Aldrig har reklamen och marknadsföringen varit som den är nu. Trots att jag är en lågintensiv konsument så nås jag av både det ena och det andra. Priset tas av meningen “handla som en miljonär” där skor typ säljs för 30 spänn, är det hit vi har kommit? Om jag kunde så skulle jag shoppa följande:
Lugn och ro. Den här veckan har varit speciell. På ett roligt sätt. Jag har fått kontakt med journalister som är nyfikna på att veta mer om En köpfri dag. Skrivit en debatt med kvinnor jag ser upp till. Men ni som känner mig vet: orken behöver också hämtas åter. Så det gör jag faktiskt nu: att blogga har varit en stadig plats att landa på. Bloggen är fri, öppen och min.
Sjöutsikt. Då menar jag inte en lyxig bostad med sjön utanför, utan jag menar den där bänken jag sitter på. Att jag gör det oftare än nu.
Känslan efter två timmars promenad. Du vet. Man har gått och gått och sen viskar huvudet: “tack”. Jag testade detta för några dagar sen och tacksamheten var där. Jag kände den. Jag kan bli sjukt provocerad av tacksamhets-uppmaningar. För ibland går det faktiskt inte. Ibland är det helt enkelt för svårt. Men när min kropp tackar mig. Ja!
Annika Sundin (medveten i stan) sa det så bra i en mailtråd: “tipsa om att göra ingenting!”. Det är spot on. Jag är överväldigad av görandet. Och på ett sätt så var det görandet (och lite annat, det får komma senare när jag pallar att berätta) som gjorde mig så sjuk under några år. Så: En köpfri dag kan faktiskt handla om precis det: gör ingenting och shoppa inte under 24 timmar. Simple as that. Men det kommer också in tips på min Instagram, så jag delar med mig av vad du kan göra istället. Vi utgår från att vi vill söka lite spänning och få en känsla av en “bra deal”.
Rätt enkelt om du frågar mig 🙂
Det här kan du göra på En köpfri dag
1. FAVORITKLÄDER Samla ihop kläder hemma som du verkligen gillar – men som behöver lagas. I nästa vecka: besök din lokala skräddare och be om hjälp – det blir som att shoppa sakerna på nytt. Föreställ dig hur du hämtar dem och kan använda dem igen! Visst, du öppnar plånboken i nästa vecka, men på ett bra och cirkulärt vis!
2. SÄLJMARATON. Ni vet hur det är: man har massa saker hemma, som man inte längre använder. Samla ihop, fota och lägg upp på valfri säljtjänst. Att dryga ut din egen kassa är en bra känsla! Det här blir min eftermiddags-aktivitet idag.
3. RING NÅGON DU SAKNAR. Vardagen rullar på, men kanske har du någon vän eller släkting som du inte hört av på länge. Släng iväg ett sms och föreslå ett samtal. En av mina bästa vänner M gjorde något liknande, fick ett positivt svar av vännen hon kontaktat och M sa att det kändes riktigt fint!
4. VAR KAN DU BEHÖVAS? Vi lever i hårdare tider, inte minst globalt. Men vi kan göra skillnad, för någon i vår närhet, eller genom volontärverksamhet. För mig har Köpfritt-gruppen på Facebook betytt mycket eftersom jag vet att jag bidrar till en diskussion kring vad hållbar konsumtion kan vara för något. Att hjälpa någon annan är fantastiskt. Läs mer om Årets Medvetna Julklapp 2023, den pekar åt helt rätt håll.
5. LÄRA SIG NÅGOT NYTT. Det finns så många ingångar till att lära sig saker. Jag testade att göra logotyper via en AI-hjälpreda – det var superkul. När jag jobbade som kommunikatör under coronapandemin fick jag lära mig ett nytt verktyg som jag inte arbetat i tidigare: episerver. Jag skulle vilja bli en jäkel på att laga strumpor men erkänner att jag drar mig för det. Men ändå. Vad skulle du vilja lära dig?
Tack för att du har läst – och jag önskar dig en fin En köpfri dag!
Det är alltså fredag kväll, det småduggar ute och jag har bäddat ner mig. Pyjamasen är redan på, lite av ett statement: det är precis så här det ska vara. Lugnt, skönt och lite lagomness i livet. För ungefär två timmar sedan upplevde jag en hjärna av sirap och jag ställde frågan till min man: ska jag bada? Hans svar: ja. Det var motigt – bara hela proceduren. Att byta om. Packa handduk. Ta fram batteri och nyckel. Hjälm ska man ju ha också. Men jag vet ju vad som väntar. Och det är alltid värt det! Så även denna gång även om jag villigt erkänner att ja, det var riktigt kallt. Men väl i var det skönt. Jag kan inte doppa huvudet längre (brain freeze) men plaskade lite vatten i ansiktet och försökte doppa bakhuvudet (med lite blandat resultat). Här har du lite råd kring att bada kallt.
Den senaste veckan ändrade jag lite livsstrategi och det kom en ny insikt. Dels att jag faktiskt inte har bråttom någonstans (du kan läsa det här inlägget om du vill ha fler sådana tankar) och dels att det är rätt enkelt att tacka nej. Tanken som dominerar just nu är: “fast jag kanske inte måste, just nu?”. Någon form av klok lathet har kommit in i mitt liv. Så välkommen med tanke på hur det har varit de senaste två, tre åren. Det är här köpfriheten kommer in: jag är inte särskilt dyr i drift, vilket gör att lathet inte behöver innebära stress rent ekonomiskt.
Nu ska jag ta lite helg, ville mest poppa in och säga hej. Hoppas att du får en fin helg!
Nästa vecka är det dags för föreläsning – det ser jag fram emot. Denna gång gästar jag Gävle bibliotek och jag hoppas att du vill komma. Veckan efter är det nästa tillfälle – då i Huddinge. Jag tar med några böcker till försäljning för den som är intresserad.Vad jag pratar om? Klimatglädje så klart!
Ni som känner mig och följer mig på Instagram VET. Att jag älskar att bada kallt. Och nu på sistone, nu när min depression och utmattning äntligen vänt, så kan jag inte vara utan mina bad. Jag vaknar normalt klockan 06.00. Då äter jag frukost, dricker kaffe och vaknar till tända ljus. Efter att lilleman tagit sig till skolan så packar jag min ryggsäck – och….vet ni, jag ger er en guide nu på studs!
5 steg för att bada kallt – med fokus på avstressning
Byt om till baddräkt hemma, gör det enkelt för dig. Packa handduk i ryggsäcken.
Gör en termos te eller kaffe. Kanske ett extra mellanmål/en andra frukost. Lägg i ryggsäcken.
Ha sköna kläder på dig: mjukisbyxor, kanske en tröja som går ner över rumpan, perfekt sen när du ska byta om efter badet. Sköna strumpor som är enkla att ta på.
Packa en hårborste. Det blir extra mindfulness efter badet!
Sköna skor som du traskar i. Nån gång hade jag “crocs” på mig, när jag cyklade till sjön, och det var en riktig hit: så lätt att få på sig efter badet.
Jag är vid sjön cirka 08.30. Då går jag i lite lagom takt ner i badet. Låter kroppen vänja sig vid temperaturen (just nu är sjön precis så kall som jag vill ha den). Sen går jag så pass långt att vattnet går upp till midjan. Där står jag en stund och ber en bön. Här kan du själv välja vad du vill göra, kanske sätta en intention för dagen? Alla är vi olika med olika behov. Sen går jag i med resten av kroppen, sänker ner armarna och går framåt tills vattnet är uppe vid halsen. En liten stund senare doppar jag huvudet, en till två gånger.
Sen är det dags för en avstressande stund. Då ligger jag på rygg och bakhuvudet i vattnet. Och simmar bakåt för att hålla mig flytande. Den övningen är fenomenal på att reducera min stress. Det är inte konstigt att jag är nere vid sjön VARJE dag. Jag är i cirka 10 minuter med funderar på att förlänga tiden till 15 minuter. Efteråt: upp och KÄNN. Känn hur det känns. Ta din handduk, torka, klä på dig. Borsta håret. Drick ditt te eller kaffe, ät din mellis. Njut!
Jag vet att inte alla vill eller kan bada kallt. Men jag önskar att ni fick känslan efteråt. Så skönt!
Gör du något för att stressa av?
/Emilia
Här ett kallbad vid Gårdens bad. Oftast badar jag vid Lyckebysjön.
Ibland kan ett mantra vara på sin plats. Och ett som jag tror skulle passa oss bra, rätta mig om jag har fel, är jag har inte bråttom. För ursäkta mig så väldigt mycket: hur mycket stress ska vi addera utan att reflektera över vad den gör med oss? Nä. Jag har tröttnat totalt på att springa från en aktivitet till nästa. För jag skulle kunna göra exakt samma saker, men med en annan ingång. Så. Jag har inte bråttom. Låt oss massera in det tillsammans.
7 sätt att inte ha bråttom
Minsta möjliga ansträngning: skala av där det går. Mitt sätt just nu är att rensa bort sjok av saker som bara tar min energi. Jag har skrivit om att rensa här. Och bråttom? Nej, men jäkligt motiverad att skapa tomma ytor. Men allt måste inte bli klart idag. Det är jag på det klara med.
Sälja precis lagom. Av lite olika anledningar (ja, det måste bli en bok om det också!) arbetar jag med attityden “inte bråttom alls”. Jag räknar på hur lite jag måste tjäna. Jag är en jäkel på att sälja (jo) men det måste också levereras, eller hur? Så lagom är ett ord av värdig grad som jag gärna står för. Och här behöver jag inte ha bråttom utan agera smart. Just nu tänker jag mig ett fokus på tre kunder och bli en fena på att få “ja” (arbetar som skribent och frilansjournalist).
Sjön. Jag minns sommaren då jag sprang från sjön hem för att min föreställning var att jag hade jätte jättebråttom. Japp, så viktig var jag tydligen. Trots att badet har en avstressande effekt på mig, där sjön är min allra bästa vän i naturen – så sprang jag därifrån med andan i halsen. Och här ska jag vara ärlig: jag har fortfarande kvar lite av beteendet “jag behövs”. Men nu ligger jag där i mörkret, för till sjön ska jag hur sent det än må vara, med bakhuvudet och ryggen i det kalla vattnet och njuter. Jag vill göra mig själv så oviktig som det bara går. Och när första tanken kommer: jag kanske ska gå upp nu, så puttar jag envist tillbaka mig själv i vattnet och tar ett extra dopp. Bråttom? Näpp.
Häromveckan hade jag bråttom för jag påbörjade ett nytt spännande skrivprojekt. Där jag känner att jag vill bli klar snabbt. Helst igår. Men insåg, tack vare expertkommentar på messenger, att det här behöver verkligen få tid. Det blir inte bra om jag adderar bråttom. För jag märkte vad bråttom gjorde med mig och min skrivmotivation.
Mina mornar. Alltså. Kan vi prata om det vackra med frilansliv? Dricker kaffet riktigt långsamt (älskar kaffe) och svarar på några mail mellan grötintaget och kaffet. Jo, jag är lite rastlös och vill liksom börja med vadsomhelst och det enklaste för mig är att hålla inkorgen under kontroll. Jag har ingen tid att passa. Jag har inte bråttom. Med tanke på omständigheter (JAG VET – det är alltså en utmattning det handlar om, med lite diverse symtom som inte är en dans på rosor) så kan vissa dagar inte ens starta. Väldigt obråttom om du frågar mig. Ekonomisk stress: njae, jag har buffert från köpstoppet och får in lite pengar varje månad från mitt jobb. Jag har länge och ihärdigt arbetat på att minska min stress för pengar. Hälsostress? Hundra procent. Sömn osv.
Vardagsbråttom. Ni vet, barn, skola, aktiviteter. Som förälder kan man vilja mycket. Jag är generellt glad över att barn får göra olika saker, men jag tänker att jag inte vill bränna ut barnet. Så vi har scouterna, och det är en passande tid, 18-19.45 på onsdagarna. Sen har vi orientering på torsdagar och då är vi ute i skogen och läser karta. Känns avkopplande och roligt. Men! Här skulle vi kunna addera hur mycket bråttom som helst. Liksom trycka tiden framåt och försöka klämma in annat också. En tvätt. En dammsugning. Nä. Om vi nu satsar på att inte ha bråttom: kläm för bövelen inte in annat på dagar med aktiviteter. Utan försök vila en stund efter fritids och sen iväg och ha kul. Sitt i soffan och glo på tv.
Bråttom i stort. Nån slags attityd att man är en person som har massor att göra. Och jag vet att många har mycket. Och jag vet också att vi vill mycket. Livet kan erbjuda precis allt men jag tror att det kan vara av värde att välja. Och välja bort. I ren protest kommer nästa storhandling på Lidl gå i närvarons tecken. Jag tyckte jag gjorde hyfsat ifrån mig sist jag var där: jämförde kilopriser och klämde och kände. Mer av det! Jag vill vara långsam. Alltså riktig seg i steget. Helst glömma paprikan och behöva vända om och hämta. Den nivån pratar vi.
Berätta gärna hur du tänker kring “bråttom”. Jag tror många har känslan av att springa fram i livet. Tänk om vi istället kunde få stå still en stund.
Här kommer en hälsning från mig, jag har precis varit hemma hos min syster i Västerås, hälsat på henne och lille O. Sitter på tåget hem och tänker att livet blev alldeles jätteenkelt när jag började med köpstopp 2016.
Det har infunnit sig en känsla. Den kallas förnöjsamhet och jag behöver ingenting. Jag vill inte ha nånting förutom tiden. Tiden att åka till Västerås. Eller tiden att ta en tur till Tyresta, jag och lilleman tog med en kompis i lördags och jag fick yoga i skogen! De lekte fullt ös medan jag sträckte ut händerna åt sidan. Anspänning som skapar efterkommande avslappning. När vi sen skulle hem var det bara en (!) minut kvar till bussens avgång och vi fick springa järnet. Det blev en high-five när bussen lämnade byn. Så enkelt var det, helt enkelt.
Därför är köpfrihet enkelt
Låt mig ge dig en lista, som du gärna får fundera över.
Att äga innebär ansvar. Att inte äga betyder frihet. När du inte behöver ta hand om saker får du ett utrymme som du kan använda precis när som helst.
Att köpa innebär transaktion. Transaktionen behöver ha täckning. Täckningen skapas genom arbete, oftast, och du behöver lägga tid på just det: arbete. Att inte köpa betyder att du inte är lika beroende av att täckning skall finnas. Kanske arbetar du ändå och kan då lägga undan pengar för till exempel framtida ledig tid.
Köpfrihet sparar tid. Jo, för att handla innebär att du behöver söka dig fram lite grann. Du behöver sondera terrängen: var finns sakerna jag vill handla? Ibland funderar jag på hur mycket tid som läggs på just det: att leta. Det som också är intressant är: vad vill du göra med din sparade tid? Det finns utrymme för kreativitet, vilka aktiviteter kan jag sysselsätta mig med som inte har med shopping att göra?
Köpfrihet förenklar livet. Genom att dra ner på slentrianshopping kan du ta tag i andra surdegar och lösa problem som kanske annars inte hade fått din uppmärksamhet. Jag har en dröm att tömma sovrummet och plocka undan så att det blir tomt och öppet för goda tankar. Vad vill du göra med ett förenklat liv?
Du kan läsa massor om köpstopp i denna blogg. Kanske är du nyfiken på hur jag resonerar 2023? Eller vill du djupdyka i arkivet och se hur tankarna gick 2016?
Så ja. Jag kommer fortsätta. Med vissa få avsteg. Basen är att inte köpa mig fram i livet. Och visst kan det vara så att man kan behöva saker. Men det går ofta att lösa på andra sätt än köp – testa? Vi behövde pumpa min cykel, och grannen lånade ut sin pump. Vi lagade ett par stolar för några år sen, och fick låna en tving från en annan granne. Vi skulle behöva tapetsera om i vardagsrummet – kanske finns vår framtida tapet hemma hos någon vi känner? Berätta gärna hur du ställer dig i din egen konsumtion? Har du testat köpstopp?
Det här blogginlägget är en bearbetad version av texter som ursprungligen publicerades som poster på instagramkontot @omstallning under perioden 12-18 juni 2023.
Du kan läsa del 1 om Åsas egen resa samt en introduktion till temat tillräcklighet. Del 2 går in lite djupare på tillräcklighet utifrån ett individperspektiv, med bland annat fokus på den forskning som Åsa blev klar med 2019.
Åsa: Att individer på olika sätt försöker närma sig tillräcklighet är viktigt. Det bidrar inte bara till att minska det totala klimatavtrycket från konsumtionen, utan också till att förskjuta normer kring konsumtion så att det eftersträvansvärda blir att kunna nöja sig med mindre. Men det räcker såklart inte – ansvaret för tillräcklighet måste axlas på samhällsnivå för att de nödvändiga (och enorma) systemförändringar som krävs för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 eller åtminstone till under 2 grader ska kunna komma till stånd. För att inte tala om de förändringar som krävs för att bygga samhällen som ryms inom de planetära gränserna. Här kommer vi in på politiken!
Det svåra om vi bara fokuserar på individer
På samma sätt som det är nödvändigt med en ambitiös politik för att kunna nå de uppsatta klimatmålen, krävs det politik för att vi ska kunna närma oss tillräcklighet både på samhällsnivå och individnivå. Som individ går det absolut att minska konsumtionen en hel del på egen hand, men det är väldigt svårt att fullt ut praktisera tillräcklighet i ett samhälle som hela tiden uppmanar oss att konsumera mer, där det är lättare att ta bilen och flyget än att cykla eller åka tåg, där ny teknik gärna presenteras som lösningen på alla möjliga problem, och där det ofta är både svårt och dyrt att göra hållbara val i vardagen.
Tyvärr är vi idag väldigt långt från ett politiskt ledarskap som tar ansvar för klimatet, och ännu längre ifrån ett som kan styra samhället mot tillräcklighet. I Sverige har vi i själva verket gått bakåt under den nya regeringen, som fortfarande inte har presenterat någon klimatpolitisk handlingsplan, det vill säga talat om hur de ska göra för att nå de klimatmål som riksdagen beslutade om 2018. Däremot har regeringen presenterat en budget som beräknas öka utsläppen, och därmed minska möjligheterna att nå klimatmålen. Hittills verkar budskapet i det som regeringen kallar för klimatpolitik vara att industrin ska kunna fortsätta producera lika mycket som nu (fast helst mer) och att det inte finns några gränser för vad vi kan göra, eller konsumera, så länge elen är fossilfri. Det här är ungefär så långt ifrån tillräcklighetspolitik som man kan komma.
Politik för tillräcklighet, med en annan sorts rikedom
Några element är centrala i en tillräcklighetspolitik:
1. Gränssättning. Tillräcklighetspolitik är en politik som sätter gränser – för utsläpp och avfall, för resursanvändning och för konsumtion. Det kan till exempel ske genom att införa koldioxidbudgetar och regleringar som tvingar fram mer återbruk, men också genom att begränsa arbetstid och maxinkomster.
2. Färre prylar, mindre konsumtion och mindre ”clutter” som det heter på engelska (”stök” skulle kunna vara en svensk motsvarighet). Det handlar om politiska åtgärder för att förebygga och minimera avfall och reglera sådant som syftar till att uppmuntra onödig konsumtion (t ex förbjuda planerat åldrande och reklam på offentliga platser och införa höga skatter på lyxkonsumtion).
3. Långsammare tempo och kortare avstånd. I ett ”tillräcklighetssamhälle” sker saker långsammare (t ex produktion, transport och resande), samtidigt som politiken fokuserar på att stärka lokala samhällen och ekonomier så att avstånden mellan produktion och konsumtion kortas. Kortad arbetstid möjliggör fokus på rikedom i tid snarare än i pengar, men det är viktigt att begränsningar av arbetstiden har en utjämnande effekt i fråga om inkomst.
4. Välmående. Att tillfredsställa behov på nya, mer ”tillräcklighetskompatibla” sätt, med åtgärder som syftar till att öka välmåendet för alla, är centralt i en tillräcklighetspolitik. Det innebär att fördela resurser på ett mer jämlikt sätt och att prioritera behov högre än begär.
Normer och det goda livet
Många av de åtgärder som är centrala i en politik för tillräcklighet är minst sagt kontroversiella politiska förslag idag. Därför behöver framtagandet av sådana här förslag gå hand i hand med en normförändring som omfamnar tillräcklighetsidéer. Det handlar om att omformulera bilden av vad ”ett gott liv” är till ett som är i linje med tillräcklighet. Vad är egentligen viktigt för att må bra, och hur kan vi leva på ett sätt som ökar både vårt eget och ekosystemens välmående utan att begränsa andra människors (och andra arters!) möjligheter att leva ett gott liv? Den sista delen är central här: i konsumtionssamhällets bild av ”ett gott liv” ses det som något positivt att t ex köpa en ny SUV för att kunna köra snabbare och säkrare eller flyga business class till New York och shoppa loss. Men fler SUV:ar på vägarna begränsar möjligheterna till ett gott liv för alla som hellre vill cykla och njuta av frisk luft – det innebär större vägslitage, mer utsläpp och minskad säkerhet. Och den lilla andelen av världens befolkning som flyger kors och tvärs på nöjesresor orsakar utsläpp som bidrar till att snabba på klimatkrisen och på så sätt begränsar möjligheterna till ett gott liv för alla de som redan idag drabbas hårt av krisens konsekvenser och de som kommer att drabbas i framtiden (vilket vi ju alla kommer göra, mer eller mindre). Ju längre vi fortsätter att leva det ”goda” konsumtionslivet, desto mer begränsar vi möjligheterna till ett gott liv för de människor som idag lever under fattigdomsgränsen och som är de som redan drabbas hårdast av klimatkrisen. Och desto mer begränsar vi möjligheterna till välmående för oss själva och för kommande generationer i framtiden. Vi måste alltså – tillsammans! – förändra bilden av vad ett gott liv är och kan vara, till ett som ryms inom de planetära gränserna.
Vi landar i ett fokus på systemförändring
När man talar om tillräcklighet kommer man förr eller senare (oftast förr) till ekonomi. Och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att se hur tillräcklighet ska kunna uppnås inom rådande ekonomiska system med dess fokus på tillväxt mätt i BNP. Det måste helt enkelt till enorma systemförändringar för att skapa en ekonomi där framsteg istället mäts i ökat välmående – för människor och för ekosystem.
Kate Raworth’s “doughnut economics” är en bra modell för hur ekonomin skulle kunna se ut i ett tillräcklighetsorienterat samhälle. I den modellen utgör de planetära gränserna den yttre gränsen på “munken” och de grundläggande behoven och rättigheterna som måste uppfyllas för alla människor utgör den inre gränsen. Ekonomin måste helt enkelt rymmas inom de gränserna för att skapa ett säkert och rättvist utrymme för både människor och natur att frodas.
Men det är bara ett exempel. Jag tror att det behövs en mångfald av olika ekonomiska modeller och mycket uppfinningsförmåga för att lappa ihop de skador som det rådande tillväxt- och konsumtionsdrivna kapitalistiska systemet har orsakat på natur, klimat och samhälle.
IPCC lyfte i sin senaste rapport fram tillräcklighet, sufficiency, som en nödvändig strategi för att uppnå målet i Parisavtalet. Där definieras tillräcklighetsåtgärder som:
“A set of measures and daily practices that avoid demand for energy, materials, land and water while delivering human well-being for all within planetary boundaries”. Just nu pågår febril forskning runt om i världen (framför allt i Europa) om hur sådana åtgärder kan utformas och hur man kan öka acceptansen för dem. Mycket finns redan att läsa, kanske framför allt om åtgärder inom energiområdet, men mycket mer finns att göra. Det är i alla fall ett stort steg att tillräcklighetsstrategier nu erkänns på högsta nivå!
Kan jag läsa mer om det här?
Det mesta jag har skrivit om här går att hitta i min avhandling, Making sense of sufficiency: Entries, practices and politics, från 2019. Att skriva en avhandling och riktigt få grotta ner mig i tillräcklighet under flera års tid kändes som en lyx. En enorm utmaning, men också en ynnest. Att leta efter tillräcklighet i litteraturen, i enskilda individers praktiker och i (dåvarande) svensk politik – det var både spännande, lärorikt och roligt. Det fanns ingen begränsning (!) av hur många ord jag fick skriva (eftersom jag skrev en monografi och inte artiklar, vilket är den vanligaste formen att skriva doktorsavhandlingar i) och jag kunde vända och vrida på ord och lägga till nya vinklar och perspektiv när jag kom på dem (med min tålmodiga handledares godkännande). Otroligt kämpigt att knyta ihop en sådan säck, men också roligt när man som jag älskar olika former av text och skrivande.
En helt annan typ av text såg dagens ljus för ungefär ett år sedan, när min och Anja Gatus bok Planeten, klimatet & framtiden – vad kan vi göra? publicerades. Det är en bok för 9-12-åringar illustrerad av Ingrid Skåre och utgiven på B Wahlströms förlag. Det var Anja – vän sedan barndomen och etablerad barnboksförfattare – som kom med idén efter att hon hade varit på min disputation: ”Vi borde skriva en bok ihop!”. Och det här var en HELT annan typ av skrivande som min akademiska hjärna fick kämpa väldigt med. Att skriva på ett pedagogiskt sätt för barn om klimatkrisen, vår relation till naturen, konsumtion och ekonomi och ja, om hur allt hänger ihop – det var på många sätt betydligt svårare än att skriva en avhandling. Tack och lov var vi två, med skicklig redaktörshjälp! Boken innehåller både en väldig massa fakta, tips om vad man kan göra hemma och i skolan, och filosofiska frågor att diskutera över middagsbordet och i klassrummet. Frågor som vilka normer vi skulle vilja ändra på, om naturen kan ha rättigheter, hur långt fram i tiden politiker borde tänka när de fattar beslut och vad som ska vara värt pengar. Och såklart finns där lite om tillräcklighet också! Boken finns att låna på de flesta bibliotek, och det finns en superbra lärarhandledning att ladda ner på B Wahlströms hemsida!
Som slutkläm vill jag säga att jag tror på ordens betydelse. Hur vi sätter ord på saker och fenomen formar hur vi tänker om dem. Säger vi arbetsgivare eller arbetsköpare så betyder den skillnaden något för hur vi pratar om arbete. Samma sak med köpstopp eller köpfrihet. Global uppvärmning eller klimatnödläge. Ja, ni fattar.
Minns ni att jag berättade om att när jag skrev min uppsats en gång i tiden så saknades det en etablerad svensk översättning av sufficiency? Det gjorde det fortfarande när jag började doktorera 2015. Men det har vänt! I mars publicerades posten “Tillräcklighet” på Hållbarhetstermlistan (som Institutet för språk och folkminnen samt Språkrådet ansvarar för), och jag hade äran att få vara med på ett hörn i framtagandet av definitionen. Där definieras tillräcklighet som: ”förhållande i ett samhälle där man undviker överflöd och hushåller med resurser för att säkerställa allas möjlighet till välbefinnande inom de planetära gränserna”. Med det sagt: ord är bara början. För att närma oss tillräcklighet – som individer och som samhälle – måste vi prata om det och (försöka) praktisera det. Vi behöver tjata, igen och igen, om att det finns faktiska planetära gränser som vi behöver förhålla oss till, och att det rimliga är att de gränserna också medför begränsningar av mänsklig aktivitet och av mänskliga begär. Men vi kan också välja att prata om tillräcklighet inte som begränsningar utan som frihet. Friheten i att slippa vara konsument. Friheten i att nöja sig med mindre för att det är gott och nog.
Jag önskar er alla en härlig sommar, tack för mig!
