utmattning Archives - Page 3 of 9 - En Emilia

Posts in "utmattning" tag / Page 3

Ett hej från mig och vad var det för julklapp jag stökade med förra året?

January 10, 2023 Emilia Hållbar livsstil Leave a Comment

Hej på er, hur har ni det? Jag vilar i min säng, har värmt vetekudden och tagit en kopp te. Så ser delar av dagarna ut just nu. Vila. Jag tyckte jag sov något bättre inatt, det är tyvärr lite av ett lotteri. Men jag försöker intala mig själv att det jag gör för sömnen är bra saker och att det visst påverkar på ett positivt sätt. Att det är bra att jag går ut och rör på mig (minns ni mitt löfte?), att det finns en poäng i att ta bort mobilen på kvällen (man kan säga att det är work in progress) och att lite meditation tar jag åtminstone inte skada av (men önskar sååå att det var som förr, när meditationen verkligen gav effekter!)

Det har gått tio dagar på det nya året, och det har varit fullt ös i Köpfritt-gruppen på Facebook. Utöver det digitala livet försöker jag ta mig ut och traska (det blir inga 20000 steg just nu, men lite över 10000 skulle jag nog säga att jag får till). Vi har varit hemma tillsammans några dagar och bara att fixa mat och hitta på saker har varit lite av en utmaning. Imorgon börjar vardagen igen. På fredag har jag ett jobbmöte som jag ser fram emot!

Men hörrni! Jag skulle ju berätta om mitt julklappsbestyr! Jag hade en idé om att laga min mans tröja, där löparen var trasig. Jag hittade en tjänst som sålde löpare, men jag hade jättesvårt att träffa rätt i storlek på den, det var svårt att mäta just den dragkedjan som fanns på min mans tröja. Två gånger beställde jag löpare – ena gången för liten, andra gången alldeles för stor. Så jag gick till den lokala skräddaren och han ordnade det hela för 120 kronor. Jag kände mig som en riktig hjälte. Och det är också en av min mans favorittröjor, så nu är den åter i bruk igen!

Från den 6:e januari 2023: Jag och Lilleman besöker en kompis en bussresa bort. Först var vi i Tyresö och lekte lite i snön och nu pausar vi hemma hos kompisen. Det är skymning och vackert ute. Det blir kanske lite pulka senare. Enkel tillvaro. Ibland tänker jag på hur ofta landat i just det: att jag inte är på jakt efter framgång i vanlig bemärkelse. Ändå verkar jag just nu leta efter mening på ett särskilt sätt, där jag känt mig lite vilsen. Lite ensam. Jag hoppas innerligt på trygghet och förändring.

Traska 20 000 steg om dagen

December 12, 2022 Emilia Hållbar livsstil 4 Comments

“Hur går det med dina morgonpromenader?” – den frågan fick jag och svaret från mig då var: “inte så bra”. Så jag fick tänka om. Prata ihop mig här hemma om lite knuffar som jag kan få för att ta mig iväg. Du minns kanske boken jag läste häromsistens?

Så: på morgonen idag kom maken och sonen upp med en kopp kaffe och det blev starten på något nytt. Idag har jag traskat dryga 21 000 steg och anledningen är enkel: jag behöver skulptera huvudkontoret. Ge mig själv möjligheten att sova bättre. Det finns tusen anledningar till att välja fysisk aktivitet. Om det har jag skrivit massor, det vet ni som följt bloggen ett tag. Så ja, det här är viktigt för mig. Främst för sömn, men också för hälsan i stort. Steg för steg!

*Har du något som du gör varje dag? Skriv gärna i kommentarerna!*

En sak till: det handlar inte om att slå något slags rekord. Min gissning är att jag behöver mer än andra när det gäller mängden vardagsmotion och 20 000 steg om dagen är en satsning som tar tid. Det accepterar jag. Och med det sagt: vi är alla olika. För en del kanske antalet steg bara stressar, medan det kan vara en motivationsfaktor för en annan. Jag vet att jag just nu tar i med mängden men det är också det bästa kortet jag kan spela för att må bra.

Hur du blir av med “jag borde”

October 25, 2022 Emilia Hållbar livsstil 6 Comments

Sluta med “jag borde” – hur gör man? Jag har börjat med en ny kalenderrutin. Varför? Jag har svårt att bestämma mig. Jag ser allt som behöver göras men istället för motivation känner jag stagnation. Och så kan jag inte ha det, eller hur? Så jag har börjat planera i en fysisk kalender, där jag lägger in sådant som behöver göras. Högt och lågt, smått som stort.

När hösten kommer så lever vår lönn här utanför high chaparall, det vill säga: tappar alla löven. Och det kan leda till att någon halkar om det vill sig illa. Och så ser jag löven och tänker: “Vi borde….”. Den tanken dränerar lite. Och är det inte lönnen så finns det annat som resulterar i “vi borde”. Så denna vecka har jag skrivit in “kratta löv och plocka upp ruttna äpplen” i min kalender. Tisdag är det idag, så ja! Dags att få upp löven. Så. Resultatet: jag ser det som behöver göras men kopplar ihop min tanke med min kalender: “japp, det stämmer, det är fullt med löv, men strunta i det, för planeringen säger “tisdag””. Befriande och medan du lever på kan du fylla på lite lagom i kalendern, om du lägger märke till surdegar eller annat som behöver åtgärdas.

Förra veckan skrev jag in lite gott och blandat i min mörkgröna kalender: jobbmässigt förberedde jag mig inför Ekodagen i Halmstad (du kanske vill komma?) där jag föreläser med Klimatglädje på lördag. Det var matplanering här hemma och att handla, en av de viktigaste sakerna för mig, jag har skrivit om det bland annat här. Kratta löv och äppelinsamling (redan en klassiker hos mig med andra ord), svara på några mail och börja så smått förbereda mig inför en workshop jag håller för ett företag i november. Sen var det orientering på torsdagen med lilleman. Men vet du, jag strök också en hel del förra veckan, flyttade fram saker som inte absolut kräver exekutiv handling. Givetvis skriver jag med blyerts i kalendern för att kunna sudda ut. Viktigt!

Varför jag stryker/skjuter fram i kalendern? Det beror alldeles på, men det handlar om självrespekt. Mående och så. Ork. Tid. Lust. Olust. Trötthet. Pigghet.

Berätta gärna hur du gör i kommentarerna!

En annan övning på temat: sluta med “jag borde”

Jag pratade med en person om det faktum att slöscrollande på mobil och dator gör mig trött och utmattad. Och att det ofta känns meningslöst. Och att jag egentligen inte förstår poängen att stressa upp mig för vad alla andra gör eller inte gör. Liksom på automatik. Hur jag funderar på min hjärna, vad som händer med den när den hela tiden utsätts för intryck. Som svar fick jag, bland annat, att noll personer skriver exakt vad hela livet innehåller, utan det som syns är en liten skärva av något. Och det svaret är ju såklart sant och något som jag vet om. Så ett sätt att sluta mata på med “jag borde xx” efter att ha scrollat är helt enkelt att låta skärmarna vara och bestämma sig för vad man vill med sitt scrollande. Jag insåg att bloggen känns som ett meningsfullt ställe att lägga en del av min tid på. Även att posta i Köpfritt-gruppen på Facebook känns fint eftersom vi där har en gemensam utmaning under hösten (köpstopp oktober-december 2022). Så eget material: absolut, det är en del av mig. Men att planlöst scrolla runt känns onekligen onödigt. Jag blir inte inspirerad och jag blir trött. Vad tänker du om det?

Jag tittar ibland på avsnitt på en Youtube-kanal, som är på engelska. Hon har en mjuk ton och vackra bilder. Det ger mig lite andrum och sår frön till kreativitet.

Tack för att du läser här – det betyder mycket 💚

Mina tre viktigaste saker att ha på plats

October 11, 2022 Emilia Hållbar livsstil 4 Comments

Få vardagen att fungera? Nej, ni kommer inte få ett inlägg på temat städning. Där är jag inte en vinnarskalle. Men jag kan berätta om andra saker som ger mig möjlighet att känna mig trygg. Så nu får ni följa med på sådant som rör sig uppe på hjärnkontoret.

Mina tre viktigaste vadå? Få vardagen att fungera

Maten. Jag kan inte nog poängtera vikten av att planera matinköp och matlagning. För mig gör det hela skillnaden. Vi veckoplanerar en gång i veckan och eftersom jag numera inte äter rött kött eller kyckling så är det jag som håller i pennan när vi skriver ner veckans meny. I samma veva gör vi någon form av rensning i kyl och frys (frysen går otroligt långsamt att rensa men vem är perfekt liksom?) för att hålla koll på matsvinnet (som vi alltså inte vill ha alls, men sjutton gubbar, 17 kilo per svensk slängs varje år. 40 måltider till spillo, den känns onödig). Att göra veckans meny, med tillhörande inköpslista tar cirka 10 minuter. Förstår du hur lite tid du investerar för att slippa stressen? Väl värt.

emilia arvidsson natur - inlägg om att få vardagen att fungera

Helgen. Av olika anledningar (det är knappt så att jag själv har koll) är jag en riktigt seg morgonmänniska nuförtiden. Alltså på riktigt. Har jag inget planerat så ligger jag där med mitt tyngdtäcke. Det är först när maken kommer upp med kaffet som jag vänder mig lite åt vänster håll och sträcker ut handen och tar den första sippen. Och sen då? Jag blir rastlös av att inte ha en konkret planering (jag hoppas att min man läser det här!). Jag behöver veta vad dagen ska innehålla. Och det är lite tricky när det finns tre viljor att ta hänsyn till. Jag vill ju gärna komma ut och gärna utomhus någon annanstans än här hemma. Helgen som var nu nyss blev en höjdare. Jag kollade upp bussen till Hellasgården och lite om det kan du läsa om här. Det blev en fin utflykt där vi övade på att läsa karta och hitta oss fram. Solen var med oss och vi hittade även lite blåbär och lingon i skogen.

Motionen. Alltså jag är väldigt snäll mot mig själv. Jag kan verkligen längta efter endorfinpåslag men näe, just nu är det promenader som gäller. Lite raskt sådär. Men jag har också upptäckt en sport som går att göra hemma och det fina med den sporten är: du blir andfådd på ett kick! Yes, jag pratar om att hoppa hopprep i köket! Min svärmor lämnade ett hopprep efter sig och jag hoppar friskt. Målet, lite modigt förstås, är att komma upp i tusen hopp om dagen. Idag kom jag upp i 300 hopp, plus en promenad på det. Och lite kvällspokemon med grabbarna och några kompisar. Jag kan konstatera att jag har rört på mig. Mer tack!

Lycksjön - vatten och natur. inlägg om att få vardagen att fungera.

Har du några tre saker som du vill dela med dig av för att få vardagen att fungera? Kommentera gärna 🙂

Ps. Läs mer om Hellasgården här.

Det viktigaste idag?

September 1, 2022 Emilia Hälsa Leave a Comment

Det är lätt att dras med. Tempot du vet. Snabbare än en snabbscroll, så kan livet te sig. Aktiviteter avlöser varandra och det verkar som om både handbroms och koppling är ur funktion, högsta växeln styr och farten är hög. I den här bloggen finns det drösvis med inlägg om det där andra. Sävligheten. Förnöjsamheten. Lite mindre som ger mer. Men varför är det svårt att vara långsam? Jag ställer frågan både till mig själv. Och till dig.

Jag tror vi är många. Som fått lite nog. Som inte vill dras med. Men det finns bilder och uppfattningar om vad livet ska vara. Och jag förstår mig själv, den där pressen som egentligen inte är sprungen ur mig. Jag vill säga till oss: du har rätt. Vi behöver andra förebilder, familjer som lever enkelt till exempel. Jag skulle vilja att vi gjorde så, och att det kändes så.

Jag tänker att jag vill skapa något stabilt som utgår från enkelt liv – men inte bara skapa, utan uppleva. En grund att stå på som inte låter sig luras. Som är fast i formen och något som är mitt. En styrketräning för själen. Det är vad jag vill. Vad vill du?

Min höst – slow living autumn

Denna höst kommer spegla mig. Det innebär att det blir mer av mindre. Jag har några uppdrag som jag stolt ska ta mig an. Jag har ynnesten att bygga mitt eget arbetsliv och efter kollapsen förra sommaren är jag noga. Noga med att välja vad jag lägger min tid på. Det jag vill göra i höst är att fortsätta föreläsa, både digitalt och live. Skriva regelbundet, både här och på andra ställen. Hålla bokcirklar.

Och resten av tiden? Mycket handlar om att grunda mig, meditera, träna, yoga. Det tar tid men det är så det behöver få vara. Har bokat en konsert som jag ska gå på med min bästa vän, det blir Melissa Horn på Cirkus. Men mest: luft i mina lungor och i kalendern. Träffa människor som betyder mycket för mig. Samtal om högt och lågt. Gå på live yoga, inte bara fastna framför skärm (även om det faktiskt ger mig mycket att träna online). Du gör rätt.

“Det viktigaste idag”

Om vi går tillbaka till där vi började det här inlägget: Snabbare än en snabbscroll, så kan livet te sig. Jag tänker högt här: det kommer alltid finnas saker som behöver fixas med, både när det gäller jobb och hemarbete. Det finns ingen anledning att trycka på gasen för mycket, för det finns ingen egentlig slutdestination. Så det vi behöver mina vänner, är acceptans och ett förhållningssätt. Ja, jag sjunger långsamhetens och lathetens lov. Och för mig har det varit viktigt att hitta en sak per dag som får extra prioritet: “det viktigaste idag”. Som idag: det blir orientering med hela familjen på eftermiddagen. Middag som förberetts innan, för att kunna komma hem till ett kravlöst matintag. Jag är lite kluven när det gäller aktiviteter på vardagar, jag tänker att lilleman har nog på skola och fritids. Men jag tänker också att rörelse är det bästa vi kan ge varandra. Det får bli en liten omstart för denna dag när vi tar fram cyklarna och tar oss till Rudan för kartläsning och spring.

Vad är det viktigaste för dig idag, om du tänker på EN sak?

Livet med Ullakarin Nyberg – Sveriges radio

August 12, 2022 Emilia Hållbar livsstil Leave a Comment

Jag fick tips om en podd alldeles nyligen och har lyssnat på några avsnitt. Podden Livet med Ullakarin Nyberg är väldigt fin och det är så modigt av dem som ringer in att delta. Det finns något allmänmänskligt med att ha svårigheter i livet och Ullakarin är en otrolig lyssnare. Hon plockar upp och speglar personerna som deltar på telefon på ett väldigt engagerande sätt. Jag insåg också hur svårt det kan vara att svara på till synes enkla frågor – det är ju liksom livet det handlar om, det egna livet. Här kommer tips på de avsnitt som jag hittills har lyssnat på.

Livet med Ullakarin Nyberg – tips på avsnitt

“Jag har slutat tänka elaka tankar om mig själv”

Här kunde jag nästan känna personens lättnad över att ha kommit över till “andra sidan”. Otroligt vilken resa, att gå från självhat och destruktiva beteenden till att tycka om sig själv.

“Jag känner varken sorg eller glädje”

Det där med att ha det bra och trots det inte kunna känna något, det är hög igenkänning på den. Jag fastnade också för hur viktig trösten kan vara i olika situationer, särskilt när man är barn.

“Jag tvingades bli vuxen för snabbt”

Här berättade personen om en svår händelse, där hennes mamma lämnade alla barn, och kvar blev Amanda 12 år med sina syskon där hon fick ta ett stort ansvar efter att mamman lämnat. Starkt berättat.

Livet med Ullakarin Nyberg — *Ullakarin Nyberg gör podden Livet tillsammans med SR*

Foto: Mattias Ahlm/SR

Att känna igen sig själv i andras liv

Det kan finnas olika anledningar till att lyssna på poddar, många söker inspiration andra vill lära sig något. Du får gärna lämna tips i kommentarerna till detta inlägg (länk för att kommentera finns längst upp i detta inlägg). Just podden Livet lyssnar jag på för att det finns ett värde i att höra andras berättelser, kanske att vi saknar de djupare samtalen lite med tanke på hur det övriga flödet ser ut på The Internetz. Jag fick öva på att lyssna rätt nyligen, om det kan du läsa här.

Sista sommarlovsveckan

Tiden gick både fort och långsamt den här sommaren. På min Instagram (@enemilia.se) skrev jag nyligen om den oro jag kände inför sommaren: hur jag skulle orka, vad vi skulle hitta på för aktiviteter, hur jag kunde vara tydlig med mina energinivåer. Ibland har det varit svårt, ibland har det gått bättre. Mina bad vid sjön har varit ovärderliga, och jag fick också förbättrad kontakt med mitt barn, särskilt när jag skulle resa iväg på yogaretreat, då viskade han i mitt öra: “du är bäst, mamma” (klockan sex på morgonen en fredag, jag kände mig så glad över hans ord).

Nu är snart vardag och vissa rutiner tillbaka, jag önskar dig en fin helg 💚🌱

« Newer Posts Older Posts »