Han drog sin kompis på snowracern och det stojades friskt. En liten pust av tacksamhet gjorde sig märkbar i mitt inre, tänk att livet för en stund handlar om utevistelse och kompistid för barnet. Enkelt och utan egentliga krav. Nästan en timme i backen och sen rödkindade barn som beställde både varm choklad och varm saft.
Vi har varit krassliga i omgångar men nu ser vi horisonten, den friska. Det var också därför lekdejten med barnets kompis kändes extra viktig idag, då lilleman inte träffat några andra än mig och pappan på drygt en vecka. Jag har turligt nog varit den friskaste av oss, medan barnet och pappan har haft feber. På måndag börjar vardagen igen och jag har så smått börjat planera lite framåt. Som du kanske minns har jag lovat mig själv 10-12 stycken soloresor under 2022, inom Sverige. Jag har ännu inte hittat rätt plats för januari för jag inväntar tills familjen är helt frisk. Mitt landa mjukt blir att spendera lite egentid i en annan miljö.
Rensa yttre, rensa inre
Vi har satt som mål att rensa frysen så mycket det går. Det blev tinade rester igår, och det var gott! Idag gjorde vi en soppa med fisk, men dessvärre drog vi en nitlott, fisken smakade inte alls bra. You live, you learn. Rensa som aktivitet kan i bästa fall ge en känsla inombords, att det lättar lite. När det lättar blir det också smidigare att landa mjukt, i det som är. Här och nu.
Ps. Att det ska vara så svårt att rensa frysta saker, man tittar på en påse och konstaterar att man inte riktigt vet vad det är eller hur länge det har legat där. Jag hade så fina ambitioner året jag skrev min bok Klimatglädje, där jag gick igenom frysen och skrev upp vad som behövde ätas upp och vad som var mest akut. Men sen har det ändå blivit en proppfull frys. Ambitioner är en grej, action en annan. Det kan också finnas en parallell till det inre. Vilka frusna paket har vi inombords som borde få tina och tas om hand?
Skriva vs scrolla, omgång 1
Ett av mina löften för 2022 har varit att sluta slöscrolla på sociala medier. Det har blivit alldeles för mycket av den varan, som en slags distraktion. Och jag märker att hjärnan reagerar negativt på det. Men det finns ju annat som kan distrahera! Distraktion behöver inte vara negativt, men gärna något som är snällt mot huvudet. Att skriva blogg kan vara en sådan. Att rensa en låda. Gå ut och gå. Bränna av ett kort styrkepass. Så: omgång ett är igång!
Det handlar i mångt och mycket om att spendera sin tid på ett sätt som rimmar med ens värderingar. Jag har insett att scroll utan intention är negativt. Att hålla kontakten med människor är fint, och konversationer likaså. Men det där att bara låta flödet flöda, njae.
Låt huvudet vara med på att landa mjukt, det tror jag på.
Häromdagen var jag inne på Köpfritt-gruppen och höll en livesession på 20 minuter. Det var ett bra tag sen jag gick live så lite nervöst men mest roligt. Jag läste en text från min bok Klimatglädje och tänkte att jag kan dela med mig av den på bloggen också. Du som hittat hit från Köpfritt-gruppen, jag vill flagga för att boken går att låna på de flesta bibliotek, även om jag förstås blir extra glad för alla som köper boken. Men det ska finnas alternativ för er som kör all in köpstopp.,
Ur kapitlet Köpfritt, boken Klimatglädje
Jag står på Indiska i Kista Centrum tillsammans med min bästa vän Sven. Jag har hittat en grå, stickad tröja för 399 kronor som jag bara måste ha. Den är mjuk och lång, lite som en kaftan och jag vet att jag verkligen kommer att trivas i den. Samtidigt vet jag att jag inte har råd. Mina pengar för denna månad är slut. Jag får låna av Sven och det känns för en stund bra.
Under en period av mitt liv var jag långtidssjukskriven på grund av psykisk ohälsa. Jag är fortfarande skör och jag håller i dag ett halvtidstempo för att fungera. Hade ingen egentlig diagnos, men förmodligen handlade det om en utmattningsdepression med mycket ångest i botten. Jag var 22 år gammal och livet fick sig en ordentlig törn. Där och då var det tufft ekonomiskt och någon shopping var det inte tal om. Det hade varit skrattretande att prata om köpstopp då, för jag hade inget att »stoppa« ifrån. Tröjan från Indiska hade jag länge, och jag levde i den. Den blev sliten med åren, men den påminner mig också om det knappa liv som jag levde.
Även om jag saknade medel så kände jag mig inte olycklig över det. Jag hittade annan mening, bland annat genom regelbundna kyrkobesök i Kungsträdgården, Stockholm. Det som däremot stressade mig enormt var det år då jag åkte på en skattesmäll, för att Försäkringskassan hade dragit för lite skatt på min sjukpenning. Jag hade alltså levt fattigt, men inte fattigt nog. Det var någon procent som inte hade dragits och nu satt jag med en skatteskuld på dryga 8 000 kronor. Pengarna skulle in, och jag vände mig åter till Sven. Han hjälpte mig. Den där maktlösheten, att inte ha något att ta av, kändes otroligt jobbig. I dag, några år senare, har jag lämnat tröjan på återvinning och pengarna är återbetalda till Sven.
Vi spolar några år framåt, till den 1 januari 2016. Jag har bestämt mig för ett köpfritt år, där jag ställer upp regler som ska gälla för mig. Jag trodde att köpstoppet handlade om en utmaning som innebar att jag skulle spara pengar, men det kom att handla om så mycket mer. I skrivande stund är jag inne på mitt fjärde år och jag hoppas att du vill ta reda på varför.
Hur mycket konsumerar du?
Shopping och konsumtion är starkt kopplade till våra liv. De är till synes naturliga delar av vår vardag men samtidigt har fler och fler börjat ifrågasätta vår konsumerande livsstil, kanske ännu mer den senaste tiden. Hur inverkar vår konsumtion på klimatet och vad gör den med oss människor?
Konsumtionskulturen är djupt integrerad i vårt sätt att leva och dess baksidor kan vara tuffa att ta till sig. Jag skulle säga att vi många gånger blundar för dem, för att slippa veta. Varje svensk står bakom 10 ton växthusgaser per år som är kopplade till konsumtion, enligt Naturvårdsverket. Siffrorna gäller både vår konsumtion inom landets gränser och utomlands. 2017 konsumerade svenskarna för totalt för 1 978 miljarder kronor, enligt Konsumtionsrapporten 2018. Det är nästan svårt att hålla koll på nollorna här, eller vad tycker du? Det är ohemult stora mängder pengar och växthusgaser.
Konsumtionen ökar, från år till år. I Konsumtionsrapporten 2018 kan vi läsa om den faktiska ökningen på 2,3 procent (från 2016 till 2017) men också att svensken inte verkar vara medveten om hur mycket hen spenderar. I en undersökning fick konsumenter skatta hur mycket pengar som lagts på inköp av inredning och svensken kom då fram till att hen lade 353 kronor per månad på möbler och inredning. Om man tittar på den verkliga utgiften så landar den på 555 kronor per person och månad. Sett över tid tror vi också att vi har minskat vår konsumtion i den här kategorin av produkter, men i själva verket har den ökat. Vi upplevde att vi minskat vår konsumtion med 4 procent sedan 2010, men tittar man på den faktiska statistiken så ser vi en ökning på 20 procent. Vi tror också att den totala konsumtionen över tid har minskat, vilket inte heller stämmer. Så visst blundar vi, eller hur? Det finns en stor omedvetenhet, men kanske kan vi skönja en önskan om att minska sin konsumtion, mellan raderna i statistiken, just för att vi tror att vi minskat våra inköp? Jag tror att många av oss är inne på det spåret, men att vilja är inte samma sak som att göra.
Sett till klimatet behöver vi förändra våra konsumtionsvanor, inte minst genom att ta vara på de prylar som vi redan har. Enligt Konsumtionsrapporten reparerar vi allt mindre. Som ett exempel kan nämnas att vi 2017 lade ungefär 60 kronor på reparation av datorer, möbler, skor och hushållsapparater – ett ganska blygsamt belopp och det finns en potential att öka på vår vilja att fixa trasiga saker. Dessutom minskade även second hand-konsumtionen. Det betyder krasst att vi tar hand om våra behov genom att ta fram plånboken och köpa nytt. Möjligen uppvägs detta i viss utsträckning av att vi byter och lånar mer saker av varandra eller låter grannen som är ingenjör laga våra trasiga datorer och mobiler – sådant framgår ju inte av statistiken. Det som tyvärr är ett svåröverkomligt hinder för många är bristen på tid. Det blir enklare och går snabbare att köpa nytt än att laga.
Jag ser på sociala medier att fler och fler vågar göra alternativa val, där många också ifrågasätter att människor i fattiga länder inte får skäliga löner för sitt arbete, ja inte ens levnadslöner för att täcka mat, husrum, sjukhusvård och skolavgifter. Det känns som att medvetenheten sprider sig – titta till exempel på #sustainablefashion eller #hållbartmode. Även den brittiska dokumentären Modeindustrins smutsiga baksida som har gått på SVT visar på verkliga förhållanden med förgiftade vattendrag och människor och barn som antas använda vattnet i sin vardag. Det är helt absurt med tanke på att det sen är vi som handlar kläderna, utan eftertanke, och dessutom slänger vi stora mängder kläder varje år.
Nu som pocket!
Innan sommaren fick jag reda på att Klimatglädje också kommer ut som pocket – den finns både på Adlibris och Bokus. Jag har några ex hemma, för hundra kronor kan du få boken signerad och skickad till dig.
Jag läste i boken Dansa mjukt med tillvaron (Anna Kåver) om hur vissa saker inte går att tänka ut, eller att intellektualisera kring. Att livet ibland kräver handling före tankars terrorism. Du som varit inne på bloggen nyligen vet att jag har en tuff period just nuOch i samma bok av Kåver läser jag att man kan känna “både och” – och min tolkning blir att jag kan känna glädje, som att jag skapat Klimatglädje, men ur ett annat perspektiv är kan jag vara väldigt less på att må dåligt och inte orka särskilt mycket allsjust nu.
Leva enkelt och jobba mindre? Då ska du läsa vidare. En sak som slog mig rätt nyligen är att vi gärna vill veta hur andra har gjort. Om man befinner sig på en plats i livet där saker och ting skaver, då vill vi hitta stöd och bevis, för att kunna göra annorlunda. Och det i sig tycker jag kan vara rätt fint, att hjälpa varandra. Men jag tänker hur vi själva resonerar, när vi vill ta beslut som går bortom det som anses vara normalt. Då är det som att vi själva tvivlar eftersom vårt beslut inte är….mainstream?
Leva enkelt och jobba mindre, är det görbart?
Jag tror vi behöver våga lita på oss själva. Mainstream är inte alltid bra, inte bra för alla i alla fall. Det är ju liksom någon annan som satt spelreglerna. Och den stora massan hakar på. Men om man inte vill då? Ja, då ska man ju göra på annat vis och vi behöver inte be om lov. Jag vet att vi på sätt och vis också är brickor i spelet, men om vi struntar i att vara konventionella, så kanske livet löser sig rätt bra ändå? Det ÄR känsligt att vilja ha mer tid, där man kan tänka sig en lägre inkomst. Det ÄR känsligt och obehagligt att ta beslut som innebär mindre pengar i plånboken. Men ibland är det också så att vi faktiskt behöver välja. Arbeta mer, kan innebära mer inkomst, men priset blir då tiden som du inte har. Arbeta mindre, innebär mer tid att disponera över, men priset blir då en lägre inkomst.
Den här texten är delvis skriven till mig själv. Jag tar just nu en massa olika beslut som är långt ifrån det vanliga, och jag kan säga att det är lite av en kamp. För trots att jag skriver att vi inte ska jämföra oss med andra, så är det lätt att halka dit. Men så var det just det, att den vi faktiskt mest ska lita på, är oss själva? Det finns ju ingenting som säger att andras liv är mer rätt än våra. Dessutom är det inte en tävling.
Spenderar gärna min tid med sånt här
Livet behöver få kännas rätt och riktigt. Oavsett inkomst, beräknad SGI eller ja vad det nu än må vara. Om du har kommit fram till att du vill leva enkelt och jobba mindre, ja men gör det då. Och räkna på det, utifrån dina egna förutsättningar. Byt inkomst mot tid. Om du behöver lite extra pepp, så finns det här en artikel som tittar på behovet av en social omställning, där hållbarhet är den nya mainstream vi behöver!
Varför det är svårt för mig att ta beslut om mindre arbete och mer tid? För jag vill lite både och, märker jag. Jag är en person som lätt kommer på affärsidéer, utmaningar och samarbeten. Trivs med att driva eget, sköta kundrelationer och hela den biten. Men det ställdes lite på ända i och med pandemin (har bland annat skrivit en text här), så jag vill passa på att tänka om nu. Och: jag tror att jag nu har landat i att jag vill hitta ett halvtidsuppdrag, och resterande tid vill jag satsa på mitt skrivande, föreläsningar och Köpfritt-gruppen på Facebook. Jag skrev ett inlägg tidigare om hur jag vill att hösten ska vara.
Du vet, det finns olika sätt att se på lyx. Och det är många som vill äga frågan om hur vi ska leva våra liv. Jag har under några år helt omvärderat vad lyx är. En gång i tiden drömde jag om välbetalt jobb, en lägenhet i stan och förstås »ekonomisk frihet«. Drömmen fick springa hand i hand med mig, vi var ett bra team, drömmen gjorde så att jag »taggade till«. Jag var riktigt duktig på att prestera. Och på att stänga av. Jag låste alla dörrar, för jo, drömmen var viktig. Smärtor började härbärgera min kropp, jag fick mer ont i kroppen. Sen kom en smärta som gjorde mig helt handlingsförlamad. Drömmen? Den sket i mig och drog vidare till någon annan som kunde bära den.
Min helg i Åre #höstglöd
Så. Nu drömmer jag igen (tack gode Gud för det). Om lyx.
Lyxen att springa. Ofta.
Lyxen att stanna upp.
Lyxen att känna och då gärna att jag doserar, inte allt på samma gång.
Jag var lite osäker, sådär några dagar innan jul. Skulle presenterna vara goda nog? Vi hade några få, och vi har ju aktivt valt att skala ner. För att kunna ta tillvara på allt det andra som är jul. Som kan vara jul. Men ändå. Jag är människa, mamma och fru. Jag har valt att dra ner på min konsumtion rejält. Min man skojade för ett tag sen om att allt försvinner, till och med julklapparna. Jag vet ju att han sa det med kärlek. Men här kommer då fem juliga insikter. Oj vad härligt att bli precis så här medveten.
1. Några julklappar är mer än nog
Min son fick fyra, där en blev alldeles särskilt omtyckt. Om han kände av antalet? Nej, det skulle jag inte säga. Om han var glad. Ja! Och inte bara för julklapparna. Det här med Kalle var mysigt. Att ha folk på plats. Att äta en chokladpralin som hade massa kola i sig. Att skoja med morfar och H. Att träffa sina mostrar. Att säga: “nu finns det fika”.
Min man fick två julklappar varav en inte riktigt höll hela vägen. Jag hade köpt en fin tröja av en tjej i närheten av oss (2nd hand rules!). Men den var lite för liten. På marginalen. Så jag ordnar en ny, och fick ta över den jag köpte. Spännande eftersom jag har köpstopp. Men men, skön var den! Sen fick han chokladpraliner och en övernattning som vi tar tillsammans i nästa vecka. (Och ja, hans present slog jag in i ett kuddfodral. #hållbarjul)
2. Jul kan också vara dofter
Jag hade som några kanske vet, ett mål med julpyntandet. Och det var att ordna med hyacinter. Och det målet uppnådde jag.
3. Om man fått snö, då har man allt
Vi fick ju snö. Och jag älskar snö. Det är skillnad på vintrar och vintrar (kanske särskilt i framtiden i dessa klimattider). Men så tacksam för det vita som kom. Idag kom vi ut på eftermiddagen. Min man muttrade lite över mitt förslag men gav med sig och vi kom ut allihop. Vi åkte några gånger i backen. “Vill gå hem” sa lilleman. Men så sa vi, vi kan väl åka en sista gång. Och vi sprang efter när han åkte pulkan. Och det gav mersmak. Mycket roligare att åka pulka när två päron springer efter. Så vi gjorde det på repeat. Cirka 20 gånger. Upp och ner för backen. Vilken grej!
4. Att sova är att läka
Vet inte hur juligt det här är. Men vi har sovit mycket denna jul. Och samtidigt varit lite snoriga. Nu är snoret snart ett minne blott och det här vill jag säga dig: tumma inte på sömnen. Det är den bästa grejen du kan göra för din hälsa. Jag har nyligen läst boken Sömn, sömn, sömn och har blivit ett baddare på att jaga dagsljus och sova ännu bättre!
5. Jag vill bli bra på att göra ännu mindre
Om jag ska summera året så blir det såhär: en tuff vår, följt av en skön sommar, mycket uppdrag under hösten och inte minst: så roligt att få vara en del av köpfritt community på Facebook. Men också: saker att göra precis hela tiden. Jag drömmer om att få ordning här hemma och för att det ska vara möjligt behöver jag dra ner på takten, även om den takt jag har är överkomlig. Jag brukar ofta prata om att jag har lätt för att köpa ut ledig tid, men när gjorde jag det senast egentligen? Jag sätter en intention för det här ändamålet och återkommer med resultat!
Jag startar mitt jullov nu, eftersom jag jobbade alla dagar förutom julafton. Jag hoppade på att lansera en webbkurs för kund i slutet av december. Det innebar filminspelning, manusbearbetning, research och förstås: marknadsföring, sociala medier och allt annat som jag behövde ha koll på för att lanseringen skulle gå smidigt. Men jag gillade det från dag ett. Och vi är nöjda med Den perfekta träningsmaten!
Winter Workation – jag testar hållbar skidresa
Sitter på tåget till Åre. Känns overkligt och inte alls likt mig. Eller så här: jag reser inte så ofta. Jag satsar på närområdet just nu eftersom vi har flyttat. Vad som händer i Åre? ALLT. Det är nätverket Influencers of Sweden som tillsammans med Holiday Club Åre som tillsammans skapar Winter Workation. Drivande bakom detta är Linda Hörnfeldt och Sara Rönne, två tjejer som jag följt ett bra tag nu och som inspirerar till företagande och entreprenörsskap.
Det är några dagars häng med otroligt generösa aktiviteter – jag har valt att boka snöskopromenad, skidåkning (alpint) och yoga. Men det jag främst ser fram emot, och som är min guldklimpsbokning, är att få träffa nya människor och dessutom några nygamla. En del har jag bara haft kontakt med online, och jag är nu både glad och nervös för the real thing.
Den här resan är också speciell eftersom jag valt att inte köpa något nytt (så när som på ett underställ) utan räckt ut handen till mina vänner som nu lånat ut det jag behöver. “Men kan du inte kontakta något företag om sponsring då?”. Jo visst hade jag kunnat göra det. Men min blogg handlar om hållbar konsumtion och om ett enklare liv (ligger i topp på Google på sökfrasen leva enkelt!) där jag också nyligen avslutat ett shoppingfritt år.
Handen tog hur som helst emot av min barndomsvän Louise som för mig är friluftsliv personifierad. Hon har dessutom arbetat som skidlärare. Av henne lånar jag: ulltröja, överdragströja Houdini, extrabyxor Houdini (mjuka), vindtät överdragsjacka (16 år gammal, som ny!), minihalsduk, Skidglajjor. Av Emily fick jag låna skidbyxor från Didrikssons, och det var sköna och passade som en smäck. Strategin: lager på lager.
Så nu är jag kittad. Tog barnets winter protection cream från Weleda, min egen vinterjacka, och mitt allra skönaste, alla kategorier, byxunderställ från Björn Borg (tack mamma!). Shit vad sköna de är. Jag kommer förmodligen leva i dem, dag som natt.
Har ni smakat denna sensation? Farligt god. På riktigt alltså!
