Jag har fallit för skymningen och lyssnar på musik för att förstärka det där som kallas livet. I april vill jag bada varje dag, för att jag kan. Igår natt åkte jag bussen från Kungsträdgården till Slussen och mindes nätterna från ett 2000-tal där jag utmanade alla typer av rädslor, framför allt sömnlösheten. Jag vann livet tillbaka då, och samma resa gjorde jag nu i höstas. Hur jag började med läkning den allra första gången? Med långa promenader nattetid. Tittade in i dina ögon när du berättade hur stort det är att kunna igen. Jag nickar och förstår att jag inte är ensam. Vi har väntat på det här, på livsgnistor vars glöd ger näring till dagen och som lugnar sig till natten. För det är skymningen som bestämmer, minns du?
Jag redigerar min kommande bok och idag är första fjärdedelen nästan klar. Det går framåt och jag är tacksam över processen just nu. Det var en tid då jag var tvungen att fasta från allt det som rörde mitt manus. Det var helt enkelt för svårt just då. Men nu är jag back on track. Imorgon, första april, kör jag en live på Facebook. Du kan läsa mer här. Du behöver vara medlem i gruppen Köpfritt år 2024 (fd 2023).
Vilken helg det var på Myrängsgården med nya vänner, god mat och stämning av rang. Vi yogade, badade kallt och hann prata. Det är något speciellt som händer när människor med liknande frihetsbehov möter varandra. För frihet kan vara en massa saker, så det handlar inte om “samma, lika”. Främst är det nog en känsla, den där frihetstörsten. Det bästa är om vi också adderar frihet i vår vardag (inte helt lätt alla gånger!)
Och känslor var på schemat, bland annat så föreläste Annie från Oxy group om just det: vad är det vi vill känna? Utifrån det kan man sätta (känslo)mål. Jag landar i längtan efter starkare inre trygghet vilket är lite av ett tema för året, då med orden återhållsamhet och frid. Jag vill addera några saker till livet, bland annat mer rörelse i naturen, bra mat och inte minst: fortsätta resan mot en sömn som står stadig (det går bra, men jäklars vad jag måste vara noggrann med the basics).
Och så relationerna. Både den till andra, och den med mig själv. Det är roligt att utvecklas och det behöver inte vara STORA saker. Tvärtom. Det är i det lilla som jag trivs. Det grundar jag i en prästs kloka ord, där han pekade på människans begränsningar, där vi behöver förhålla oss till det. Vi är helt enkelt begränsade och med den insikten är det lättare att faktiskt ge sig själv vad man behöver (tycker jag).
Hade det varit tvärtom hade vi kanske varit odödliga, vad vet jag. Jag tycker utveckling är viktigt, men det är en konst att ibland hålla sig över ytan (hänvisar till den krasch jag hade 2021). Tänk på allt vi behöver ha på plats för att fungera – det kan vara en (stor?) uppgift att landa i. Jag har en mat-och sovklocka där mycket av mitt planerande går ut på rigga en vardag så att jag (och familjen) har mat på bordet, en nedvarvning på kvällen för att kunna sova och nu till det som jag skrev i mitt förra inlägg: jag behöver gå ut efter frukost. Som nummer ett, vilket jag lyckades med idag!
Från Annies föreläsning fick vi också lära oss att en knuff kan vara på sin plats, och utvärdering! Min knuff för att gå ut är att jag får lyssna på något som jag tycker är intressant. Nu senast har det varit dokumentärer och inte minst podden Bortom ekorrhjulet (som anordnade helgens event på Myrängsgården). Om du har något lyssnartips, let me know i kommentarerna. Jag är rätt bra på att utvärdera: och frågan efter promenaden blir: hur känns energin i kroppen? Sedan tidigare vet jag hur längre promenader ger mest output. Det är som att det tar tid innan min kropp fattar att jag är ute och går.
I veckan kommer troligtvis ett klipp med mig på TV4 Nyheterna, tänkte länka då (uppdaterar det här blogginlägget). Temat är köpfritt och jag har en fascination över hur temat tycks trenda fortsatt, även fast jag började med det 2016. Det finns ett sug därute som heter duga. En del av min riggade vardag handlar om att konsumera mindre eller inte alls. Jag är inte en absolutist, för det är inte hållbart (alla köp är inte dåliga köp, men det gäller att hitta snitsen på det hela). Tänkte balansera med ett blogginlägg om ett misslyckat köp (man kan ju tycka att jag borde lyckas de få gånger jag öppnar plånboken?). Håll utkik!
I höstas badade jag mycket, som en nervsystemsreglering och en fristad för känslor att få kännas och sköljas igenom. Med gårdagens bad som startpunkt vill jag addera bad i alla dess former. Något som behöver få vara lika viktigt som att gå ut. Kanske en kombination av promenad plus bad? Vilket kit ändå! Och sen vet du kanske att jag älskar livet med termos? Jag har handlat (köp!) teer från Kränku några gånger och har insett värdet av ett riktigt gott te.
Ta hand om dig – vill du joina min grupp på Facebook så är du varmt välkommen (man måste inte ha köpstopp för att vara med). // Emilia
Det kliar i företagsnerven. Men jag landar i följande ord: återhållsamhet och frid. För varje gång som jag upprepar dem, desto mer får entreprenörsviljan backa. Och det är så jag vill att det ska vara under 2024. Jag mal och mal orden och de blir en del av mig. Det betyder att jag vågar spara på bra idéer. Och på riktigt älska de där långsamma förmiddagarna. Med tre olika kaffekoppar på rummet. Långsamt men stadigt rör jag mig framåt, men också i sidled. Stannar upp och reflekterar. Just det där att “skriva sig fram” har varit en stor hjälp sedan i höstas. Snart är min anteckningsbok full! Det är ofta små noteringar, det kan vara en känsla som jag funderar på. Eller en uppmaning (ut och gå!). I skrivande stund är jag på tåget på väg mot Myrängsgården där jag ska spendera dagarna på ett event som podden Bortom ekorrhjulet har skapat. Jag är klädd enligt dresscode: mjukisar och en ulltröja och har på mig skor som tål väta. Med mig på tåget, i sann leva billigt anda, har jag en termos soppa, en termos te. Smörgås. Nötter och torkad frukt. Kaffenerven gör sig påmind men jag försöker dra ned (men det är ju så mysigt?!).
Om en halvtimme är tåget framme, jag har skrivit klart en artikel och fnular på att genomföra en meditation. Jag har ju många gånger bloggat om just det, att jag mediterar, till exempel har jag testat appen Mindfully. Men. Den relationen (jag och meditation) har blivit ansträngd. Det har med förväntningar att göra. Insikten nu är att jag vill ge det tid och omsorg. Det jag tidigare upplevt är ökad närvaro och känslan av frid. Se! Där kom den igen. Återhållsamhet och frid: det är er jag vill ha.
Jag behöver komma ut mer. Den senaste veckan har jag boat in mig hemma, arbetat och längs vägen glömt bort det där med vardagsmotion. Vi kommer inte ifrån det, eller hur? Men behöver planeras in, vara en del av det som kallas vardag. I min värld vill jag börja med att gå ut. Steg ett liksom. Och det finns delar av mig, till exempel min rygg, som bekräftar att det är precis vad jag behöver. Den senaste tiden har jag lyssnat en del på radio, bland annat om romansbedragare, på Sveriges radio. Se upp när du är på nätet, det finns skickliga bedragare som tar kontakt.
Ljuset är här och att känna lust spira även inifrån är något jag värdesätter mycket. Det är härligt när det bubblar lite! Jag läste nyligen en bok av sociologen Hartmut Rosa, som talar om social acceleration, där tiden är i fokus. Den accelererar, tiden. Ett exempel är livstempot. Och det är nu jag vill trycka på “stopp”. Det snabba attraherar inte, utan jag sträcker mig efter känslan av en lugnare kropp. För det är där känslorna bor, i kroppen. Men det bor något mer där.
Den inre kritikern. Som säger flera saker till oss. Det kan vara att det vi gör inte duger. Eller att vi visst ska påverkas av tiden. Det krävs motstånd för att inte nedslås. Att jobba med den inre kritikern är att jobba med nu:et. Vill vi ha ett drägligt nu, så behöver vi se när kritikern härjar. För vet du, ibland går hen under radar. Listig och ond gömmer den sig, och där står jag och funderar: vad hände? Varför trycker det över bröstet?
Motståndet? Jag har flera strategier. Penna och papper är en sådan. Det kan vara att skriva meddelanden till mig själv, som gärna börjar med att peka på att kritikern är igång. Den blir naken och avslöjad. När det sker är det lättare att tala sig själv och stärka det som är du. Det som också kan vara hjälpsamt är nervsystemsreglering. Kritikerns attacker sätter spår i kroppen, det kan kännas som tryck, smärta eller valfri benämning. Jag har en övning som går ut på att sträcka ut armarna åt sidan, hålla dem ute, andas in på fyra och ut på fyra tills du kommit upp i tre minuter. Känn anspänningen under tiden i armarna. Släpp sedan ner dem. Vad sägs?
Tiden, ja. Och klockan. Jag är inte alltid sams med sekunder, minutrar eller timmar. Vissa klockslag är värre än andra, jag vet hur tokigt det låter. Det har blivit en sanning, det där med att tiden är en knapp resurs. Det hjälper inte att den är rättvist fördelad, där vi alla har samma tid att förhålla oss till. Det finns nog en koppling till den inre kritikern, att den använder tidens hastighet som ett vapen, som ett tillhygge, kommunicerat som en inre stress. Men jag avslöjar dess krigföring och tänker att det går att lära om. Lära nytt.
Med det sagt, en andra (eller tredje?) kopp kaffe och start av denna dag!
Min nyaste insikt är att jag vill läsa fler böcker, jag har undvikit dem med hänvisning till att jag inte riktigt dras in i böckernas värld. För det stämmer, jag har påbörjat flera böcker, men lika snabbt stängt dem igen. Det finns en rastlöshet. Men jag älskar egentligen att läsa. Trägen vinner! Jag tror det går att öva upp läslusten, till exempel istället för att skrolla sig fram. Vi är vana vid korta texter med bilder, eller film. Tack för att du hänger här på bloggen och även i gruppen på Facebook! Några boktips: Passionskoden, Explosiva mikrovanoroch Ett bättre liv.
