#Utmattad är ett initiativ som Amelia hade 2016. Det är nog ingen överraskning att många, främst kvinnor, blir utmattade. Orsakerna kan vara många, men jag tror vi kan vara rörande överens om att vi passerar gränser. Vi blir gränslösa i vårt sätt att hantera livet – kostnaden? En hjärna som går sönder (jo för så är det). Samtidigt vill jag inte skuldbelägga, kvinnor är redan bra på det också. Men jag tänker att allvaret i en utmattning behöver belysas.
Min #utmattad-saga
Jag tycker det är skitjobbigt att säga att jag varit utmattad. Jag vill liksom inte bli bedömd på mina erfarenheter. Men det har börjat luckra upp sig lite grann. Jag har tisslat och tasslat kring min utmattning, men känner vid 36 års ålder att det spelar ingen roll vad någon annan eventuellt skulle tänka. Det får stå för den.
Som 22-åring fick jag möjligheten att byta från Universitetet till Handelshögskolan i Stockholm, då jag var en av de bästa eleverna. Jag skulle börja min specialinriktning, marknadsföring. Jag skulle hänga med bland annat Micael Dahlen och bli riktigt bra på just marknadsföring.
Det blev inte så. Alls.
Jag gick så hårt in för uppgiften och med kombon nyligen separerad (kan man vara det som 22-åring?? Well tydligen) och dessutom träffat min pappa för första gången var väggen liksom inte framför mig längre. Nej, väggen sprang emot mig kändes det som. Första tecknen? Magont. Stressad. Kunde inte tänka. Kunde inte sova. Kunde inte ta beslut. Ångest.
Det blev sjukhus för mig.
Sen gick åren. Sömnlöshet och mediciner i en härlig coctail. Ångest 24/7 (jag fattar faktiskt inte hur det kunde vara möjligt).
Vet ni. Det tog 4 år att komma ifrån den värsta tiden av de värsta. 2002-2006.
Sen började jag snickra lite grann. Jag fick återfall 2007 för att jag var lite väl entusiastisk (kan man säga så, återfall? jo det kan man, det är nog rätt vanligt att man utmattas flera gånger). Men snickrandet gick ut på att hitta min väg. Förstå lite hur jag fungerar. Ett steg fram, ett steg bak. Lite hit och dit.
Jag har vunnit en hel del av mina utmattningar och sjukhusvistelser. Präktigt som sjutton, men ja för fasiken, jag är klokare. Jag fick en spec på vad jag behöver för att fungera. Den ledde till att jag startade företag 2009 och idag är jag en erfaren hälsojournalist och konsult på mina egna premisser. Jag tränar för hjärnans skull. Jag äter för hjärnans skull. Och jag har börjat känna mina känslor (alltså – svårt!). Jag sover också numera, och det mina vänner är den största vinsten av dem alla. Och jag sköter mig som en elitidrottare för att hålla balansen på plats. Det är inte alltid roligt, men så värt det, alla gånger.
Alla människor, kanske särskilt de drivna, har begränsningar. Vad betyder det egentligen? Det betyder att vi behöver återhämtning och vila, det är inget snack om saken. Och det gör oss starka om vi satsar på den. Verkligen. Det är bland annat därför jag skriver den här bloggen för att lyfta vilan.
Tack för att du läste.
Jag har skrivit om det förr…
Har du någon erfarenhet av att vara #utmattad?
