flöt på. Under middagen bad jag om att få maten ganska pronto, eftersom det var 4 timmar till tolvslaget. Strax efter att klockan slagit deadline klickade jag på skicka till min förläggare. Jag somnade nästan direkt och jag sov djupt. Det är första gången som jag tummar på sov-principen sedan hundra år! (jag står fullt ut för att värna om sin sömn)
Dagen efter har det känns som en rejäl baksmälla. Många frågor har snurrat på förmiddagen: var det tillräckligt? Saknas det något? Hur blev förordet? Jag insåg att en del av förordet försvunnit i den version som jag skickade in, så jag slog på datorn och jobbade metodiskt fram en bättre version och skickade om den. Då kändes det bra. Men oj vad jag har kämpat den senaste tiden, men att skriva, intervjua och rannsaka mig själv.
En vän gick bort i mars månad. Det känns på många sätt tomt. Vi träffades några gemensamma vänner för att minnas, för några helger sen. Begravningen äger rum nu på fredag. Hon var nära så många och jag förstår min egen och andras saknad. Du har varit en sådan person som man vill komma nära. Vila i frid.
Idag har jag varit ledig. Jag har skrotat här hemma med familjen och vi har rensat garaget eftersom det ska byggas om. Jag har nya projekt som startar nu, och boken är ju inte helt klar än, utan jag förväntar mig en hel del arbete efter första vändan hos förlaget. Men en insikt slår mig nästan varje gång jag är helt slut, att jag vill jobba för att kunna ta rejäla pauser. Det var liksom hela poängen med att jag startade företag. Och jag tror att det är möjligt. Det som är spännande just nu är att jag vill ändra om mitt fokus i företaget. Jag lovar att berätta mer, när den tiden är mogen.
Jag är smärtsamt medveten att bloggen legat i träda, men vill du följa mig närmare så föreslår jag Instagram, för den uppdaterar jag dagligen
Tips i all enkelhet
Marias fina videos på Youtube och hennes fingertoppskänsla. Hon har också ett nyhetsbrev som man kan signa upp på. Följ!
Johanna Nilsson är en person jag ser upp till, eftersom hon också har ett stort intresse i klimatfrågan. Hon var också den som peppade mig till att skriva till DN Åsikt, där jag också blev publicerad. Här skriver hon om något som är urviktigt: att vara ledig mellan varven.
Tack för att du läser och tittar in, jag uppskattar det <3
