Omställning och att leva lokalt. Jag slåss hela tiden mot den norm som jag förut varit en del av. En norm som gör att jag egentligen skulle behöva ta bilen. Jag har i och för sig utmanat mig själv och tagit bussen ut till Ica Maxi Haninge, det har fungerat om än lite omständligt. Men det går, absolut.
Min relation till den stora butiken med enorm parkeringsplats är rätt god ändå. Om vi bortser från att jag blir tvingad att ta emot en försluten plastpåse när jag handlar på dess Apotek så gillar jag butiken. Jag tycker om att den är stor, att det finns ett utbud och att jag hittar bland hyllorna. Jag inbillar mig att jag handlar för bra priser, i genomsnitt, men den inbillningen har fått sig ett nytt perspektiv.
För jag tog nämligen mig nämligen till Brandbergen häromdagen, jag skulle hämta ut mediciner (och slapp plastpåse!) och sedan skulle jag handla lite park-fika på den Ica Supermarket som fanns där.
Innan jag fortsätter att berätta, behöver du veta att vi äter mycket paprika här hemma hos oss. Ekologisk vill jag att den ska vara. Och priset blir därefter. Den ekologiska paprikan på den stora Ican med den stora parkeringen kostar nästan alltid mellan 45 till 50 kronor, för två paprikor. Jag vet, jag baxnar också inför det.
Men där på Ica Supermarket, så hittar jag eko-paprika för 39:90 kronor. Och det var då jag insåg. Att jag faktiskt inte behöver ta mig till den stora Ican. Visst, jag tycker fortfarande att det är trevligt att handla där, men här har jag nu en direktbuss som går flera gånger i timmen, och framför allt är det enklare att ta sig hem.
Så utmaningen för mig, det senaste halvåret, har varit att handla utan bil. Jag vill göra det på ett sätt som är utforskande, det vill säga att jag resonerar mig fram. Nu kan jag säga att det känns naturligt att ta bussen, det gjorde det inte i början. Det känns också naturligt att inte handla så förbenat mycket varje gång, eftersom det driver på matsvinn.
Menar jag att alla ska ta bussen för att handla? Om att leva lokalt.
Jag menar att jag tar bussen för att handla. Att jag försöker hitta en lösning som fungerar, i just vår specifika livsstil.* Vi har alla olika förutsättningar, titta på landsbygden. Titta på min kompis Ulrika som behöver ta sig långt varje dag, utan att det finns kollektiva lösningar.
En annan lösning som också skulle kunna fungera är att samåka med någon. Eller att man handlar i en butik som är “på vägen” från något, till exempel jobbet. Jag menar också att det inte alltid är stormarknaden som har de bästa priserna och dessutom ska vi nog ta det lugnt med att handla stort, sett på den statistik vi har när det gäller att kasta mat.
Ja, det jag säger är: försök att leva så lokalt det går. Och det finns en annan poäng också: handlar jag borta i Brandbergen så stödjer jag den butiken och jag har också möjlighet att påverka utbudet genom att höra mig för.
*Valutan vi behöver prata om är tid. Nej, många av oss har inte tiden att vara klimatsmarta. Och det kan inte läggas på konsumenten enbart. Det är system så målar in oss i att vi ska vara effektiva och jaga klockan. Det är klart som 17 att handlingen då inte kan ta hundra år. Det fattar jag också!
Jag simmar lite långsammare. I ett hav av dofter, och med en näsa full av nysningar, trivs jag rätt bra ändå. Min almanacka är tom, så när som på tre uppdrag jag gör just nu. Jag arbetar på en onlineutbildning till ett företag, jag bygger program till Allt för hälsan och jag skriver min bok. Vet ni, att vi borde oftare ställa oss frågan: hur lite kan jag tjäna, just nu? Inte för att pengar är dåligt, utan för att pengar förpliktigar. Jag köper just nu loss en massa tid, eftersom jag är väldigt köpfri. För samtidigt som liljekonvaljerna blommar och fåglarna sjunger så är jag trött. Och det är okej.
Jag gillar inte alls det jag ska skriva nu. Det rimmar sjukt dåligt med resten av min livsfilosofi. Men ok. Som småbarnsförälder är det legitimt att hojta: 2 minuter och 49 sekunder är också tid!
Det här skrev jag för en månad sen Om 25 dagar, förmodligen på tolvslaget (ok klockan 21:30, ni vet att jag aldrig kompromissar med min sömn) så ska mitt råmanus vara klart. Och det är så viktigt för mig att hålla den. Det kommer visa att den här rastlösa själen kan skapa en produkt som innebär fokus och engagemang. Jag har varit hoppetossan som hoppat från projekt till projekt och alltid varit på nästa sida. Nu måste jag istället vara MITT PÅ SIDAN. Det innebär att jag kan inte vänta på någon inspiration för att saker ska hända. Så jag kör intensiva 20 minuters pass (funkar bäst för min post-utmattade hjärna). En av dagarna var jag tvungen att pausa skrivpasset. Det var 2:49 kvar. Jag gjorde det jag skulle, kom tillbaka till skrivandet och insåg att jag faktiskt hinner göra något på tiden som var kvar. Carpe minuten är min bästa gren!
Det har varit mycket sånt här. Jag är beroende av naturen och utevistelse.
Det som sen hände var Att jag igår, den 30 april, satt på hotellrummet under hela dagen och försökte få ihop det sista. Jag fastnade lite grann på ett kapitel, men sen tyckte jag att det flöt på. Under middagen bad jag om att få maten ganska pronto, eftersom det var 4 timmar till tolvslaget. Strax efter att klockan slagit deadline klickade jag på skicka till min förläggare. Jag somnade nästan direkt och jag sov djupt. Det är första gången som jag tummar på sov-principen sedan hundra år! (jag står fullt ut för att värna om sin sömn)
Dagen efter har det känns som en rejäl baksmälla. Många frågor har snurrat på förmiddagen: var det tillräckligt? Saknas det något? Hur blev förordet? Jag insåg att en del av förordet försvunnit i den version som jag skickade in, så jag slog på datorn och jobbade metodiskt fram en bättre version och skickade om den. Då kändes det bra. Men oj vad jag har kämpat den senaste tiden, men att skriva, intervjua och rannsaka mig själv.
En vän gick bort i mars månad. Det känns på många sätt tomt. Vi träffades några gemensamma vänner för att minnas, för några helger sen. Begravningen äger rum nu på fredag. Hon var nära så många och jag förstår min egen och andras saknad. Du har varit en sådan person som man vill komma nära. Vila i frid.
Idag har jag varit ledig. Jag har skrotat här hemma med familjen och vi har rensat garaget eftersom det ska byggas om. Jag har nya projekt som startar nu, och boken är ju inte helt klar än, utan jag förväntar mig en hel del arbete efter första vändan hos förlaget. Men en insikt slår mig nästan varje gång jag är helt slut, att jag vill jobba för att kunna ta rejäla pauser. Det var liksom hela poängen med att jag startade företag. Och jag tror att det är möjligt. Det som är spännande just nu är att jag vill ändra om mitt fokus i företaget. Jag lovar att berätta mer, när den tiden är mogen.
Jag är smärtsamt medveten att bloggen legat i träda, men vill du följa mig närmare så föreslår jag Instagram, för den uppdaterar jag dagligen
Tips i all enkelhet
Marias fina videos på Youtube och hennes fingertoppskänsla. Hon har också ett nyhetsbrev som man kan signa upp på. Följ!
Johanna Nilsson är en person jag ser upp till, eftersom hon också har ett stort intresse i klimatfrågan. Hon var också den som peppade mig till att skriva till DN Åsikt, där jag också blev publicerad. Här skriver hon om något som är urviktigt: att vara ledig mellan varven.
Tack för att du läser och tittar in, jag uppskattar det <3
Det ska vara kul med köpstopp: du och jag, vi lär känna oss själva när vi tar bort onödig shopping. Det ska inte vara en uppoffring, det ska vara en resa där vi utforskar vad livet mer kan vara. För det kan vara väldigt mycket! En av de sakerna är att kunna växla ner.
Min nyfikenhet har inga gränser, särskilt när det gäller klimat- och miljöfrågor, och förstås: hållbar livsstil.
Det finns flera sidor av ett köpstopp. Det handlar inte alltid om att spara pengar.
Alla de här sakerna är sanna. Och jag fortsätter med mitt köpstopp för att jag verkligen, verkligen tror att man kan leva ett bra liv med hållbar konsumtion (jag säger ju till exempel ja till att äta på restaurang eller fika på café, eller att resa inom Sverige).
Vet du. Att mitt köpstopp handlar också om att jag inte vet hur mycket jag kommer orka i nästa vecka. Eller i nästa månad. Jag har i flera år försökt att komma tillbaka efter sjukdom och inser att så bra som det är nu är min högstanivå. Det innebär att jag inte arbetar normal heltid utan har anpassat till en halvtid. Och det är okej. Det finns något friskt i det. Men att ha köpstopp innebär ju också att jag kan växla ner:
Jag kan använda sparade pengar för att ta ledigt och ta hand om mig.
Jag inte behöver prestera onödigt mycket.
Jag inte behöver oroa mig ifall företaget inte drar in uppdrag.
Varför jag skriver om köpstopp på det här viset? Jo, jag var ju med på Efter fem häromveckan. Och det visar ju en sida av köpstopp. Men jag vill bredda lite grann. Jag tror vi låser in oss i konsumtionsmönster som kan göra oss sjuka. Nu var det ju inte så jag blev sjuk, men tänk dig själv: om vi konsumerar en massa, länge, mycket och ofta. Vad gör det med oss? Vet vi ens vilka vi är, när vi inte tar fram plånboken?
Jag har aktivt valt att prioritera utevistelse, även fast det tagit emot. Men nu gör jag det som faktiskt är riktigt bra för mig.
Sen är det också så, att den senaste tiden har jag varit passiv*. Men med tankarna att “jag borde”. Jag kan säga att det är helt värdelöst. Jag tycker att lathet är en dygd, jo, så är det. Om man tittar på mängden människor som drivits och driver sig till ohälsa, så behöver andra värden få ta plats, ifall hållbarhet ska kunna skymtas vid horisonten. Jag är ledsen att säga det, men vi är begränsade. Det är också det som kan bli vår styrka.
Så. Min andra sida av det glamorösa med köpstopp är att jag inte kan göra annat. För jag vill vara trygg. Jag vill veta att livet passar mig.
Har du köpstopp? Vad tänker du om att växla ner för att främja hälsa?
Bokstips: Just nu läser jag boken Växla ner, av Karin Lilja. Tips!
*passiv: jag har ett lägre tempo än förra året. Jag hoppas kunna återkomma till det. Jag säljer inte in nya uppdrag just nu, utan fokuserar på andra saker. Tänk vad bra.
Vi är snart 1000 personer i gruppen Köpfritt 2019 (fd 2018). Vårt fokus är inte på det vi avstår. Utan vi tittar på vad vi får. Medlemmarna upptäcker nya och gamla intressen. Det här inlägget handlar om att säga ja samtidigt som du har ett shoppingfritt 2019.
Vem skulle vilja ha ett köpstopp? Ganska många. Det finns en trötthet inför att ständigt utsättas för budskap. Vi vill något annat. Jag anar en revolution.
Att ha ett shoppingfritt 2019 kan till exempel innebära mer ledig tid.
Vad säger du ja till? Shoppingfritt 2019.
Jag säger ja till ledig tid, till att vara i naturen, till att läsa böcker från biblioteket, till att skriva bok, till att få ordning hemma, spendera tiden som jag vill. Jag får frågan om jag är emot all konsumtion. Och svaret är nej, vi kan inte lägga all konsumtion i samma korg. Det finns olika typer av konsumtion: shopping av prylar och kläder, restaurangbesök, resor och förstås mer än så. Jag har länge talat varmt om att upplevelser ligger mig nära hjärtat. Men eftersom det även där kan finnas bättre och sämre alternativ så gick jag igår igenom vad vi behöver fundera över när vi lägger pengar på upplevelsekonsumtion.
Kontentan är rätt enkel. Vi ska vara noga med en klimatanalys när vi väljer. Sen är det väldigt svårt att vara helt klimatneutral i sina val. Allt vi konsumerar har ett pris! Jag har själv varit öppen med mina tågresor inom Sverige där jag besöker platser i Sverige och där jag gärna bor på hotell eller SPA, för att jag vill vila upp mig. Frågan är om det skulle varit bättre att hyra via air bnb? Jag tänker att jag har en miljöpott utgå ifrån, och hur jag använder potten är upp till mig.
Fotografera, ett intresse som jag odlar tack vare mindre köp i gallerior
Jag har den senaste tiden varit två gånger på SPA i Nacka, dit jag åker med buss om jag är ensam. Det är en anläggning med hållbarhet i fokus. Jag har några tankar på hur de skulle kunna förbättra sina rutiner ännu mer. Jag har några egna principer när jag tar in på SPA, som att bara använda en och samma handduk. Att äta upp all den mat som jag lagt upp på tallriken.
Medveten konsumtion om hållbart resande
Vi kan konstatera att allt resande har ett avtryck på vår jord. Våra liv har avtryck. Men det finns en skala, och därför delar jag med mig av vad medveten konsumtion (följ länken till deras webb) säger om mer hållbart resande. Det finns tre saker som behöver tas hänsyn till när vi tala om hållbarhet: social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet. Är en av dem borta så kan vi inte prata om hållbarhet. Jag såg ett jätteintressant föredrag på Youtube kring hållbarhet, med Christer Sanne. Se den om du är intresserad av att veta HUR vi ska nå balans som gör att livet kan fortsätta på planeten och samtidigt få svar på: vad kan vi förvänta oss för levnadsstandard?
