Posts in "psykisk hälsa" tag

Vända sig mot friden – och ett boktips!

KÄNNA FRID. Fredag och jag är ledig. Tanken var återhämtning och jag gick lite på känsla. En liten promenad med snöflingorna dansandes intill och samtal med en vän fick fylla dagen. Jag läser just nu Naturlagen av Henrik Hallgren och Pella Larsdotter Thiel. Den ger oss historiska perspektiv och också vad som kan hända om man ger naturen rättigheter. Jag fyller på med kunskap och samtidigt vet jag min egen ställning i detta: vad som är viktigt. Och där rättigheter är självklara.

Sen knackade rastlösheten på och jag ville skriva lite här. Jag valde ord för det här året, där ett av dem är “frid”. En känsla som grundar och som också ger utrymme för att stanna upp en stund. Ja, det är närvaron som gör oss lyckliga, något som jag bland annat läste om i boken Deep work. Jag jobbar i riktning mot frid med vetskapen att det allra bästa är att stanna upp för en stund.

Funderar rätt mycket på att vi lever i ett “sen”-perspektiv, att vi ska vara på en viss plats i livet och då är det helt plötsligt på sin plats och säga att ja, jag nådde målet. Men är det inte lite hårt att alltid behöva jobba för det? Det vore så fint att kunna känna något positivt här och nu, utan att tänka på “sen”. Vad vill du känna nu? Jag använder mig av övningen “en lättnadens suck” och ägnar några sekunder till friden. Apropå bok och frid – jag märker att bokfriden inte alltid låter sig tämjas! Jag misstänker att en viss skrollning gör att min koncentration påverkats. Är inte alls förvånad om den här forskningen kring användning av sociala medier (DN).

frid och bild på äpple

Med det lilla vill jag önska dig en fin helg!

Emilia

Vara beredd på det bästa

Jag famlar. Hittar lampknappen. Ibland är glödlampan trasig, ibland blixtrar den till. De säger att den kommer att lysa. Jag behöver vara beredd på det bästa. Det är precis så det är. Men det finns en envishet i mig som viskar: du kommer få jobba för det. Min första tanke: det känns inte rättvist. Sen finns det en andra tanke: Envisheten möter en annan trogen kämpe: tålamodet. Kärleken. Min familj. Mina vänner. Och jag får ju frågan: hur är det? Hur mår du? Hur går det? Och här är mitt mantra och svar på frågorna: “Jag hoppas att det går åt rätt håll”. För det går ju åt ett håll och jag vill tro på det hållet*. Så jag är beredd på det bästa och jag längtar som en tok. Ett sätt att angripa uppgiften är att göra så här.

Jag gjorde en andningsövning idag, på Mindfully-appen, denna gång var det med video och Magnus Fridh ledde en öppnande övning. Den var riktigt skön. Jag tror på andning och jag tror att min diafragma behöver stöd. Det fick den med dagens övning. Jag har tidigare recenserat Mindfully när jag var med och testade appen. Tänkte fortsätta att andas efter att den här bloggen är färdigskriven! (hehe, bara som ett klargörande: jag andas även när jag bloggar).

Undvikande. Jag vill skriva något om det. För jag får nästan hålla andan på dagarna (apropå andning). När jag är trött och sover sämre så isolerar jag mig. För min känsla är att orken inte finns där. Att öppna munnen och prata, ja till och med det, är svårt. Tänka? Min största tillgång och min fröjd. De är inte på plats. För en person som skapar, skriver och läser blir det en intensiv smärta att inte kunna agera på samma sätt som förr. Jag har valt att fortsätta blogga för här är kraven annorlunda, enemilia.se är min plats och här kan jag vara fri. Och jag tar i, för skrivandet har alltid funnits i mig och det är Tålamodet som styr. Det får ta tid att skriva. Jag formulerar mig och blir påhejad av kärleken. Det går. På ett annat sätt, men det går. Jag kommer aldrig undvika att skriva eller isolera mig från tangenterna. Så du envisa motståndare, här har du ingen chans.

Så varför skriver jag om det här? Det är lätt att svara på. Precis i början, när jag liksom dundrade in i utmattningen så ville jag inte berätta för någon. Det kändes som en stark skam. Att bli dålig igen trots att varningssignalerna fanns där. Sen: jag driver eget företag och jag ville inte skylta med mitt mående. Men med tiden har det där förändrats. För det första: det är inte mitt fel. För det andra: vi är många som drabbas, det kan finnas ett värde för andra att jag delar med mig. Och det tredje: jag hittar vägar i företagandet som fungerar (jag jobbar betydligt mindre just nu, men har några saker på lut som gör att jag kan försörja mig). Och den här platsen, enemilia.se, ska inte behöva skämmas för något. Jag är i en speciell period nu och det kan vara fint att ha kvar texter som påminner mig om hur det är.

* Jag kan med all säkerhet säga att jag bockar av mina hälsosatsningar varje dag. Det är promenader, andning, äta regelbundet, äta grönt, yoga. Listan kan göras hur lång som helst. Det är med viss frustration men jag inser att frustrationen inte hjälper alls. Den är snarare kompis med Envisheten. Så jag omvandlar frustrationen till att vara beredd på det bästa. För jag gör mitt bästa!

Tack för att du läser och hänger med mig på enemilia.se 💙

Mina sex mjuka just nu

Jag skulle ljuga om jag sa att livet är enkelt just nu. Det finns flera saker som behöver landa mjukt varje dag och jag suktar efter tillräcklighet och snällhet mot mig själv. Du som läser kanske undrar, vad händer? Och jag har nog flera svar på den frågan. Ett svar handlar om ork, den som jag försöker få till trots att benen känns som betong. Ett annat handlar om känslor, kort och gott har jag svårt att känna något positivt just nu och det tär som sjutton. I grunden, och det här borde jag skriva med stora bokstäver, är jag en positiv person som vanligtvis ser ljust på tillvaron.

En sak har jag i alla fall kommit underfund med. Och det är att jag vill skriva mer här på bloggen. Det behöver inte alltid handla om det avgrundsdjupa utan om små upptäckter jag gör. Och ge mig själv en klapp på axeln, ja helst flera, för det jag lyckas med varje dag. För det här gör jag för mig själv:

#1 Jag badar. Varje dag sedan den 1a april med några få undantag. I badet känner jag mig hemma.

#2 Jag reflekterar och försöker nysta i det inre, jag skriver i min anteckningsbok.

#3 Läser bok för barnet, just nu en serie om Kerstin, skriven av Helena Hedlund. Vi var på stranden häromdagen och hade med bok, fika och lite leksaker. Vi sprang i vattnet och tränade benen.

#4 Morgondans med ett pass från Yogobe, dansen är på tio minuter och det är ett sätt att vakna. Jag gör också ett pass med Emma Öberg som handlar om att stärka nervsystemet, också den klassen på Yogobe,

#5 Läser boken Utan press av Sofia Viotti, den är bra och jag övar på att ta fram trygga minnen att landa i.

#6 Rörelse, får till mina steg och läste nu senast Sophias inlägg om vikten av hennes träning. Känner så igen mig!

Sen är det lätt att hamna i tankar: “Men jag gör ju ingenting av nytta”. Men den tanken behöver undersökas och ganska snabbt kommer jag fram till att den tanken inte är sann.

utan press sofia viotti

Tack för att ni kikar in här och läser, det betyder mycket för mig. Jag hoppas att du har en fin sommar och att du får njuta av natur och lite ledighet.

Goda vanor – fem saker jag gör flera gånger om

Jag vill skriva om goda vanor. Om att de kan se olika ut, såklart, men ändå att det finns något rotat i våra liv som vi kan kalla för hållbarhet. Jag lyssnar just nu på boken Utan press av Sofia Viotti och hon skriver på Instagram om hur svårt det kan vara att följa goda råd eller käcka tips. Och jag håller med. Det är svårt. Det kan också kännas frustrerande. Att man vill så gärna må bättre, men att vi ständigt stöter på patrull. Svaret på “hur” är nog inom oss själva. Samtidigt är jag absolut av den mening att vi ska söka hjälp när vi behöver det. Ensam är inte stark osv. Nedan följer fem vanor jag sysselsätter mig med just nu, där jag med hyfsat enkla medel försöker navigera i livet.

#1. Det har varit en sån fin stund vid sjön idag. Jag plaskade glatt i tre gånger, men efter den fjärde började jag hacka tänder och inte ens den varma vårsolen lyckades värma mig. Tänk, att lagom faktiskt är bäst. Att bada nu är min största hobby. Kylan gör att jag “startar om” och får en känsla av frid. Det är bra. Det är det faktiskt.

#2. Påsken kom och gick. Det var vackra dagar och vi fick nos om en prova-på-orientering som var både på söndag och på måndag. Vi gick båda dagarna och det var en fullträff för vår grabb. Så nu tänker vi fortsätta och starten är på torsdag. Jag tänker att jag skjutsar med lastcykeln och att jag också är med på träningen. Första gången jag såg en av kartorna tänkte jag “hur ska det här gå med min koncentration” men det gick bättre än förväntat. Det finns också en logik med tecken att lära sig. Så tålamod är som vanligt en bra strategi när vi skapar goda vanor!

#3. Jag skriver också, varje dag. Små noteringar i en anteckningsbok. Hittat en bra penna som dessutom går att fylla på med ytterligare patroner. Och blocket jag skriver i trivs jag med, som fisken i vattnet. Ibland skriver jag längre, ibland kortare. Främst för att kunna notera hur dagsformen är, men också för att kunna återblicka. Det har varit några tuffa månader för mig, det vet du om du har läst min blogg. Det går bland annat att läsa om här.

#4. Och så var det meditation. Hakade på en prenumeration på Yogobe och försöker hitta stillheten i några av deras meditationer. En stund och ett andetag i taget. Just nu kan jag också skriva att medan jag sitter här på altanen så har jag en kavalkad av fågelkvitter som får agera naturlig meditation. Jag har rullat ner markisen, men fötterna badar i sol. Jag tinar upp lite från lunchbadet.

#5. På fredag ska jag på yoga som leds av Petra Kalla, det äger rum på Urban Om. Det ser jag fram emot! Kanske en ny god vana?

goda vanor - bada i sjön, gärna med en kopp te efteråt

Har du några goda vanor att dela med dig av?

Finessen med myrsteg

bild på sjö - besök naturen under #blackfriday2020

Myrsteg en konst jag vill bemästra. Jag promenerar mycket numera, för att hantera oro och ältande tankar. Jag är helt enkelt rastlös och i rörelse mår jag som bäst. Men det är lite av en balans, att bränna av 18 000 steg om dagen tar också energi. Och energi behöver jag husera med, som det ser ut nu. Ni kanske minns när jag skrev om allostas? Men för att ändå nyansera: jag tror fysisk aktivitet också kan ge energi, det är så jag tolkar det.

Det finns ohemult många tips på nätet, hur man ska hantera livet när det är svårt. En djungel helt klart. Den insikt jag återkommer till på daglig basis är den här: myrsteg. Inte brassa på med ett jäktbeteende (kolla förresten tipsen som författaren till Återhämtningsguiden ger). Men också, kanske det viktigaste: att utmana sina föreställningar om hur dagen ska bli. Det är lätt att låta som en repig skiva (hej hej hjärna).

Myrsteg för den snabbe

Ja, det var just det. Som person är jag oftast “på” och är exekutiv. Men när jag blev utmattad efter sommaren funkade det inte särskilt väl att vara exekutiv. Jag ska alltså göra saker långsamt nu. Jag gör meditationer via Insight Timer, ikväll är det en spännande meditation kring ångest som jag tänkte delta i. För ja, jag säger det högt: ångest har härbärgerat mig i omgångar och det är inte lätt att hantera själv. Men jag vill inte gömma min ångest, det vore oschyst mot mig själv. Jag vill inte skämmas. Jag vill, precis som alla andra, må bra och kunna ta mig för. Sedan artikeln med Köpfritt hos Aftonbladet har jag blivit kontaktad för samarbeten, föreläsningar och mediaintervjuer. Och eftersom jag just nu är i myrstegens land behöver jag tacka nej, men jag tänker att det kommer komma en tid då jag mår bättre och kommer kunna tacka ja. Faktum är att min resa precis börjat, jag vet vad jag vill med köpfritt och hållbar konsumtion. Det finns massor att göra på det området. Så en del av min oro handlar snarare om en längtan. Längtan efter meningsfullhet både i mitt eget liv men också yrkesmässigt. Jag får ta möjligheten att suga lite på karamellen.

myrsteg med emilia

Nu dags att ta den där promenaden. Vad behöver du göra för att må bra?

Vill du få tillgång till Köpfritt-boken (pdf)? Signa på mitt nyhetsbrev så skickas denna fyll-i-bok direkt till din mail

Vitsen med att skriva dagbok

För några månader sen (vad hände?) dundrade jag in i en utmattning eller åtminstone något som liknar det. Sömnen har varit bråkig med mig och det är rätt och slätt svårt att tänka klart. Frustrerande? Ja. Accepterar jag? Både och.

Det som är intressant är det här: jag skrev i min sommardagbok nästan varje dag, särskilt dagarna innan kraschen. Att skriva dagbok gör att jag kan fånga tankarna på ett sätt som inte är möjligt genom att bara använda huvudet. Och nu läser jag i den. Och blir faktiskt lite klokare. Det är det här med att mentalisera: tänka och känna vad man tänker och känner. Jag har en lång väg att gå, men genom att skriva hör jag min röst lite klarare. Och det ger mig hopp på riktigt. Jag har tyckt det varit jättejobbigt att vara i sociala medier, vad ska jag posta om? När livet känns svårt och det enda man vill är att sova ordentligt, då känns både Facebook och Instagram lite sådär. Men samtidigt håller jag kontakten med er och ni läser. Det gör mig gott. Så livet är lite “både och” något som psykologen Anna Kåver skriver om i sin bok Dansa mjukt med tillvaron. Du kan både vara ledsen och glad, samtidigt, du känna två diametralt olika känslor på samma gång. Människa ändå liksom.

Helgen har varit spännande (apropå både och!): Aftonbladet intervjuade mig i måndags och sen kom artikeln plus video ut under helgen. “Schvung” sa det på bloggen, ni var 4600 drygt som tittade in. I Facebook-gruppen adderades många nya medlemmar: nu är vi över 5000 medlemmar. Jag funderar lite på att be om hjälp där eventuellt, med lite moderering och liknande. Vi får se. Jag vill att gruppen ska växa, men med det kommer ansvar.

Så, om du mår lite som jag mår, så kan det finnas en poäng med att skriva dagbok. För att det är guld värt sen när du börjar arbeta med dina tankar och känslor.

Skriva dagbok bild på två dagböcker
Jag skriver oftast med blyerts 🙂

Tips på andra blogginlägg:

Två hållbara insikter

12 värdesaker i mitt liv

Older Posts »