Posts in "hälsa" tag

Jag vill inte ha dig mer

Det är nu det händer. Ett vatten som både kyler och värmer på samma gång. Vad jag älskar dig. Jag fick ett meddelande om att vi skulle ut, och det var bara att hoppa i baddräkten. Den med dinosaurier på. Lite fika i en ryggsäck. Vi hade riktningen klar för oss.

Tiden. Det räcker nu.

Sedan länge verkar vår relation, dina sekunder, minuter och timmar, ha bakbundit mig. Med näsan rakt in i en visare. Jag blev en jägare. Klockan ett känns på ett vis, klockan fem på ett annat. Är det inte lustigt att tiden har den makten? Att klockslag känns i magen?

Men nu gör jag slut med dig. Du får inte vara viktig, du kan inte vara det. Din plats kommer tas över och jag har ett önskemål. Jag vill bjuda in det svala junivattnet, som först omsluter fötterna. Sedan kroppen. En suck av lättnad har en given plats, för jag vet att bröstkorgen skulle gilla det. Armarna parallellt med golvet, för att skapa spänning. Du, tiden, skapade också spänning, men ingen bra sådan. Den nya spänningen är kopplad till huvudet och avslappning.

Tiden har koppling till flera ord och begrepp: hinna, springa, stressa. Men hur är det nu när “tiden står still”? Jag vill gärna landa i just det: Att du står still. Det kan vara positivt. Sen finns det såklart tillfällen där vi tappar andan och livet förändras, det får vi inte glömma. Att jag nu säger nej till tiden bygger på den stress som känns av i kropp och själ. Det är ungefär som att väga sig: informationen ger inte jättemycket till livet. Något som kommer vara kvar, med tiden, är några rutiner. Som att vi äter middag på en viss tid. Och nattningen. Men där upplever jag inte något negativt, rutiner är bra! Kanske handlar det om att jag vill sitta i förarsätet. För tiden har bestämt väldigt mycket.

Tänk att juni sprang rakt in i oss? Det är nu jag behöver samla ihop våren och skapa några sista möjligheter till jobb för att sedan påbörja ett nytt skrivprojekt. Motivation? Jo? Men jag tror att en soloresa kan behövas för att kicka igång de gråa lite extra. Idag ska jag träffa en vän och prata företagande. Det ser jag fram emot. Skulle vilja besöka kyrkan också. Ibland behöver vi skriva ner våra intentioner för att nå fram. Berätta gärna vad du ska göra i sommar, eller någon tanke på temat tid?

Emilia

En söndag – en höst. Men också: en tanke?

Igår var det kalas. Tänk att få fylla 90 år? Det är fantastiskt. Jag önskar att alla som vill, får ett så långt liv som möjligt. Jag brukar säga till min vän S att han MÅSTE bli hundra år. Själv vill jag också leva länge.

Söndagar ska man vila på är det sagt. Och jag försöker. SOM jag försöker. Men att blogga och skriva är som att vila. Det är något med vilan som är så vackert. Hur vilar du?

Utanför fönstret: nyanser av grått. Det är höst på riktigt. Jag tänder ett ljus och tänker på dig som jag pratade med igår. Det var länge sedan sist.

Jag längtar efter att träffa vänner igen. Det har blivit mycket av den varan på sistone. Och sen har jag fått lite nya bekantskaper, det har varit otroligt roligt. Du kanske läste mitt senaste inlägg?

… men också en tanke?

Jag har tänkt hela sommaren. Fram och tillbaka. Sedan i juni, juli. Eller kanske redan sedan i maj månad. Ältat. Någon som känner igen sig? Låt mig lista mina tankar.

  • Vad ska jag bli när jag blir stor?
  • Varför kan jag inte sluta älta jobbrelaterade saker?
  • Vad är kärlek?
  • Hur maxar jag min ledighet?
  • Varför tackade jag nej till det där jobbet?
  • Hur kommer det sig att jag nästan alltid överpresterar?

Jag vill veta: vad tänker du på just nu?

Kram

Emilia

höst i vendelsö

PS. Platsen ovan är en favorit. På den bänken har jag suttit ofta. Det tar ca 25 minuter att gå dit. Ibland cyklar jag. Jag läste förresten något spännande på Resumé – skrivet av Katarina Graffman och Jacob Östberg – om det här med att vara unik. Intressant!

Önskeinlägg: “Blogga om den ovanligt fina hösten vi haft i år!”

Havsbild inlägg om stresshantering

Hösten 2024? Hur är den?

Det har varit en fin fredag. Framför allt efter att ha träffat dig Anne! En ny bekantskap (via nätet!) som jag är så glad över. Det blev en träff på Drottninggatan, som fortsatte in i Gamla Stan. Och sen finfika. Och utöver det: vackert väder.

Önskeinlägg om hösten 2024

Medan vi svenskar klagar på vädret, i alla fall några av oss (jag är inte svensk egentligen), så älskar jag hösten lite särskilt i år. Det är färgerna. Dofterna. Temperaturen (#coolcation någon?).

Hösten 2024 - foto

Men det är också något annat: det är människorna. Nour El Refai sa vid ett tillfälle: “mina människor”. Och då log jag. För jag förstod vad hon menade.

Så – hösten är vacker. Här i Sverige. Men i andra delar av världen ser det inte alls likadant ut. Och det bedrövar mig. Jag blir jätteledsen. Så idag gråter jag lite över det.

Tack pappa att du önskade detta inlägg av mig!

Du som läser – tycker du om hösten?

Kram

Emilia

Du fann mig, i precis rätt tid.

Så. Resande fot. Men inte för att föreläsa. Inte för att arbeta. Inte för att ligga sömnlös. Utan för att träffa dig lille vän. Det är något när man får träffa en släkting. Ni vet. Det är liksom som att hjärtat inte bara smälter på en gång. Nej. Det exploderar av kärlek. En sådan dag hade jag igår.

Så nu är jag tillbaka i Stockholm. Och längtar till Västerås. Och Eskilstuna. Men också hem. Vad längtar du efter? Ge mig ett svar i kommentarerna!

sluta med jag borde

En mitt-i-natten fundering

Är du en sådan som inte kan sova? Som tänker bättre på natten? I natt är jag en exakt en sådan person.

Men. Det får vara så. Just nu. Här kommer en liten tacksamhetslista, och du får gärna bidra med din egen. Om du vill.

Tacksamhetslistans innehåll: senaste dygnets bravader. Då kör vi!

Tack för att….

1. Jag kan läsa, ibland kort, ibland längre. Just nu Philip Bäckmos pocket: Konsten att ha en god relation till sig själv (2021).

2. Min familj och vänner. 100%.

3. Godis. Typ engelsk konfekt. Och allt med choklad. Och te. Och kaffe.

4. Kylan. Älskar höst. Och låtar av Melissa Horn. På repeat.

5. Skrivglädje.

Berätta du? Har du något där i hjärtat?

Kram

Emilia 

I gränslandet mellan hälsa och hälsostress

Ibland luras jag lite. För att barnet ska röra på sig lite mer. Eller luras? Jag krånglar till det och tänker till, för att stegen lätt ska ökas på. Som idag: vi valde att åka hem till vår kompis Sven men gå av på helt fel station. Vi fick kämpa i en och en halv timme innan vi gick innanför dörren hemma hos Sven. Där väntade en kisse och förberedd lunchsoppa. Hade vi åkt dit via den vanliga stationen hade promenaden minskat i omfång rejält. För att stilla mitt sinne så gör vi lite krumbukter i kollektivtrafiken. Och det fungerar. I alla fall just nu. Kan ju vara så att Lilleman klurar ut hur saker och ting ligger till. För ett år sen så sa jag till exempel att alla som åker två varv längdskidor får köpa en bulle. Några minuter passerar. Och sen: “Mamma, sa du så för att övertala mig?”.

Nåväl. Jag gör mitt bästa. Jag lyssnade nyligen på Systrarna Kjos’ podd där de bland annat talade om ansvaret som ligger på föräldrar, att barn får tillfällen att röra på sig. Om det är något som motiverar mig så är det barn som rör på sig (mycket efter att jag läsa boken Hjärnstark av Anders Hansen). Det behöver inte vara någon specifik sport eller avancerat så, men bara rörelse i sig.

Samtidigt kan jag känna en hälsostress – för ska man följa de rekommendationer som finns för rörelse för barn så gäller det att ligga i och ligga på. Och tiden är ibland knapp. Jag ska säga som det är: jag tycker det är svårt att motivera utgång ibland, eller att man föreslår lite rörelse. Det är mycket som konkurrerar med den där rörelsen, det är det.

barn och rörelse, fuska sig fram
En bild för länge sedan, när vi hyrde en stuga för att barnet skulle få uppleva lite snö.

Hälsostress är INTE bra. Så jag tänker ofta: många bäckar små. Som exempel försöker vi gå ut efter middagen, nånstans 20 minuter. Vi tar två varv runt kvarteret. Det blir 140 minuter per vecka. Vi har inte många aktiviteter under veckan, mest för att vardagen är rätt full ändå med skolgång och så. Varannan lördag kör vi lite orientering i Granby och sen kommer orienteringen vara varje torsdag. Simning på söndagar. På helgerna försöker vi få till en till två promenader.

Hur tänker du kring vardagsmotion? Själv är jag noggrann med min egen men insåg att min satsning på 20000 steg är svåra att få till på dagsbasis. Men någonstans runt 13′ – 15′ brukar funka. Inser hur nära hälsostressen kan vara om man börjar bli för nitisk. Jag har alltid tyckt om att mäta saker så det handlar inte bara om hälsostress utan också en möjlighet att se över tid hur jag rör mig.

Tack för att du läser, inte minst mitt senaste inlägg 💗

Older Posts »