Söndagseftermiddag, barnet är hos en kompis, maken spelar spel och jag skriver. I det här blogginlägget kommer jag skriva lite om ekonomi och om att leva snålt. I dessa tuffa tider gäller det att ha koll på pengarna. Vi har satt en budget på 1500 kronor per vecka för mat, men den spräcktes lite i veckan. Jag tänker att man får slå ut det på en månad, det vill säga 6000 kronor per månad för mat. Är det snålt? Jag tycker inte det, men det beror förstås på vad man har för vanor. Jag slutade med kött och fågel för ett par månader sen, så min mat torde bli något billigare. Vi handlar en hel del frukt och grönt och nu hade de goda äpplen för 17.90 kronor per kilo på Lidl. Utöver det handlar vi paprika där prislappen är rätt hög. Sen har jag hittat tvåkilos påsar med fast potatis där kilopriset blir billigare om man slår ut det per kilo. Men som jag ofta nämner tycker jag maten är viktig, den behöver få kosta. Vi har lärt oss att mat ska vara billig (så billig att vi slänger cirka 17 kilo per svensk och år, tidigare var det 19 kilo).
Här skriver jag om matpriser. Och även här.
Det ska bli intressant och se hur den disponibla inkomsten kommer att förändras vad gäller fördelningen för 2022/2023. För pengar spenderas, det kan vi bland annat läsa om i Konsumtionsrapporten, där ser jag att “hushållens totala konsumtion 2021 uppgick till 2 330 miljarder kronor, en ökning med 6 procent sedan 2020“. Det är summor som är svåra att föreställa sig. Men om vi spenderar mer pengar på mat, kan det vara bra rent miljömässigt (alla behöver mat)? Det beror förstås på om vi handlar någorlunda hållbar mat. Kan vi dra det så långt och säga att det vore bra om viss konsumtion försvann? Som att köpa en ny lur varje år, eller dator för den delen. Viss produktion kan behövas, men mycket finns att handla återproducerat. Du kan bland annat läsa om när jag besökte Inrego som sysslar med just det. Min mobil är en Samsung S8 som fortfarande går som tåget (som jag i min tur köpte begagnad från Inrego).
Jag funderar på det här med snålhet. Eller ett annat ord: ekonomiskt medveten. När jag lyssnade på Katarina Graffman i det här programmet så nämnde hon bland annat status, som en markör för konsumtion. Men jag undrar om det också kan bli status att inte konsumera så mycket. Det är en fin balansgång, såklart. Det kan både vara status och lite präktigt att välja det köpfria livet. Nu när det är dyrare priser, med inflation och räntehöjningar, så blir snålhet ett naturligare val.
Det jag ser på Facebook, i den grupp som jag modererar, är en glädje över att få tillbaka kontrollen över sina utgifter, där man också från vecka till vecka ser vad pengarna går till. Ett ekonomiskt lugn om man så vill. Samma sak: det behöver få vara en balans. Det kan mycket väl vara värt att vara snål och ekonomiskt medveten, men det behöver finnas utrymme för flexibilitet så att man inte skrämmer upp sig själv med alltför strikta regler, förstår du vad jag menar?
Ja, det var några tankar från mig. Tack för att du läser! 💛
